På ridskolan var det Karin minns inte efternamnet men hon har pensionerats nu och i övriga är det Rosi men vet inte hennes efternamn heller cx

Jenny Magnusson, hade henne som lärare i drygt ett år, superduktig och lärde mig mycket av henne. Hon är själv dressyrryttare och tävlar och utbildar hästar, alla dressyrlektioner var sååå roliga, vi lärde oss dressyrrörelser, korrekta hörnpasseringar osv, och hon byggde upp lektionerna på ett sätt som gjorde det roligt. Vi fokuserade en hel lektion åt hur man skulle rida i hörnen utan att det blev tråkigt! Tyvärr fick hon säga upp sig för att fokusera mer på sitt företag…. Av lärarna jag har nu är Isabell Pargren riktigt bra, man lär sig mycket av henne och även här är lektionerna annorlunda. I fredags red vi med tyglarna i en hand, i damsadel skritt och trav osv

Jag har ridit för många olika tränare men absolut bäst har Suss Landin varit. Hon är inriktad på Centrerad ridning, främst på islandshäst, vilket jag först tyckte var rätt flummigt men wow! Hon har gett mig en ny känsla för hästen och ridningen, det har fått en helt annan dimension. 
Hon är inte bara fantastisk som instruktör, hon är även en otroligt go person. Förmodligen den enda instruktör jag inte är nervös att rida för, annars får jag alltid en stor klump i magen och är på vippen att balla ur även om jag egentligen vill rida lektion innerst inne.

en ridlärare som jag sett upp till ända sen jag började rida på ridskolan som 5 åring. Haft henne i perioder som ridlärare, men senste 2 åren endast som vikarie osv. men sen i våras rider jag dressyrtränignar en gång i veckan för henne på min passhäst och hon är verkligen så bra på att förklara och få mig att förstå hur jag ska göra för att få de resultat jag vill. kan verkligen diskutera med henne om jag tyck si eller så å fråga och ifrågasätta. (och hon har alltid ett bra svar på min fråga och en förklaring till varför jag ska göra så och itne så eller så) och att hon verkligen tar sig tid att jag och min passis ska utvecklas. 

hon tar det steg för steg men i lagomt tempo. ibörjan på året sprang han med huvudet uppe i luften å kunde inte gå ställd på vol ti ridhuset. nu är skritt å traven inget problem å han går i form å söker sig finare å finare ju mer mjuk han blir å kan samla sig mer och mer. galoppen förstår han nu och kan galoppera varv på varv på en volt utan att han drar iväg eller springig utan kan ha mjuk kontakt(okej ibland blir han stark men otrolig vilken skillnad)

Hon varierar också kraven osv beroende på dagsformen. och ger oss kluringar de dagar vi båda är redo för det, medans om vi har en lägre dag så jobbar vi på att få upp typ självförtroendet å går tbx ngn övning och jämför skillnaden på hur det var när vi först provade den övningen osv. 

Samt de gånger jag tyckt det gått helt åt skogen osv så förklarar hon hur det var i våras jämfört med nu och inser då själv att vi faktiskt utvecklats en hel del. Hon är också lång som mig å förklarar de sitsproblem hon haft pga längden å hur hon behövt jobba för att få till det osv. (haha roligast var när hon sa att när hon var yngre försökte hon förklara för typ varenda lärare att det var så långt mellan hjärnan och foten att det var omöjligt å ha den rätt å inte "Krypa upp med den"(som jag lätt gör) osv. men att ingen tränare gått med på den ursäkten haha.