# hur visas rädslan? Author: Zadeira En fundering kring hur olika hästar beter sig vid rädsla på olika nivåer. Vilka uttryck tar rädslan hos era hästar? Nivåerna lätt rädsla, medelmåttig rädsla och stark rädsla? Hur vet du när det är äkta rädsla eller bara lite skepsis? Blåser de upp sig och stelnar till när de ska gå förbi en läskig postlåda, tappar de all fokus på dig och vägrar lyssna när något upplevs som mycket läskigt, eller blir de till och med farliga och stegrar eller skenar runt? ## Comment 1 Author: Zaphix Det jag gör skillnad på är när hästen är ur komfortzon, alltså obekväm med situationen och osäker, och när hästen slutar tänka och bara har rädsla i huvudet. Min foderhäst blir ur komfortzon för soptunnor, broar, när han måste gå mellan två läskiga saker och lite sånt. När han blir så och stannar så låter jag honom ta tid på sig för att tänka ut hur han ska lösa situationen. Oftast löser han det själv genom att gå förbi det läskiga, med ibland har jag dåligt tålamod och skänklar på honom så han går förbi. När han däremot blir ordentligt rädd och bara har rädsla i huvudet, vilket händer väldigt, vääääldigt sällan, så låter jag honom vända och vi tar en annan väg. Men det är mest bara för att han blir livrädd så väldigt sällan, så när han väl blir det så blir jag också rädd att det verkligen ska vara något farligt. ## Comment 2 Author: WinterPrince Detta är intressant. Hade två hästar förra vintern som var väldigt olika varandra. Den "svarta" hade nästan nerverna utanpå och blev rädd väldigt ofta. Blev han måttligt rädd så steppade han runt runt, men höll sig ändå till mig. Vid ett tillfälle blev han riktigt rädd, och då slet han sig. Anledningen: Det kom en shettis springande mot honom i hagen jämte vägen! Han hade nog aldrig sett en shettis förut. Den "bruna" var mer trygg i sig själv, men ibland var det nästan som att han lossades att något var farligt. Då satte han sig nästan på rumpan och blåste upp näsborrarna och andades ljudligt. Min häst jag har nu är den lugnaste av dom, han har på de 6mån jag haft honom, hoppat till ordentligt en gång. Då tog han ett halvmeters skutt i sidled. Stannade, tittade på det, och så gick vi vidare. Vid ett annat tillfälle brallade hästarna i hagen jämte, så dom kom springand bakifrån. Han tog bara ett par tre travsteg sen gick han lugnt igen. Sen har vi ju tränat mycket miljöträning också. ## Comment 3 Author: Alex Sylgja kan hoppa till om det dyker upp något plötsligt som hon skräms lite av, men mer än så är det inte när hon märker att det inte var någon fara. Motorfordon (som är på) är hon rädd för, efter att ha blivit skrämd av en bil bland det första som hände när hon kom till Sverige. Så bilar som åker förbi kan hon skygga lite för, dvs gå lite åt sidan eller öka på takten lite för att komma förbi snabbare. Men så fort bilen är förbi är det lugnt igen. Blir hon dock mer skrämd (som t.ex när det står en traktor igång på gårdsplanen när man sitter på) så kan det bli full fart och rodeo. Det har vi varit med om... Men då är det samma där, så fort traktorn är av så är hon lugn som en filbunke igen. Så hon stressar aldrig upp sig långsiktigt över saker som skrämmer henne. Något läskigt som vi har ridit förbi så har vi aldrig stött på (utöver motorfordon då), hon är väldigt trygg i sig själv och lyssnar mycket på mig, så i ett sånt läge vet jag inte hur hon skulle reagera. ## Comment 4 Author: Animal-3 Svårt att säga då jag aldrig sett någon av mina killar riktigt rädda men försöker svara: Tuffis: lätt rädsla: Stelnar till. medelmåttig rädsla: Stel som en pinne sedan studsar han iväg. stark rädsla: Som sagt aldrig sett men jag är säker på att han exploserar. Hur vet du när det är äkta rädsla eller bara lite skepsis? Det Syns i ögonen på honom först och främst. Sen hur han reagerar i stort i sitt rörelse mönster. Peewee: lätt rädsla: Han ryser skulle jag nog kalla det. medelmåttig rädsla: Rumpan går på sitt eget håll. Lite stel ryckig i rörelserna, fnyser och så bara måste han gå närmre det som han är rädd för. stark rädsla: Denna häst stark rädsla...jag vet inte, jag vet verkligen inte. Hur vet du när det är äkta rädsla eller bara lite skepsis? Det känns på hela honom och han är sällan rädd,rädd så att säga utan han är rädd,nyfiken. Hör han något konstigt eller liknande så blir han ju stel och "rädd" men bara måste gå närmare för att se vad är det. Han är lite som mig, är det något man är rädd för så bara måste man göra det. ## Comment 5 Author: CelsiusT Hmm.. bra fråga, väldigt intressant... Brorsan har jag ju bara haft i 3 veckor och ha rinte hunnit med att uppleva så jättemkt med. Han var rädd första gången vi skulle över trail-bron. Då gick han fram nosade och hoppade bakåt, försökte vända om och gå iväg, försökte gå vid sidan osv. När jag hoppade av och ledde över honom så gick han på direkt, när jag sedan satt upp igen var det ingen fara utan han gick då över som om han alltid gjort det. Detta anser inte jag som rädsla utan som #1 säger, obekväm med situationen. Han gillar heller inte att stå väldigt nära saker så som väggar, grindar, staket osv och då är det bara att han inte vill gå intill. Exy är ju bara unghäst fortfarande och har bara haft henne lite drygt 2 månader (kanske börjar det bli 3 månader nu). Hon gillar inte vattenpölar eller bäckar och när man måste gå igenom dom så stannar hon och vägrar, då låter jag henne fundera ett litet tag och sedan manar jag på henne igen och då går hon oftast. Hon är väldigt rädd för stora brasor och då höjer hon huvudet, frustar och försöker vända om (ser ut som om hon skulle galopperat om hon var lös). Hon är väldigt lätt att hålla emot och efter lite övertalning så går hon med, men hon skakar liksom. När man väl är förbi så blir hon lugn som en filbunke igen, det hänger verkligen inte i. Min förra pålle vet jag ingenting han var rädd för. Jo vatten! Precis som Exy så tvärnitade han om han skulle gå över en bäck eller liknande. Men efter lite övertalning (jag talade alltid om för honom hur fantastisk och ståtlig han var och hur otroligt duktig han var, mkt beröm) så gick han alltid endå =) Han gjorde vad som helst för mig den hästen \*saknar\*. Kan ju tillägga att alla 3 hästarna är (var) varmblodstravare. ## Comment 6 Author: jackiejohn Lite knepigt att svara på men ska försöka ![Glad](http://ridsport.ifokus.se/tiny3/plugins/emotions/img/smiley-smile.gif "Glad") Jackie: När hon blir lite rädd så rycker hon till och snarkar lite (inte alltid) När hon blir medelmåttigt rädd så rycker hon till snarkar och studsar, är de i hagen hon blir rädd så springer hon ofta. När hon blir riktigt rädd så tja...hon hara blivit det 1 gång och ja har haft henne i nästan 2år, men då slog de slint och vi gick halv omkull för hon snubbla på sig själv när hon gjorde en tvär vändning så försökte hon stegra sig i uppförsbacken och ja lovar hade hon lyckats hade jag fått henne över mig för vi hade tippat bakåt! Men hon lyssnar på mig även om man får lite dålig kontakt. Oskar: När han blir lite rädd så stannar han upp och blir lite stel, När han blir medelmåttligt rädd stelnar han till sen börjar han studsa och krångla sig, lite svår att svara på då han nästan är totalt okänslig blir nästan aldrig rädd så sista frågan kan jag inte svara på ![Förvånad](http://ridsport.ifokus.se/tiny3/plugins/emotions/img/smiley-surprised.gif "Förvånad") Har även haft honom i snart 2 år. Hur jag vet att de är på rikigt elr bara skepsis: Det syns väldigt tydligt på deras kroppssråk och fram för allt i ögonen! Jag har studerat deras kroppsspråk väldigt noga..just för att kunna avgöra när de är på riktigt så att säga. ## Comment 7 Author: Zadeira För att svara på min egen fråga: Bellman är otroligt tydlig när han är rädd. Vi jobbar ju bara från marken och i hagen eller när vi går mellan de olika hagarna, och det märks tydligt på honom om något är läskigt. Är det bara lite konstigt och annorlunda brukar han blåsa upp sig lite och liksom flåsa och fnysa, men lyssnar och följer med utan problem. Äe något medelläskigt gör han samma sak, men även studsar lite runt en och går runt i en cirkel, vänder koncentrationen från mig och eventuellt bara går på för att komma undan helt utan att lyssna på mig. Vid riktigt läskiga situationer är han helknasig och stegrar sig, skenar runt en i cirkel (tack och lov jobbar vi alltid med långt rep) och sparkar bakut. Tyvärr är detta hans sätt att hantera det och det enda som går att göra är att vänta ut honom och se upp så man inte blir sparkad. Hur vet jag är han bara är skeptisk eller om det är riktigt? Som sagt är han väldigt lättläst när det kommer till rädsla, om det bara är trams eller skepsis så lyssnar han ändå på mig även om det krävs mer av mig. Är det riktig rädsla blir han genast spänd och slutar helt fungera på alla plan, tar till antingen flykt eller anfaller den som är i närheten. Hästkräk. ## Comment 8 Author: Zabbio Cow stressar när han börjar bli nervös; vill gärna gå fortare (fast det kan han vilja när han är ivrig också) eller stanna helt. Mellantinet finns inte utan det blir lite ryckgt - halt-snabb skritt -halt osv.Höjer huvudet och vill inte slappna av. Ser han något läskigt på vägen är det tvärstopp som gäller, och sen nervösa sudvärtsrörelser förbi eller mycket tveksamma steg med många halter om jag ber honom gå fram och titta (_ibland går det inte tan han börjar backa stället. Då hoppar jag lugnt av och leder fram honom så att han får nosa, sen ruskar jag på saken vilket gör att han hoppar bakt naturligtvis, spänd som en stålfjäder men med lite frtsatt ruskande nosar han igen och slappnar av. Har inte upplevt att han stannat för fler saker eller ''dummat'' sig för att jag har hoppat av och visat bland, snarare tvärtom att han inser mer och mer att om jag är lugn så är det ingt och går man vettigt så slipper man gå ända fram ;)_ ). Om hjort eller älg hoppar ut framför honom så är detstopp, evntuellt lite stressande på ställt eller nåt steg bakåt om den råkar gå mot honom, men inget mer. Däremot är lastbilar och vissa större maskiner extremt läskiga och det har hänt att han flytt från dem om jag suttit på och de kommit mot honom. Då springer han framåt/sidledes ca 10-20 meter tills han står nåntans långt nog ifrån, och sen står han där på helspänn tills faran är över. Normalt sett hoppar jag av och håller honom när det komer sånt mot oss, om jag står emellan  så gömr han sig bakom mig men håller sig lun. Om de är parkerade eller inte rör sig mot oss försöker jag rida förbi, och känna in hu mycket han klarar innan det blir för mycket för honom. Då brukar det vara tveksamt först och sen lite pringit för att komma förbi när vi ått till mitten, men han brukar klara det utan sidohopp eler studs. Det blir bättre och bättre. Oavsett hur han blir rädd så lugnar han ner sig snabbt när faran är över, och jag tror aldrig att an ''fejkat'' nån gång utan han visar helt ekelt vad han känner och jag försöker lyssna och göra det så lätt som möjligt för honom. ## Comment 9 Author: Julia-Sirocco Våra hästar reagerar ju olika starkt på olika saker. Alltså om jag tar min häst som exempel så reagrerar han ju olika strämmande på olika saker som han tycker är läskiga. Men det syns eller märks på något sätt hur stark rädslan är. Visst kan det hända att han har vissa dagar som han tycker nästan allt är läskigt, men oftast går han iallafall men har superkoll på det som skrämmer honom. Ibland får jag till och med hoppa av för att lugna honom och visa att det inte alls är farligt, då bryr han sig inte nått mer ## Comment 10 Author: LinaN Idag är första gången som jag upplevt att harry tyckt något vart riktigt läskigt. På sommarbetet som vi rider förbi har stallägaren ställt två badkar ett som står uppockned och ett som står lutat på det andra. Detta vart inga problem när vi red förbi i dagsljus förra veckan, han spände sig litet men gick framåt och nosade. Sen var det som om han tyckte på axlarna och ansåg att det inte var något o bry sig om. Men idag när vi red förbi karena på vägen hem, det hade hunnit skymma och det var dimmigt, så såg man bara ett par vita kontrurer. Det är enda gången han blivit så stressad, han ville bara förbi och jag ansåg att det skulle i detta läget inte spelat någon roll om jag fått honom att gå fram till karet, han vart förs tressad för att kunna ta till sig att det vart ofarligt. Så mild rädsla är mer skepsis för honom, han vill gärna undersöka, blir spänd och går framåt. Rädsla, det var det jag kände på idag. Han ville undan, han ville inte vara kvar, men så fort man inte såg karen så lufsa han på i sin vanliga takt. Men sen så pratar vi om hästen som går fram till parkerade fordon och försöker tugga på dem, jagar älgar och rådjur samt muckar gräl med lastbilar och bussar genom att stegra, sparka bakut och bocka när han ser dem, bara för att visa att han är tuffast! ## Comment 11 Author: WinterPrince haha... min kille gillar också att försöka tugga på min bil...