# Framtidsångest
Author: Zadeira

Ja nu har tankarna på framtiden dykt upp och jag blir så orolig när jag tänker på hur allt kommer och inte kommer att bli.

Vi har inte kommit i närheten av att ens påbörja inridningen av Bellman, och det var tänkt att vi skulle kunna skritta uppsuttet nu. Varje steg framåt har blivit två steg bakåt och i dagsläget går det inte ens att leda eller longera utan problem. Alltså lååång väg kvar, mycket längre än vi trott.

Och den tiden har vi inte kvar. Tjejen jag hjälper kommer att flytta under våren, och ägaren kommer aldrig pga fysisk skada kunna rida eller köra Bellman ändå, och jag har ingen som helst kunskap att själv fortsätta inridning och körning. Kan inte ens ta mig ut till hästen själv.

Bellman kommer antagligen få gå och skrota i hagen utan att bli hanterad nämvärt ännu en sommar och fram till att hans mamma dör. Sen säljs han troligtvis.

Jag är inte alls redo att släppa honom. Även om jag kanske har hela våren kvar så vill jag inte släppa honom sen. Jag kan se framför mig hur han är som "färdig" häst, när det går att rida och köra honom och han är allt det som vi tänkt han kommer passa till. Jag vill ju uppleva det med honom!

Samtidigt vet jag att det kommer ta otroligt lång tid till han är där. Det är så mycket som i dagsläget inte alls stämmer och funkar för honom. Jag vet att han hade behövt flytta till någon som kunde ge honom all tid, allt tålamod och framförallt all kunskap, annars kommer det aldrig bli något av honom ändå eftersom han är en väldigt komplex häst. Jag vill ju hans bästa men är inte redo att släppa honom vidare.

Blir ni någonsin oroliga för framtiden med er häst? Känner ni att ni inte kommer att hinna med, att tiden går för fort? Hur hanterar ni de tankarna, när ni vet att ni kommer behöva släppa en häst vidare som ni egentligen vill ha kvar?

## Comment 1
Author: Fagerljung

När det gäller framtiden för min ponny så oroar jag mig inte mer än så tillvida att jag är orolig att något ska hända honom. Hade något hänt honom så hade jag gått under, klockorna hade stannat och världen rasat ihop. Jag har hunnit en bra bit med honom. Han är där han ska vara vid detta laget, och jag har inte stressat - tvärtom. Jag fick ofta kritik för att jag gjorde för lite i andras ögon, men det lönade sig. Han är trygg häst, han är trygg med sin uppgift (att bli körd) och han är trygg i sin flock.

## Comment 2
Author: [Borttaget]

Jag oroar mig ganska mkt för framtiden, har en 6 åring nu, och det känns som vi inte kommer ngn vart, jag vill ut och tävla 120 klasser iaf, men känns som de slutar med att vi kommer gå och skrota i skogen bara.

  
Jag hoppas det blir bra med Bellman, och lycka till! ![Glad](http://ridsport.ifokus.se/tiny3/plugins/emotions/img/smiley-smile.gif "Glad")

## Comment 3
Author: Zabbio

Nej..oroar mig väl inte. Känner mig frustrerad och ledsen överatt jag inte lyckas ge honom mer och inte kommer någonstans, det gör jag.. men jag kan inte vara utan honom heller, detvi har klarat har vi ju ändå tillsammans.

Under en period gick det inte bra alls. Vi skrittade men kunde bara skritta när tränaren var här, annars blev fet bara fel och jag blev nervös och han blev stressad. Det blev inte roligt och jag drog mg för att försöka mer. Så jag fick inse att det fanns två val. Antingen slaktbilen (för att skicka ut en oridbar travare till på marknaden och inte kunna veta hur många hem han får vandra igenom, eller när han hamnar på slakttransport till italien, det klarar jag inte) eller att skicka iväg honom till en tränare jag litar på.

Det rev ett stort hål i plånboken och ett ännu större hål i mitt självförroende (att tvingas inse att man inte duger att göra det själv) men vad är det jämfört mot hans liv? Nu har jag en häst som jag kan rida i alla gångarter (eller skritt, tölt och galopp iaf, har börjat på traven :P), rida ut med och till och med rida tränslöst litegrann.

Det var lösningen för oss, men din situation ät ju lite annorlunda. Lycka till!