# Är det bara jag som är konstig elr finns det fler? Author: jackiejohn Jág vet inte jag mår inte bra ![Rynkar på näsan](http://ridsport.ifokus.se/tiny3/plugins/emotions/img/smiley-frown.gif "Rynkar på näsan") Jag vet att som djurägare överhuvudtaget vet man att det kmr en dag då ens vän/vänner måste sluta sina dagar, men hennes död sitter som en tagg i hjärtat på mig tittar ja på ett foto på henne sprutar tårarna...dett är 1 år, 3 månader och 15 dagar sen hon fick somna in och jag har inte kommit över det än, Mamma saäger att ja skujter det framför mig och inte vill "ta tag i det" och jag har väldigt svårt för känslor överhuvudtaget, svår att visa känslor. Kan det vara en faktor att vi köpte henne som föl när ja va nyfödd och jag massat och klängt på henne hela mitt liv? Hon var min första egna häst och en barndomskompis som dog alldeles förtidig. Är ja bara knäpp elr finns det fler hästägare som känner så som jag? Jag är välmedveten som djurägare att den tråkiga dagen kmr och man vet aldrig när, har varit med om när flera djur fått sluta sina dagar alla möjliga djur, lamm som dött i famnen på en kalvar som dött vid födseln, kaniner massa sånt och visst man blir ledsen men det är något specielt med hennes död den sitter som en tagg i hjärtat och vill inte försvinna ![Gråter](http://ridsport.ifokus.se/tiny3/plugins/emotions/img/smiley-cry.gif "Gråter") Vet inte varför jag skriver det här överhuvudtaget men....ja va bara tvungen att skriva av mig och nyfiken på om jag är ensam om att känna så här elr om det finns fler. ## Comment 1 Author: Zessan när mitt djur grät jag floder! söt va hon iaf...... ## Comment 2 Author: jackiejohn #1 men de känns som att det är nåt fel på mig att ja inte kan komma över henne :( joo hon va söt som socker och den tålmodigaste häst ja någonsin möt.... ## Comment 3 Author: IdaT Varför skulle det vara konsigt? Hon har alltid funnits där, som en självklar del av ditt liv, precis som resten av din familj. Däremot tycker jag att du borde boka en tid med skolkuraton, och prata med henne/honom, för även om sorgen är naturligt är det inte bra att hålla den inne, och inte prata om den. ## Comment 4 Author: pippa__ Vissa sörjer längre än andra, låt det ta sin tid. Var glad för att du kan sörja, låt det komma, det är bara nyttigt =) ## Comment 5 Author: jackiejohn #3 jo...men de är det ja har extremt svårt att prata om känslor de är inte min starka sida.."/ #4 men det har ju gått så lång tid...och ja grinar förtfarande när ja tänker elr ser ett foto på henne.. ## Comment 6 Author: pippa__ #5 Det är inget fel i det tycker jag. Det betyder ju att hon betydde väldigt mkt för dej. Jag tycker man ska tillåta sej att minnas och sakna. Det gör sorgen mkt lättare. ## Comment 7 Author: sus-sharon #5 det är 6-7 år sedan vi tog bort vår förste vbl-valack och ibland när jag tänker på den dagen känns det fortfarande sjukt jobbigt och orättvist. för mig hjälper det att försöka byta ut "domedagen" mot minst tre glada minnen och att tänka på att han faktiskt har det mycket bättre nu än han hade det i livet. jag tänker inte säga att det går över, för det är det inte säkert att det gör, speciellt som det var din första. de är "speciella". men man får acceptera att det hänt, försöka se det ur lite olika vinklar och vrår och påminna sig själv om att det är okej att sitta i ett hörn i rummet och stortjuta då och då. ## Comment 8 Author: jackiejohn #6 jo hon betyde oerhört mkt för mig...stänger ja ögonen och tänker kan jag fortfarande känna hennes snusningar i nacken....jag vet inte hur ja ska göra jag har så svårt att visa/prata om känslor ett problem som förstört mkt för mig..jag vet inye hur ja ska komma vidare och bearbeta färdigt med min sorg :( ## Comment 9 Author: IdaT #5 Berätta för din kurator att du har jobbigt med det, och då du säger i #8 att det ställt till det för dig, tycker jag att du ska be henne hjälpa dig komma över din svårhet. ## Comment 10 Author: Thorsson Hon var väldigt fin! Jag är som dig och visar helst inte mina känslor, har svårt för det. För nu snart 3år sedan försvann min bästa vän med. Ögonen tåras såklart när jag kollar på fotot av oss, men jag vet att hon har det bättre nu, och hon kommer föralltid vara en del av mig. Jag tror att det var meningen att detta skulle hända. Det var pga detta jag tog ridningen mer seriös, och den underbara lilla ponnyn lärde mig några saker, även om det inte var om ridning så var det våran vänskap. Vi hade det otroligt kul den lilla tiden vi hade och jag lämnade inte henne, även när hon blev sjuk hängde vi ihop. Man kommer aldrig över sorgen helt, eftersom det är ens bästa vän, men den blir lindrigare genom tiden, men det tar inte samma tid för alla! Du får tänka att hon har det bättre nu, och vilka stunder hon har gett dig, och jag lovar att hon förevigt kommer leva kvar i dig med. ## Comment 11 Author: jen inget fel att sörja länge. TILLÅT dig att sörja, för om du tror att det är konstigt så tillåter du inte dig själv att sörja klart. sörjde själv min förra arab i nästan 2 år ## Comment 12 Author: Marija Jag säger som de andra. Det kommer ta tid, och det kommer kännas bra till slut. Inte imorgon, inte nästa vecka med det kommer bli bra. Tröstkramar till dig! Tiden läker alla sår... ## Comment 13 Author: Pia-Lena Att du skriver om det här är väl en bra början till att bearbeta sorgen . Ibland är det lättare att skriva av sig om svåra säker än att prata med någon om det, det måste ut på något sätt. Du tror inte att någon form av "dagbok" där du skriver ner dina tankar och känslor skulle kunna vara till hjälp? ## Comment 14 Author: jupiter00 det är absulolut inget fel på det. man måste få ta den tiden man behöver. du har ju känt henne hela ditt liv. det bästa e verkligen att man få gråta ut alla sina tårar ## Comment 15 Author: [Borttaget] Jag tror att alla saknar nån vän, tyvärr :\*( Jag är som du kan inte se gammla bilder på mina djur (katter, hästar) utan att fälla tårar jag tror inte det går över. Första katten jag ägde gick bort när han var 3 år då svårt sjuk, och mycket mediciner klara han inte sig då var jag 19år idag är jag 32år o tårarna kommer när jag ser fotot jag har upphägt. Han var mitt allt skaffa han som en liten vildkatt som blev mattes beskyddare. Jag har fotot med fina ramar på de djur jag förlorat även hästar man har sålt för att minnas o tänka på dom. ## Comment 16 Author: lisette sörjer man int har man inte älskat... ## Comment 17 Author: jackiejohn 10# Jo ja vet att hon har de bättre nu...hon fick akutfång i oktober 07 hon fick sluta sina dagar den 19 november 07....5 veckor ja bodde mer elr mindre nere i stallet hos henne och trodde och hoppades att hon skulle bli bra ![Gråter](http://ridsport.ifokus.se/tiny3/plugins/emotions/img/smiley-cry.gif "Gråter") men ja insåg att hon aldrig kmr bli bra igen de enda rätta jag kunde göra mot henne var att låta henne sluta sina dagar..., Min häst jag har nu Jackie har hjälpt mig en hel del med sorgen hon har liksom fått mig att inse att livet går vidare sorgen och saknaden sitter kvar men att livet inte är slut, 12# tack :) Hon var som min (ja vet inte om man kan kalla de så men..) syster..så fort det hade hänt nåt var hon den första som fick veta var jag ledsen låg ja på henne elr satt i krubban och gråt allt jag delade allt med henne, jag gjorde mig ovän med mina kompisar pga av henne om vi skulle nånstans så sa ja "ja vissst ja måste bara hem och ta Fanny först" även fsat ja visste att pappa lugnt kan ta henne en kväll elr så..men ja "tillät" inte de utan hon var min och den jag älskade över allt annat.., så fort hon hörde mig komma elr såg mig så gnägga hon och var hon i hagen då så kom hon altid i en rasande galopp alltid. Bilden är från första gången jag red på henne helt själv förut hade jag bara åkt på henne, hon hade stått mer elr mindre i 11år blivit körd o åkt på några ggr, jag var 11 på bilden precis som hon :) jag var 1 och ½ månad äldre än henne haha.., så ja vet att hon är tjock om magen och ganska omusklad på bilden men...för mig är hon lika vacker ändå! ## Comment 18 Author: SandraErikssonn _Du är absolut inte konstigt, för 2 år sen fick ett varmblod som stod mig väldigt nära somna in och jag får fortfarande en stor klump i halsen av att tänka på honom, men det blir bättre och det är alltid första året som är värst. Det sägs att tiden läker alla sår och jag tror faktiskt att det sitter något i det,_ ## Comment 19 Author: jackiejohn 18# Han var väldigt fin! Men de finns flera (nämner inga namn elr om de är släkt..) som säger till mig att det inte finns nån chnas i världen att man kan sörja en häst så länge..min farfar sa till mig bara några dagar innan vi tog bort henne att jag kunde skriva ihop en annons och sälja henne för en billig peng. sen har flera st "smutskastat" min sorg på flera olika sätt..., jag tror inte att sorgen läker alla sår men att sorgen gör mindre ont med tiden men såret försvinner aldrig.. ## Comment 20 Author: [Borttaget] #18 ^^ ne, jag tror inte heller på att tiden läcker alla sår, för mig är det mer tiden lindrar men läker gör man aldrig helt ändå. ## Comment 21 Author: Ahnna Jag brukar undra över var sorgen tar slut och självtortyren börjar? ![Obestämd](http://ridsport.ifokus.se/tiny3/plugins/emotions/img/smiley-undecided.gif "Obestämd") Hur vet man om tankarna som kommer är naturliga och "bra" för sorgearbetet, eller om det bara är samvetet som framkallar skuldkänslor? Jag förlorade två hästar förra året inom en månad och det spelar ingen roll vad veterinärerna sa eller vad mina kunskaper säger om deras död, jag känner ändå skuld. ## Comment 22 Author: jackiejohn 21# jag skyller mig själv för hennes död, hon hade lätt för att gå upp i vikt och hatade verkligen att motionera...ja höll henne på snålt bete och red och strävade och försökte få så mkt växling i ridningen som möjligt men...när vi red ut ensamma slutade 8 av 10 ggr att hon skenade hem med mig...ja skena på blanck is och snö första gången när ja bara hade ridit i 2 månader, så jag red henne inte mer än "nödvändigt" och sporrar och piska kunde du slänga så långt åt h\*lvete du bara kunde..hon var envis som attan (precis som jag ![Oskyldig](http://ridsport.ifokus.se/tiny3/plugins/emotions/img/smiley-innocent.gif "Oskyldig")) och kunde bli stark om hon inte ville elr va på dåligt humör, jag vet att de va mitt fel att hon fick fång ja skulle ridit henne mer men ja skämde bort henne och red henne bara så att ja höll henne smal och i kondition.. ## Comment 23 Author: jen jag skyllde också min arabs död på mig själv. TÄNK om jag gjort si eller så, då kanske hon hade klarat sig osv. Sista tiden har jag tänkt att. Hon hade bra år hos mig. Jag lät henne få somna istället för att hon skulle få vara sjuk längre. osv. KANSKE hade hon blivit bra igen, men för hur länge? #21 Det är inte ditt fel att din häst fick fång. En fjording är inte heller så lätt att hålla smal. ## Comment 24 Author: Ahnna #23 **Min** häst har inte haft fång. ![Flört](http://ridsport.ifokus.se/tiny3/plugins/emotions/img/smiley-wink.gif "Flört") Det var till #22 du menade va? ## Comment 25 Author: jen ja, det var till #22 ## Comment 26 Author: jackiejohn 23# nej de är inte lätt att hålla dom smala...så hata hon verkligen att motionera oxå, men ja tänker hela tiden, tänk om ja gjort så istället m.m hur ska ja sluta tänka så? ![Rynkar på näsan](http://ridsport.ifokus.se/tiny3/plugins/emotions/img/smiley-frown.gif "Rynkar på näsan") ## Comment 27 Author: Manda29 Det är inte konstigt om du känner djup sorg. Du växte ju upp med henne. Var hon som en syster/bästa vän som du prata med och vände dig till som gav dig trygghet så blir det ett stort tomrum. Det är också lätt att lägga skuld på sig själv att man borde gjort si eller så, är själv likadan mellan varven. Men man är inte mer än människa och jag lovar dig att din häst lägger inte skulden på dig.   Jag har också mist många djur och sörjer dom mer eller mindre. Ibland har man en dålig dag och kanske känner sig låg, då kanske man just den gången tänker på hunden man tog bort för 30 år sen och känner sorg över den. Tillåt dig att sörja. Försök att inte lyssna på dom som säger att man inte kan sörja ett djur....För det kan man och får man. Men försök att inte gräva ner dig för mycket. Kram Penny ## Comment 28 Author: Ahnna #27 Jag upphör aldrig att förvånas över djurmänniskor som säger nedlåtande saker när man sörjer ett djur. "Det är bara en häst" och andra kommentarer som man verkligen kan leva utan... Jag har fått höra rätt mycket sånt på sistone i och med mina två älsklingar som dog, som om det skulle göra saken lättare för mig. ![Obestämd](http://ridsport.ifokus.se/tiny3/plugins/emotions/img/smiley-undecided.gif "Obestämd") ## Comment 29 Author: Manda29 #28 Håller med dig. Jag sörjer mina djur lika djupt som människor jag håller av när dom dör. Men dom i min närmsta omgivning är nog ungefär som jag. Jag har gråtit många gånger bara tanken på när det är dags för Manda. Ska folk va nedlåtande kan dom lika gärna hålla tyst. ## Comment 30 Author: Ahnna #29 Precis. "Om det hade varit en människa hade det varit mycket värre" är nåt jag har fått höra säkert 5-6 gånger det senaste halvåret, från folk som också har hästar. Jag är väl trög, för jag tycker inte att det är värre bara för att en människa går bort. Är det en _person_ som man älskar så spelar det väl ingen som helst roll om den har 2 eller 4 ben? ## Comment 31 Author: Manda29 #30 Håller fullständigt med dig. ## Comment 32 Author: jackiejohn #27 Ja hon va min bästa vän/syster...jag har alltid varit utanför i släkten och min familj så hon täckte upp ett stort tomrum i mitt liv så när hon va borta grävde ja ner mig i sorg och skuldkänslor..skolan gick åt skogen ja sket ia allt och alla jag va här men ändå inte ja hade ingen att dela saker med längre ja låste mitt hjärta kan man säga..så 3 veckor senare fick jag min jackie de tog veckor innan ja kunde släppa in henne i mitt liv och lära känna henne ja gjorde allt som en robot det fanns ingen kärlek i de ja gjorde men de finns det nu! Hon kan aldrig ersätta min Fanny men hon ger mig kärlek och livsglädje och ja älskar henne men hur ja än försöker så försvinner inte den enorma sorgen efter Fanny...ja har tänkt att ja kanske borde ta och göra mig av med hennes saker men samtidigt vill ja inte de för de är så starka glada minnen ![Gråter](http://ridsport.ifokus.se/tiny3/plugins/emotions/img/smiley-cry.gif "Gråter") aa ja vet inte så känns de på ett sätt vem skulle vilja lyssna på ältandet efter en häst? ja känner mig dum så har ja ju så svårt för känslor oxå... #28 Ja fattar inte varför folk ska göra så...ett djur kan betyda lika mkt som en människa! Det gör extra ont när det är släktingar som kränker en med såna kommentarer oxå....de går trevliga rykten om mig i släkten som ja ja inte ska veta om men ja vet om de ändå fast de vet dom inte sen har dom mage till att skälla på mig för att ja har svårt att visa känslor! Nej sånt kan man leva utan. ## Comment 33 Author: gejsa #32# Usch när jag läser dina inlägg så verkar inte du må så bra. Har du ingen vuxen att prata med alls, i skolan kanske? ## Comment 34 Author: jackiejohn 33# Jo..min faster kan ja prata med men de liksom låser sig...ja kan inte prata om känslor elr kan kan ja väl men det är svårt ![Rynkar på näsan](http://ridsport.ifokus.se/tiny3/plugins/emotions/img/smiley-frown.gif "Rynkar på näsan") Nej ja mår inte bra...hennes bortgång knäckte mig de hade säkert gått lättare om jag haft en bättre relation med min släkt och familj...nu låser sig allt inom mig och ja vet inte hur ja ska få ut de ![Gråter](http://ridsport.ifokus.se/tiny3/plugins/emotions/img/smiley-cry.gif "Gråter") så fort ja skriver ett inlägg här rinner tårarna.. ## Comment 35 Author: Ahnna Jag blir så jäkla förbannad på folk som inte kan sköta sig själva. Jag kan ju bara svara för mig själv, men när jag satt i stallet veckan efter min andra häst hade avlivats akut, med en fölunge bredvid mig som inte åt och var allmänt hängig utan förklaring och veterinären sa att hon troligen också kunde dö under natten om jag hade otur, då fanns det vissa saker som jag inte ville höra. Men självklart var det precis just då som folk kläckte ur sig ogenomtänkta kommentarer om att man inte ska/bör/kan sörja hästar lika mycket som människor. Nu dog inte min fölunge, lyckligtvis, men bara känslan av att en tredje häst höll på att glida ifrån mig inom loppet av 5-6 veckor var liksom lite mer än jag orkade med. Att då få höra från annat hästfolk att man inte ska gråta över en sjuk fölunge är inget annat än förjävligt, rent ut sagt! Då hade jag inte orken att bli arg, eftersom gråten kom ivägen, men nu blir jag riktigt ilsk när jag tänker tillbaka på det. ## Comment 36 Author: gejsa #34# Tycker du ska gå till en psykolog på skolan eller lasarettet. För du är i en väldigt känslig ålder just nu. Jag kommer själv ihåg hur jobbigt jag hade det när jag var i din ålder. Så får du prata ut med dom om hur du känner och så. Har man ingen bra relation med sina föräldrar i detta läge så är det bättre att gå någon annanstans och få prata ut. ## Comment 37 Author: jackiejohn 35# Ja blir oxå förbannad...ja kmr ihåg bara några dagar efter att vi tat bort henne va de kalas hos min farfar och min farvror kallar Fanny hamburgare ja skrek inte alls fina ord till honom och rusade ut i snön barfota...sen fick ja höra att ja hade förstört hela kalaset och gjort mig ovän med hela släkten, allt ja ber om är att dom ska hålla tyst om dom inte har något vettigt att säga :( 36# Nej de är väl ingen vidare bra relation ja har med dom pappa är ju ganska okej men inte mamma..., ja vet de är många som säger de men ja känner mig så löjlig på nåt sätt ![Gråter](http://ridsport.ifokus.se/tiny3/plugins/emotions/img/smiley-cry.gif "Gråter") Ja är rädd för att den personen ska tycka ja är helt knäpp etc. har försökt prata med min faster och hon är lika mkt djurälskare som jag men de låser sig efter "halvavägen" även om vi sitter i ett mörkt rum utan att ja ser henne så slutar de med att ja bryter ihop i gråt.. ## Comment 38 Author: IdaT #37 Men då har du kommit en bra bit påväg, att prata med någon om känslor som får en att gråta det är starkt gjort. Nästa steg är att tillåta dig gråta, steget efter det är att fortsätta berätta när du gråtit klart. ## Comment 39 Author: gejsa #37# Men då är det ju bra att gå till en psykolog. Du får gråta där, man ska gråta när man känner att man behöver det. Man ska aldrig  hålla inne sånt. Det blir bara värre då. Det finns ingen som tycker att man är knäpp för att man gråter och defenetivt inte en psykolog. Lycka till! #35# Usch Anna, det var verkligen hjärtlöst av dina "stallkamrater" att säga så där. Vet inte vad jag skulle ha gjort om jag hade varit i dina kläder då. ## Comment 40 Author: jackiejohn 38# Jo ja har väl de...men de gör inte mindre ont för de och de förstår ja inte borde de inte göra mindre ont? :( 39# efter att ha åkt på några törnar när ja va liten så fann ja ut att de inte hjälpte att gråta ingen brydde sig ändå inte på de sättet dom "borde" ha gjort iaf.., Ja ska gå till en psykolog men ja vill försöka att prata med min faster en gång till iaf de kanske släpper lite på trycket snart... ## Comment 41 Author: IdaT #40 Det beror nog på hur mycket sorg du har som vill ut. Det kan ta tid innan du märker förändringen, åtminstonde är det så som jag upplever det. ## Comment 42 Author: jackiejohn 41# ja vill ha ut allt få bort de så att ja kan gå vidare och tänka på alla fina minnen... ## Comment 43 Author: jsca jag tycker heller inte att de är det minsta konstig.. Jag var likadan.. Hade en 26-årig valack i stallet innan, som vår familj/släkt hade haft under hela min livstid.. Den dagen han skulle avlivas, fick jag inte reda på de förräns jag kom till stallet.. Jag brast i gråt, kunde inte hejda det. och Detta var kanske 5-6 år sen. Det tog jättelång tid för mig att komma över det, kunde inte mocka nya hästens box på flera månader, för att jag visste att det var SUNES box.. jättejobbigt... och även idag, (tänker ju inte på de jätteofta) men när jag väl gör de, så känns de som en sten inte lämnat hjärtat .. :/ ## Comment 44 Author: jackiejohn 43# Ja tror de gör extra ont eftersom hon gick bort endas 14år gammal...elr 14 ½ för att va exakt, kan de va en faktor till att sorgen är så stor? hade den kanske vart mindre om hon fått leva livet ut och somna in pga av högålder? ja har så många frågor..., det tog flera veckor månader för mig att överhuvudtaget släppa in nya hästen i mitt liv ja va som ja skrev tidigare en robot, så fort ja slappnar av och bara är utan att tänka så kmr tankarna och minnena...de är så jobbigt ja vill få ut all sorg ja tror nog att ja alltid kmr känna sorg och saknad efter henne men om de bara kunde bli lite lindrigare sorg och att den inte gjorde så satans ont ![Rynkar på näsan](http://ridsport.ifokus.se/tiny3/plugins/emotions/img/smiley-frown.gif "Rynkar på näsan") ## Comment 45 Author: Invisible Jag kan inte föreställa mig hur det skulle vara om vi var tvugna att ta bort Ella.  Det är en tanke som inte finns på min världskarta. Men tyvärr är det ju så att man förr eller senare måste skiljas från sin vän, och jag skulle tro att det är lika jobbit för de flesta. Jag har haft foderponny, då endast under ett års tid, och jag tyckte det var jättevårt att lämna ifrån mig min lille kompis. Jag funderar då på hur otroligt svårt det skulle bli at skiljas från Ella nu, efter 8 år tillsammans. I mitt huvud kommer hon leva för alltid, men tyvärr funkar det ju inte så. ## Comment 46 Author: [Borttaget] Jag tycker inte det är fel att sörja så lång tid efter,  min hund togs bort för över 1 år sedan, såfort ngn råkar säga hans namn så blir jag ledsen, men en sak jag alltid har med mig är hans halsband, det hjälper faktsikt att man vet att man har ngn av honom med sig överallt ![Glad](http://ridsport.ifokus.se/tiny3/plugins/emotions/img/smiley-smile.gif "Glad") ## Comment 47 Author: Wilmha Det är inte alls konstigt att du är ledsen. För 2 veckor sedan så skadade våran havblodshingst sig i hagen, och slog sönder hela höger framknä. Det gick inte att rädda honom, så veterinären fick avliva honom... Zorro blev bara 3 år gammal.. Så jag kan förstå att du är ledsen, det är jag också... ## Comment 48 Author: jackiejohn 45# nej den tanken är hemsk nu våndas ja för när den jobbiga dagen kmr för min nuvarande häst :( 46# ja har sparat håttussar från hennes man/svans/pannlugg som ja kan ta fram och snosa på då o då...ja blir ledsen så fort nån nämner hennes namn så hugger de till i hjärtat.. 47# onej fy så hemskt....tröstkram till dig. ## Comment 49 Author: Jenca de är super jobbigt att mista sina vänner! tog bort en ardenner den 2 dec, hon fick förlossningsfång, klarade sig länge, men en dag tog de stopp, hon lärde mig mycket o vi hade super kul tillsammans, hennes för föddes med ett ben som va vridet i kotan, vi plastade o grejade, men när vet. kollade på han sa hon att han inte skulle hålla, om han skulle levt 2 dagar till skulle han blivit 6 månader, tycker de är grym när dom är så unga :'( Samma dag tog vi bort vårat fjord sto, hon hade haft korsförlaming 3 ggr, på de sista året hade hon inte orken att jobba mer, hon mådde otroligt dåligt, de va väldigt jobbigt att mista 2 hästar på samma dag, men vi tog bort dom för deras eget bästa, vi vet att dom har de bra nu! Man måste tänka på allt kul man har haft med dom, ibland så bara gråter man o saknar dom jätte mycket, men försökgå vidare o tänk på något annat! Jag fann trösten hos min fjording, hon lyssnade på allt ja sa, hon är den bästa medicinen för mig<3 ## Comment 50 Author: jackiejohn 49# nej så tråkigt :( ja de känns på nåt sätt som att dom fattar hon märkte direkt på mig vilket humör ja va på va ja ledsen va hon extra gosig va ja glad busa hon ja vet inte om de bara va av slumpen men..., förlåt du behöver inte svara om det är jobbigt men ja är inte heelt hundra på vad förlossningsfång är..ja vet vad "vanlig" fång är eftersom min fjording fick det, hon lärde mig mkt och fanns alltid där för mig hon va min bäste vän, ja försöker tänka på alla glada minnen och att ja gjorde se som va bäst för henne men ändå lägger ja skulden för hennes död på mig :( ## Comment 51 Author: PimTheGreat Det är inte konstigt att sörja en vän man alltid haft hos sig....absolut inte!! Vore mer konstigt om du INTE sörjde. JAg fick avliva mitt älskade varmblod Pim för snart 2 år sedan...juni-06 och jag kan inte ser bilder på honom ännu utan att få en klump i magen. att kunna sörja är jätteviktig bit... många tröstekramar! ## Comment 52 Author: jackiejohn 51# Jo....men "folk" tkr att ja borde ha sörjt färdig och dom fattar inte riktigt hur de känns att mista sin barndoms kompis, ja visst hon va en häst men tusan så mkt kompis! ja har flera bilder på henne i mitt rum men ja tittar nästan aldrig på dom för ja får en klump i magen och ögonen tåras men ibland så aätter ja mig och kollar igenom alla bilder på henne och ja sitter och stortjuter men de känns inte bättre efter åt de gör bara ont ![Gråter](http://ridsport.ifokus.se/tiny3/plugins/emotions/img/smiley-cry.gif "Gråter") Ja har börjat med att sitta nere i stallet och prata med hästarna där bara sitta och prata om alla minnen efter henne och allt sånt dom säger inget men en tyst gnäggning elr ett frystande berör mig väldigt mkt, ja vet inte om de är så smart att sitta nere hos de dom och prata kanske bättre att prata med en människa? ## Comment 53 Author: Pia-Lena Att prata med sina vänner hästarna är aldrig fel, de kan stå för den känslomässiga biten av din sorgeberabetning men  du bör nog skaffa dig en mänsklig kompis också. Med en människa kan du bolla tankar och känslor fram och tillbaka och kanske på så sätt komma en bit på vägen när det gäller att må lite bättre. Den här sorgen går definitivt ut över din livskvalitet och kan på sikt komma att påverka din hälsa. Jag förstår att dina erfarenheter av andra människor inte alltid varit de bästa och att du därför tytt dig till djuren. Men ge inte upp, det finns trevliga människor också. Du måste bara leta lite och våga ge någon en chans att komma nära dig. ## Comment 54 Author: jackiejohn 53# De är mkt lättare att prata med djuren...men ja förstår vad du menar ja ska försöka hitta nån männiksa som vill hjälpa mig (min faster?) De är inte de utan min familj och släkt älskar mig ju och ja har inte haft någon tragisk barndom! men jag har aldrig varit lika omtyckt av dom som min syskon/kusiner är...och har man då redan svårt med att visa känslor så blir de ju inte precis lättare så du har någ rätt ja drar mig väldigt för att öppna mig för någon. Jag har alltid tytt mig till djuren här hemma och månar mer om dom än om mig själv...det har gått ut över min hälsa, Jag mår inte bra, har ingen vidare matlust(?) och aa..., Ja vet inte de är säkert helt knäppt men..jag har lättare att öppna mig för mina djur än vad jag har för min familj, de känns ju inte riktigt normalt.., Min morfar började gilla mig för typ 4-5år sen och ja är 16 nu i år...han har aldrig gillat mig aldrig och de va han som jag såg upp till mest att få se hur han skötte sina hästar och bara såna vardags saker va de bästa ja visste men han snäste alltid av mig men ingen annan så när ja tog över och fick min Fanny av mamma och pappa (hopn blev min på riktigt alltså) så spred han ut inte alls trevliga rykten i släkten som ja fick reda på efter några månader...men nu har han lärt känna mig och han tkr om mig och gillar nog att ja för hästarna vidare typ men nu tar de emot för mig aa ja vet inte de är aå iveklat alltihopa att ja helst vill slippa tänka på det..![Rynkar på näsan](http://ridsport.ifokus.se/tiny3/plugins/emotions/img/smiley-frown.gif "Rynkar på näsan") ## Comment 55 Author: jackiejohn 53# De är mkt lättare att prata med djuren...men ja förstår vad du menar ja ska försöka hitta nån männiksa som vill hjälpa mig (min faster?) De är inte de utan min familj och släkt älskar mig ju och ja har inte haft någon tragisk barndom! men jag har aldrig varit lika omtyckt av dom som min syskon/kusiner är...och har man då redan svårt med att visa känslor så blir de ju inte precis lättare så du har någ rätt ja drar mig väldigt för att öppna mig för någon. Jag har alltid tytt mig till djuren här hemma och månar mer om dom än om mig själv...det har gått ut över min hälsa, Jag mår inte bra, har ingen vidare matlust(?) och aa..., Ja vet inte de är säkert helt knäppt men..jag har lättare att öppna mig för mina djur än vad jag har för min familj, de känns ju inte riktigt normalt.., Min morfar började gilla mig för typ 4-5år sen och ja är 16 nu i år...han har aldrig gillat mig aldrig och de va han som jag såg upp till mest att få se hur han skötte sina hästar och bara såna vardags saker va de bästa ja visste men han snäste alltid av mig men ingen annan så när ja tog över och fick min Fanny av mamma och pappa (hopn blev min på riktigt alltså) så spred han ut inte alls trevliga rykten i släkten som ja fick reda på efter några månader...men nu har han lärt känna mig och han tkr om mig och gillar nog att ja för hästarna vidare typ men nu tar de emot för mig aa ja vet inte de är aå iveklat alltihopa att ja helst vill slippa tänka på det..![Rynkar på näsan](http://ridsport.ifokus.se/tiny3/plugins/emotions/img/smiley-frown.gif "Rynkar på näsan")