Har du testat att prata med någon kunnig på ridskolan om din rädsla, så kanske du kan få hjälp och råd att hantera den och få upp självförtroendet igen? Annars hade jag börjat där, de hjälper dig säkert gärna att kunna känna dig trygg uppe på hästryggen igen :)

Tyvärr har vi en väldigt dålig ridlärare som inte alls förstår om jag eller någon annan i vår grupp inte kan/vågar en grej..

Försök hitta en privatperson eller liknande som kan lära dig. Om det är när du sitter på hästen du blir osäker, så sitt inte upp på den helt enkelt. Tömkör, longera, klickerträna, promenera osv osv. Finns många som bara vill ha hjälp med sådant också, hästar är inte bara ridning. Kanske en 4H gård kan vara något att börja på?

Det finns inga privat personer som vill ha hjälp (tro mig har sökt i över 2år). O ingen 4h gård heller.. och det är inte det att jag är osäker på hästen för litar på den fullt. Men är osäker om jag kan (om du förstår) det känns typ som jag ska förstöra hästen eller så komplicerat

Var i landet bor du? Prova att byta ridskola till en där ridläraren förstår och kan hjälpa dig.

Om du inte vet om du kan kanske du ska testa en lättare grupp där man lär sig grunderna så du kan dom

Jag kan o vet det, men blir fortfarande osäker. Då vi har en sån fucked up ridlärare som e så himla dryg o störig rent ut sagt. Men ska byta ridlärare/grupp. Kan även tilllägga rider redan två nivåer för lite, så aa.

Verkar vara du som är problemet. Att du tvivlar på dig själv, men när du förhoppningsvis byter till en bra ridlärare som verkligen kan stötta och hjälpandig tror jag att det kommer att bli super. Bara lita på att du kan detta och att läraren säger om du gör något fel :)

Jag tror också att en annan ridlärare kan hjälpa dig betydligt! Så som jag förstår det är det egentligen inte själva ridningen som är problemet utan att du inte litar på att du verkligen kan? Tro mig, bara att du tänker den tanken är en sak som talar för att du INTE förstör hästen. Det är snarare såna ryttare som tror att de kan allt, kanske pressar hästarna för hårt och är mer "aggressiva" i sin ridning som verkligen förstör. Det är klart, att sitta och skumpa som en hösäck och slita hästen i munnen är ingen höjdare men det tror jag inte att du gör. :-) En ridlärare bör ju även vara en god pedagog och fånga upp såna här elever, dåligt av både instruktören och ridskolan! Lite OT, men du kanske behöver en boost i självförtroendet på andra områden också? Försök tänka att DU KAN! Klämkäckt och lättare sagt än gjort, men försök att peppa dig själv. :-)

Vart har du sökt efter privat personer med hästar? Visar man ödmjukhet och vilja att lära brukar folk - som jag upplevt det - mer än gärna vilja hjälpa till. Facebook sidor brukar kunna ge mycket

Angående hjälpa privatperson osv, visst kan du kolla olika sidor osv, men om du hittar ett stall(du kan cyklar runt å se om du hittar ngt) kan du söka upp ngn å fråga om du kan få hjälpa å fylla vatten, mocka,fodra å med tiden mer å mee med hästarna. Då de då vet att du kan å vem du är. Så har då jag(eller kanske mer min syrra å jag följer hennes spår :D) gjort.

Men ska jag sluta helt med ridningen? För just nu känns det rätt hopplöst att ens fortsätta.. även om hästar är mitt liv så känns det rätt hopplöst. Va är det för idé att bli bra/duktig när jag vet att jag inte kommer kunna köpa egen/få egen häst? Vill liksom inte rida på ridskola hela livet :/

#12 Hittar du rätt kan du lika gärna hitta en privat person som utan (större) kostnad låter dig hjälpa till och få ta hand om nån häst. Det hände mig, och nu är jag fodervärd på en av deras hästar och kommer köpa ut honom så småning om. 

Men en idé kan vara att pausa? Känna efter hur det känns ordentligt och sen besluta efter det

Jag har vetat hela mitt liv att jag inte kommer få en egen häst. Vi har inte ekonomi till det helt enkelt. Det jag har lärt mig av att veta att jag inte kommer få en egen häst, är att om jag vill hålla på med hästar, rida, köra, pyssla på med så måste jag bli bra och lära mig så mkt jag kan. Rida på ridskola gör jag just nu mest för att få rida andra hästar(mer rutineradw som kan) samt träffa kompisar och ha mer stalltid. Kommer nog inte rida pä ridskola när jag blir äldre. Men just nu gör jag det samt är med i US och det är roligt. Därför rider jag på ridskola, för att det är roligt. Men något jag haft som sporre för att vilja bli duktigare å lära mig mer är att, ju mer jag lär mig och ju bättre jag blir, desto fler hästar får jag lära känna å blir då duktigare å får bättre hästar att hålla på med å presterar då bättre å får ännu bättee osv. (med "bättre" menar jag tävlingsmäsdigt, ju duktigare jag blir dästo duktigare/mer hästar med mer kapacitet får jah rida å lära mig av så jag blir ännu bättre.) Jag tycker såhär, tycker du ej det är roligt på ridskolan-sluta. Pröva på ngt nytt eller fortsätt inom hästspåret.. Du ksk inte alls behöv hålla på fysisk kontakt med hästar men kanske hjälpa ridklubben på tävlingar, osv. Gör det du tycker är roligt och som du mår bra av.

Hur vet du att du aldrig kommer kunna få en häst? Du är 14 år gammal och har hela livet framför dig! När du fått jobb och stabilt liv kanske du kan köpa dig din drömhäst, eller så har du hittat någon att vara medryttare på eller vad som helst. Ingen kan säga som 14 åring att man aldrig kommer kunna köpa häst.

Vad du däremot kan göra är ta en paus. Bestäm dig för att tex ta ett år utan ridning och se vad du känner sen.

Om jag säger såhär då jag vet att jag kommer inte få häst dom närmsta 5 åren då.. och sen jag har ridit på dom 2 enda ridskolorna som finns (i närheten av mig) och vi lär oss inget. Utan samma saker hela tiden aldrig något nytt. Men jag är ju glad att bara få stå i stallet. Men nu har vi tagit bort anmälan till ridgruppen så får vi se hur det blir.

#16 Jag har ridit sedan jag var 10, är idag 20 och har aldrig haft egen häst. Medryttare har varit tillräckligt för mig, även om drömmen såklart är att en dag kunna köpa en egen häst. Det är många föräldrar som inte har ekonomin att skaffa egen häst! Men om du inte känner någon glädje i ridningen så finns det ju ingen anledning att fortsätta. Suget kanske kommer tillbaka om några år, eller så hittar du en annan hobby. Man är inte tvingad till att rida bara för att man en gång i tiden börjat ;)

Jag känner ju flöde i rida o va i stallet. Men sitta på en lat gammal häst, varv efter varv är inte särskilt kul.. inte iallafall när man är intresserad av hoppning, har ju hoppat bana på 90 (hos en kompis) men på ridskolan är det ju knappt 40.. men ska försöka kolla om det finns någon medryttarhäst.

Jag känner ju flöde i rida o va i stallet. Men sitta på en lat gammal häst, varv efter varv är inte särskilt kul.. inte iallafall när man är intresserad av hoppning, har ju hoppat bana på 90 (hos en kompis) men på ridskolan är det ju knappt 40.. men ska försöka kolla om det finns någon medryttarhäst.

Om du skaffar dig en inkomst finns det ingen som kan hindra dig från att skaffa egen häst när du blir myndig och dit är det bara 4 år. Men känner du dig osäker redan på ridskolan är du kanske inte riktigt redo för en egen häst än. Kolla runt på andra ridskolor i området och se om dom kan hjälpa dig bättre. Men bara för att dina föräldrar inte vill/kan köpa en häst åt dig betyder det inte att du aldrig kommer kunna ha häst, livet är långt! Min mamma fick inte ens rida när hon var i din ålder men nu har hon haft egen häst mer än halva sitt liv! Var i landet bor du? Kanske någon här som vet om en bra ridskola i närheten.

#19 verkar som du har en tråkig inställning till ridskole hästarna. Försök se det som att ridskole hästar ofta går mycket och med nybörjare. Därför är det trötta och slöa. Få lite jävlar anamma och tänk "jag ska få den här fina hästen att gå bättre än nånsin". Fråga ridläraren om ni inte kan göra annat än att rida i ridhuset. Rida ut, longera, tömköra osv osv.

#21 håller med! Finns en riktigt seg häst i stallet som knappt travar när en knatte sitter på ryggen. Fick henne en lektion och istället för att ba ”åh neeeej” ändrade jag attityd och ba ”nu jävlar ska hon gå framåt och fint”. O hon var superfin den lektionen, bara jag var konsekvent i början så slutade hon faktiskt vara seg!

TS, ingen häst är rolig alla dagar, speciellt inte en egen häst, som man inte kan ställa in i stallet och glömma till nästa vecka när passet har gått dåligt eller varit tråkigt. Och ingen häst hoppar banor på 90 cm utan många långa timmar av "tråkigt" arbete före, mellan och efter hoppövningarna.

Om du vill ha hästar i ditt liv i framtiden så tänk mer på hur bra det känns att vara i stallet och med hästarna än på att du ska göra en viss övning eller hoppa en viss höjd. Det är hästarna som är grejen, prestationerna är en bonus som man kanske får uppleva om man har tur.

Det med hoppningen var mest ett exempel. För jag vet hur mycket arbete som måste göras, och jag har inget emot att stå en tidig morgon och mocka eller ta in/ut i regn. Och såklart jag vet att en häst har olika humör. Ena dagen kan den va jätte glad o framåt nästa dag kan den va trött.. Men det jag menar är om jag fick bestämma häst på ridskolan t.ex (vilket har hänt) så har jag valt unghästarna, och dom som är höga. Alltså gröna 170 hästar som oftast bara gör på vuxen lektioner. Och varje gång jag ridit dom hästarna har jag fått mest beröm. Då det går arbeta mer än rida en liten knubbig häst som inte vill lyfta på benen! Men nu under sommarn blir det ingen ridning och troligtvis inte efter (om vi inte hittar nån annan ridskola)

#24: Knepig inställning du har, att en stor, grön, vinglig häst skulle gå att "arbeta mer" än en liten, markbunden. Stora rörelser är inget självändamål och ingenting att eftersträva annat än för att imponera på åskådarna. Korta ben och knubbig kropp kan arbeta minst lika korrekt, om man vet vad man är ute efter.

Du får känna efter under sommaren hur det är att vara utan hästar i livet, så kan du kanske bestämma till hösten hur du ska gå vidare.

I början lät det som att du tvivlade på din egna kapacitet att klara av att rida, men nu låter det som att du inte trivs med ridskolehästarna? 

Och gällande arbeta de sega ridskolehästarna - hade en svinduktig ryttare i min grupp som älskade en av de "lataste" hästarna (grov häst). Varje gång hon red honom hade han power och energi framåt och sökte sig fint i form. När andra red honom hade man problem med att ens få fram gasen. Så jodå, det går att arbeta de sega, knubbiga hästarna

Att sitta på en stor häst, som är grön och vinglig i kroppen, gör inte att man blir en bättre ryttare, man lurar sina egna ögon för man tycker att hästen stora rörelser är häftiga, att de är enklare att rida på ett snyggt sätt kanske är för att de oftare går i grupper med äldre och mer erfarna ryttare? Om du verkligen vill visa att du kan, så är det de "knubbiga hästarna som inte lyfter benen" bättre. Att de är långsamma och inte lyfter benen/inte rör sig korrekt är inte deras fel, det är ryttaren som måste visa de hur de ska göra, du alltså.

Ja jag kanske har tråkig inställning på ridskolehästar, men det är ju inte så att får jag en seg knubbig ponny så stannar jag ju inte hemma. Utan jag rider ju ändå och försöker mitt bästa. Men nu va det fortfarande om va jag gillar o skulle välja.. men som sagt eftersom jag nu gillar större och ivrigare/piggare hästar osv ska jag då sluta på ridskola o kolla efter privat häst? Eller sluta bara helt. Och jag blir osäker på dom sega/trötta hästarna då det är dom som kan få tokryk, t.ex om man ska hoppa mitt från ingenstans kan den tvärnita eller börja bocka. Vilken jag i entligen inte har nåt emot men man blir ju då osäker. För först måste man jobba ihjäl sig för få upp hästen i trav sen från ingen stans kan den tvärnita o frysa fast eller skena iväg nästan (det går liksom inte lita på dom)… men aja nu blir det paus så får jag se hur det blir efter det:)

#28 Jag tycker att det låter bra att du tar en paus, så får du känna efter om du får något sug eller inte. Du kan ju testa på att ha medryttarhäst, men det är inte alltid så lätt det heller. Även de trevligaste hästarna kan få ”tokryck” och det kan ta ett tag innan man hittar en häst man klaffar med också.

Jag upplevde att när det inte längre funkade ordentligt för mig på ridskolan var jag inte alls sugen på att sluta rida, utan snarare ändra sättet jag red på och såg mig om efter medryttarhäst. Det är ofta helt annorlunda mot att rida på ridskolan och när man känner att man kanske kört fast lite på ridskolan kan en medryttarhäst absolut få upp gnistan inför ridningen igen.

Jag tycker du ska ta en paus, känna efter vad du vill med din ridning och sedan kanske se dig om efter ny ridskola eller medryttarhäst.