Jag är syster till "keligast" jag vill inte lämna Lill-Jonna (gråter nästan)  Jag rider henne till visso en gång i vecka på ridskolan och har chans att ha henne nästa år igen men det känns ändå jättehemskt, vissa dagar har hon varit svår (då ville jag nästan lämna tillbaka henne) men jag menade det egentligen inte, jag var bara så sur, transporten kommer  om en timme, ska stick till stallet nu och säga adjö. Hon kommer ockdå sakna detta för här blir och riden och ompysslad (det blir hon knappt på ridskolan för många hatar henne bara för att hon är busig, när dom inte rider henne blir hon ju bara värre om dom inte fattar det) hennes bästa kompis här (en shettis) kommer sakna henne och bli förstörd. Bara jag ska rida henne står han vid hagen och gnäggar eetr henne och gnäggar och galopperar eller travar mot henne när hon återvänder