Här finns några olika alternativ:

http://munderstreckn.blogg.se/2009/october/en-liten-bettguide.html

Hör med din tränare vad han/hon föreslår :)

Du kan börja med att prova ett helt rakt (oledat) bett. Vissa hästar kan bli tunga på bett de inte riktigt trivs med. Finns både med och utan port (tungfrihet). Eller kanske ett check bett (allså sådana bett med en eller två stänger på sidan som ligger emot kinden när man tar i tygeln).

Annars skulle jag rekomendera ett pelhambett (inte delat). Det kan du antingen rida med delta (en tygel), då blir det ungefär lika skarpt som ett kimberwick. Eller så kan du med hjälp av din tränare lära dig att rida med två tyglar. Då kan man fokusera på att rida mest på tygeln som blir utan hävstång = som vanligt tränsbett, men att man har hävstången enbart när den behövs. Två tyglar är egentligen det bästa, får då kan man som sagt reglera helt när man behöver kunna säga till på skarpen, dock tror(?) jag inte man får tävla med två tyglar.

Vi har haft två egna hästar som gärna bitit tag i bettet och dragit när de kom till oss. Båda hade bettskador på tänderna (den ene även i kinden efter en nosgrimma som varit för hårt spänd) och båda slutade hetsa och dra när vi började rida på bettlöst. Detta skriver jag inte för att du ska rida bettlöst (passar inte alla och ffa inte om man tävlar ;D ), men för att visa att skarpare bett osv inte alltid är lösningen.

Min dotters kompis hade en häst som de sa var jättehet; drog mot hindren och var sedan omöjlig att få stopp på efter. Det var väldigt tydligt att hästen förväntade sig en hård hand; körde upp huvudet, bet tag i bettet och blev tung osv. När min dotter red och inte drog i tygeln så blev hon väldigt förvånad; hoppade, körde upp huvudet och - när tygeldraget inte kom - stannade. Ägaren var förbluffad. Min dotter fick driva hästen och det var nog enda gången hästen skrittade utan att takta när de red ut. Men ägaren förstod aldrig varför min dotter lyckades så bra…

En annan "nervig och het" ridskolehäst blev helt hysterisk bara det låg en bom på marken och hade små "explosioner" då och då - om ryttaren då drog i hästen eskalerade det hela på ett par sekunder. Om ryttaren i stället satt lugnt och tungt, inte knep med benen och inte drog i tyglarna utan gav den samma utrymme som innan, så blev det bara det lilla hoppet, "explosionen", och sedan gick hästen på som innan.

Det finns många fler exempel; många gånger behöver "heta" hästar inte ett skarpare bett, utan de behöver en mjukare hand. Lita på hästen och våga släppa på tygeln. Stressa den inte heller genom att t.ex. tillföra utrustning som gör ont - för ett skarpt bett gör ont! - och hästar har olika toleransnivå.