# Hatar denna dag Author: [Borttaget] Idag är det dagen jag har fruktat för i ca.4 veckor kommen. Veterinären kommer nämligen och avlivar våran shettis valack på 25år, pga fång och dåliga leder. Jag har pratat med min dotter på 6år att vi en dag kommer att få ta bort honom pga hans fång och det har hon accepterat, men nu vet jag inte vad jag ska säga till henne nu när dagen är här. Det var imorse som jag bestämde mig för att ta ifrån honom jordelivet och ta honom till ett bättre ställe, då han inte ville ställa sig upp i boxen och äta sitt morgonhö. Man kunde se i hans ögon att han tappat gnistan till att leva, han har alltid levt livet, hittat på en massa bus och gett oss en massa gråa hårstrån med alla hans upptåg i och utanför stallet. Nu sitter jag här vid datorn, tom i huvudet och väntar på att veterinären ska komma. Tankarna far fram och tillbaka i huvudet. Gör jag rätt, är en tanke och ja jag gör rätt men det känns så otroligt tungt och jobbigt just nu. Det ända som jag snart har kvar av honom är alla roliga minnen och fotografier han gett oss under åren vi fått ihop. Hjälp mig igenom detta, snälla! ## Comment 1 Author: Lindbygarden Vet inte vad jag ska skriva. Det är fruktansvärt att förlora en individ som betyder så mycket. Stor tröstekram till er! ## Comment 2 Author: Lorita Du gör rätt, och tala om för din dotter att hästen kommer att somna nu och vakna på ett bättre ställe, utan fång. Låt henne var med så mycket som möjligt och prat och gråt tillsammans, lär henne visa sorg, för om man älskat så kommer man att sörja och vem vill inte kunna älska. ## Comment 3 Author: Cilla89a När man tas ifrån den man älskar, betalar man kärlekens pris :( Hemskt tråkigt :( ## Comment 4 Author: exitingsvillemo var öppen mot din dotter och försköna inte sanningen. Barn tar det här med döden mer naturligt än oss vuxna. Hon kommer säkert att sörja, men det går över, säkert fortare för henne än för dig... Det är hemskt när man måste ta sådana beslut. Du skrev att du hade pratat med din dotter och att hon accepterat det, bra. Låt henne vara med om hon vill och låt henne få ta farväl av sin vän OM hon vill. Ge henne chansen att bestämma själv hur hon vill göra. ## Comment 5 Author: AusaBausa usch jag lider med dig! Har varit där o vill helst inte vara där igen.. men det är smällar man får ta när man har äran att älska o äga hästar:-) MEN säger som ngn ovan...var ärlig mot din dotter o berätta varför o hur det går till i möjligaste mån...är hon så pass "stor" så hon kan vara med..min kompis dotter på 6år var m när dem avliva hennes shettisvalack, först tyckte jag dem var knäppa men sen tänkte jag efter o insåg att just HON var så pass "stor" så hon klarade det! Hon hade mått mkt dåligare av att itne få vara med o veta vad som verkligen hände hennes älskade ponny...men barn är olika. Kram... ## Comment 6 Author: tantnett Mitt i all förtvivlan så får du tänka att han har haft ett värdigt liv och du kunde hjälpa honom att få ett värdigt slut. Ögonen säger allt på en häst. Han var redo. Tröstkramar. ## Comment 7 Author: [Borttaget] Nu är han på ett mycket bättre ställe och han slipper ha ont. Jag tog med min dotter upp till stallet, vi borstade honom och kelade med honom. Min dotter visste att veterinären skulle komma och hon visste att det berode på att han hade ont. Det tog en bra stund innan jag berättade för henne att han skulle avlivas, jag förklarade hur veterinären skulle, att han skulle få en spruta och aldrig mera vakna. Det är väl dumt att säga att hon tog det bra men hon tog det bättre än mig iallafall. Min dotter fick inte vara med när veterinären kom och det är jag väldigt glad över då det blev en lång och jobbig avlivning. Han var envis in i det sista och till slut fick veterinären sätta en spruta rakt in i hjärtat för att få slut på hans plågor. Min dotter fick komma upp senare på kvällen och ta det sista "farväl". Hon kröp ihop hos honom med sitt huvud mot hans hals. Jag vet inte hur länge vi satt hos honom med det var förlänge sedan lägg dags när vi kom ner till oss igen. Jag har knappt sovit inatt, det gör ont i mitt hjärta men samtidigt känns det som om en "befrielse" att slippa se våran lilla Bengt gå där i sin lilla hage och ha ont. Jag kommer knappt ihåg avlivningen utan jag kommer bara ihåg alla bra stunder vi fått med Bengt under dessa år tilsammans. ## Comment 8 Author: lisette #7 blir lite tårögd här... jättesorligt, men det bästa för hans skull. ## Comment 9 Author: Fridalej #7 Åh.. Blir helt tårögd. Säger som #7, det var det bästa för honom. Trots att det är väldigt sorgligt. Tröstkramar! ## Comment 10 Author: gejsa Gud vad sorgligt men otäckt det du skriver om sprutan. Blir ingen spruta för min del det hör jag det. :( Kram från mig. ## Comment 11 Author: exitingsvillemo väldigt obehagligt med sprutan, synd att du var tvungen att uppleva deti en redan svår stund. Jag har bara goda erfarenheter om spruta. Finns det kanske olika preparat? Sprutan vet andvände på mitt sto, slog ut all hjärnverksamhet på 2 sekunder, hon blev alltså hjärndöd direkt, inte medveten om ngnting, sen slutade hjärtat slå efter ngn minut. Men usch vad jobbigt det är, när man kommer till den här delen av hästägar-skap. Lider med dig. Nu springer han på de eviga ängarna och äter gräs, utan fång eller andra plågor ## Comment 12 Author: [Borttaget] Vad sorgligt. :( ## Comment 13 Author: AnnaLundin Angående barn och sånt här. För ett par år sedan fick jag avliva ett av mina shettisston akut, pga nån oidentifierad magåkomma. Hon fick somna in inne på hästkliniken, av djurskyddsskäl - veterinären hittade inte felet (som kan ha varit flera fel) men hon mådde så dåligt att det inte var försvarbart att ha henne kvar. Dagen efter berättade jag för dottern, nybliven 4-åring, att Kringlan inte fanns längre, att hon blivit så sjuk och att hon nu finns i "hästarnas himmel". På kvällen den dagen så var det ett så läckert ljus i solnedgången, rosa bakom molnslöjorna, över skogen. Dottern tittade dit och sa: "DÄR tror jag Kringlans hímmel är, för där är det så fint!" ## Comment 14 Author: Lorita Det är svårare att avliva riktigt sjuka djur, då ämnesomsätingen går långsammare i kroppen. Så att det blev långdraget är ett täcken på att det var riktigt hög tid att avliva. ## Comment 15 Author: gejsa #14# Då är det tvärtom med katter och hundar då. för är dom sjuka så går det fortare enl min veterinär. ## Comment 16 Author: Molla #7 Tårögd...nä, sitter och tjuter. Usch vad hemskt det är att ta bort en vän. Och barn, hur kan dom ta det så bra? (många iaf) ## Comment 17 Author: Lorita #15 inte min erfarenhet på katt, jag hade en och han var mycket dålig och det tog väldigt lång tid odh då sa vet att det berode just på att överdosen passerar så långsamt när djuret är sjukt. ## Comment 18 Author: Lindbygarden #16 samma här... På tal om barn och sorg.. När jag själv var liten så hade vi en härlig stor tik. Henne avlivade de utan förvarning när jag var hemma hos min far på besök.. Det är bland det värsta jag varit med om, att inte få ta farväl. Min mor ville bara väl men jag drömde om henne hur länge som helst och vaknade och grät på nätterna.. Ni vet de där drömmarna när man ser ngn som är en kär som försvinner bort och hur mkt man än ropar och springer efter så försvinner de? Nej det är viktigt att få ta förväl ordentligt.. Tycker att ni verkar ha ordnat det på allra bäst sätt.. Stora tröstekramar.. ## Comment 19 Author: exitingsvillemo #14 Beror det på vad för sjukdom dom har då? Mitt sto hade bronkit, men fick leva över somaren pga att hon hade föl vid sidan, vi hade bestämt med vet att vi skulle ta bort henne till hösten, när fölis var större. En dag på sommarbetet gjorde hon sig riktigt illa (pga flughuvan) så vi fick ta bort henne akut pga skadan, hennes bronkit hade då övergått till kvickdrag så sjuk var hon ju, men avlivningen gick riktigt fort iallafall. Tycker dock att det du skriver låter logiskt ## Comment 20 Author: [Borttaget] Tack för allt stöd jag får av er. Känns skönt att få skriva av sig om sånt som är svårt att prata om. Enligt veterinären som kom till oss så skulle medlet  som Bengt fått haft en snabb verkan, om Benke hade stått stil. Men Benke har alltid hatat veterinärer och han har till och med anfallit en. Men men. Nu har han det bra och det känns inte alls lika tungt som förut, jag vet att det var för hans bästa och han kommer alltid finnas hos oss i våra minnen.