Vi bytte stall i årsskiftet. I förra stallet var min valack lägst i rang och blev omkringhunsad av sina kamrater, samtliga ston. I nuvarande stall stod det fram tills nyligen bara valacker.

Märkte rätt omgående att han tuffade till sig rejält av att stå med valacker. De har verkligen blivit grabbarna grus, skojbråkar i hagen, bossar runt varandra (turas om att bestämma), leker och far runt. Något litet skrapsår har det blivit men ingenting allvarligt, så det har mest varit roligt att de har så skoj.

Nu flyttade det dock in ett sto nyligen. Hon är travare och kommer direkt från ett travstall, föll som en fura för min häst (första skimmeln hon någonsin sett!) och han gillar henne också, i förra stallet var han bästa vän med ett travsto så han kanske känner igen typen, vad vet jag. De har i alla fall stått i olika hagar sedan hon kom, och vi har skojat lite om att de nog kommer att finna varandra på betet sedan så som de "pussas" över hagen.

OM de fann varandra…… nu har stoets ägare sett dem två gånger i full kärleksakt på betet. Jag har, efter nästan 15 år som hästtjej, aldrig sett en valack som faktiskt kan genomföra en betäckning men det kan de tydligen om de bara vill. Stoet brunstar och bjuder så glatt till. Tack och lov ser både jag och stoets ägare på det med lite humor, "Vilket sommarlov, hon som aldrig har fått släppa till innan!", men vi ser såklart allvaret i det och nu ska stoet få gå i en annan sommarhage istället innan någon av dem blir skadad.

Är det här vanligt, att valacker kan tuffa till sig och bli hingstiga efter 13 år? Finns det någonting jag kan göra? Han har blivit lite busigare i ridningen också, är sjävklart kollad av veterinär och har inga problem i ben, rygg, tänder etc. så det är inte smärta. Misstänker att det är vårkänslor men det är lite lustigt.

Åsikter, tankar?