Annons:
Etikettbeteende
Läst 5695 ggr
jn84
2009-07-21 02:37

Hur vinner jag tillbaka förtroendet?

Efter tre och ett halvt år hade jag en häst som verkligen litade på mig i alla situationer, men sen sabbade jag allt på mindre än två timmar…

Vi skulle lasta Dandelion för att åka till betet och han var trögare än vanligt att lasta. Han har alltid varit bökig, men de senaste tio gångerna har det gått relativt smidigt. Men den här gången gick det bara fel. Han ville inte och jag tappade tålamodet alldeles för tidigt. Och som nån här brukar säga: "Där kunskapen tar slut tar våldet vid". Det beskriver exakt vad som hände! Jag betedde mig som en skit och inte fan fick jag honom ett steg längre in i transporten för det! Det hela slutade  med att jag fick en spark i magen och fick åka in till akuten eftersom jag är gravid. Så det blev ingenting av med varken lastning eller bete.

Sen den händelsen har han tappat allt förtroende för mig. Så fort jag vill nåt som han inte vill så backar han. Och ber jag honom gå framåt backar han ännu mer. Så håller vi på utan att komma någonstans.

Om jag hade kunnat rida och ha honom kvar skulle det inte kännas som ett så stort problem. Då hade lång tid varit allt som behövdes för att få honom att lita på mig igen, men nu ska han ut på foder och då behöver jag kunna lasta honom.

Innan jag ens försöker mig på en ny lastning vill jag att vi ska komma överens på andra ställen. Nu ikväll skulle jag tömköra i skogen, men plötsligt bestämde han sig för att han inte tänkte gå en meter till. Så där stod vi mitt på gångvägen i en timme. Bad jag honom gå framåt så backade han. Jag blev tvungen att ge efter när han backade ut mitt i bilvägen. Då gick vi tillbaka mot stall som han ville, men väl borta från bilvägen gick vi tillbaka till det "omöjliga" stället igen.

Rätt eller fel, till sist backade jag honom ett tiotal meter på den vägen han vägrade gå och bakåt gick det tydligen alldeles utmärkt. Sen vände vi och då kunde han skritta framåt igen, ända tills jag stannade. Då frös han fast igen och började backa om jag bad honom gå fram. Så samma procedur igen, backade några steg åt det håll jag ville, sen vände vi och kunde fortsätta åt "mitt" håll. 

Förmodligen gav det ingenting, men vi kom iallafall fram dit jag ville och jag kunde bestämma när vi skulle gå hem igen.

Frågan är alltså, hur gör jag för att vinna tillbaka hans förtroende? Och hur gör jag i situationer där han bara backar, backar och backar, vad jag än gör?

Kan tillägga att idag tog visserligen kunskapen slut, men våldet tog inte vid.

Och jag behöver inga kommentarer om hur fel jag gjorde vid lastningen. Det vet jag mycket väl och har redan gråtit över det många nätter.

Annons:
CelsiusT
2009-07-21 02:45
#1

Stackare!! Jag vet precis hur det är, har varit där själv.

Hur gick det med magen??

Jag gjorde förr så som du, villa han backa så skulle han få backa (fast dit vi var påväg). Jag tyckte inte det tog oss vidare nåntans. Men sen började jag tänka att om jag drev honom och han backade så hade jag pressat honom för mkt. Så jag tog det lite lugnt då, lät honom fundera ett tag och sen frågade jag igen om han ville gå, det ville han alltid (om man hade haft is i magen och verkligen väntat). Detta gjorde att han istället för att stressa upp sig slappnade av och övervägde att lyssna på mig. Vet inte alls om det skulle funka för er och om det är rätt sätt att gå tillväga, eller om ni ens har samma problem som vi hade. Men det lät lika dant på din beskrivning och för oss fungerade det väldigt bra.

I all hantering så gav jag honom väldig tmkt mer tid än innan. Jag fick helt enkelt acceptera att det jag förstört gjorde att saker och ting tog tid och jag såg till att aldrig pressa honom. Samtidigt som jag fortsatte att jobba "gamla" NH-övningar som han kände till.

Hoppas det blir bra iaf!! Lycka till!!

Medarbetare på westernridning.ifokus

jn84
2009-07-21 02:53
#2

Jo, den tanken hade jag också. Att om han ville backa så skulle han få backa..  Det funkar uppenbarligen inte ;)

Idag hjälpte det inte att vänta. Han ville inte gå fram, hur länge jag än väntade. Och han är inte stressad, bara trög. Det är det som gör en så galet irriterad! Han bara vägrar. Om han vore rädd för mig eller allmänt stressad så skulle det kännas lättare, för då fanns det ju något specifikt att jobba med. Men nu känns det som att han vägrar bara för att han vet att han kan och jag inte kan göra nånting åt det…

lisette
2009-07-21 18:53
#3

grattis till magen för det första! hur gick det med magen???

hoppas du är rädd om dig och bebisen, för just nu finns faktiskt inget viktigare.

jn84
2009-07-22 23:09
#4

Tack! Det är ingen fara med magen :) Det var så tidigt (v 11) så bebisen låg väl skyddad trots sparken.

Men skulle gärna vilja ha lite tips om hur jag ska göra när han bara backar? Vill ju kunna gå på promenader åtminstone utan att det ska behöva ta hundra år..

cina65
2009-07-22 23:21
#5

Om han backar när du vill ha han fram så låt han backa men när han stannar så fortsätter du backa han tills du stannar han, på det viset tror han till slut att det var du som bad honom backa och så fort du stannat han så gå framåt igen på en gång.

Jag tror inte han tappat förtroendet för dej men han är kanske lite tjurig och sen vann han ju vid lastningen, bara att gå på igen men inte för fort och se hela tiden till att det är du som bestämmer sista steget inte han, även om det är bakåt.

Lycka till

Mvh Carina

Sajtvärd på Arabiska fullblod iFokus och Irish Cob

Medarbetare på Tonåringar iFokus

jn84
2009-07-23 19:27
#6

#5 Du har nog rätt. Idag var vi ute på promenad och då insåg jag att det inte handlar om brist på förtroende, utan bara att han tagit över ledarrollen. Det är förmodligen många saker som samspelar, att han "vann" lastningen, att han går på bete och knappt rids över huvudtaget samt att jag inte ägnat särskilt många timmar åt honom de senaste veckorna. Dessutom kände han väl förmodligen att jag var osäker och kunde utnyttja det till max. Nu vet jag att han bara är dum och då är jag inte lika mesig.

Idag kom vi inte ens lika långt som förra gången innan han tvärstannade. Jag kan inte ens ställa mig vid bogen på honom utan att han sakta börjar smyga bakåt. Så jag hängde tag i grimskaftet och då gick han faktiskt framåt. Men så fort jag lättade stannade han igen. Så jag fick bokstavligen dra honom igenom stoppen. Blev rätt många under promenaden, men varje gång blev det faktiskt lättare och lättare att få fram honom.

Vi avslutade promenaden med att gå igenom en tunnel och det gjorde han faktiskt utan några som helst problem.

Helt klart nöjd med framstegen idag! :D

Annons:
cina65
2009-07-24 00:39
#7

#6 Va kul!Glad

Då är du på rätt bana igen nu då, bara fortsätt jobba på detta så ska du se att det fixar sej.

Lycka till

Mvh Carina

Sajtvärd på Arabiska fullblod iFokus och Irish Cob

Medarbetare på Tonåringar iFokus

Birke
2009-07-24 00:49
#8

Tror inte det är det att hästen har tappat förtroendet, det är nog det att han lyckats vinna över dig och insett att platsen som ledare var fri att bara rusa fram o ta. Först o fämst måste han puttas ner därifrån. Börja med små saker, bara det blir som du vill. Din väg ska va enklast, då tar han den frivilligt.

Ledarhästen litar på sig själv, inte dom under henne. De underordnade litar på ledarstoet.

Först måste du ta tillbaka din roll som ledare, sen faller allt på platts.

Hannybee
2009-09-02 17:30
#9

Jag har inte läst allt i tråden här, men mitt tips är att gå in på naturalhorsemanship.ifokus.se. Där finns det folk som vet mycket om ledarskap och förtoende mellan häst och människa. :)

Erika-96
2009-10-03 13:44
#10

Jag har också en sådan häst som bara backar och och backar…Jag vet värkligen hur det känns! Jag var helt förtvivlad och visste att det var mitt fel det gick bara sämre och jag tappade lusten att ens försöka längre. Jag har tänkt på en nystart med han och tack vare tippsen kan jag äntligen se en ljus framtid igen!Glad

BentleyLoves You
2016-05-06 20:43
#11

Oj, vet du, detta hände mig också  idag. Min häst stog i hagen och när jag skulle gå fram och hälsa på han så fick jag en elchock av stängslet, då blev ju han såklart rääd och visste inte vad som hände, så jag tänkte att jag fick låta honom lugna ner sig. Sen när jag skulle tästa hälsa på han igen så hade han tappat förtroendet i mig och vågade inte komma fram. Nu får jag vänta lång stund innan jag får försöka igen eftersom jag ska åka på semester och inte träffa han på två veckor. Så vi får se när jag kommer tillbaka för då tänker jag ge gärnet och inte ge upp!

Lindorm
2016-05-07 07:24
#12

Om det här med att låta hästen "vinna"… Det är ett uttryck som är så vanligt i hästkretsar och som jag faktiskt inte tror på ett dugg. Hästar i sin naturliga miljö (dvs vilda flockar på obegränsad markyta med fri tillgång på bete och vatten) uppvisar väldigt sällan dominanta beteenden mot varandra. Det är extremt sällan som en häst tvingas till något av en annan häst. Hierarkin i en hästflock är betydligt mer komplex än 1-2-3-4 osv. Häst 1 kan flytta på häst 2 i vissa situationer medan häst 3 kanske flyttar häst 1 i andra. En häst väljer sällan att frivilligt följa en dominant, otrevlig och pushig häst. Däremot följer de gärna en lugn, trygg individ som de känner sig trygga med. 

Tittar man rent inlärningsmässigt så är det här med att "vinna" ganska ofta en misstolkning av vad det egentligen är: Hästen tyckte inte om situationen av någon anledning, hästen gjorde vad den kunde för att få ett avslut på situationen och till slut lyckades den. Ungefär som när vi lär oss att man trycker ned dörrhandtaget för att öppna dörren. Hästar kan i viss mån generalisera kunskap vilket gör att de kan räkna ut att något som fungerade i situation b kanske kan fungera i situation c också. Enda gången det handlar om att vinna för en häst handlar om resursbevakning (det är här hästar i fångenskap uppvisar aggressivt beteende vid vatten, utfodring mm) eller hingstar i kamp om flock och revir( eller när de blir så trängda att de måste försvara sig). I övrigt finns inte sådana värderingar finns inte i hästens värld. Den enda som gör något till en kamp som kan vinnas i en häst-människa relation är faktiskt vi själva.

 http://goodhorsemanship.ca/horse-myth-4-busted/#sthash.4zcNXLY5.dpbs

Sedan finns det många vägar att ta itu med olika problem. Jag tror snarare på morot än piska. Få hästen att vilja göra det du ber den om. Gör det du ber den om till något roligt, lönande och härligt snarare än att straffa felaktigt beteende för det kommer i längden inte att ge en trevlig relation er emellan. Fundera över hur du vill att din häst ska uppfatta dig när du kommer till stallet. "Åh, här kommer hon som alltid gör så roliga och trevliga saker med mig! Vad kul!" eller "Nej, nu kommer hon igen. Nu kommer jag att tvingas göra saker jag inte förstår varför och om jag försöker tala om vad jag tycker så gör det ont/blir obehagligt". Något förmänskligat då alltså, men hästar förknippar oss med olika saker beroende på hur vi beter oss mot dem. Vår förkärlek för att "vinna" över hästen leder i stort sett alltid till att vi straffar hästens oönskade (men i 99 fall av 100 logiska) beteende vilket ger oss en häst som knappast uppskattar oss eller känner sig stolt och tillfreds i det vi gör. Vi får en häst som antingen fortsätter att försöka förklara att något är fel, eller en häst som mer eller mindre stänger av. 

Hur man löser en situation som den du hamnat i beror väldigt mycket på hur din häst är och vad den har för personlighet. Jag har fyra helt olika hästar här hemma och alla kräver att jag hanterar dem olika vid lastning. Den ena behöver minimalt tryck och enorma mängder beröm och belöning, den andra får man inte använda tryck på överhuvudtaget utan där är det rakt igenom följsamhet som gäller (han är inte rädd, men är en personlighet som speglar omgivningen. Ju mer tryck och obehag desto mer stressad och frustrerad häst som bara vill därifrån), den tredje behöver övertygas om att det är säkert och att han inte kommer att dö (extremt osäker och rädd i nya eller svåra situationer), han behöver trygghet, viss mått av fasthet och övertalning, den fjärde springer alltid rakt upp i släpet på egen hand efter ett antal år av träning och roligheter ihop. Mao - vem är din häst? Vad tycker han om? Vad tycker han inte om? Hur reagerar han? Jag skulle utgått från det och därefter gjort upp en strategi. Ex: Vi är ute och går och han stannar. Då stannar jag med. Jag är förberedd på att han kommer att stå stilla så jag har all tid i världen och låter honom stå still. Kanske kan jag sätta mig ned någonstans och kanske äta medhavd fika eller något så att jag själv upplever att jag har all tid i världen. Han får inte äta, han ska inte gå, utan nu ska han stå stilla. Hur reagerar han? Står han bara still? Försöker han äta? Backa? Blir han rastlös? Somnar han?  Beroende på vad han gör så agerar jag. 

Behöver du lösa lastningen eftersom han ska iväg så skulle jag ta hjälp av en duktig tränare för att få hjälp med det. Det är oftast värt det i slutändan. För att bygga upp er relation igen så är det som du själv säger; tid, tålamod och lugn. Lös eventuella problem som kommer upp på ett genomtänkt och lugnt sätt med utgångspunkt att han ska tycka att det är en trevlig  upplevelse :)

Lycka till!

http://hastinspiration.blogspot.com/

https://www.facebook.com/Fotografagneswadenback

Urhasten
2016-05-09 09:54
#13

#12 Vilket peppande inlägg! ☀️

Probipet - en mage i balans ger friska hundar och katter ❤️

Annons:
Upp till toppen
Annons: