# Envishet! Author: Courage.C Igår hade jag hopplektion för en tjej. Allt gick helt perfekt och dom hoppa jättefint. Sen råkar hästen riva ett plank och ryttaren tappar lite kontroll och hammnar för långt ut i svängen. Hästen springer brevid och slår huvet i hinderstödet så hon kastar bak det. Hon knockar Linda som hon heter i ansiktet. Linda stannar och säger med darrande röst. "Emma, jag slog ut en tand". Blodet rinner ur munnen och jag säger åt henne att hoppa av. Och vad säger människan? jo " Jag måste hoppa färdig banan det gick ju så bra". Där satt hon utan båda framtänderna och spräckt läpp och säger så. Är inte det envishet eller? Jag är själv mycket envis och vet att det smittar av sig på mina elever. Men tror nog att jag hade hoppat av utan tvekan. Måste tillägga att hon är femton år. Var bara tvungen att berätta det här. Var både hemskt och komiskt på nått sätt. ## Comment 1 Author: Asagard Haha, jag var likadan när jag var 15. Åkte av en häst och blev släpad. Men, upp igen skulle jag. Dröjde 4½ år innan jag smärtfritt kunde sitta på en häst igen. Har dessutom varit livrädd för att hoppa, men har nu tagit mig mod att utbilda en av våra unghästar. Nervöst, men än så länge har jag inte åkt i backen... ## Comment 2 Author: Courage.C Ja skador är något man får räkna med när man håller på med hästar.Vart skadade du dig? Flög av min unghäst i höstas och gjorde illa axeln ordetligt. Fick sitta i sängen i tio dagar och be om hjälp när jag skulle duscha och klä mig. Dagen efter jag gjorde illa mig hade jag teoriprov för körkortet. Hade legat på akuten hela natten med misstänkt bruten ryggrad. Klarade teorin nio på morgonen iaf. Var väl så hög på allt smärtstillande så jag var inte nervös. Tror det var därför jag klarade det. Det var också envist. haha. Hoppas inte all envishet försvinner med åldern=( ## Comment 3 Author: hjullan he he. klockren tjej! ## Comment 4 Author: gejsa DET kan man kalla envis. Jag är känd för att vara envis jag med men SÅ envis att jag fortsatte att rida nej, det är jag inte.![Skrattande](../tiny_mce/plugins/emotions/images/smiley-laughing.gif) ## Comment 5 Author: Faxlin Jag hade inte pallat av att fortsätta i alla fall. Är nog för gammal och emlig av mig. hihi Strongt gjort, hoppas det gick att rädda tänderna på henne. ## Comment 6 Author: Anna Johansson Jag tror vi " häst tjejer" Är lite halv knasiga på den fronten. Va själv med om en grej. Skulle iväg å träna kom fram till ridhuset och skulle lasta ur ochpå nått vis tappar ja hästen och skär upp mig i handen så blon sprutar vilket jag märker när ja har fångar in han. Men då fick ja inte rida för tränaren utan hon tyckte att jag skulle åka och sy. Lastar in hästern, och kör hem, lastar ur, släpper ut ihagen och åker hem och byter om. På akuten var de oroliga om senor och nerver hade klarat sig. Jag höll tyst om att vad jag hade gjort efter olykan, för dom vad så oroliga över skadan och att de hade med hästar att göra med tanke på basiller och sånt. ## Comment 7 Author: gejsa Fast å ena sida så hoppade jag ju upp på gobban direkt när han och jag ramlade baklänges. Det var på den tiden som jag höll på att rida in honom. Ibland bara vägrade han att gå från stallet. Då reste han sig mitt på vägen och jag var inte berädd på det så vi ramlade baklänges både han och jag. Som tur var så ramlade jag åt ett håll och han åt ett annat. Men lite ont gjorde det ju ändå. Jag slog i ryggen bl a. Men jag satte mig upp och fortsatte det jag höll på med. Men sedan tog det över en månad innan jag ens vågade sitta på honom igen. burr vad jag skakade när jag hade hoppat av honom. Men min envishet och att jag blev arg gjorde att jag inget kände förrens jag hade ridit klart. Men hade jag tex tappat en tand då hade jag inte satt mig upp direkt igen. Inte för att det gör så himla ont utan för att det blöder så mycket. ## Comment 8 Author: MiaMaria Envis verklar bara vara förnamnet på den tjejen!! Jag e envis jag oxå men min smärttröskel är "segare/mer envis". Fastnade i en hösäck i stallet för några år sen och ramlade pladask rakt framåt men lyckades ta emot mig med en hand. Svimmade för de gjorde så himla ont men kvicknade snabbt till igen. Hade rejält ont o handen men tjurade på, trodde de va en vrickning. 2 veckor senare hade de fortfarande inte gått över så då tvingade mamma mig till doktorn som konstaterade ett brutet båtben... Gips i 3 månader o ridförbud. Jag red så fort gipset hade torkat. Skulle in o byta gips i gång i månaden o första gången jag skulle dit så hade vi hopplektion på skolan o jag ramlade såklart av rakt in i en stor oxer o spräckte gipset, fick skylla på att jag hade halkat på isen... När de väl hade gått 3 månader hade de inte läkt riktigt ordentligt så dom ville att jag skulle ha gips 2 månader till men jag vägrade med löfte om att jag inte skulle rida eller göra nå annat ansträngande för handen. Höll de faktiskt i 3 dagar för jag va ju så klen i handleden efter gipset... Är inte helt bra än o det där äf 5 år sen men e man tjurig så e man, jag får skylla mig själv...