Annons:
Etikettridning
Läst 1091 ggr
akvarium123
12/26/17, 3:38 PM

Medryttare... (Igen)

Hej!

Har för ett tag sen skrivit ett annat inlägg om medryttare och kan säga såhär. Att jag har slutat där pga att det verkligen inte passade mig. Deras krav och mina var nog väldigt långt ifrån varandras och den där "röda" tråden var liksom ituklippt i tusentals bitar ha ha… Men jag vill faktiskt fråga er ägare en sak som jag är väldigt intresserad över att höra. Vad är era krav på medryttare? Och HUR behandlar ni era medryttare?? 

För jag kan säga dessa kraven och hur vissa behandlar oss som är medryttare kan vara från toppen till att man knappt förstår hur det inte har dåligt samvete så som dom behandlar medryttarna. 

Och vad tycker ni är rätt och fel och har ni ångrat någonting som ni gjort mot eran medryttare respektive bra.

Och hur är du mot en ny medryttare på din häst? Vad skulle du sagt och hur skulle du sagt det liksom?

Är som sagt väldigt intresserad av era tankar och idéer.

Och ni medryttare.

Vad får ni ut med att vara medryttare? Vilka krav ställer ägaren och hur är du mot ägaren respektive hur är ägaren mot dig som medryttare? Hur behandlar hen dig?

Och har du ångrat någonting som du gjort mot din ägare respektive gjort bra mot din ägare?

Hoppas höra väldigt positiva tankar och funderingar och även motiveringar! Men tror som sagt att innerst inne är det kanske inte helt perfekt för allihopa men finns säkert också dom som har det riktigt bra och som alla önskar att det skulle vara!

Sista frågan med en undersökning!

Hur känner du rent allmänt med din ägare? Respektive Hur känner du dig rent allmänt med din medryttare?

Kommentera gärna här nedanför ditt svar som medryttare/ägare.

Annons:
JoannaLi
12/26/17, 4:29 PM
#1

Vad får ni ut med att vara medryttare? 

Jag får träffa hästar, rida, träna etc utan att behöva äga den själv! Framförallt är det prisfrågan som gör att jag inte kan äga häst, och att då vara medryttare är en jättebra kompromiss!

Vilka krav ställer ägaren och hur är du mot ägaren respektive hur är ägaren mot dig som medryttare? 

Nu är jag inte medryttare just nu, men utgår ifrån den medryttarhäst jag hade längst (4 år). Hans ägare var lite av en perfektionist, men det gjorde mig ingenting. Det var ingenting som var orimligt, och så fort jag lärde mig hur hen ville ha det gjort så rullade det på superbra. Jag försökte alltid göra det bästa enligt ägaren, jag ska ju fungera som hens förlängda arm liksom. 

Hur behandlar hen dig?

Det som var negativt i vår relation var att vi inte kommunicerade direkt. Vi kommunicerade t.ex. om vi inte kunde ta en dag/behövde byta en dag eller dyl. Hen kunde höra av sig väldigt sent kvällen innan och fråga om jag kunde ta hästen dagen efter. Då via sms. 

Vi kommunicerade dagligen via en loggbok över vad hästen gjort, hur han känts etc, men kommunicerade aldrig "till varann". Boken fungerade enbart som en dagbok. 

Mycket av frågorna jag hade kring hästen refererade ägaren till vår stallägare (eftersom att ägaren… äsch, det är komplicerat och incriminating, men stallägaren hade i alla fall mycket mer erfarenhet), så min relation till stallägaren var hur underbar som helst. 

Vi träffades en gång på affären sista vintern som jag var medryttare på hästen, varpå jag hälsade på ägaren, och hen inte kände igen mig. Det tyckte jag representerade vår relation väldigt bra. 

Ändock så var vår relation god. Vi bråkade aldrig, och försökte alltid göra vårt bästa mot varann, vi var bara väldigt svala i vår personliga relation. 

Och har du ångrat någonting som du gjort mot din ägare respektive gjort bra mot din ägare?

Det jag idag ångrar är att jag gick bakom ryggen på hen kring en punkt, och det var betsling. Ägaren var rätt ridrädd, och det var inte jag för fem öre. Jag provade mig fram på hästen (det var sagt att jag skulle finna det bett som vi trivdes bäst på - ägaren red främst på stångbett eftersom att hästen enligt henne var oregerlig) och fann att för oss funkade vanlig stallgrimma helt och fullt för oss. Jag försökte ta upp det med ägaren, som sa att det var okej under sommaren, men inte under vintern, eftersom att han blev så mycket piggare då. Och jag tänkte lyda det, men drog ut på skiftet längre, och längre, och längre… Så jag hade stallgrimman året om. Och när jag försökte diskutera det med ägaren så sa hen att "det kommer inte gå, punkt slut", så… Jag gick bakom ryggen och red på grimman ändå. Jag skäms över det. Jag skulle ha diskuterat det ordentligt och fått ett godkännande. 

Jag upplever att jag gjorde mitt bästa mot ägaren genom att alltid ställa upp, ta extra dagar, ändra sysslor etc. 

En sak som jag vet störde sig på ägaren var att jag var så tjurig med att jag vägrade rida under ca ett års tid, eftersom att jag starkt upplevde hästen vara halt. Ägaren såg ingenting, och sa att man skulle rida, men jag stod på mig och vägrade, för jag rider inte en halt häst. Jag promenerade istället, eller löslongerade, och när han någon gång fick en bättre period så körde vi, men jag vägrade rida. Det vet jag gnagde på relationen.

Maleficum
12/26/17, 5:33 PM
#2

Nu har inte jag varit medryttare på länge och bara vid ett tillfälle tidigare. Var kanske ett lite annorlunda arrangemang då jag mest hade kontakt med delfodervärden än med själva ägaren till hästen och knappt någon kontakt alls faktiskt. Skrev i en bok vad jag och hästen gjort under de dagar jag var hos den och pyssla om den, ibland hade jag sällskap av en tjej som var medryttare till den andra hästen i stallet, ibland tog jag även med den andra hästen ut på promenad.

Instagram: @theblindbunny
http://www.tizzys.n.nu

[134643]
12/27/17, 5:56 AM
#3

Jag har haft flera medryttarhästar, men jag tänker ta upp min bästa och min sämsta. Min bästa medryttarhäst hade jag i lite över ett år innan hon tyvärr såldes. Hade jag haft råd hade ägaren överlåtit hästen till mig, men det gick helt enkelt inte. Hästen var en gammal men pigg dam, lite nervös men supersnäll. Ägaren var med mig i stallet till en början, lite nervös kanske då jag inte var ridvan, men hon tyckte om min personlighet och sättet jag hanterade hästen på, så tillslut litade hon fullt på mig. Efter att tidigare haft en medryttarhäst jag knappt fick göra något med (sämsta…), hade jag nu väldigt mycket frihet, men ägaren ville veta vad jag gjorde så att hon kunde planera sin ridning efter det. Hon hade vissa ”krav”, sunt förnuft egentligen, som jag mer än gärna följde. Ägaren var fantastiskt trevlig, var med mig i stallet några gånger när jag bad om hjälp, sällskap eller skjuts. Vi kommunicerade utan problem om dagar, hon tog alltid yttersta ansvaret och om hon behövde hjälp men jag inte kunde lät hon mig aldrig känna skuldkänslor. Vi grät båda två när hästen såldes. Min första och sämsta medryttarhäst var ett litet gotlandsruss. Het och olydig, stack med mig många gånger. Ägaren var slarvig, glömsk och i min syn riktigt taskig. Minns en svinkall vinterdag när vi hade bestämt att vi skulle träffas 1 i stallet (lösdrift, inget ställe för människor att värma sig). Två timmar senare hade hon inte dykt upp. När jag smsade och undrade var hon var svarade hon att det var mitt fel att jag inte hade påmint henne. Hoppade för första gången någonsin med ponnyn under en lektion med henne. Jag ramlade av 3 gånger den lektionen, efter att jag hade sagt att jag inte ville och inte klarade av något, men hon hade ”tvingat” mig att göra det ändå. Det var knas med dagar. Bussarna gick var tredje timme från stan, och hon tyckte att det funkade att säga till mig 4 på eftermiddagen att jag skulle ta hästen den dagen. Jag behövde planera lite framåt för att det skulle gå, men det gick aldrig med henne. Jag fick inte bestämma själv om jag skulle rida ut eller i paddock, ha sadel eller inte, osv. Det kan fungera för vissa, men jag trivdes aldrig riktigt. Hon kunde bli riktigt arg på mig ibland när jag gjorde ”fel”, men det var ju bara för att jag inte kunde. Och om jag har ångrat saker? Ja. Det har nog de flesta gjort. Men ingen har någonsin kommit till skada på något sätt.

Emiliaforsberg03
12/27/17, 2:37 PM
#4

Jag har en annorlunda situation, tro jag. Jag är i ett stall med 11 hästar som ägs av samma person. Jag har 2 hästar som är "mina egna", jag får göra vad jag vill med dem (självklart inte exakt vad jag vill(utan att fråga)). För detta betalar jag skoning till ena hästen. Alla vi i stallet hjälps åt pch trivs med varandra. Jag får tävla, gå på kurser, rida ut mm. Plus på detta är att jag fått en ny kompis. Snart har jag varit i detta stallet i 1 år och är super nöjd. Jag var inte så duktig på att rida innan men kan nog med säkerhet säga att jag är mer än okej nu. Under denna tiden har jag fått gratis lektioner av en väldigt erfaren i stallet, lärt mig hantera hästar, gammla som unga och även helt ohanterade som slänger sig när man går i grimskaft. Kanske ska tillägga att jag är 14😊

akvarium123
12/29/17, 3:52 PM
#5

Men åh vad intressant att läsa allas erfarenheter!

Och tänk att det kan vara så olika…

Som #3 säger så var det ungefär för mig. Kanske lite bättre men hur länge var du medryttare där? 

Jag vill ju ha det som min "kusin" (hen är också medryttare). Men att det fungerar MYCKET bättre för hen. Hen kan få göra vad hen vill bara hen är i stallet den dagen och gör det hen ska göra. Förutom vissa krav förstås. Men rimliga och absolut inte "löjliga" eller vad man nu ska kalla det.

Är faktiskt öppen för lite allt möjligt😂 Vill ju helst bli fodervärd men kan ju direkt säga att ingen annan är ju intresserad av att bli fodervärd ihop med mig. De säger ju liksom alla att när men det är för dyrt och det är för mycket tid men jag själv tycker väl inte att det kan skada att vara i ett stall 3-6 timmar beroende på vad man tänker göra. Men ifall man gillar den grenen man håller på med (ridning) då är det ju inte precis något negativt att vara i ett stall i 3 timmar som minst. Jag skulle ju mer bli lyckligare! 

Men åh andra sidan så är väl medryttare mycket enklare om man säger så. Då är man ju där en/två/tre/fyra dagar eller mer… Och ja om man inte klarar det FINE men då är det kanske inte så smart att vara medryttare eller ens tänka på att ha fodervärd/egen häst. Undrar faktiskt lite hur vissa tänker… Om man nu inte kan tänka sig att vara i ett stall minst 1-3 timmar. Gillar man då verkligen hästar??

Vikan
12/29/17, 5:14 PM
#6

Har varit medryttare i ett stall där jag främst red en "gamling" på 25 år, red dock andra hästar i stallet när han vilade. Var medryttare där i två år. Det var bra, jag var medryttare där med min kompis och vi fick mycket frihet. Vi kunde köpa egen utrustning (självklart utpassad till hästen), fick testa att både rida bettlöst (vilket ägarna aldrig gjort på hästarna) och rida helt utan huvudlag och tolka med hästarna. Så länge vi hade koll på vad vi gjorde och inte skadade hästen var i princip allt okej att testa/göra.

Eftersom ägaren hade en butik intill stallet träffades vi i princip varje gång vi var i stallet och kunde prata då, men vi kommunicerade även över sms och hade även en gruppchatt eftersom det fanns andra medryttare i stallet på de hästar jag och min kompis red. Vi hade även ett block i stallet där vi fyllde i vad vi gjorde, vilket dock tillkom efter typ ett år. Utöver det hade vi ibland stalldagar då vi alla träffades och fixade.

Det enda negativa var att jag och min kompis var 14 - skulle bli 15 - när vi började vara medryttare där, och eftersom vi ändå var såpass unga kände vi det som att ägaren inte alltid trodde på oss eller om våra åsikter. Som vid ett tillfälle min kompis tyckte hennes häst markerade lite på ena bakbenet och sa det till ägaren som mest sa att "han ser inte halt ut". Dagen därpå hade de en tränare ute och hennes dotter skulle rida hästen som var halt, varpå tränaren sa att hästen var halt och inte kunde gå en lektion. 

I övrigt var det bra. Vi höll våra dagar, ville vi byta dag någon vecka var det oftast lätt att fixa och byta med andra, ett mysigt ställe faktiskt.

Annons:
Upp till toppen
Annons: