Åh, lyckan man känner när man får utdelning för sitt hårda arbete. Jag har varit såå rädd för att rida trots att jag älskar det så mycket. Min rädsla har varit dubbelt så stark tack vare min borderline med så jag har haft mycket att jobba med.

Men idag satt jag upp på en privathäst som jag bara ridit en gång innan och vi red ut jag och en till. I 1,5 timmar satt jag bara och njöt för första gången på länge och jag red i alla gångarter utan att sitta och oroa mig, utan att känna den där klumpen i magen. 

och jag är så stolt över mig själv. Rädslan är inte helt borta än men jag har kommit så långt på vägen och då vet jag att jag har gjort rätt som har pressat mig själv i situationer som jag egentligen skulle vilja hoppa av hästen och gå hem. Tillexempel då jag inte ens vågade galoppera på ridlektionen på en volt. Men gjort det ändå och sen känt att "det gick ju bra". Med en bra inställning och lagom press så har jag kommit en bra bit och det känns bara-… åh så himla bra!

Denna häst kommer att bli min medryttarhäst/skötarhäst. När jag är ensam i stallet pysslar jag bara med honom, städar i stallet och om jag har tid över fixa med de andra hästarna. Och så hänger jag med på uteritter och liknande de dagar jag kan. Känns bara så bra att jag faktiskt får ta det i min egna takt. Målet är att kunna/våga rida honom ordentligt de dagar jag är själv med, men det får bli mitt 'långsiktiga' mål.