Övrigt om hästar

Hur kom du i kontakt m hästar?

2020-02-25 10:56 #0 av: Shia1

hej!

(okej är förkyld och har långtråkigtXD)

Men insåg häromdan hur lätt det är att ta allt som det är så självklart, många slumper som eg är helt avgörande, som tillsammans leder till där man är idag. 

Hade tyckt det varit roligt m en tråd där vi lär känna varandra lite bättre m ex hur man fick kontakt m hästar första gången, hur en började ex rida, hur man blev medryttare/började hjälpa i stall, första egna nästen, tävlingen osv, viktiga personer som hjälpt en dit man är.

Anmäl
2020-02-25 11:32 #1 av: Randomel93

Enda flickan i familjen och har alltid varit mycket intresserad av djur men mina föräldrar hade fått för sig att dom var rädda för hästar. Mina bröder fick ha vilken ftitidsaktivitet dom ville och på grund av det fick mamma och pappa till slut ge upp efter år av tjatande från mig om att jag bara vill rida. Dom tar med mig till ett lokalt islandshäststall i hopp om att även jag skulle bli rädd men efter en termin så skrev dom in sig själva och 6 år framåt red vi tillsammans i en lektionsgrupp med även en av mina bröder också :)

Anmäl
2020-02-25 12:13 #2 av: Zadeira

Vi hade något som kallades typ idrottsdag på mellanstadiet, då man kunde få prova på en massa olika sporter en dag om året med skolan. Jag var urkass på bollsporter och ointresserad av all sport, men ridning hade jag aldrig provat så jag valde det för det kändes minst som en "idrott". Fick stallets fjording och sen den dagen var jag fast i hästarna, började på ridskolan några veckor efteråt och skötte just fjordingen som fått mig att börja rida.

Hästen som betytt mest för mig är utan tvekan första privathästen jag skötte en dag i veckan. Var livrädd för henne det första året på ridskolan, privathäst, ett sto som alltid högg efter alla andra hästar och dessutom engelsk fullblod som jag hade hört var så svåra och hetsiga. Av nån anledning hjälpte jag en dag ridläraren med hästen (det var hennes) och sen var hon min var söndag och vi var själsfränder. Har aldrig före eller efter haft samma band med någon häst.

När jag gick i gymnasiet fick jag möjlighet att vara fodervärd på en av dåvarande ridskolans nya hästar, även det en fjording. Hade ridit typ 2 år och hjälpte till på nybörjarlektioner så ofta jag kunde. Jag provred en gång sen hade jag honom på deltid när han inte gick ridlektioner. Det är förmodligen han som lärt mig mest om att ha egen häst, då mina föräldrar inte hade något hästintresse alls så jag fick sköta i princip allting själv och var i stallet större delen av tiden jag inte var i skolan.

Sen dess har jag haft ett par olika medryttarhästar, som alla på sitt sätt varit lärorikt och underbart men sedan 2014 har jag tvingats ta uppehåll från hästarna som jag hoppas kunna komma tillbaka från om inte alltför lång tid.

Mina egengjorda armband hittar du här https://www.etsy.com/shop/zadeiradesign

eller på instagram under användaren @zadeiradesign

Anmäl
2020-02-25 14:44 #3 av: Shia1

Mamma ville helst inte att jag och syrran skulle början fotboll och sånt XD så, när jag och syrran var små så tog de med oss på alla ponnyridningar i närheten. När jag var 6 år började jag på ridskola samt travskola. Tillsammans m syrran blev vi även medryttare på en C ponny som var promenadhäst och fixade att skritta och lite trav- perfekt för oss helt enkelt XD

hösten jag var nio blev jag skötare på en shettis på travskolan och började ta licens, våren när jag var 10 fick jag min licens och tävlade två shettisar på travskolan under 3 säsonger. 

(red fortsatt på ridskolan en gång i veckan)

när jag var 11 började jag följa m syrran när hon var i en travtränares stall, men gjorde inte så mkt annat än att stå och kolla då. 

sommaren när jag fyllde tolv började jag vara i stallet där mer, fixade vatten osv i hagarna och tog in den äldsta å lugnaste och borstade på honom och släppte ut igen- en glad tolvåring som fick leda en STORHÄST!

slutade sen på travskolan till hösten och började rida en av hästarna i det stallet på söndagarna, och började även rida på en till ridskola en gång i veckan.  

när jag var 13 så flyttade han till ett annat stall, fortsatte pyssla osv i travstallet å sela ut osv, men när syrran då till hösten flyttade till gymnasiet söderut var jag påväg att sluta vara i det travstallet utan istället börja som medryttare på 2-3 andra hästar. Men blev kvar i stallet samt började rida min förra passhäst i det stall han flyttat till nu. Under hösten dök även en ny häst upp i stallet, kan kalla han B.

Började rida honom om söndagarna. Han var 4 år då och svår i körningen, bara hoppat bort sig hos de förra ägarna, och skulle därav få en chans häruppe. Han var verkligen inte lätt Funderar Minns det första jag sa var att jag ej skulle bli fäst vid honom. höll ca 5 minXD

började även köra honom ibland i slutet på våren, och under sommaren red och körde jag honom varje dag, ibland gjorde jag båda :)

Till hösten var det dock tänkt han skulle säljas, för var för många hästar i stallet. Kom en och provred. Påhittigt värsta känslan... när de provred, stod i mitten tom m hennes tränare. och alltså. tårarna bara rann. tanken var de skulle köpa honom, men enl tränaren gav de så lågt bud att han tyckte det var bättre han fick vara kvar som min lärohäst. till våren började vi träna på ridhuset dressyrträningar en gång i veckan. och HÄR började vi utvecklas enormt. 

parallelt på detta började jag rida in en till i stallet, för han var krånglig att köra så skulle ridas som träning istället XD

Han var väldigt fin! ibland... red han ksk 2-3 ggr/veckan. Ena gången galoppintervaller i backe och han var superfin, andra gången tog det 2 h att ta oss till skogen, andra gånger dansade vi på ridbanan, andra vart det rodeo... likes, man var hela tiden tvungen vara på vakt m honom och HELA TIDEN få honom att tänka på annat. vet inte hur många gånger jag gav upp på honom...svor att jag aldrig mer skulle sitta upp på den där hästen. XD

ett tag där red jag väldigt många hästar. 2 ridlektioner/veckan på 2 ridskolor, min passhäst, min första passhäst, den där tokiga, å så 2-3 till.

stod där för ett val. rida min första passhäst eller rida kvar i travstallet på min andra passhäst. valde min andra passhäst, för den första hade en annan medryttare också som skulle rida honom mer då, skulle jag välja honom skulle min andra passhäst säljas. 

slutade även på den ena ridskolan, och blev med i ungdomsektionen på den andra. 

iallafallXD hösten 2018 blev det typ på en v bestämt vi skulle flytta till en gård ut på landet(fast närmare stan än vi bodde)

och vi flyttade in vid årskiftet till 2019 och började fixa upp stallet. 

Min passhäst blev finare å finare att rida, trots en liten motgång början på året då han tappade motivationen på ridbanan. det löste vi med galoppturer i skogen :)

Dock blev jag mkt sjukare i min ätstörning och under en period fick jag inte gå i skolan samt inte rida/träna ler något sådant... 

fick börja rida igen efter ett tag, men var som att börja om igen. min passhäst var svår, jag hade noll balans och muskler. var nära på att ge upp där många gånger...

Men, i slutet på maj flyttade han och 2 till hem till vår gård. 

16 år gammal bodde jag nu på en hästgård m hästar!

mot slutet av sommaren kom vi tillbaka igen jag och min passhäst, och vi började utvecklas framåt igen och började även hoppträna XD(hopprädd m hoppad häst=Perfekt!XD) min hopptränares första ord om oss två 

- Han är väldigt svårriden, men det kommer bli riktigt bra ekipage av er två!

den 3 sep blev jag friskförklarad+ hästägare <3 fick min passhäst efter snart 3 år tillsammans. 

Det är sjukt hur snabbt allt går... hade någon sagt för3 år sen min inte så lätta passhäst att rida skulle vara min och stå på vår gård. heh ja...

Nu är det feb 2020, Står 8 hästar på gården. min egna, syrrans föl och så 6 av travtränarens varav jag har 2-3 som jag har som "mina passhästar"

3 åring (kallblod)som står m min hästsom jag kör under min LIU; samt det andra fölet, eller ja, numera ettåring :) en bestämd dam m humör XD 

längtar tills den andra 3 åringen, varmblodsto, vuxit till sig och byggt lite muskler så ska jag rida in henne. pysslat m henne sen hon var 1/2 års gammal- (samt storasyster till ettåringen) 

Under åren har jag även ridit in några andra, vissa mer lättlärda än andra. tuggat grus många gånger (men aldrig flyget av min häst komiskt nog... ridit han mer än ngn annan häst i 3.5 år.) alltid tyckt jag gjort allt fel men på något sätt måste jag gjort något rätt... 

lite bilder också! 

Anmäl
2020-03-05 19:53 #4 av: Lona

Kul tråd!
Min farfar hade häst och tjatade alltid på min storasyster att hon skulle börja rida på ridklubben han hade varit med och startat. Hon ville inte men jag frågade om inte jag kunde få göra det istället, så när jag var fem år började jag på ridskola och jag var fast!
Det är förmodligen det enda positiva min farfar gjorde för mig, han var ärligt talat en riktig gubbj*vel.
Jag var dock alldeles för mesig för att vara aktiv på ridskolan på fritiden (tyckte att det var läskigt med massa personer jag inte kände) utan det blev bara ridlektioner och några ridläger.

Sen när jag var 14 så blev jag svårt sjuk och av en slump så hamnade jag i ett litet privatstall där jag blev medryttare på en ponny. Hon flyttade visserligen efter ett halvår men jag blev kvar och spenderade i princip hela högstadiet i stallet, med olika medryttarhästar och andra som jag hjälpte till med.

Faktiskt så blev jag kvar väldigt länge, med undantag för några år i mitten på perioden så har jag hållit till i samma stall i drygt 30 år.Förlägen
Det roliga är att när jag var tonåring så var i princip alla de andra tjejerna i stallet jämnåriga, nu när jag är medelålders så är de flesta i stallet det också

Jag har aldrig haft en egen häst av ekonomiska skäl, men haft hästar på foder eller varit medryttare. En av mina riktigt stora kärlekar var islandsstoet Flóa, jag följde henne från det att hon reds in som fyraåring tills hon fick tarmvred några veckor innan hon skulle fylla 8.
En så underbar häst, ganska knepig men det klickade så fort jag såg henne i transporten när hon kom till stallet.
De senaste åren har jag mestadels hjälpt till med en annan islänning, Greina. En väldigt klok och underbar häst, roliga att rida men sedan jag fick ett skov för några år sedan och gick upp mycket i vikt så rider jag henne inte utan vi pysslar med annat.

Stallet och hästarna har betytt otroligt mycket för mig, utan dem så hade jag nog inte levt idag. Det är förstås trist att jag inte kan rida men stallet är så oändligt mycket mer!
Att åka iväg för att träffa stallvännerna, sitta och fika och tjôta en stund, fixa i stallet och givetvis spendera tid med hästarna är livet!Hjärta

Bilden på fjordingarna Billie och Nickolina är tagen uppe på vårt sommarställe -96 (det är inte jag på bilden).
Fuxen är Flóa, en av bilderna är när jag red för första gången på över ett år efter att ha varit sjuk igen. En av mina absolut finaste häststunder, att sitta på just Flóas rygg och känna hennes glädje över att jag var där igen.
Skäckarna är Greina med hennes dotter Tindra i bakgrunden.

"Jag är inte klok men jag är smart!"
Toktantens dagbok - Om hästar, hundar och livet i största allmänhetBlomma

Anmäl
2020-04-01 20:08 #5 av: S.L

Jag hade bara ridit ponnyridning när jag satte upp på önskelistan börja på ridskolan. Så började jag rida. Jag var där 2 timmar innan lektionen börja bara för att hänga första tiden med mata godigar i hagen. Då stod i regel ridskolans hästar i spillror och man fick inte gå in till dom om ingen stallpersonal var där. Då jag alltid var där så långt innan så fick jag rätt snabbt frågan vill hjälpa till mocka borsta osv. På den vägen vart min blrjan. Jag red oftast den busigaste ponnyn och genom ridskolan börja jag i ett privat stall där var det hästar från små shettisar,fjordig,halvblod. Jag börja sen tävla i körning och tävla hoppning-dressyr med fjordingen. 125 hoppa vi som högst inte illa för en fjordig 👍

Anmäl
2020-04-02 15:45 #6 av: Bjallstal

Mamma köpte ponny till mig när jag var 4 år och på den vägen var det 😂

Anmäl
2020-04-02 23:09 #7 av: Lona

#5, Åh, fjordingbilder är ett måste! 😍

"Jag är inte klok men jag är smart!"
Toktantens dagbok - Om hästar, hundar och livet i största allmänhetBlomma

Anmäl
2020-04-03 22:25 #8 av: Jojaton

När jag var på två eller tre årskontroll visade barnmorskan mig en bild på en häst, pekade på bilden och frågade vad det var. Hennes finger råkade hamna på stigbygeln på sadeln så jag svarade såklart "stigbygel", fast att häst hade varit ett mer rimligt svar. Fortsatte sen gå igenom och nämna varenda del jag kunde på den där bilden. Började rida på ridskola när jag var 4 år, båda mina fastrar red (min yngsta faster är 8 år äldre än mig, och 17 år yngre än min pappa, så vi var nästan som systrar) och tog med mig. Fortsatte rida på ridskola fram tills jag började gymnasiet, trots en pappa som var jätteallergisk. Var ofta hemma hos äldre fastern som då hade eget stall fullt med hopphästar (hennes sambo köpte, tränade, tävlade och sålde hopphästar, nu har de bara en häst kvar) och det var ju drömlivet. Sen kom tyvärr gymnasiet emellan och tiden fanns inte kvar, men jag saknar det fortfarande även om hundlivet idag fyllt en stor del av saknaden.

 Johanna - Instagram

Anmäl
2020-04-05 12:54 #9 av: Cecilia.S

Jag var för ung för dagis och hade en dagmamma ute på landet... Smet iväg in i en hästhage och stod glatt skrattande medan hästarna galopperade omkring mig. Av någon konstig anledning fick jag inte komma tillbaka till den dagmamman igen... Skämtar

Anmäl
2020-04-09 15:56 #10 av: Amephyst

Som elvaåring kände jag att jag inte kunde komma längre på simskolan, och jag ville sluta. Mina föräldrar var däremot helt inställda på att jag skulle hålla på med någon idrott, och eftersom jag vägrade allt som bollsport hette och tyckte om djur så skrev de in mig på ridskolan. Jag fick en prova-på lektion innan sommarlovet, och sedan drömde jag om hästen jag red över hela lovet! Kär

Sedan fortsatte det så, jag red på ridskola en dag i veckan. Jag hade däremot svårt att komma in i ett gäng eftersom jag bytte grupp ganska ofta, så det blev aldrig att jag hängde i stallet. Mina föräldrar förstod inte heller vitsen med att stanna längre än nödvändigt Cool

Ett par år senare fick jag en egen häst, som visade sig utvecklas till något av en problemhäst som jag med min lilla erfarenhet inte riktigt klarade av att hantera. Ridskolan lades ner och jag satt praktiskt taget ensam med min problemhäst och blev rädd för både ditten och datten. Utöver det hamnade jag i en relation som blev allt mer och mer kontrollerande, vilket gjorde att jag drogs bort från hästarna och till slut hade jag ingenting annat än plugget och den här personen. Till slut bröt jag mig fri från relationen, med all ångest det innebär att dra sig undan någonting sånt, och då var det just hästarna som fanns där för mig. De kunde lyssna medan jag försökte sätta ord på allt som hänt och samtidigt såg de till att jag inte var ensam och att jag hade någonting att göra.

Efter det blev jag ännu mer hästgalen än vad jag var då jag först började rida, och det blir bara värre och värre för varje år Kär

Anmäl

Det finns en till kommentar till den här diskussionen. Den är bara synlig för medlemmar på iFokus. För att läsa kommentaren, logga in eller registrera dig på iFokus.