Annons:
Etikettövrigt
Läst 892 ggr
Eelliiee
2017-12-14 20:03

Ridningen är inte rolig

Jag har en medryttarhäst sedan 1 år tillbaka. Jag får privatlektioner av ägaren tillsammans med min lillasyster som rider ponny. På sistone så har allt gått dåligt. Hästen sticker med mig både inne och ute, är het och jag blir rädd. Det är liksom inte kul att rida henne längre. Det ska ju vara kul att åka till stallet men jag får bara ångest. Jag älskar annars att rida men det känns pinsamt att säga att jag inte vill rida hästen och kanske bara rida ponnyn som min syster rider. Jag är rädd för att rida henne så fort jag sitter upp. Till och med i skritten tror jag att hon får för sig något. Jag känner ju inte såhär på andra hästar bara på henne. Jag ska rida imorgon men jag pallar verkligen inte. Det känns jobbigt att säga som det är då det känns som att min ridlärare bara ska säga att jag behöver få tillbaka mitt självförtroende och så ska hon ha ett snack om att jag kan klara av henne osv. Hur ska jag göra? Orkar inte mer snart.

Annons:
Lona
2017-12-14 20:43
#1

Det skall såklart vara positivt att rida, inget man våndas över. Jag tror att de flesta ryttare har varit i den sitsen att hästen är lite "för mycket" för dem, eller att det helt enkelt inte klickar.
Det kan vara roligt med en häst som är pigg och på tårna - om man känner att man ändå har kontrollen. Tappar man den så lyckas man oftast bara trigga hästen ännu mer och så är man inne i en ond cirkel.
Jag tycker att du skall säga som det är till ägaren/ridläraren!
Kanske kan du rida ponnyn ett tag, få tillbaks ridlusten och självförtroendet och sedan - med hjälp! - försöka med hästen igen?
Min förra medryttarhäst var unghäst när jag började med henne, ett tag var hon ärligt talat ganska svår.
Vår ridinstruktör hade henne helt enkelt i longerlina ett tag på lektionerna; först fick hon springa av sig lite och skärpa till sig att lyssna ordentligt, sen red (oftast) ägaren henne, fortfarande på lina.
Ryttaren kunde då koppla av och även hästen varvade ner och lyssnade bättre.
Det kräver förstås att man inte har en helt oregerlig häst, men det kan vara ett sätt att återfå kontrollen och självförtroendet.
Vi har också gjort så några gånger med krånglande hästar att instruktören har lånat en annan häst i stallet och att vi ridit ut tillsammans så man kan få handfasta råd precis när det behövs.
Du kan också hitta på andra sätt att umgås med hästen på för ett tag så att ni kanske "hittar" varandra och du känner att du har kontrollen. Ut och gå med henne, utsätt er gradvis för knepigare saker så att ni lär er lita på varandra och att hon ska lyssna på dig, inte köra sitt eget race!
Du kan även jobba med henne från marken när det gäller ren lydnad; att hon följer dina kommandon med att stå still, öka/minska tempot, rygga, flytta sig åt olika håll osv.
Allt som ni gör tillsammans på ett positivt sätt och där du känner att du har kontrollen är bra!
Om du känner att du vill jobba på det så finns det sätt - eller så inser du att hästen och du kanske inte funkar ihop i nuläget och kikar efter en annan medryttarhäst.
Det är absolut inte en skam att "ge upp" en häst som man inte riktigt klarar av, och som sagt, de flesta har nog varit med om att osäkerheten tar över.

Inte för att måla f-n på väggen, men om du fortsätter utan att göra något åt situationen så är risken rätt stor att du tappar självförtroendet helt när det gäller ridningen - och kanske till och med lägger av med hästar.
Det finns förstås också en faktisk risk att det händer en olycka, om hästen sticker med dig eller på annat sätt är ur kontroll.
Lycka till och uppdatera gärna med hur det går!🙂


"Jag är inte klok men jag är smart!"
Toktantens dagbok: www.raskva.wordpress.com

shia
2017-12-14 22:49
#2

Bland det viktigaste när man håller på med hästar är att de ska vara roligt trots att det kan vara motigt. Om du känner att du hellre vill rida ponnyn, säg det. Vill du fortsätta kämpa men ha hjälp, säg det. Vet att det kan kännas svårt å säga till när det blir för svårt, jobbigt, för mycket(det kan bli för mkt häst ibland också så man inte hinner allt) men det blir mkt enklare när man sagt så kan man kämpa sig vidare.mitt tips är att fokuseea på annat än just rida. Öva Nh, trick, massa annat å ta ridningwn mer som en påfyllning på efterrätten

JoannaLi
2017-12-15 12:38
#3

Jag red en unghäst ett tag, där vi hamnade i en negativ spiral i att vi skrämde upp varann, efter ett par olyckor. Där såg jag helt enkelt inga sätt att bearbeta problemet utan att utsätta oss för för mycket på en gång, så jag avsa mig henne. Det är inget jag skäms för idag, och det är inget som jag som hästägare skulle tycka var fel om någon annan gjorde. 

Känner du att du inte vill/vågar rida den hästen mer, så gör inte det. Men känner du att du vill det, bara inte som hon är nu, så kan man jobba på det! Ta kanske en paus och rid ponnyn, nollställ rädslomätaren, och så kan man jobba på annat. Du har fått jättebra tips av #1. Hitta någonting som ni båda tycker är lätt och enkelt, där hon inte känner att hon måste sticka, och arbeta er sakta därifrån. Öva på att hantera problem, innan ni utsätter er för de riktiga problemen. 

Det är ingen skam i att vara rädd ❤️

[134643]
2017-12-15 13:08
#4

Håller helt med de andra! Jag red en ponny som jag var rädd för alldeles för länge, och det har gjort att många rädslor sitter kvar även idag, många år senare. Så kämpa inte för länge om det inte känns rätt, det är inget fel eller skämmigt i att inte passa med en viss häst. Vem vet, om en tid kanske du testar hästen igen och tycker att det är helt perfekt :)

Lona
2017-12-15 15:52
#5

Tillägg; som ägare hade jag definitivt uppskattat om medryttaren talade om att hen var rädd/osäker/inte riktigt klarade av hästen. Dels för att det kanske går att lösa på ett relativt enkelt sätt, dels för att det inte är så bra för hästen heller - och dels för att olycksrisken faktiskt ökar, för både häst och ryttare.


"Jag är inte klok men jag är smart!"
Toktantens dagbok: www.raskva.wordpress.com

Upp till toppen
Annons: