Annons:
Etikettridning
Läst 3450 ggr
mikatherider
7/14/14, 6:09 PM

Rädd för att rida ut

Hej,

jag har ett problem som stör mig väldigt mycket. Jag har en häst sen 1,5 år tillbaka som är 10 år och hon är en riktig ängel alla gånger! Jag gör allt med henne och hon är verkligen den perfekta hästen för mig. Jag själv älskar att rida ut och hon är en toppenhäst att göra det med. Hon är 100% trafiksäker och går under och igenom allt. Men, min mamma rider oxå och hon är lite osäker med hästar, eller snarare med vår häst. När hon började rida precis efter mig för ca 9 år sen var hon livrädd för hästar. Men det gick över efter mycket träning, i alla fall för det mesta. Men fortfarande så fort någonting händer får hon typ panik (vill kliva av och gå hem, börjar gråta etc), men det verkar som om det är värst när hon rider/håller på med just min/vår häst. Detta är spec när man inte rider på banan/ridhuset. På banan blir det samma sak om hästen blir skrämd. I ridhuset däremot är hon alltid säker, så länge jag är med. Men grejen är att vårt stall bara har bana och hästen strejkar om man rider där för ofta, så hon måste helt enkelt rida ut. Och nu har vi flyttat till en sommarhage en bra bit från stallet så nu kan man bara rida ut. 

Själv har jag aldrig varit rädd för hästar och har lite svårt att förstå varför hon blir rädd, hästen hoppade ju bara till för en sten? Men jag har verkligen försökt vara förstående och så men jag börjar ge upp. Har försökt med att gå ut med henne, men oftast hittar hon på en ursäkt för att slippa. Eller se till att hon rider med någon annan men då vill hon inte i slutändan. Senast idag lånade jag en häst och skrittade ut med henne (hon red alltså vår häst), och så fort vi ridit typ 500 meter frågar hon om vi inte ska vända nu. Jag är lite envis och vi skrittar en bit och in på en stig jag ville prova så rispar hon sig mot några träd och blir helt plötsligt jätte arg och rädd och vill vända hem igen. 

Det värsta är ju att vår häst är genomsnäll och lugn att rida ut med. Bromsen funkar i alla lägen och hon blir sällan rädd för något. Jag fattar inte varför hon är så obekväm med henne? Men ibland händer det att mamma rider ut med någon annan i stallet eller mig och hon galopperar och det går bra men så fort vår häst gör något oplanerat eller rycker till för något blir hon jätterädd. 

Allt jag vill är att jag och min mamma ska kunna rida ut och ha roligt tillsammans och kunna njuta av vårt gemensamma intresse. Och det sorgliga är att hon vill ju så gärna rida med mig (vilket hon har sagt flera gånger) eller rida vår häst överhuvudtaget men hon bara stänger av och vägrar utmana sig själv. Hon vill inte ens skritta från stallet till ridbanan utan måste leda henne varje gång (det tar typ 5 minuter att skritta dit). Dessutom kan hon inte rida henne, inte ens i ridhus om jag inte är med eller när hon rider ut om inte någon annan är med. 

Vad ska jag göra? Hur ska jag hjälpa henne att övervinna rädslan? Jag orkar snart inte försöka mer för det går bara inte! Vi blir bara ovänner och det är ju inte alls det jag vill… Ska jag pressa henne över tröskeln eller bara vänta ut det? ):

"In this world we're just beginning
To understand the miracle of living
"

Annons:
Quirinia
7/14/14, 10:28 PM
#1

Din mamma kanske kan börja på ridskola? Det är lättare då, så att din mamma kanske får upp självförtroendet och våger mer senare. :) Min mamma (dock inte rädd) har gjort det, det tycker hon är jätteroligt.

[134643]
7/14/14, 11:11 PM
#2

Jag tyckte att det var skitläskigt att rida på ridskola, men på privathäst (har nu medryttarhäst) går det asbra. Som tillägg till #1, alltså. Det är olika från person till person, funkar det för din mamma är det ju jättebra! 

Annars så tror jag att din mamma och du får sätta er ner, och skriva upp mini-mål. T.ex att skritta ut 3 minuter, sen vända hem igen. Mål där hon måste utmana sig själv, men mål som känns överkomliga där hon 'helt enkelt' får ge sig fan på att klara av det haha. Det kanske hjälper din mamma om du har hästen i grimskaft och går bredvid förresten? :) Jag vet inte hur säker din mamma är på marken med hästen, men annars kan du låta henne göra mycket sådant. Lekar, longering, promenader, joggingturer, tömkörning, mys och ryktning. För mig underlättar det alltid om jag har en relation med hästen, vet hur den reagerar och hur jag kan hantera olika situationer. 

Har du pratat med din mamma om vad som gör henne rädd, förresten? Om hon får prata om det kanske det underlättar lite. Annars så tror jag bara att det är att, hur klyschigt det än låter, att hon får tvinga sig till att möta sina rädslor, på ett sätt som ändå känns okej för henne såklart. Desto mer tid hon tillbringar med hästar ju bättre blir det nog :)

jagga-ewe
7/15/14, 8:15 AM
#3

Hur funkar det om din mamma rider andra hästar? Klarar hon att rida ut då?

Jag hade en häst ihop med min morbror när jag var yngre, som jag tappade självförtroendet med. Jag kunde rida andra hästar utan problem, men just den här hästen funkade inte. Han var egentligen hur snäll som helst, men jag blev stel som en pinne. Det hela bottnade i en gång när jag åkt av honom ute i skogen. Min morbror o mina småkusiner var med då o såg allt. Hästen stack hemåt, morbror stack efter och jag fick börja linka hemåt med tre småttingar som hela tiden pratade om hur otäckt det sett ut när jag flög av o hur rädda de blivit. Som stor, o nästan vuxen, förståndig kusin fick jag försöka lugna dem och inte visa hur rädd jag själv var. Morbror fick tag i hästen och jag skulle sitta upp igen. Visst, upp kom jag, men jag kunde inte rida. Morbror fick leda hästen hem med mig på ryggen, krampaktigt hållandes i manen. Efter det kom vi igång igen, men jag fick aldrig tilliten tillbaka. Det räckte med att hästen snubblade lite så blev jag rädd o satt av. Flera år senare hade jag börjat rida lektioner igen, var inte alls rädd att rida andra hästar och kände mig rättså säker som ryttare. Kom hem till morbror ihop med mina barn och skulle hälsa på hästen, som vid det laget var nästan 30 bast och helt grå i pannan. Mina barn fick rida barbacka medan morbror ledde hästen, han var from som ett lamm. Klart jag oxo ville rida. Kom upp, tog tyglarna och hästen gjorde ett litet kastande med huvudet. Det räckte, jag blev stel som en pinne och vågade inte ens försöka rida. Morbror fick återigen leda hästen runt, fast med mig på ryggen. Kusinens hispiga ponny satt jag upp o red, brydde mig inte alls att hon hoppade åt sidan och låssades vilja stegra, jag bara red som vanligt. Men gudomligt snälle gamle kusen, där vågade jag inget. Jo, vi stod o kelade när jag stod på marken, men rida var bara kört. Ändå var han en speciell häst för mig. Jag var den första som satt på honom som unghäst när morbror skulle rida in honom. Min dotter var den sista som satt på honom, han blev svårt sjuk strax efter att vi hade varit där och fick tas bort.

Nu vet jag inget om hur TS mamma har det, kanske finns det inget liknande där, men det skulle kunna vara så. Personkemin mellan mamma o hästen klickar inte, det saknas tillit när de är ute.

Tänk på att rädslor inte är rationella, de lyssnar inte på sunda förnuftet! Är man rädd så är man, det är svårt att trycka bort en rädsla bara för att man VET med förnuftet vad man ska göra.

I don't have hobbies - I have obsessions!
Ebmfh
Trollcaféet

mikatherider
7/16/14, 3:43 PM
#4

Tack för svar hörni! Uppskattar verkligen alla tips jag kan få!! :D #1 hon red på ridskola förut men vi kan tyvärr inte både ha egen häst + ridskola ): men hon rider för en tränare ca 1-2ggr i månaden och då kan hon vara lugn och bestämd. #2 grejen är ju att hon är med mig och pysslar varje dag och är lugn så länge jag är med, problemet blir ju att hon inte vill bli lämnad själv med henne.. Och det är ju jag som allt som oftast sköter allt med henne: tömkör, rider, promenerar, leker. Men jag ska absolut försöka fråga henne om vad det är som blir läskigt nästa gång vi rider, superbra tips (: #3 ärligt talat var det ett tag sen hon red ut på någon annan häst. Men det är nog likadant med de flesta förutom några. Det fanns ett sto och en valack på ridskolan som hon i princip kunde rida ut själv med.. Och det funkar definitivt bättre om någon ridlärare är med som hon icke protesterar på samma sätt med. Usch vilken jobbig historia ): men det har aldrig hänt någon olycka för min mamma och vår häst. Dock har hon ju sett hur hon kan hålla på med mig ibland.. Hon har stegrat sig med mig och stuckit och så men hon vet ju att hon inte hållet på så längre efter att det visade sig att hon gjorde det pga en låsning så vi behandlade henne och nu gör hon aldrig så längre.

"In this world we're just beginning
To understand the miracle of living
"

Upp till toppen
Annons: