Ridning

Rädd

2013-11-12 01:34 #0 av: Josefinaaa

Jag vågar inte rids ut i skogen själv.
Tycker att de är grymt jobbigt.
Jag sitter ju på hästen så de kan inte hända något..
Är rädd för pedofiler mest och har alltid varit, kommer inte över det.
Sen känns det som om att de är någon som sitter inne bland träden och ska skjuta mig när som helst.
De låter grymt löjligt men är faktiskt jätte jobbigt.

Någon som vet hur jag ska komma över de eller känner likadant?

Anmäl
2013-11-12 02:40 #1 av: [NellieLavec]

Om du vill komma över din rädsla så har jag inga tips. Jag rider själv aldrig ut ensam, men av andra anledningar. Även om min häst är världens snällaste så kan vad som helst hända, den blir kanske rädd för något, råkar halka eller fastar. Det finns massor med saker som jag hända, och om jag skulle ramla av och bli medvetslös eller svårt skadad så vill jag inte ligga där ensam. Jag rider alltid med sällskap, antingen en till ryttare med häst eller någon som går/cyklar bredvid.

Anmäl
2013-11-12 08:09 #2 av: Brollan1

Rid snabbare så hinner inte pedofilerna med och i slalom så är det svårt att träffa när någon vill skjuta mot dig.

Lycka till

Anmäl
2013-11-12 09:55 #3 av: Uss

Nej, allvarligt; för att komma över en rädsla måste du konfrontera den och bli bekväm i det sammanhanget (inte alla rädslor man vill eller behöver komma över dock ;D )

Först och främst för att undvika att skogen upplevs som läskig; rid bara när det är ljust och inte minsta skymning - det är alltid mörkare i skogen. Tänk på att det blir mörkt ganska snabbt nu på vintern, så se till att ha tidsmarginal när du rider ut, men ta ändå alltid på en reflexväst på dig (ev. jägare ser dig då och skulle du rida för länge syns ni iaf lite) Blir det mörkt är det svårare att hitta hem för allt ser annorlunda ut och alla ljud "hörs" tydligare.

Rid inte heller när det blåser kraftigt ute - dels tycker hästarna ofta att det är lite skrämmande (blåsten gör att de inte hör "andra" ljud så bra och iaf våra hästar är ständigt uppmärksamma på grottlejon och annat ^^), dels finns det faktisk risk för att träffas av grenar och annat som blåser omkring/träd som faller. Efter Gudrun (eller Per) så var det många träd som fortfarande stod upp, men som satt väldigt löst och man kanske inte alltid ser vilket träd det är...

Rid med sällskap (bra tips där, #1, man måste ju inte ha en ridkompis med sig) tills du känner dig bekväm med skogen och var aktiv med att leta "skogssällskap" så du ofta kommer ut, även om det blir korta turer. Försök att göra något roligt/mysigt i skogen tillsammans med dina kompisar (tipspromenad, picknick eller så) eller fråga en hundägare om du får gå med dem på skogspromenader = "bekanta" dig med skogen.

När du känner dig mogen att vara/rida själv i skogen så håll dig till stigar/skogsvägar! Rid bara en kort sväng inne i själva skogen och först kanske bara i ytterkanten så du fortfarande ser bilvägen eller var du nu kom ifrån (om du är bekväm med att rida själv på vägen, annars rider du bara en kort sväng från stallet i början, kanske som avskrittning = hästen uppfattar det som ett "tack" för ridpasset i paddocken) och utöka tiden i skogen och/eller rid längre in när du känner dig bekväm.

Tänk på att pedofiler m.fl. sällan sitter mitt i skogarna och väntar - det är för liten sannolikhet att de träffar på ett offer och hur kommer de dit? Ju längre in i skogen, desto tryggare känner jag mig när det gäller att möta galna människor iaf (min dotter blir däremot nervös, för hon hittar inte tillbaka ;D men det gör ju pålle <3 )

De stora farorna är nog mer av det slag som #1 beskriver och är du spänd och nervös smittar det av sig på hästen, vilket kan skapa farliga situationer. Mitt tips där är att alltid ha med dig mobilen, ha gärna 112 eller din mammas nummer på kortnummer (finns det fortfarande?) eller en sådan där friend-finder (slags GPS-sändare, jag vet inte hur det funkar, men typ), så de kan spåra dig om du ramlar av och blir liggande.

När du rider kan du gärna sjunga/nynna en LUGN låt också - det hjälper dig att hålla dig lugn och att drar tankarna från det du tycker är obehagligt. Men välj ingen hetsig, stressad musik, utan hellre en barnvisa. Jag och min dotter sjöng alltid Astrid Lindgren, ffa Minns du en sjöman för länge, länge sen... för hennes häst är väldigt känslig och reagerar när hon blir ängslig (hon är lite skogsrädd; djur - allt från björnar till myror ;D, tappa bort sig, mörkt och ja, jag tror hon iaf i början också var rädd att möta knäppa människor).

Lycka till - själv tycker jag man BLIR lugn av att vara ute i skogen, det är så rofyllt när man bara hör lite sus i träden, fågelkvitter och kanske någon gång lite knak från en älg eller ett rådjur som flyttar sig ur vägen för oss.

Anmäl
2013-11-12 16:40 #4 av: Gaiezza

Om det kommer en pedofil så är det bara att galoppera iväg. Om det inte är typ 1 meter djup lera förstårs :)

Anmäl
2013-11-12 21:13 #5 av: Gullan_J

Jag tycker att det bästa du kan göra är att prata med kurator på skolan eller psykolog på BUP eller någon ungdomsmottagning. Visst kan det kännas fånigt men det kommer hindra dig mycket om du inte vågar rida ut själv. Ibland har man inte alltid sällskap, hur gör du då? Skippar du ridningen?

Jag var grymt rädd för pedofiler när jag var yngre. Men tänk på att pedofilerna knappast springer ikapp en häst. Och om det skulle vara en svår terräng för hästen att ta sig fram i fort, tar knappast pedofilen sig fram särskilt fort heller.
Angående att du är rädd att bli skjuten får du tänka på att det inte är särskilt vanligt att kriminella skyttar ligger i skogen och väntar på att skjuta ett random hästekipage.

Lycka till!

Anmäl
2013-11-12 21:29 #6 av: Moast

Förtsår dig! Tycker inte att du borde rida ut själv alls utan alltid ha sällskap. Tillslut kanske du ändå känner dig så pass trygg att du vågar. Men skulle ändå råda dig om att inte rida ut själv, vad som helst kan hända. Hästen kan få för sig något och bli rädd och börja galoppera iväg eller liknande grejer. Så jag tycker bara det är bra om man inte rider ut själv alls. :)

Anmäl
2013-11-12 21:29 #7 av: Moast

Förtsår dig! Tycker inte att du borde rida ut själv alls utan alltid ha sällskap. Tillslut kanske du ändå känner dig så pass trygg att du vågar. Men skulle ändå råda dig om att inte rida ut själv, vad som helst kan hända. Hästen kan få för sig något och bli rädd och börja galoppera iväg eller liknande grejer. Så jag tycker bara det är bra om man inte rider ut själv alls. :)

Anmäl
2013-11-13 02:12 #8 av: [MiriamPiriam]

Jag är nästan exakt som du! :)

Fast jag försöker tänka att om det nu skulle vara en pedofil som vandrar i skogen så skulle hästen reagera för den skulle kunna tro att det är något rovdjur eller så! Och så undvik att rida själv där du känner obehag eller så för jag red en gång en KORT skogsstig men mitt i den palla jag inte mer och vände i full galopp (typ säger vi..) och nu vågar jag inte rida där..

Är det bara egna tankar eller har du t.ex fått ifrån program som CSI att det finns knäppisar i skogen? :)

Anmäl
2013-11-13 23:23 #9 av: Josefinaaa

Tack alla!

Anmäl
2013-11-14 02:47 #10 av: Sabinathore

Att prata med någon som inte själv förstår sistationen rekommenderar jag inte. Finna folk som hjälper människor med sånt som även håller på med hästar. Få tag på en sån så löser ni problemet tillsammans kanske genom att rida och inte bara sitta och prata:(

Anmäl
2013-11-14 07:58 #11 av: Uss

OT; HUR kan #2 - som uppenbarligen raljerar och inte tar TS på allvar - ha fått 6 "likes"??

Anmäl
2013-11-14 08:28 #12 av: Brollan1

Därför att det som "#2 " skriver, löser hela situationen.

Lycka till

Anmäl
2013-11-14 12:49 #13 av: Josefinaaa

#11 håller med

Anmäl
2013-11-14 13:02 #14 av: Gronstedt

TS, du vet förstås att din rädsla är nästan helt irrationell. Det finns en mikroskopisk risk att råka ut för en sexualförbrytare i skogen, och det finns en liten, liten risk att träffas av en kula om man är i skogen. Det enda du kan göra är att fundera över riskerna och försöka sätta dem i rimliga proportioner.

Tänk på att pedofiliutövare och andra sexualförbrytare är mycket vanligare på nätet och städer än i skogen. Skogen är ingen naturlig "jaktplats" för sådana personer.

Tänk på att dårar som skjuter på främmande personer mest håller till längs motorvägar och på restauranger och i skolor i USA. I en svensk skog är det mest jägare som skjuter, och om man håller sig från skogen när det är jakt är risken väldigt liten.

Tänk på att skogen sällan är så tät att du inte ser åtminstona 20 till 50 meter omkring dig. Chansen är liten att någon skulle kunna komma så nära att hen kan ta tag i dig, innan du hinner vända hästen och ge dig av. En häst är mycket snabbare än en människa, även om den bara travar.

Tänk på att hästen har mycket skarpare sinnen än du och kommer att visa dig om det finns okända varelser i närheten.

Men samtidigt vill jag säga: Respektera din rädsla! Försök inte att bara slå bort den, utan försök att resonera bort den. Och börja öva lite försiktigt, med att ta en liten sväng i skogen så nära att du ser vägen och har nära till tryggheten.

Ta det lite i taget och rid i skogen när du inte är ensam. När ni är flera, rid eller gå på avstånd från varandra, så att du lär dig hur man ser folk i skogen på långt håll. Lär dig att se hur din häst reagerar på folk och fä och bilar och annat, så att du kan lita på att du förstår när hästen varnar. Det ÄR klokt att vara försiktig, även om det inte ska gå till överdrift.

Anmäl
2013-11-14 14:45 #15 av: Caf_Roy

Jag håller med ovanstående. Jag har också haft en helt irrationell rädsla, när jag var runt 15 tror jag blev min irrationella sida fullt och fast övertygad att det fanns ett monster i min garderob. Det där från spökhistorien, med svart mantel och huva och långa klor den dödar barn med genom att klösa djupa sår i ryggen. Det tog ett par veckor av att med lamporna tända ligga och stirra på garderobsdörren halva nätterna innan jag ansåg att det var ohållbart. Jag visste ju att det inte fanns något där. Så jag gick igenom situationen logiskt och kom fram till att jag inte hade något att oroa mig för (som om det hjälpte), släckte lampan och la mig med ryggen mot garderoben. Jag var livrädd och kunde riktigt känna klorna i ryggen, men jag hade bestämt mig och vägrade vända mig om för att kolla. Jag bestämde mig för att om det nu finns ett monster där får jag väl dö nu då, men jag vänder mig INTE om! Första natten var hemsk, men sen gick det bättre och efter ca fyra näter var det helt borta.

Din rädsla är en aning mer verklighetsbaserad än min, även om sannolikheten att det ska hända inte är mycket större (har inte datan, men jag tror att sannolikheten att du skulle dö av en hjärtattack på ridturen är större) så gör det din rädsla svårare att bli av med.

Mitt tips är att behandla dig själv som du behandlar din häst. Om din häst tycker att något är läskigt, säg ett gammalt hus brevid vägen, och inte vågar gå förbi, hur gör du då? Troligtvis ber du hästen att gå förbi ändå, på den sidan av vägen som är länst bort från huset. Hästen litar på dig och gör det, fast instinkterna säger åt den att fly. Sen gör du det troligtvis till ett projekt att rida förbi där ofta och rida närmare och närmare för varje gång tills hästen kan stå och nosa på huset utan att vara rädd.

Gör samma sak med dig själv. Rid den kortaste skogsvägen du vet. Bestäm dig innan för att oavsett vad som händer så ska du rida den hela vägen. Ingen återvändo! Första gången är värst. Rid gärna på långa tyglar så du kan fokusera helt på dig. Det är som att titta på en skräckfilm när musiken antyder att något hemskt är på väg att hända men innan det händer. Ta ett djupt andetag och andas ut långsamt. Slappna av i kroppen, tänk gelé. Jag vet att du riktigt kan höra skottet och känna hur någon tar tag om ditt ben, men du har bestämt dig! Hur ska du kunna kräva att hästen ska lita på dig och övervinna sin, för den helt rationella, rädsla för sabeltandade tigrar om du inte litar på dig själv nog för att övervinna din egen irrationella rädsla?

Den första gången är värst. Se till att redan dagen efter rida samma runda igen. Rid den tills du känner dig bekväm, om än ine säker, där. Börja sen utmana dig själv. Rid länge turer, djupare in i skogen, när det blir mörkt. Rid i skogen varje dag tills du kan avfärda din rädsla med en axelryckning.

Ju större rädsla du har bemästrat, desto lättare har du att vara lugn och rationell i andra läskiga situationer. Nackdelen är att man inte kan uppskatta ett spökhus på samma sätt längre. Hur skulle du kunna vara rädd för någon i teatersmink som inte ens får röra dig efter att du tagit dig igenom det där?

Anmäl
2013-11-14 16:32 #16 av: Uss

#12 jag kan förstå att du tycker det - det var ju ditt inlägg ;D

Men nej, det löser inte "situationen" för "situationen" är en rädsla och den botar man inte genom att rida snabbare eller i sicksack eftersom rädslan bor inne i människan... och skulle en rädd människa driva på sin häst i rädsla så skulle i princip vad som helst kunna hända; en rädd häst är en farlig häst och en häst reagerar instinktivt på andras rädslor - de är ju flock- och bytesdjur, de har inte "råd" att kolla först och springa sedan!

Anmäl
2013-11-14 23:23 #17 av: Josefinaaa

#16 bra skrivet!;)

Anmäl
2013-11-15 23:33 #18 av: [00emi07]

#2 moget?Somnar

MVH, Emilia, Pluto, Cupcake, Shakira, Nikito och Paris                                      Reborn mamma, och?

Anmäl
2013-11-16 05:57 #19 av: Caf_Roy

Kom igen, #2 var menat som ett skämt och vi är åt minstone nio som tyckte det var kul. Det är roligt eftersom det ger tips om hur hon kan skydda sig mot det hon är rädd för i stället för att bota rädslan. Hon menar inte att hon ska galoppera i sicksack, det var ett skämt.

Sen tycker ju jag att ett skrittäcke och skyddsväst i kevlar och en burk pepparspray hade varit bättre i så fall.

Anmäl
2013-11-16 08:18 #20 av: Uss

#19 ja men det är ju det jag menar (se #11) ; #2 gör sig lustig över TS rädsla och om TS är en ung tjej kan hon ta mycket illa upp. Jag tycker att det är modigt av henne att erkänna sin rädsla och förtjänar att man tar henne på allvar.

Just irrationella rädslor verkar omgivningen ha svårt att ta på allvar, men för den som är utsatt är det inte kul! Att få en sådan kommentar kan nästan kännas som mobbing - jag säger inte att #2 ville såra TS eller ens var medveten om det, men kanske ska man tänka ett varv till, irl kan man ju se hur mottagaren reagerar o säga förlåt om det blir fel - hade #2 skrivit ngn sorts smiley så hade det minskat risken att TS blev sårad då hade det även för henne blivit klart att det bara var ett skämt, men alla som har en känslig tonåring hemma vet att de ibland är sjuukt lättsårade... (Förlåt, min kära dotter)

Anmäl
2013-11-16 09:39 #21 av: JTphoto

Hej Josefinaaa.

Jag jobbar själv med mig själv som ryttare för att få bättre självkänsla samt ett bättre självförtroende.

Trygghetszon 
Först måste du hitta din trygghetszon. Vart känner du dig trygg när du ska ut och rida? Nu vet inte jag hur det ser ut där du har dina häst men jag har gjort en illustration. Den röda markeringen visar en trygghetszon. Här har vi alltså en ryttare som enbart känner sig trygg med att rida på gården, helt ok! 

Det är viktigt att alltid kunna ta sig tillbaka till sin trygghetszonen. Låt oss säga att ryttaren rider utanför den röda markeringen och så fort denne känner sig osäker återvänder h*n till trygghetszonen. Trygghetszonen växer så småningom.

Tvinga inte
Tänk på att inte tvinga dig själv till någonting. Acceptera att du är rädd utan att döma dig själv. Gå inte längre än att det känns bra och ta små steg! 

Fokusera
Att fokusera är väldigt viktigt. Lägg fokus på rätt saker. Du beskriver att du är orolig att någon ska vara bland träden. Acceptera att du känner så och flytta fokus till något annat, exempelvis hästen. Känns det inte bra, återvänd till trygghetszonen.

Bli nöjd
Om du sätter upp mål se till så att du alltid blir nöjd. De vill säga sätt inte upp för höga mål. Till exempel: Jag ska rida till brevlådan och tillbaka avslappnat. Att sätta upp ett mål och klara det är alltid väldigt bra. Om du inte vågar rida till brevlådorna acceptera detta och döm inte dig själv. Bara konstatera att idag red vi inte till brevlådorna.

Jag vet inte var du är i din ridning men om dessa mål är för höga sätt då längre mål, det är helt ok! 

OBS! Läs gärna boken "Den inre ryttaren" av Cecilia Löfgren.

Lycka till!

MVH Julia Tingström
www.jtphoto.se

Anmäl
2013-11-16 10:13 #22 av: Brollan1

"#20 av Uss " Jag gav en lösning på problemet och om det roar dig att överanalysera detta så varsågod, glad att jag kunde vara till tjänst.

Lycka till

Anmäl
2013-12-03 20:14 #23 av: JTphoto

Hur har det gått för dig?

Anmäl

Det finns en till kommentar till den här diskussionen. Den är bara synlig för medlemmar på iFokus. För att läsa kommentaren, logga in eller registrera dig på iFokus.