Vi tränade bort vår vattenrädsla (eller hästens för jag var inte rädd för vatten) med att träna att gå på pressenning och andra annorlunda saker. Då vart ljud, annorlunda underlag och blänk inte farligt längre. Han söker sig inte direkt till vattenplöar när vi är ute och går, men han är inte längre rädd för dem och går självmant ut i en bäck eller sjökant för att dricka. Inte nån sjöhäst, men inte längre rädd.

Istället är han rädd för hundar. Det finns hundar hemma och de är väl direkt farliga, men inte heller ok. Hundar som skäller eller springer lösa är han däremot rädd för. Saker som plötsligt står på platser där det inte stått något förut kan också vara obehagligt även om det ganska sällan är livsfarligt.

En av mina förra hästar fick en gång äpplepaj och vaniljsås serverat i krubban. Han fyllde år så vi skulle fira. Han vart livrädd, slängde sig åt motsatt håll och sedan flydde han genom boxdörren helt livrädd. Vi fick ta bort pajen och noga skrubba krubban innan han vågade sig in i boxen igen. Jag tyckte att pajen var god iallafall

Min ena häst blir totalt skräckslagen för raketer.

Han blir även rädd på ridturerna för öppna dörrar och en liten shettishingst. Min andra häst är livrädd för julpynt i stallet.🤪

I övrigt är de mest bara rädda för sådant som de flesta hästar reagerar på, dolda föremål, plötsliga rörelser mm…

Haha.. Men en häst jag ''lånar'' nu ett tag är rätt så orädd, men när vi red förbi en vit liten shettis (riktig mini..) så trava den mot oss, och såklart så vart ju hon jätterädd och stirra storögt på den och ''hoppade'' åt sidan..

Och när man rider ut själv så är ju varenda lilla gren läskig som låter så då hoppar hon till nästan hela tiden för små saker :')

Enda gången jag upplevt att medryttarhästen var rädd på riktigt var när vi skulle skritta förbi en hemmagjord vattensrutschkana, pressening på backen och någon som stod med vattenslang längst uppe medan barn kastade sig ut i den långa backen och plumsade i en liten pool längst ner.

Hästen totalvägrade och höll på att explodera så vi fick efter många försök till sist ge upp och rida en annan väg, för jag ville inte utmana honom för mycket i det läget.

Sedan dess har vi ridit förbi där flera gånger, men inte när det varit fullt med barn och vattenslangen och fullt med liv och rörlse utan bara den hemmagjorda presseningsrutschkanan på backen och poolen längst ner, och då har det inte varit några problem.

min ponny är bara rädd för Crossar som verkligen lååååååter. Och då menar jag dom man hör på mils avstånd. Hon verkar inte tåla ljudet i alla fall senaste gången vi mötte på. Men varken i hagen, på banan eller i stallet reagerar hon på dom! ;)

Jag vet inte att mina hästar är rädda för något särskilt. Men visst kan dom bli rädda ibland, speciellt om dom blir överraskade.

Jo min quarter är lite "rädd" för kor. Fast jag tror mest det är att han är så känslig samtidigt som han är het på korna så han reagerar lätt eftersom han inte vet vad han ska göra. För när vi varit runt korna en stund så är han inte längre rädd. Han är aldrig rädd att passera kor ute och jag kan be honom att flytta dom från staketet när man går förbi. Men det är just när vi ska träna på kor och han kommer in till dom som han blir lite osäker. Men vi har börjat hitta knapparna nu. 

Annars är det inget särskilt dom är rädda för. Har nog heller inte varit med om att dom blir paniskt rädda. Bara att dom reagerar lite, tex hoppar till om det kommer upp en fågel ur busken plötsligt eller så.

För ett tag sedan red jag en unghäst som var rädd för precis allt. Sanden/underlaget i ridhuset som flyger lite överallt när man rider, en affisch som hängde på ridhusväggen var hon mycket skeptisk till speciellt om den tillhörande pennan hängde där, just vita bilar reagerade hon på, snön/is blev hon rädd för VARJE år det kom, hon var skeptisk till broddar och gick väääldigt långsamt fram med sååå försiktiga steg när hon var broddad. Om broddarna lät till när vi red på t.ex asfalt hoppade hon till helt panikslagen, elen i stängslet kring hagen, prasslandet från höpåsarna, hovkratsen, hon hoppade till varje gång hästkompisen sparkade på väggen i boxen vilket den hästen brukade göra i ren protest. Katterna speciellt om det kom en kattunge gåendes.

Hon var nog en typ av häst som kom sent in till allting och aldrig riktigt blivit van. Nu fungerar hon mycket bättre har jag hört. Det roliga var dock att om man red ute och det kom ett rådjur eller en hund reagerade hon inte alls.

Min senaste kan jag inte komma på något. Hon var äldre och mer härdad med skinn på näsan. Hon reagerade bara som de flesta på plötsliga hastiga rörelser eller höga smällar.

Min ponny är rädd för brevlådor och stenar! Även lastbilar när dom åker förbi och pyser! :)

Jag tror jag slår era! ;) Min ponny är livrädd för tre saker:

1. Kissfläckar i snön!

2. Blåsippor bland vitsippor.

3. Renskinn…

Japp. Hon är allt annorlunda min dam.

Oftast när min häst blir rädd så är det för plötsliga/höga ljud. Han är helt otittig men just plötsliga ljud kan få honom att önska att han kunde hoppa ur skinnet, ingen annan häst stallet reagerar så starkt som han heller kan tilläggas :P

Min häst är cool i de allra flesta situationer, lastbilar och traktorer m.m men FÅR är otroligt livsfarliga, speciellt när de bräker. I hans värld är de som stora köttätande monster. Tillochmed när de går i en hage en bra bit bort från vägen så ser han dom och är skeptisk och spänd ända tills de är utan synhåll igen haha.

Han är rädd för allt speciellt nu när han vilat en hel vecka. Ett litet nervvrak. ^-^

Men speciellt är väl brunnar. Började till och med resa sig en gång när jag försökte få honom över. Och han är menad att vara sexton år, haha.

Utan mig på ryggen: ingenting Med mig på ryggen: Allt från gruskorn och träd till brevlådor och små vattenpölar. Älgar och rådjur som jag inte är så förtjust i däremot tycker han bara är jätteroliga att se på, helst skulle han vilja springa fram och leka lite med älgarna…

Hade en stoor valack en gång.. han var ca 1.83 cm i mkh. Världens goaste lilla häst. Gick fram överallt och var tuff som attan med alla läskigheter man kunde stöta på i skogen. Men däremot shetlandsponnyer. Ja han blev väl nästan 2 m i mkh och frustade så det lät i hela området. Och att få den här bjässen att gå förbi var en omöjlighet :)

Hästen jag hade som tonåring var rädd för en enda sak: BUSSAR. Sen spelade det ingen roll om det var en folkabuss eller en dragspelsbuss. De var lika fruktansvärt otäcka ändå. Däremot hade han inga problem med lastbilar eller stora timmerbilar med släp, som en annan tyckte var lite läskiga. Sådana kunde passera i massor utan att han brydde sig. Men kom det en liten folkabuss visste han inte vart han skulle ta vägen. Det gällde att se bussarna före honom och hitta en alternativ väg snabbt. Pga detta red jag sällan på vägar utan bara ute i skogen. Det är tackolov inte många bussar i den skogen.

En travare jag red för många år sen var rädd för postlådor och vattenpölar. Jobbigt när det hade regnat, på ett ställe var han tvungen att gå MELLAN en hästätande postlåda (den röda varianten, de är glupskast dessutom) och en avgrundsvattenpöl. Då var det inte kul att vara häst. Vi kämpade en bra stund där, innan han tillslut tog de där tre stegen förbi.

Lilla isis-tösen jag har nu kan få för sig att va rädd för vad som helst. Jag tror hon har taskig självkänsla och måste få tveka lite innan hon vågar sig fram. Soptunnor är jätteotäcka. En tjock slang som det pumpats gödsel i från en gård till ett gärde, o som ligger på vägen där vi ofta rider, är ett hästätande monster. När den slangen var borta och det istället var en pöl med onämnbart innehåll över vägen var pölen istället farlig. De andra hästarna klampade frimodigt på, men min lilla märr sa "BLÄÄÄÄ! Jag vill inte trampa i det där äckliga!" och växte fast i backen. När vi fick lite draghjälp av kompisarna som kom tillbaka hoppade hon jämfota över den otäcka pölen. Jag var glad jag satt kvar… :) Hon kan även få för sig att vara rädd för alla möjliga saker, men det mesta är okej om hon bara får gå fram o undersöka i sitt eget tempo. Vilket hon ofta får när husse rider.

Min häst är lugn när det gäller alla uppenbart läskiga saker, däremot kan han vara markskygg. Han vägrar aldrig gå över nåt men han kan hoppa till för en kissfläck i paddocken till exempel. Som han dessutom orsakat själv några minuter tidigare 🙂

Mitt russ kan få för sig att stenar och rotvältor är extremt livsfarliga och tvärvänder på en femöring när hon kommit på de idéerna… Hon tycker även baksidan av vägskyltar är läskiga (inte framsidan men baksidan är extremt livsfarliga). Fjordingen vi lånar tycker att små gröna män i skogen är läskiga, men allra läskigast är shettisar…

#17 Små gröna män?