Åh vilket roligt inlägg :) Jag måste nog erkänna att jag blir ganska lycklig vid ett lyckat pass oxå, oavsett om passet var NH, ridning eller annat. Ibland känns det som om när man lyckas med små detaljer så är det en lycka, till exempel om jag lyckas få henne att bli kvickare i NH:n, så att kommunikationen kan bli mer smidig. Det kanske inte syns supermycket men känslan är underbar! :D

Jag måste nog säga att min häst har vänt uppochner på min träningssyn under åren jag haft henne! När jag skaffade henne letade jag efter en tävlingshäst. Idag gör vi vad vi känner för och har roligt ihop där vi blandar lite träning, NH, promenader och buslekar om vartannat. Jag har lärt mig att det med henne att hon lägger extra energi på träningen i ridningen om jag lägger extra energi på NH, promenader och bara mystid med henne, till exempel gos, pyssel, kli och sovtid ihop. Till exempel blir hon mycket gladare om man när man lämnar henne i hagen står kvar och gosar och kliar en stund innan man skiljs. Så till vardags prioriterar jag alltså den här mystiden extra mycket! Jag stressar aldrig igenom borstning eller kli för då blir oftast inte promenaden/ridpasset särskilt harmonisk. Sen rider jag varannan dag och tränar NH/går promenader varannan dag just för att vi båda hamnar i en bättre balans när vi gör lite av varje. Och det kanske tar lite längre tid att komma någonstans i ridningen, men so be it! Vi mår båda 100 gånger bättre av att prioritera markarbete och umgänge, så därför prioriterar jag det (plus att det är dömysigt och megakul;)) Så jag kör väl en kombo antar jag, men min häst har ganska mycket åsikter och humör så ibland blir det markarbete i två dagar och sen en ritt, man får helt enkelt känna in dagsformen när man kommer dit. Vissa dagar är bara inte menade att sätta press på henne.

Dessutom blir känslan av resultat mycket starkare när man känner att man får en bättre relation till varann. När vi går från banan efter ett lyckat NH/rid-pass så ser vi båda nöjda och glada ut och då känns det som att det är någonting vi har uppnått som ett team och den känslan är fantastisk! :)

#1 Vad roligt att du tyckte om inlägget, hehe :)

Jag håller med om att känslan är underbar, även om det kanske inte ser harmoniskt ut - men någonstans måste man börja förstås! 🌈

Vet du om din nuvarande häst har varit mycket på tävling innan? För att jag kan tänka mig att just hon som individ kanske prioriterar inre- och yttre hälsa mer än självaste tävlingar och träningar. Det är kanske av den anledningen som du känner att hon blir gladare - för att du har tagit till dig av vad hon känner.

Jag skulle nog inte säga att hon tävlat mycket tidigare, vi var på fyra/fem tävlingar förra året varav en stor och hon är taggad de första klasserna men tröttnar snabbt så jag brukar starta ungefär hälften av vad de andra startar och stryka mig om jag känner att hon lessnar. Det är ju trots allt meningen att tävling ska vara något kul vi gör tillsammans så om hon inte har roligt känns det fel att pressa vidare. Hon är ju extremt kontaktsökande och vill allra helst sitta i knät så jag tror att den här "bara mysa" tiden är värd så otroligt mycket för henne. Hon var i början som inkrupen i ett skal och det tog lång tid innan hon kröp ut helt men den individen som kom fram är den mest fantastiska jag känner! :) Nu när jag prioriterar den här mystiden och NH extra mycket sen något halvår tillbaka, och då när jag bl a även slutade rida med bett helt och hållet, känns det som om hon trivs mycket bättre än vad hon gjort tidigare och det känns underbart :D Och jag tror absolut att du har rätt, när den där brytpunkten kom och jag omprioriterade och kastade alla bett så tror jag att hennes känslor och åsikter har fått betydligt mer utrymme eftersom jag verkligen har försökt lyssna till henne noggrannare. :)

Vilken förvandling! 

Driver du blogg? 😃

jag har faktiskt en blogg som jag precis startat upp igen efter sommaren då den fick vila för jag har haft så mycket att göra, men den heter iaf ochwestern och nås på www.ochwestern.blogg.se :)

Trevligt! Den ska jag kika in.