ridsporten blir ytlig.
Förrut var ridsporten en sport alla är välkomna i, nu är sporten fullkomligt ändrad. Nu har hästvärlden blivit en matrial sport. Om du rider på ridskola blir du kallad misslyckad, och att du inte kan lyckas. en känsla jag har är att man tror att ridskole ryttare inte kan lyckas, vetinte jag kanske har båda fel & rätt i de jag skriver men jag vet i allafall vad jag tycker. Det finns så många ryttare över hela världen som rider på ridskola och dom kanske inte har råd eller tiden att ha en egen häst .Det finns ridskoleryttare och privatryttare som ligger i samma nivå. Men också tvärtom såklart. Ridskoleryttare rider och tränar. Privatryttare också. Skillnaden är att privatryttarna rider på en och samma häst/ponny och rider mer. Ridskole ryttarna rider på olika hästar/ponnysar. Jag tycker att de känns så orättvist när man ser någon litet ponnybarn, som knappt kan hålla i sin häst och har svårt för grunderna i ridningen då känns de så orättvist att någon som inte riktigt kan grunderna ska få en egen häst av sina föräldrar. Så varför ska dom barnen som knappt kan rida få en häst så ORÄTTVIST! döm ingen annan.
Steg 1 för att förstå världen: Världen är inte rättvis, och kommer aldrig vara det.
“I don't think the human race will survive the next thousand years, unless we spread into space.”
-Stephen Hawking
Jag kan inte känna att jag känner igen mig i det där med att folk tycker att ridskoleryttare inte kan lyckas. Jag har ridit på ridskola i 10 år och slutade för bara några månader sedan, och har haft egen häst i 2 år. Så jag skulle säga att jag känner till båda delarna rätt bra, och utifrån min erfarenhet är det oftast ridakoleryttarna som är mest fördomsfulla mot privatryttare, inte tvärtom. När någon på ridskolan får egen häst reagerar många med avundsjuka istället för att vara glad för den personen och se att den säkert slitit för att komma dit h*n är. Det är såklart inte alltid så, men jag har varit aktiv på många ridskolor och sett det ofta.
Ridskolor är FANTASTISKA. Det tycker jag verkligen. Där har alla möjlighet att rida trots att man inte har råd att ha en egen häst.
Många med egen häst går också på ridskola för att träffa vänner och för att få rida tillsammans inför en ridinstruktör. Det är väl toppen.
Att sedan vissa får en häst/ ponny utan att själva vara så duktiga på att rida behöver inte alls betyda att de inte kommer kunna lära sig. Förhoppningsvis har barnet hästkunniga föräldrar och får förmodligen lektioner i alla fall, på ett eller annat sätt.
Varför skulle man inte kunna köpa en egen häst, ha som läromästare, och lära sig rida på den vägen.
Att alla inte kan ha egen häst gör väl inte att de som kan ha egen häst och lär sig rida på dem, till en sämre ryttare eller människa. Som någon skrev: "Världen är inte rättvis-lär dig leva med det".
Varför titta efter andra och bli avundsjuk? Var glad över att dina föräldrar låter dig rida på ridskola. Det är inte alla som får det.
När jag var liten förbjöd min pappa mig att rida. Jag fick helt enkelt vänta med att börja rida tills jag var gammal nog att betala mina ridlektioner på ridskolan, själv.
Idag har jag flera hästar i hagen och mina barn har också egna ponnysar. De har ändå gått på ridskola i c.a 5 år innan de började ta privatlektioner.
Jag började rida för över 40 år sen och känner inte igen det du skriver. Red på ridskola i många år innan jag köpte egen häst för en tio år sen. Ridskolorna låg i en av Sveriges rikaste kommuner och många som inte kunde så mycket fick egna hästar, men jag blev aldrig avundsjuk över det.
![[EmmiieErixon]](/images/avatar-dead.svg){kind=avatar}
Så känner inte jag om ridskolan. Jag har både haft egen häst, foderponny och ridit på ridskola om vart annat. Visst liiite material sport är det, man vill ju trots allt rida i fina och välsittande kläder med hela och rena grejer, men såå ytlig är den väl inte. Jag sålde min ponny som barn när jag växte ur henne och nu efter ett år med foderponny så är jag tillbaka på ridskolan igen. Inte är jag sämre för att jag går på ridskola.
Jag tror att om man vill ha mer av sin ridskoletid så ska man vara engagerad! Man ska vara där på aktiviteter, lyssna på lektionerna, kämpa, inte tappa glöden, vara delaktig i ex US, höras och synas lite för sin ridlärare och framförallt ha kul! Jag tror att engagemang på sin ridskola får läraren att titta lite extra och ge dig mer uppgifter. En elev som är duktig på att lyssna och lära är dem som kan få ta ut ridskole ponnysarna/hästarna på tävlingar på sommaren för att de får förtroende för att eleven hanterar detta. De ryttarna som tar ansvar och engagerar sig är de som får göra roliga saker och då samtidigt lär sig massa.
Om du vill bli duktig på din ridskola och ha möjlighet till att sedan göra kul saker så rekommenderar jag att ta ansvar och vara engagerad, det kommer man långt på, längre än dem som bara snackar skit i stallgången och tänker nah jag orkar inte.
ni har nog rätt.