Har inget speciellt emot korsningar, kan ju vara bättre att ha två fina raser som tillsammans blir en superhäst ;D

Däremot kan jag tycka att det är lättare att få ett hum om vad det är för slags häst om man har stamtavla på den. :)

Jag har stött på många oerhört fina och trevliga hästar som varit korsningar, har inget emot det sålänge det är en "snäll avel" eller hur man ska säga. 

T.ex så känner jag en person som tog ett föl på sin arab + shetlandsponny, resultatet blev faktiskt inte så jättevackert, och hur temperamentet blev vet jag inte.

Men jag är alltid för renraser, oavsett vad för djurslag vi talar om. Detta för att man lättare ska kunna få en uppfattning om vad hästen går för, vad den passar bäst till, hur den kan vara i temperament etc.

#2 fast även om de är renrasigt så kan ju hästen temperament ändå  bli "knas" eller hur jag ska uttrycka mig.. så egentligen vet man ju inte ändå.. visst de finns "stirrigare" raser å då är väl chansen/risken större att den avkomman åxå blir de men de är ju inget som säger att de blir så till 100% heller så man kan ju aldrig veta ndå hur hästen ska bli=)

sen kan man ju alltid korsa sönder raser men de kan man som sagt med alla djur så de b lir knas.. men som sagt måste väl använda lite sunf förnuft när de gäller korsningsavel åxå=)

#3 Haha ja, men allt är ju individuellt. Det finns ju dock vissa kännetecken för varje ras, och det är ju dessa man utgår ifrån. Har man en korsning mellan, låt oss säga 4 raser, så är det omöjligt att veta hur den kommer bli. Är det däremot en renrasig connemara (t.ex) så kan man ju ändå till viss del räkna ut hur den kommer att arta sig, och dessutom kan man också räkna ut ungefärlig storlek, typ etc.

Beror på, man kan ju få fram bra sportponnyer/hästar genom korsning. Känner till en welsh/arab korsning som tävlar i hoppning med bra resultat.

Så länge det finns en tanke bakom aveln ser jag inget problem

jag anser att korsningar endast skall skapas av personer som har stor kunskap om avel, och de personerna sysslar oftast med renrasavel. det värsta jag vet är hemmasnickrade korsningar med grannens hingst eller nån man tyckte "var fin" utan någon som helst tanke bakom det hela. då är det alla gånger bättre att betäcka med en hingst av samma ras som stoet som är godkänd även om man inte har en susning om vad man gör. det är till och med bättre med hingst av annan ras som är godkänd, än hingst av samma ras som inte är godkänd och en dålig representant för rasen.

#6 Håller med där. Inom alla djurslag. Ser folk överallt som vill ta en kull med sina katter eller hundar, helt utan kunskap, och söker "en fin hane". Senaste häromdagen skrev en tjej "har någon en långhårig hankatt som jag kan para med min långhårshona?", inte så specifierat direkt. 

Kunskap inom avel är alltid viktigt då man ska få fram ungar av ett djurslag, varesig det gäller en mus eller en häst. Att folk inte tänker på det…

Halvblod är ju korsningar.

Har inget emot korsningar så länge man har stam på hästarna. Stamlösa är jag däremot väldigt negativ till.

Haren underbara marakorsning, eller renrasig. Har inga papper på henne men alla säger direkt connemara när dem ser henne så hon är väldigt connemaraaktig. Skulle jag få för mig att betäcka henne skulle javälja en renrasig connemarahingst för att mer kunna veta vad jag får.

Jag tycker att det finns något gott i korsningsavel (eller där det idag t.ex ofta kallas partbred), men det hela ska vara med ett syfte och precis lika seriös som någon annan avel. De som håller på med "korsningsavel" ska vara lika målmedvetna och ha en strävan som alla andra uppfödare. Ett mål helt enkelt.

Dvs inte ta föl på "sin fina häst" för att man ska ha ett föl efter den. Eller för att få ha en häst från början. Vill man ha ett föl från början går det bland många ponnyraset att leasa ston gratis (även med fin stam och vissa meriter), och det är inga problem att hitta stora hästar heller för en skälig summa. Då får man välja hingst och dessutom vara med fölet hela vägen från början, och sedan lämna tillbaka mamman när den tiden är inne.

Jag tycker dock det är stor skillnad på t.ex hund/kattavel där man korsar. Där avlar man enbart för utseende och temperament.

På hästar vill man förutom en snygg och trevlig avkomma få fram t.ex gångarter som inte finns så mycket i rasen (nu menar jag itne t.ex tölt, utan t.ex en luftigare trav eller en rundare galopp eller bara mer längd i stegen). Och givetvis kommer hästen ha möjlighet att utveckla olika gångarter beroende på kroppsbyggnaden som ju också förändras.

Sedan har vi prestationsförmåga. Vissa raser är duktigare än andra på vissa saker, och då kanske man vill få fram en mer allroundhäst.

Det är ingen slump att korsningshästar oftast är typ D-ponnyer. Man väljer att korsa skickliga stora hästar med smarta och kvicka ponnyer och på så vis få fram en inte sällan bättre tävlingsindivid. Arab och Connemara är två väldigt vanliga raser i korsningar, där arab ger hästen en ädlare kropp och lite mer rörelse, och där connemaran har sina fantastiska prestationer. Sedan tar man detta med en valfri ras som dock endå ska ha någorlunda gemensamheter för att få fram en avkomma som har just det man önskar.

Att korsa Arab och ardenner kan givetvis ge "OK" avkommor, men lika många som blir OK blir också rent utsagt hemska. Det är sällan en sådan kombination ger något "fulländat". Vill man ha en grövre men ändå ädel häst är de amerikanska westernraserna bra till det, och ligger närmare båda delar. Steget blir inte fullt lika stort och det är större chans att lyckas.

Det är ingen slump att ridponnyer och halvblod som är framgångsrika är blandrashästar rakt igenom. I en mycket mer kontrollerad form, men ändå blandraser.

Och både arab, welsh och några fler raser har ett godkänt register för "korsningsponnyer" med deras ras, vissa raser är inte ens slutna ännu och de vill me ddet visa att de kan få fram en bra individ med hjälp av deras ras egenskaper.

Men för mig är korsningsavel nästan uteslutande något man gör för att få fram en bra ridhäst. Att man sedan väljer att minska fälten för vad och hur man kan göra gör att det ändå blir mer standardiserat gör att man i fortsättningen kan få en jämnare kvaliten av just den typen av korsning. Så att man inte ska behöva ta fram "receptet" på nytt så att säga.

Men när det blir både två, tre, fyr och femvägskorsningar, där hälften av släkten är okänd, man har ingen aning om eventuella sjukdommar efter som fädersdjuren inte är testade och man vet inte vad som finns bakom.

Med korsningar som man inte nästan "vet" vad det blir av dem så kan det även om den första avkomman blir fin så kan ändå de sämmre egenskaperna slå igenom senare. Och just därför vill man minimera de potentiellt dåliga egenskaperna.

En seriös korsningsavel görs stegvis för att nå målet, och man kan inte bara ta vad som och hoppas på att det blir bra.

Jag har sett en ardenner korsad med islandshäst en gång, och jag kan säga att jag aldrig någonsin i mitt liv har sett en så vanskapt häst. Båda föräldrarna såg helt "ok" ut, em jag tycker verkligen synd om avkomman.

Den var så pass överbyggd att den inte kunde ridas med sadel. Den hade en enorm bog, men en relativt väldig liten bål. Korset såg ut att tillhöra islänningen i.af men stupade likt ardennerns. Halsen var lika bred som bogen men så kort att man nästan kunde styra den med träns utan tyglar… Huvudet var lika gigantiskt som det mamma ardenner var, denna likka C-ponny hade X-ful (och absolut inte på minsta) på grimman.

Denna häst reds inte regelbundet och hade inte ens kunnat utan problem om man så hade velat. Det var verkligen droppen för mig när jag såg hur HEMSKA individer man kan sätta till världen med ett sådant vågspel. Jag vet inte vad de ville få ut av korsningen men vackert blev det då inte…

Faktum är att nästan alla dagens morderna raser är mer eller mindre korsningsavlade hästar för 50, 100, 150 år eller ibland ändå lite mer. Och sedan har man satt en standard på korsningshästarna och det har blivit en ras. Och det är detta tänk jag tycker man borde ha när man korsningsavlar. Att ser man att just två eller tre rasers kombination faktiskt ger en fantastisk sorts hästar, då kommer fler att gra det och det blir så småning om en egen ras.

Men för att hålla på med korsningsavel som inte redan är etablerad ska man både ha ett mål, sunt förnuft, kunskap om avel och mycket vilja och potential!

#8 halvblod och även ridponny för den delen har vissa utvalda raser som är godkända för inkorsning och även den aveln är styrd eftersom det finns en rasstandard som avkomman måste leva upp till. att både halvblodet och ridponnyn har förfinats och renodlats de senaste åren är väl knappast en hemlighet och kan inte jämföras med vad de var för 20-30 år sedan.

styrd korsningsavel av kunniga människor har jag inga problem med, men de är väldigt få i Sverige! däremot finns det gott om folk som tror att de kan och korsar hej vilt. finns såklart sådant folk inom rasavel också men där är det åtminstone lite kontrollerade former om man vill få en godkänd avkomma - annars hamnar dom i korsningsfacket.

#12 Rasens ursprung är planerad korsningsavel. Precis som svensk ridponny.

#13 har jag påstått motsatsen?

Jag har en okänd korsningsponny från Irland, världens snällaste och utbildad LB/LB , dom kan dom med! :)

#14 Vet inte varför du skrev till mig i inlägg #12. Vad menade du då?

#16 Irländare is the shit!;-) Dock inte tävlat med min utom på ängar i galopp, hon gårvom fullblod och galoppstammade araber.

Har inget emot korsningar, så länge hästarna har det bra och är friska, har kompisar får bra mat och får mycket utevistelse osv. Ni fattar vad jag menar :)

Inget emot korsningar. Så länge man inte korsar helt galet, t.ex shettis & halvblod. Har inte emot korsningar av andra djurslag heller, så länge man håller sig till "normala" och vettiga korsningar, alltså inte allt för udda.

#19 det där blir ju lite luddigt eftersom alla har olika åsikter om vad som är konstiga korsningar

jag tycker att halvblod och nordsvensk är en konstig korsning pga att exteriören är så olika på dem, däremot fullblod och halvblod tycker jag är okej (då självklart med ett fullblod som är godkänd för halvblodsaveln) :)

#20 Skrev ju exempel?
T.ex hund om man korsar där raserna är raka motsatserna till varandra, t.ex whippet & schäfer.
Anser att man ska korsa lika, t.ex golden/labbe, cockerspaniel/springer spaniel osv :)
Gällande hästar är t.ex halvblod & fullblod går bra, eller nordsvensk/ardenner, russ/shettis osv :)

så min korsning är en konstig alltså?

Generellt så tycker jag att man ska hålla sig inom rasen. Många raser är redan små och behöver den genetiska variation som finns.
Har inget alls emot korsningsindivider som är BRA, liksom renrasiga.

Jag tycker man ska avla på egenskaper. Förbättra förutsättningarna för generation nr 2.
Altså; enkelt sagt, vill du hoppa, avla på två hopphästar. Inte på en ardenner och en hopphäst. Vill du ha en grövre häst i avkomman så överdriv inte med hingsten. Finns inte en tillräckligt grov hingst inom rasen, eller närliggande raser så kanske man bör fundera över om det är det egna stoet man vill ha avkomma efter. En grov hingst på ett spinktigt sto garanterar inte en "mittemellan" avkomma.
Jag har träffat både connemara+ardenner och shire+halvblod. Fina trevliga individer men båda hade problem med benen då kropparna var tunga och benen späda.

Letar man häst ska inte det faktum att den "perfekta" individen råkar vara en korsning stå ivägen för köp. Men jag tycker det avlas lite för mycket och lättvindigt i dagsläget. Vilket även är en anledning till att undvika ogenomtänkt korsnings avel. En renrasig individ har normalt ett högre marknadsvärde, vilket höjer statusen och ökar chansen för ett bra hästliv.

#6 Håller med. En kvinna i mitt stall hade ett varmblod som hon korsade med ett fullblod för"den såg fin ut och verkade trevlig".

Resultatet? En häst som är odräglig och är ute och går med sin ägare. Den är nu 6 år(blir 7 iår), den är inriden i alla gångarter men ägaren vågar bara skritta på hästen runt gården, men oftast går de bara prominader.

När den hästen är i närheten kan man förvänta sig vad som hellst, han är väldigt lätt om hovarna.

Jag har en korsning Varmblodig travare/ Svenskt varmblod (Spender S). Hon är avlad mot hopp, men med tanke på att jag är en hobbyryttare som vill göra lite allt möjligt. Det gjorde jag med hennes mamma, min varblodiga travare.

Många tycker att det är olämpligt att korsa travare med "Halvblod". Men jag anser att det är samma typ av häst, även om travaren inte har en exteriör standard och rasbeskrivning på samma sätt som andra raser (annat än i Ridtravarförbundets TR). Rasens ursprung är fullblod med lite tyngre hästar inblandat. Personligen har jag lite svårt att förstå varför den varmblodiga travaren inte är godkänd i halvblodsaveln, men det finns ju andra som bestämmer det. Det kan ju vara den stora exteriöra variationen som gör det…

Sedan får man inte glömma att både arv och miljö påverkar temperamentet hos en individ. Stella är en betydligt snällare varelse när hon får gå på lösdrift än när hon står inne (det var bara att fimpa kraftfodret helt om man skulle få en hanterbar häst). Hon lyssnar också bättre på mig som har hanterat henne med tydlighet hela livet än vad hon gör på mina kompisar.

Men på samma sätt som många andra här är jag emot korsningar som riskerar att ge en av komma med exteriör som kan plåga hästen. Där ungefär drar jag min gräns. Att avla för sin egen del har jag inget problem med men hästen ska inte utsättas för lidande, varken under dräktigheten (stoet) eller riskera att bli så oproportionerlig att den lider (avkomman).

Däremot tugget om att man ska veta vad som finns för att man ska kunna avla rätt - jo men visst. När uppfödare börjar utgå från faktiska gener (utförliga DNA-test) då kan jag acceptera det. Men idag är det ju rena skämtet, man vet alldeles för lite om generna på husdjur, vilka sjukdomar de kan ge upphov till o.s.v. För att inte tala om att det faktiskt finns uppfödare som medvetet tar risken att avla på genetiska defekter för att eventuellt få fram en avkomma som är mer värd. Verkligheten ser inte ut som så att bara för att du är en uppfödare med F-skattesedel så gör du alltid rätt.

En sak till vill jag lägga till. Proffessionella uppfödare avlar för att kunna leva på sin avel (vilket i praktiken mycket få kan) och dämed har de som syfte att få fram individer som säljer. Månda satsar på sporthästar av någon ras, vilket kan generera mer pengar. Men inte alla blir sålda för det som uppfödaren vill ha. Kvar står ett antal mediokra avkommor med (om man har otur) halvtaskigt temperament, som kan hamna hos en oerfaren ryttare. Ingen avlar på hobbyhästar? Kanske tur för våra varmblodstravare som finner en allt större marknad, men otur för många andra.

jag kan åxå hålla med om att man inte ska avla hej vildt.. det ska ju passa någorlunda tillsammans.. men jag tycker att min korsning blev en bra korsning å han som har fött upp honom´håller på med avel osv å har gjort länge så när han korsade min å alla hans helsyskon så har de blivit bra korsningar allihop..

å jag håller med om att ingen individ ska behöva lida för att nån vill testa att korsa raser som är heeeelt ifrån varandra.. inga djur ska behöva lida för vårat nöjes skull.. allt ska ju alltid gå rätt till..

#25 Måste bara flika in att även jag tycker varmblod och halvblod passar bra ihop. Det finns ju travre som ser ut som vinthundar och det finns de som ser ut som en quarter nästan, och de finns med andra ord väldigt fina ridhästar med. De brukar se ut lite som ett engelskt fullblod tycker jag. Och både engelskt fullblod och varmblod används i halvblodsavel, det finns fördelar hos dessa med (deras rörelser främst). Och att säga de inte klarar vissa saker pga deras bakdel är rätt lustigt… Tittar man på överlinjen och bakdelen på halvblodet så hittar man exakt samma vinklar där som hos många travare. Olika individer har ju olika förutsättningar för hoppning eller dressyr, men det gäller ju även halvblodet precis lika mycket. Dessutom brukar varmblod ha väldigt trevligt temperament. Stressade kan alla hästar bli, men deras naturliga temprament brukar vara väldigt sävliga.

#27 Japp! Kan bara instämma. Sedan är det ju som du säger väldigt individuellt, men travaveln har varit mer inriktad på temperament än vad ridhästaveln har varit, på så sätt att individer som är svåra att hantera tas ur avel (slaktas) av seriösa uppfödare. Därmed inte sagt att alla travhästuppfödare är seriösa eller alla travhästar är lätthanterliga.

Har ingen egen, men tänkte visa den som jag hade hand om för ett par år sedan. Det är nog en av dom mest udda korsningarna jag stött på än så länge. Han är Nordsvensk Brukshäst/Arabiskt Fullblod, hur han ser ut ser ni på bilden. Jättetrevlig häst, inte så jättestor, var grov i kroppen men hade ett rätt så litet huvud.

#29 Jag har känt en nordsvensk/arab, såg ut som en.nättare nordsvensk, jättefin!

#29 tycker benen och framförallt ledgångarna ser taniga ut till den kroppen.

#29 Oj det såg tungt ut för benen! ;s

Min är en rejäl korsning, hur man tänkte där vet jag inte riktigt men det slutade ju bra i det här fallet i alla fall 🙂Han är blandning mellan Connemara, någon irlänsk import (okänd), Engelskt fullblod och Holsteiner.

Han är 164 cm hög, gulbrun (ganska vanligt bland Connemaror), duktig på att hoppa men har lite svårare för dressyr. Tycker även om att lulla runt i skogen och rejsa på ängen. Ponnydelen av honom syns ganska tydligt så jag skulle inte bli förvånad om den okända delen också är Connemara.

Pajas! :D

Korsning mellan Arab/New forest! :)

Småhoppning på ridskolan :)

:)

Kommer ni ihåg tråden om "gamla" och "nya" typen av halvblod. Där kunde alla konstatera att hästen blev (i temperamentet) som den blev tränad. Likadant tror jag med korsningar. Har alltid haft okända korsningar och har inga problem med detta. 

Dock ska det inte korsas så det påverkar den fysiska hälsan negativt.

För min del spelar det ingen roll. En häst är varken bättre eller sämre för att den tillhör en viss ras eller har en viss stamtavla. Det är inte papper jag rider på, så dom är för mig helt oviktiga.

Jag hade en korsning nordsvensk travare/varmblodstravare en gång i tiden. Han såg ut som en nordsvensk i det mesta men hade en trav som spöade det mesta. När han samlades ihop var han mjuk o fin som en gunghäst, men fick han länga på traven fick man hålla i sig. Han stack i trav med mig, var mycket starkare där än i galoppen, o snabbare med. Kompisens connemara fick galoppera för att hänga med när Knicke travade. Han blev 27 år gammal. Jag var den första som red honom, min morbror ägde honom som föl o han slängde upp en fyraårig Ewe på ettårig Knicke till morsans fasa. Knicke gick som på ägg, han var alltid så rädd om barn. Min yngsta dotter var den sista som "red" (satt på) honom, hon var då ungefär ett år.

Min framtida häst blir korsning mellan appalosa oc lettisk kallblod :) ska köpa häsren sen nu ligger hon/han i magen på min medryttar häst :)

Alla är väl korsningar utom Araben som är ursprungshästen, sägs det ;)

(fast vad vet jag, det är bara vad jag hört, o jag har absolut inget emot korsningar då Jag anser att många renrasiga blivit sönderavlade de senaste 20 åren)

Jag stör mig inte speciellt på att det är korsningar, det jag stör mig på är vilka individer som ibland avlas på, det kan vara både renras och korsningar. Tycker inte man avlar på en häst med nedärvda problem, eller problem som med stor risk kan ärvas. eller på hästar som inte har konditionen eller styrkan att bära ett föl. Två hästar av olika ras som är friska, bra temprament och inte skiljer sig helt galet från varandra ser jag inga problem i.  Det blir ju förmodligen bara ett föl ( i jämförelse med hundar/katter osv där det kan ploppa ut 14 ungar) och om man vill ha ett föl efter sin häst, som man vill spara och utbilda, no problem. men avlar man hejvilt på vadsom helst för att tjäna pengar, då får man inga pluspoäng hos mig.

Jag har själv en korsning, en tvåårig grabb. Ardenner/halvblod. Det var en tjuvbetäckning och vad jag vet så vet dom inte vilken som är pappan. Vi har ardenner på gården och Irish Cob, gillar kallblod så det blev den här, vilket kommer bli en lite nättare typ än renrasig ardenner.

Fick hem honom idag, så jag är lite övertänd faktiskt om jag ska vara ärlig, haha. Han är så himla charmig. Vääldigt tunn så han kommer behöva mycket kärlek och hjälp på vägen för att bli riktigt fin som vuxen herre ^^

Här e han min lill-Prins .. Aragon heter han

Jag föredrar korsningar. Men det beror på att alla renrasiga djur jag haft har varit sjukare o klenare än blandraserna. Troligtvis är det slumpen som gjort att det blivit så men jag drar mig ändå för att köpa något mer renrasigt djur. Känns som om det kanske blir för mkt inavel med renrasigt.