Annons:
Etikettövrigt
Läst 1370 ggr
MatildaGruhs
2014-09-07 11:14

Medryttare - hur "sträng"?

En liten intressant fråga bara.. Ni som har medryttare på era hästar, hur "stränga" är ni ? T.ex hur mycket vill ni veta efter medryttaren varit där dvs. hur hästen va att rida osv. Och hur mycket ansvar ger ni medryttaren ?


Annons:
JoannaLi
2014-09-07 13:10
#1

Nu är jag bara medryttare själv, så jag kan bara prata för min sida av saken. Vi har en bok som vi skriver i, vad vi har gjort, ungefär hur han har känts och så vidare. Det är smidigt även för mig som medryttare, så kan jag få en överblick på vad han har gjort under veckan och vad jag kan förvänta mig när jag sitter upp. 

Med ansvar vet jag inte riktigt exakt vad du menar, men jag gör allt som ska göras den dagen. Han blir liksom "min för en dag". Mockar, gör höpåsar, kraftfoder, fodrar alla tre hästarna middag om jag är där vid middagstid, sköter om skador/sår om sådana finns etc, ser till att alla har vatten i vattenhinkarna, hämtar in nya höbalar från ladan om våra är slut, ser över utrustning etc. 

Jag tycker att det är himla smidigt, jag behöver aldrig riktigt fundera över om det är mitt jobb eller inte, för behöver det göras så gör jag det. :)

PogoPedagog
2014-09-07 17:19
#2

Vi som rider våra hästar ´har en gemensam facebook-kommunikation där den som vill / har ridit skriver om det. Smidigt och lätt-tillgängligt. Jag vill gärna veta hur hästarna gått o vadf som gjort men ställde inga krav på det.

PennyScarlett
2014-09-07 17:32
#3

Jag som hästägare förväntar mig att mina medryttare inte gör något utöver det vanliga utan samrådan med mig först. Inte så att vi ska ha ett möte om ifall man vill testa att hoppa med ponnyn, men att man iallafall slänger iväg ett sms eller liknande och frågar om det är okej. Nu är mina medryttare såpass nya så det blir mycket frågor fram tills dom lärt känna hästarna också.

Alla mina hästar rids bettlöst och utan sporrar och det är inte förhandlingsbart. De hanteras och rids enligt Natural Horsemanship - Säker hästhantering. Eller som en av mina medryttare säger; "Hästvett". Där förväntar jag mig att mina medryttare åtminstone försöker att efterfölja det mest grundläggande. Jag är ingen diktator :) 

Största "kravet" jag har är nog att man är trevlig och alltid sätter hästen i första hand. Att vi alla trivs i stallet och att man emellanåt håller mig sällskap över en kopp kaffe! ^^ 

Mina medryttare får i övrigt komma och gå som dom vill. Dom betalar en summa i månaden och har sedan fri tillgång till hästen. Hästens användningsområde står alltid i kontraktet.

Vi gör alla så gott vi kan utifrån våran kunskap och erfarenheter

[134643]
2014-09-07 20:53
#4

Jag är själv medryttare, har varit det i 9 månader nu på den här hästen. I början är det klart att ägaren vill veta allt, den första tiden var vi även ute i stallet tillsammans. När jag började vara i stallet utan ägaren skickade jag sms efter varje gång jag hade varit i stallet, och såklart om jag undrade något. Så höll vi på ett tag, kanske blev lite slappare och jag skrev kanske varannan gång eller om det hänt något speciellt. Nu i somras blev hästen sjuk, under de månaderna så pratades vi nog vid varje dag för att båda skulle ha koll. Ibland körde vi pass, någon var ute på förmiddagen och den andra på eftermiddagen och då är det ju viktigt att veta vad den andra gjort :) Efter att hästen friskförklarades och vi började sätta igång henne igen började vi skriva loggbok. Då skriver vi vad vi gjort den dagen, hur hästen vart och ifall det är något annat som kan vara bra för den andra att veta.  Är det något viktigt/akut/en fråga så skickar jag sms. 

Däremot så är ägaren fortfarande ägaren. Jag kan aldrig bestämma något om hästen, utan det ägaren säger gäller. Sen kan jag självklart föreslå, och ägaren är väldigt trevlig på så sätt att hon frågar mig vad jag tycker. Vårt samarbete funkar väldigt bra enligt mig c: 

Självklart tar jag hand om allt som ska göras på min dag, mockar, fodrar, fyller höpåsar osv. Det vet ägaren att jag gör så det är inget hon måste kolla upp.

manzii
2014-09-08 21:40
#5

Jag hade medryttare på min förra häst så det var ett tag sedan. Men vi hade en liten bok i stallet där vi skrev vad vi gjorde och hur det gick. Då var det lätt att själv planera sin ridning. Men var det något akut hördes vi på telefon. Det vet ju självklart jag som tog de slutgiltiga besluten om något men självklart diskuterade vi för att hon också skulle vara delaktig. Hon hade det rätt fritt annars, fick rida hur hon ville och göra vad hon ville med honom då jag verkligen litade på henne. Jag visste att om hon skulle göra något annorlunda så skulle hon fråga mig först. De dagar hon hade honom fick hon ju göra allt i stallet såsom mockning, fixa mat, fixa vatten m.m.

Praefatio
2014-09-08 22:29
#6

Mina medryttare har alltid fått lägga upp ridningen som de vill, bortsett från att de inte fått hoppa mer än någon liten stock i skogen (hopprädd häst). De har inte behövt redogöra för hur de har ridit, enda undantaget är om de ridit väldigt långt (3+ timmar) och då har jag velat att de skulle säga till en dag innan också så att jag kunnat anpassa ridningen dagen före och dagen efter. De har jättegärna fått rida långturer om de velat!

Jag har varit med ute första veckorna, mest för att på ett trevligt och lugnt sätt fasa in medryttaren och hästen, kunna hålla lite lektion och visa var hästens knappar sitter. Det har varit superuppskattat.

Stallarbete har alltid ingått: fylla höpåsar, fixa kraftfoder, fylla vattenhink och mocka box. Tyngre stallarbete, som mocka hage, har jag gjort istället. Har aldrig haft problem med att medryttarna inte har fixat stallarbetet som de ska, där hade jag nog kunnat bli rätt sträng annars.

Har nog ansetts vara en rätt schysst och lättsam hästägare att vara medryttare åt. Men efter nästan varje medryttare har jag fått bli lite strängare. Det har varit olika grejer varje gång: medryttare som sagt upp sig från en dag till en annan och medvetet lämnat mig i skiten, medryttare som gjort helknäppa grejer där hästens och omgivningens säkerhet varit i fara, medryttare som skitit i att betala, medryttare som varit oaktsamma med utrustningen… Såna grejer. Sånt kan driva mig till vansinne, för mig är medrytteriet ett samarbete mellan häst, ägare och medryttare och så länge jag sköter min del så förväntar jag mig att mina enkla regler följs och att vanligt sunt förnuft används.

Till slut har jag fått inse att jag behövt ett kontrakt där alla regler uttryckligen har stått. Även enkla regler, typ "vid mörker ska följande reflexer användas: …" samt info om uppsägningstid och sånt. Det har känts jättelöjligt och översträngt men det har varit nödvändigt helt enkelt, och ärligt talat har det nog sållat agnarna från vetet. Inga konstigheter har stått i kontraktet, inga omöjliga regler eller liknande, det har bara funnits där för tydlighetens skull och mina två senaste medryttare har verkligen varit kanon och superpålitliga! Vilket gjort att jag i min tur har kunnat och velat ge dem mer tillbaka: fixat så att de fått låna andra hästar i stallet så de kunnat rida med kompisar, givit lektioner, köpt utrustning de saknat osv.

Annons:
[Moa-]
2014-09-10 19:35
#7

Jag tror på samarbete och förtroende i alla riktningar, jag har både haft medryttare och är nu medryttare. Skulle aldrig få för mig att kolla upp människor eller rapportera alla detaljer. Detta handlar om ett ömsesidigt utbyte där bägge parter måste respekteras.

Jag har alltid som medryttare hanterat mig själv från första dagen i stort sett, men då har jag haft egen häst i stort sett hela livet och känt mig trygg med detta. Däremot har jag givetvis aldrig kunnat kräva att en hästägare köper in något visst till mig och inte heller skulle jag köpt in något särskilt till den person som var medryttare på min häst. Men rent generellt i det dagliga har var och en skött sig själv, det skall ju vara en avlastning inte ett problem eller ytterligare en aspekt att hålla koll på. Sedan kan det givetvis vara skillnad om det handlar om en tävlingshäst på högre nivå eller dylikt, men rent generellt.

Zadeira
2014-09-10 22:33
#8

Jag har bara varit medryttare men min erfarenhet är att så länge kommunikationen fungerar mellan parterna så är det inget problem med ansvarsbiten eller att ägaren behövt vara "sträng" eller hård, inte heller att jag som medryttare känt mig kollad och inte litad på. 

Vi har skrivit i en liten bok i stallet ungefär hur länge vi red, på banan eller uteritt, hur hästen kändes och om det var något annat som de andra ryttarna (senaste hästen var vi tre som red) behövde uppmärksamma om hästen eller i stallet. Vid något akut eller frågor/osäkerhet på hur nåt funkar har jag ringt ägaren, och ägaren har ringt mig om något hänt som jag behöver veta. För mig som medryttare är det viktigt att jag känner att ägaren kan lita på mig med sin häst. Jag är därför beredd på både om ägaren vill vara med i början, hålla lektioner för mig eller bara allmänt rätta mig efter något som ägaren vill eller inte vill att man gör.

Jag har i princip fått fullt ansvar för hästen och stallsysslorna som ska skötas på mina dagar. Det hela bygger som sagt på en fungerande kommunikation och sunt förnuft. Ägaren har aldrig känt behov av att "kolla upp" hur jag sköter hästen på mina dagar och troligen är det för att jag aldrig gett dem någon anledning att tvivla på mig. Som medryttare är jag väldigt noga med att hästens ägare trots allt är den som bestämmer. Jag kan tipsa eller komma med förslag eller funderingar, men i slutändan är det ägaren som bestämmer och jag rättar mig efter den.

Gronstedt
2014-09-11 08:21
#9

När jag var medryttare var ägaren ointresserad av all diskussion kring hur hästen skulle ridas och utbildas. Ibland red ägaren eller någon annan hästen, men ingen talade om för mig vad de hade gjort, så att jag kunde anpassa arbetet efter det. Jag tog över skoningen, för annars hände det med upp till 12 veckors mellanrum. Jag fick lära mig att slå på tappskor, för annars blev det gjort lite hipp som happ när det fanns tid. Jag tyckte det var jobbigt att det inte fanns en gemensam plan och samsyn för hästens utbildning och arbete - jag hade gärna sett att ägaren varit lite "strängare".

När hästen behövde ny sadel köpte dock ägaren genast en som passade bättre, och hästarna hade bra mat och underbara hagar.

Praefatio
2014-09-11 11:34
#10

#9 Ja, man talar ofta om ointresserade och oengagerade medryttare men sällan om ägare som är sådana. De finns ju också. Jag var "medryttare" åt en häst där det slutade med att jag hade fullt ägaransvar för hästen i över ett år, för ägaren var totalt ointresserad. Hon betalade kostnaderna för hästen (eller ja, skulle ha betalat, det är en annan historia) och jag gjorde allt annat. Helknäppt och inte fullt så kul som det kanske låter. Som sagt, jag ser medrytteri som ett samarbete mellan tre individer och det känns viktigt att alla trivs.

Upp till toppen
Annons: