# Ridrädsla Author: vagnelid96 I början av förra sommaren så red jag på ridskola men min mamma tvingade mig att sluta. Under sista lektionen red vi ut och jag hade en av mina favorithästar. När vi skulle galoppera lite så gjorde hon några bocksprång och jag flög av och slog i svanskotan så hårt att jag knappt kunde sitta upp och inte gå ordentligt på flera dagar. Sedan dess har jag varit rädd att rida någon häst som är pigg![Gråter](http://ridsport.ifokus.se/js/lib/tiny_mce/plugins/emotions/img/smiley-cry.gif "Gråter")  jag rider nu en häst hos min granne som är 26 år och lite trött, men när jag i höstas fick erbjudandet att rida en annan häst så kunde jag inte mer än att skritta för jag var så rädd att jag började gråta. har försökt flera gånger sen också men som max travat några steg. vet inte vad jag ska göra eller hur jag ska gå till väga... känner mig som en fegis varje gång jag ser någon rida då jag blir påmind om det. jag vågar knappt erkänna att jag är rädd för någon heller![Rynkar på näsan](http://ridsport.ifokus.se/js/lib/tiny_mce/plugins/emotions/img/smiley-frown.gif "Rynkar på näsan") någon som har ett bra tips om vad jag kan göra? ## Comment 1 Author: Lorita Vad sägs om att just skritta och skritta och ta hjälp av någon från marken som kan ha hästen i lina. så gör jag om någon är lite rädd ## Comment 2 Author: Eveline Samma sak hände mig när jag var yngre. Jag tror det bästa är att ta sig i kragen och försöka igen. Känner man sig orolig så rid i en paddock och ha folk som kan hjälpa dig till hands, rid en häst som du litar på. Men man ska ju vara medveten om att saker kan hända, även den bästa :) Jag trillade av en häst när jag hoppade engång, då var jag 13, det är 11 år sedan. Jag är livrädd för att hoppa fortfarande. Dock gjort framsteg med ca 30 cm hinder ^^ ## Comment 3 Author: [Borttaget] När jag var ca 7-8 år och precis hade börjat galoppera på ridskolan så åkte jag av och bröt armen, rejält. Precis under axelkulan och skelettet hade gått rakt av och glidit upp över kanten på det andra penpipan (om du förstår). Det blev ett tag på sjukhus, med operation och ett redigt ärr, som fortfarande är stort och fult, 10 år senare. Jag var skiträdd efter det. Började på en annan ridskola iochmed flytt, och jag var så nervös att jag knappt kunde andas innan lektionerna. Red i nått år, alltid med nervositeten som en hård klump i magen. Jag ville inte ge upp hästarna och ridningen för det var liksom min grej, men tillslut la jag av. Började rida lite privat men den jäkla klumpen var där igen. För några månader sen började jag sköta ett ardennersto, en riktig surtant men med ett hjärta av guld. Henne kan jag galoppera barbacka på och jag har aldrig känt mig så trygg med någon häst som jag gör med henne. Men, nu kan jag även sitta upp på vilken häst som helst, lite pirrig och nervig men det går över så fort jag bara skrittat några minuter. Allt tack vare henne. Så jag föreslår att du hittar en häst, en riktigt trygg som du litar på, kanske någon lite piggare än 26åringen du rider nu. Tillslut släpper traumat, det kommer ta tid, men stressa inte! Låt det ta den tid du tar, så är du back on track så småningom. ## Comment 4 Author: Zadeira Jag har alltid varit feg i min ridning. Det har aldrig hänt just mig något, de få gånger jag ramlat av har jag alltid landat fint på rumpan och på sin höjd fått något blåmärke. Men när jag skulle börja på ny ridskola var jag jätterädd eftersom jag inte kände någon häst. Jag pratade med ridläraren och berättade hur det låg till, och hon gav mig en trygg och trevlig häst. Jag red honom hela första terminen för att känna mig trygg, och fick själv välja när jag var redo att prova en ny häst. Sen red jag så småning om som alla andra samma häst tre gånger i rad. Det viktiga är att du pratar med någon som kan hjälpa dig när du är med hästarna. Om du känner dig otrygg så ha någon som leder hästen eller longerar dig. Tvinga inte dig själv att trava om du känner dig otrygg, utan skritta i så fall hellre tills du känner dig trygg. Om det nu innebär att du enbart skrittar i tre månader eller längre så gör det inget. Det viktiga är att du själv är redo och känner att du inte blir panikslagen eller rädd och börjar gråta. Ge inte upp din ridning, utan kämpa på. Med hjälp så går det mycket lättare. ## Comment 5 Author: ella99bella ja e också väldigt rädd försök tav det lungt o små steg ja försöker me det o det blir bättre!!![Glad](http://ridsport.ifokus.se/js/lib/tiny_mce/plugins/emotions/img/smiley-smile.gif "Glad") ## Comment 6 Author: selfrejection #6 Ni kanske kan hjälpa varandra? Ni verkar ha samma problem, och har man någon att prata med som är i samma sits kanske det är lättare att prata om :) ## Comment 7 Author: vagnelid96 Tack för alla goda råd![Glad](http://ridsport.ifokus.se/js/lib/tiny_mce/plugins/emotions/img/smiley-smile.gif "Glad") ska prata med någon och ta små steg så får jag se om det blir något bättre![Flört](http://ridsport.ifokus.se/js/lib/tiny_mce/plugins/emotions/img/smiley-wink.gif "Flört") ## Comment 8 Author: ella99bella kan ja få din mail så kan vi hjälpa varan!om du vill såklart!