Ridning

Ett lyckligt slut! Del 1

2017-10-28 11:09 #0 av: akvarium123

Hej jag tänkte berätta lite om hur det var för mig när jag skulle bli medryttare första gången och ge lite tips. (Ni får också gärna skriva en kommentar. Mer info längst ner om det) Jag kommer också ge ett par diskussionsfrågor.

Jo jag började ju rida för 6 år gammal och efter att jag blev 12 så börjadejag tänka på medryttarhäst men det var inte när jag var 12 som jag blev medryttare utan det hände senare.

Jag letade på hästnet och blocket och alla andra sidor där man kunde leta efter en medryttarhäst. Men efter att inte hittat nån på 1/2 år så gav jag upp men började igen när jag blev 13 år. Då hittade jag en annons som lät jättebra men som tillsist skulle bli jättejobbigt. De stod att Julia sökte efter 1 medryttare som ville rida och jag tänkte att jo men detta passar ju mig perfekt. Det var inte långt dit heller så jag tänkte att detta var min chans. Men tyvärr så blev det allt annat än bra som jag sagt tidigare.

Det hela började med att provridningsdagen blev ändrad lite hur som helst och att jag till sist sa ett datum som jag sa att detta är mitt bästa förslag och jag hoppas att du är hemma då. (Julia jobbade till en viss tid men det tog en stund att komma hem) Jag hade räknat ut att Julia då hade 1 timme och 30 min hemma innan jag skulle komma. Och provridningen blev på just den tiden som var bokad. Provridningen blev klar och det hade blivit positivt för både mig och Julia. Men sen så började det hela. Jag skulle nog i denna stund önskat att jag skulle pratat med Julia  live och pratat om hennes tankar och funderingar samt mina egna. Men det var ingenting som var på tanken för vare sig mig eller Julia. (Jag visste inte om att man kunde göra så vid denna tiden utan jag har lärt mig detta efter senare stunder) 

Första dagen som jag skulle rida så tänkte jag att Julia inte skulle vara där men det var precis tvärtom! Julia var med under hela ridpasset och enligt ägarn så skulle personen inte haft lektion med mig men enligt mig så var det precis såhär det gick till. Julia var med under hela ridpasset och hållde en hel lektion som enligt personen inte skulle varit där och hällt en lektion. Men jag tänkte inte mer på det och fick släppa ut hästen i hagen. 

Andra gången var Julia också där och alla andra gånger jag red där men denna gången hade Julia en hopplektion för sitt barn (6 år gammal) och där var jag och fick rida dressyr och trava över ett par cavaletti. Jag kände mig mest i vägen den gången och kände att jag faktiskt inte skulle kunnat hålla på såhär så nästa gång så var jag där och Julias barn hoppade och denna gången sa jag faktiskt till att jag också ville hoppa ett hinder. Men det slutade med att jag fick ta och rida dressyr och öva på att rida lätt vilket jag kan erkänna att jag hade lite svårt för men dock så hade Julia sagt att hon inte ledde några lektioner utan att man fick rida självständigt.

Den 4;e gången frågade jag faktiskt ifall jag skulle fått rida självständigt vilket jag blev livrädd för att fråga. Inte för att det var något elakt utan jag skrev såhär:

Hej! Jag undrar ifall jag skulle kunnat få rida självständigt? Alltså i paddocken.

Men fick som svar att jag inte hade kunskap nog för att rida själv. Dock hade jag ridit själv förut och jag skulle ju ändå bara ridit i paddocken men det gick inte alls. Inte för att jag fattade varför jag inte fick det men det var av någon anledning som jag själv inte fattade. Och jag kan säga såhär att jag än idag inte fattar varför.

Men det gick ett tag och nu så började kommunikationen komma in. Jag fick sms sent på natten och många missförstånd kom också in. Jag kunde få ett sms bara en timme innan jag skulle åkt upp! Och det är därför jag tycker att kommunikationen är så enormt VIKTIG mellan ägare och medryttare. Det kan bli så enormt mycket fel ifall man inte har en bra kommunikation mellan varandra.

Till sist så ringde jag Julia en dag i juni. Och sa att jag var på semester. (Ringde en vecka innan bara för att det inte skulle komma i sista minuten för Julia) 

Så efter det har jag inte haft nån mer eller mindre kontakt.

Diskussionsfrågor:

Vad tänker ni på när ni läser detta? 

Har du varit med om något liknande? Berätta i kommentaren!

Ifall du är ägare eller medryttare. Hur är eran kommunikation?

Vad tycker ni?  Varför tror ni att ägaren var så som hon var?

Och kommentera gärna något annat ifall ni också vill det!

Julia är bara ett annat namn. Julia heter egentligen något helt annat!

Anmäl
2017-10-28 22:02 #1 av: Lona

Jag har varit både ägare (fodervärd) som haft medryttare och varit/är medryttare själv.
För det mesta har jag haft fantastisk tur med både hästar och hästägare, däremot så har jag onekligen stött på några rätt konstiga medryttare.
Folk som inte kommer när de ska, som inte kan ta minsta ansvar (en av medryttarna lämnade hästen springande lös på vägen då hon slitit sigFörskräckt) eller som hittar på helt egna grejer som att ändra foderstaten, invanda rutiner osv.
Slarvmajor har det också funnits som inte bytt sig ett dugg om utrustningen eller att städa undan efter sig i stallet.

Min nuvarande hästägare är fantastisk! Vi har en bra kommunikation, antingen via telefon/mess eller att vi faktiskt ses i stallet då jag hjälper till med några andra hästar också ibland.
Jag betalar inget, tvärtom så brukar ägaren tex betala lektioner åt mig.Tummen upp
På mina dagar så är hästen "min" och jag får i princip göra vad jag vill. Vi diskuterar träning, foderstat och andra saker även om ägaren naturligtvis har sista ordet.
Hon är precis lagom petig med att hålla ordning på saker; det är inte hela världen om man inte hinner/glömmer att putsa grejerna efter ridningen men samtidigt ser hon till att allt är helt och funkar.
Jag har varit relativt svårt sjuk de senaste åren; jag hade mycket väl förstått om hon valt en annan medryttare men jag har alltid haft kvar "min" häst.
När hon köpte en ny sadel så var den lite liten för min rumpa - ägaren tyckte naturligtvis att det var pinsamt att ta upp, men hon köpte en egen sadel till mig(!).
Inte en för 30 000:- givetvis, men en bra begagnad.
Hon kunde ju lika gärna sagt upp mig, alternativt krävt att jag fixat en lämplig sadel själv.
Är innerligt glad över både henne och hästen!Hjärta

"Glass löser allt!" /Källa Glassgård, Öland
Toktantens dagbok - Om hästar, hundar och livet i största allmänhetBlomma

Anmäl
2017-10-28 22:44 #2 av: akvarium123

Ok intressant att höra... 

För mig var fallet tvärtom ju. Att ägaren var det svåra. 

Jag brukar säga att den här röda tråden som man brukar ha är uppdelad i 20000 delar på snöret och att man därmed tyvärr inte går att rädda snöret.

Och det tycker jag faktiskt är en bra förklaring. 

Men vad skönt för dig att du nu har hittat en som verkligen passar dig och att kommunikationen och allt stämmer!

Anmäl
2017-11-28 20:09 #3 av: shia

Har varit medryttare samt provridit inför att bli medryttare x antal gånger men kan säga att de inte alltid rinktigt vart aå bra. Sista gången(och mest seriösa) var lite mer än 1 år sedan(känns som evigheter) var två kallblod och en shettis (kallbloden ridas 1 gång k veckan å shettisen köras 2 ggr/ v. Fick komma dit, träffa personen å hästarna och provrida å köra. Var som inge speciella hästar å hon som hade dem var sådär halv slarvig. Hade väl funkat antar jag men då man kollade på hästarnas hovar, ville man gråta. Hon hadr den enligt mig värsta legitimerade hovslagaren i stan. (i stallet har vi en superduktig som kan hålla påi 4 Tim att fixa med skon så den är optimal för just den hästen. Gjut till egna osv.

Så vart inte den, men min förre sköthäst kom tillbaka efter sin skada (skulle nu bli ridhäst) å jah fick börja rida den, sen börja jah även kunna hjälpa till mer i travstallet å red lite olika hästar där. Men så kom en häst från ludde, livrädd att springa breve andra hästar, hård i mun, ruska med huvudet, svår å köra å allt. Mrn så kloka ögon. Å jah vart fäst direkt. Började rida honlm å de var inte lätt. Men efterhand lärde jag mig hur jag störde honlm minst osv:D å nu, i lö, 1 år senare startade vi vår första pay and ride, ld1 62.2 % BARA positiva kommentarer från en väääldigt sträng domate. Han gick i stadig form hela passrt å verkligen ville göra rätt å han var magisk! Kan desutom köra å rida å rida monté på honom nu!(gick från shettis till honom)
Nu i dagsläget har jag honom, min andra medryttarhäst, samt rid på två ridskolor. och låna ridskolehäst å till pay and ride å klubbtävlingar mrd målet att starta riktig nästa år med en privathäst:D

kom ihåg att du är värd minst lika mycket som personen du ser upp till:) vill du ngt tillräckligt mkt kommer du klara det 

Anmäl
2017-11-29 09:54 #4 av: akvarium123

Åh vad intressant att läsa!

Ja mitt mål är ju också att skaffa egen häst när jag blir lite äldre (även fast det nog aldrig kommer hålla i längden tyvärr...).  Men nu rider jag på ridskola 1 gång/ vecka och 2-3 ggr/vecka hos min medryttarhäst. Min förhoppning är att jag snart kan hoppa med henne Pay'n Jump. Och då ägaren avskyr hoppning och inte alls vill hoppa ett enda hinder så hoppar jag mer än gärna (ÄLSKAR att hoppa!Gapskrattar) Så då passar det kanon och jag får äntligen hoppa hur mycket som helst. Med ett enda krav. Att ställa tillbaka det man tagit fram. Vilket jag tycker är helt förståndigt.

Anmäl

Bli medlem på iFokus

För att kunna delta i diskussionen måste du bli medlem på iFokus. Det går snabbt, enkelt, och kostar ingenting. Medlemskapet ger dig tillgång till över 300 sajter.