Tollare Labrador Västgötaspets Schäfer, är de raserna vi har i vårt stall.

Jaktlablrador! Mer uthållig (sportig) och lyhörd än vanlig labrador

Inga hundar med jakt. Pudlar är den klara favoritrasen i stallet jag står i, alla utom en har pudel - inklusive jag ;)

HAr å råtta till hund papillon 😂😂Hahaha ne men han är duktig vaktar håller koll men är mer som en självständig katt installera och är bästa vän med katten den enda hunden i stallet som katten tycker om då han är så lugn och finkänslig han bor ju med 2 henna så han vet hur man beter sig han är inte burdus. Fundera på att ta hem en schäfer men de är snart 1 år och de är inte jätte fostrade och burdusa men man kan alltid lära . De gjorde jag med dena lilla som skällde på allt o alla

#2, Jaktlabbe är dock specialiserad på just jakt och apportering, vilket de bör få jobba med för att komma helt till sin rätt. TS; Vad vill du göra med hunden, förutom att den ska vara med i stallet? Hur tänker du kring saker som storlek, pälsvård, vakt, tillgänglighet…? Några saker att tänka på, när man funderar på en hund som ÄVEN ska funka som stallhund; • Päls; Visst kan man sätta på hunden ett täcke, men inget kan ersätta en riktigt funktionell päls. En korthårig hund som tex dalmatiner eller boxer fryser lätt i ett kallt stall, i synnerhet om det är ruskväder. Å andra sidan fastnar det ofta mycket bös i pälsen på en riktigt långhårig hund. En bra, vädertålig päls har alltså stora fördelar. • Storlek; De allra minsta raserna har en del nackdelar, de syns inte lika bra (vilket inte är helt oväsentligt) och de är skörare rent fysiskt. Alla hundar kan förstås stryka med av en hästspark el dyl, men det är helt klart en fördel med en ganska robust ras. Ska hunden vara med på ridturer så ska man helst undvika de riktigt stora molosserna och liknande, de har inte riktigt den fysiken för att hänga med i ett högre tempo på en lite längre ritt. Likaså bör man undvika raser med uppenbara fysiska svårigheter som ger dem problem med att andas eller röra sig normalt. • Tillgänglighet; Om man har ett eget stall så spelar det förstås ingen större roll men om man har inackorderingar eller står i ett stall med fler personer kan det vara bra med en ras som, generellt sett, är öppen och tillgänglig utan större reservationer. Det är betydligt lättare att lära en "älskar alla"-hund att inte hälsa än att lära en osäker hund att vara trygg med andra personer. Mina hundar är aldrig lösa utan uppsikt i stallet, däremot händer det att de sitter bundna utanför boxen medan jag går omkring lite varstans och grejar. Jag vill då vara säker på att hundarna inte gör utfall eller liknande mot varken folk eller djur som går förbi, eller att de känner sig osäkra i det läget. • Vakt; Samma sak där. Det ÄR betydligt lättare att ha en hund med låg vaktinstinkt eller en som åtminstone bara larmar, dvs skäller för att tala om att någon kommer. • Jaktlust; Det är förstås lättare att kunna ha med sig hunden när du rider om den har en liten eller lätt kontrollerad jaktlust. Det är även till fördel i själva stallet, mindre risk att hunden jagar stallkatterna eller hästarna då. • Funka med andra hundar och djur; Många raser med vallhundsbakgrund har ett naturligt sätt att funka med andra arter. Det är en stor fördel om hunden har en naturlig respekt men inte rädsla för hundarna. En för kaxig hund behöver man ofta ha ordentlig koll på och lära att hålla sig på lagom avstånd, en rädd hund tycker å andra sidan att det är jobbigt att vara i närheten av hästarna vilket inte heller är så bra. • Följsamhet och lättlärdhet; Här handlar det väl till stor del om vad man själv föredrar. En följsam och mjuk hund som spaniel och retrievers är förstås ofta lättare att ha och hantera, medan en mer egensinnig och självständig hund kan ha andra fördelar. Det beror ju också på hurdan hund man vill ha i vardagen, när man INTE är i stallet. • Motion och rörelsebehov; Om man tänkt att hunden främst ska få motion under ridturerna så kan det vara bra att INTE välja en ras med stort rörelsebehov. Alla hundar funkar inte att ha med när man rider, då står du där med en hund som måste ha massa motion förutom att du varit i stallet. Däremot kan i princip alla, vettigt konstruerade raser hänga med på en ridtur utan problem, det behöver de inte vara superatleter för att klara (när de vuxit färdigt och är i hyfsad form, givetvis!). Sen spelar det som sagt roll vad du vill göra med hunden för övrigt. Ren sällskapshund eller vill du träna, kanske tävla med den? I så fall - i vilka grenar och på viljen nivå? Hunden måste naturligtvis funka och passa in även under den tiden du inte är hos hästen! Med det sagt, den bästa stallhunden jag haft var en isländsk fårhund (typisk nordisk spets). Funktionell och lättskött päls som funkade i alla väder, lagom stor, gillade folk och funkade med både katter och andra djur på gården. Hade ett naturligt förhållande till hästarna där hon självmant höll ett lagom avstånd, både i stallet och på ridturerna. Nackdelen är väl att islandshundar tenderar att skälla en gel del, annars är de trevliga "lagom-hundar". Övriga raser som jag haft har funkat mer eller mindre bra, labbarna och terrierna gar varit ok, rhodesian ridgebacken funkade inte alls, av flera olika skäl. Så - fundera över hurdan hund du vill ha så kan du säkert få bra tips!