Jag hade egen häst i din ålder. Red mycket i skogen själv, men red aldrig själv på vägen. Då litade jag ändå väldigt på min häst och visste att han var trafiksäker. Men, han kunde tycka illa om bussar, och man kan aldrig vara säker på att inte möta en buss. Hade han en buss-rädd dag spelade det ingen roll om det var en folkabuss eller dubbeldäckare, den var ett hästätande monster ändå. Timmerbilar var dock aldrig farliga, även om JAG kunde tycka de var läskiga.

Så, jag håller med dina föräldrar. Går det att rida ut utan att komma ut i trafiken? Isf borde det ju vara okej efter några turer med andra. Men måste du passera eller rida utmed vägar med trafik så tycker jag inte du ska ut själv.

Jag är 38 år nu, har egen häst (familjens häst som jag har huvudansvar för) och jag rider fortfarande ogärna ensam ut på turer som betyder att vi måste korsa vägen. Dels finns det massor skog att traska runt i och träna i nära stallet, så jag har inget behov av att korsa vägen, men framförallt är jag rädd för vad som kan hända. Om jag åker av o hon sticker hemåt, då måste hon passera vägen på egen hov. Det vill jag inte. Om hon tar sig hem helskinnad är det åtminstone ett mindre område för andra att börja leta efter mig. Mobiltäckningen är lite sisådär ute i skogen. Och jag behöver inte heller gå lika långt hem om jag håller mig i skogen runt stallet.

Lycka till, hoppas ni kan komma överens, du o dina föräldrar!

När jag var ca 13 red jag ut själv hela tiden :)

Jag tycker det är upp till var och en att bestämma om man känner sig bekväm med att rida ut själv. jag har gjort det sedan jag var 12 tror jag. Men en del ryttare gör det aldrig.

Men du kan ju leta efter en häst i ett stall där det finns ridsällskap, eller kanske någon har 2 hästar och vill ha någon att rida tillsammans med. Det finns även dom som slår sig ihop med en kompis och letar efter 2 hästar att rida tillsammans på.🙂

Har man ordentligt säkerhetstänk så tycker jag det är ok. När vi var små (då var vi två, men bara barn) så fick vi bara rida om mamma och pappa var hemma. Red vi ut så skulle vi noga skriva på tavlan vart vi skulle, ungefär hur länge vi skulle vara borta och när vi red iväg.

Det sitter i fortfarande. Skriver upp det på tavlan om ingen är i stallet när jag ger mig av. Inte alltid någon hinner se det, men om jag inte skulle komma tillbaka som planerat så ser någon det förr eller senare.

Jag har alltid ridit ut ensam, sedan jag fick första ponnyn vid 8 års ålder. Dock tycker jag att det beror väldigt mycket på hur miljön ser ut, och såklart vad man har för häst… Idag, x antal år senare har jag tex två hästar som jag inte rider ut på ensam.

Jag tycker inte det har så mycket med ålder att göra. Det har att göra med vad man har för häst, hur omgivningarna ser ut och hur trygg man själv känner sig med att rida ensam på den hästen.

Jag har två hästar och jag rider ensam på båda (eller på den ena och har den andra på släp). Men jag har alltid telefon med mig ut, om det skulle hända något. Jag skulle mycket väl kunna ta grannens hästar och rida ut på ensam, har gjort det flera gånger. Men jag skulle aldrig ta stallkompisens häst och rida ut på ensam. Så det är olika.

Som någon tidigare sa så finns det ju möjlighet att bli medryttare på häst där det finns ridsällskap, eller om man har en kompis så kan man bli medryttare på var sin på samma ställe, eller om man är två som blir medryttare på samma häst så kan man promenera med och turas om att rida.

Ja har en medryttarhäst i ett stall där vi är ca 10 tjejer. När någon rider ut själv så skriver vi upp det på tavlan, när vi red ut, vilken slinga/tur/väg och när vi beräknas vara tillbaka. Alla har nummer till alla och ett måste i vårat stall är säkerhetsväst och hjälm. Detta tycker jag känns väldigt tryggt och bra!

Tack för era långa och bra svar! Jag har idag pratat med min ridlärare som tyckte det lät som en strålande idé att bli medryttare! Jag har dessutom en kompis som kanske också vill bli medryttare, så jag får bara övertala mina föräldrar.

jag rider aldrig ut ensam, trots jag haft egen häst nu i 9år.
Allt kan hända ute, även om du litar på hästen så är det ingen bra ide!
Är du i närheten av stallet är det en annan sak.
Jag var med om att min häst skenade för ett rådjur och jag flög av och hon sprang hem, under tiden hon sprang hem hade hon prampar sönder tränset och benlindorna hängde, + att jag fick springa efter 2km.  Och det var en häst jag litade på. Det kan hände mycket olyckor, man kan flyga av och skada sig också ordentligt. det är smartare att ta med sig någon ut för allt kan hända

Visst är det bra att ha sällskap. Det är det även när man kör bil, man kan råka möta en galning som kör på en, hur bra förare man själv än är. Även när man går på stan kan det vara bra att ha en kompis med sig. Visserligen så kan även den människan skadas så den inte kan hjälpa en, liksom en med-ridande kompis kan göra vid en olycka. Man möter risker hela tiden i sin vardag. Någonstans måste man dra gränsen för vad som känns bra för en själv. För viss människor kanske det är att aldrig rida ut ensam. För andra kanske det är att inte rida ut vilken häst som helst ensam men att det går bra att rida ensam på en häst man är van vid. Vissa kanske känner sig okej med att rida ut ensam oavsett vilken häst det är. För en del människors så går gränsen vid att inte rida alls. Det gäller att hitta var ens egna gräns går. Var den gränsen går kan bara man själv avgöra.

Jag är 11 år och har precis fått börja rida ut själv korta turer.

Jag tycker att det kan vara väldigt skönt att rida ut ensam. Man kan sitta och sjunga eller prata med hästen! Fast när jag rider ut ensam så glömmer jag av att trava och galoppera så det blir bara låånga skritt turer! Det brukar bli Allsång i skogen xD btw jag är 13 år :)