# Era framsteg
Author: ThereseW

**Det är alltid roligt när samarbetet med ens häst går framåt. Berätta gärna hur det har varit för er och på vilket sätt ni utvecklats tillsammans.**

När jag började ta hand om Stenen _(för ca 5 år sedan)_ så var han en riktig fjant. Han var väldigt beroende av sin kompis Häxan och började genast trixa när man skilde dem åt. _(Hans ägare red aldrig ut på honom ensam p.g.a. detta)_ Detta såg jag nog dock mer som än utmaning än som ett hinder. _(Jag har alltid haft en tendens att söka mig till "renoverings-objekt" har jag kommit på såhär i efterhand..)_

I början gjorde vi alltid sällskap i stallet och när vi red ut, så att jag skulle få känna hur han var. Jag började så småningom ta in honom ensam i stallet, med Häxan kvar i hagen. Ryktade, pratade, myste... Visst, han trampade omkring och gnäggade en hel del, men han lärde sig med tiden att lugna ner sig och att det räckte att jag fanns där och höll honom sällskap.

Jag började rida ut tillsammans med en kompis och han kände sig relativt trygg så länge man höll sig nära hennes sto. Jag började sedan ta ut avstånden mer, mellan honom och min kompis häst, något som gick bra vissa gånger och mindre bra andra... Jag krävde mer & mer av honom, och jag kände verkligen hur han utvecklades. Han märkte att jag satt kvar, oavsett vilka konster han försökte med, och han lärde sig att slappna av. När vi sedan kunde rida ut ensamma så kände jag en enorm lycka, frihet på något vis. Nu var det bara jag och han, och vi funkade perfekt ihop. Vi kände varandra och kunde lita på varandra. Underbart verkligen!

För ett år sedan flyttade jag för att plugga ett år. Det var självklart väldigt tungt att skiljas från honom, men ibland får man lov att fatta svåra beslut... Nu har jag iallafall flyttat tillbaka och återförenats med min kille, men han har under detta året har inte blivit riden mycket alls, och har blivit rätt fjantig igen. Vi är inte tillbaka på ruta 1, absolut inte, men vi har lite jobb framför oss ändå..

**Ja, så ligger det till för oss, för er som orkade läsa ;) Så nu är det eran tur att berätta!**

## Comment 1
Author: Wiemona

Ett litet framsteg för mig som innebar total lycka var när jag första gången kunde kratsa bakhovarna på Wiemona själv när hon stod lös i boxen! När jag skulle köpa henne kunde veterinären inte göra böjprov bak för lilla Wimsan ville varkens lyfta eller stå still

## Comment 2
Author: Maja

Hmm.. Det är kul när man utvecklar hästen och när man ser att all träning ger resultat.. Ett isissto som jag började rida för 2 1/2 år sedan hade totalt tappat bort tölten.. Hon var i stort sätt tregångare, men när hon väl töltade så blev den väldigt oren.. Jag började träna med henne när i var ute och red, tölten började sakta komma och jag fick kanske 2-3 töltsteg innan hon slog om till annan gångart. "Bättre än ingenting", tänkte jag och fortsatte så. Jag höll på så här nästan en hel sommar tills hennes tölt blev hyfsad.. Det gick bättre och bättre, tills hon en dag töltade jättebra!! :) En dag när jag var hemma så ringde hennes ägarinna och berättade att hon hade fått klockren tölt på stoet när hon hade varit ute och ridit!! All träning hade alltså gett resultat! :D Då blir man riktigt glad!! :) Nu har jag inte ridit henne på länge, tyvärr, men jag får se när nästa gång blir!! :)