# Novelle Author: Mistique Ni får gärna läsa och komentera! KOMENTERA SNÄLLA, Dörren var öppen och lät solen skina in, solen som sken upp alla dom vackra höstfärgerna. En perfekt fredag för att rida ut extra länge. Jag stod och borstade Missans svartvita päls med långa tag. Hon stod och njöt. Då och då skrapade jag borsten mot en skrapa. Miranda borstade sin svarta ponny i spiltan bredvid. Vi skyndade på att sadla och tränsa. Jag plockade fram alla mina reflexer som jag satte fast där dom skulle sitta. Ett grönt ländtäcke med reflexer längst kanterna satte jag fast i sadeln. Alla ben reflexer, reflexer till pannbandet och martingallen skulle på Missan. Jag hade klätt mig med reflexer också.. * \- Det hinner säkert bli mörkt innan vi kommer tillbaka, sa jag åt Mirandra. * \- Det kommer det säkert men man kan aldrig tro det när man tittar ut, svarade hon. Vi skrev en lapp som vi satte upp bredvid dörren. _Miranda och Gabriella rider ut_ _med Mistique och_ _Antonio. Vi far till sandvägarna_ _och väntas vara tillbaka_ _kring 20:00._ Ute satte vi upp och skrittade iväg in på skogsstigen. Stigen var grusad. Jag hade två par vantar på mig och flera tröjor under jackan. Mirandra var lika varmt klädd också. En lätt vind blåste. Jag hade satt fast öronvärmare på hjälmen som skyddade dom från vinden. Vädret var fantastiskt. Allting såg så vackert ut. Träden i alla möjliga röda och gula nyanser växte på sidorna av stigen. Det skulle bli ett riktigt äventyr. Då kunde vi aldrig ana vilket äventyr det skulle bli. Vi skrittade länge. När hästarna började hetsa upp sig och tröttna på skritt började vi trava. Det tog en stund men efter nästan en timma nådde vi dom härliga sand vägarna. Att följa dom i full galopp var det roligaste som fanns när man var ute på långritt. Vi lätt hästarna galoppera fritt. Vi lät dom inte störas av oss. Dom började tävla mot varandra. Det gick fort. Missans öron var bakåtstrukna för att inte störas av vinden men hennes ögon glänste av glädje. Jag skrattade och såg på Mirandra. Hon hade lika roligt som Antonio. Så här borde livet vara varje dag. Vi saktade av och lät hästarna skritta. Missan flåsade lika mycket som Antonio och dom var svettiga på halsen. Det började bli mörkare och mörkare. Solen hade ändrat sinn färg till rött och sakta försvunnit bakom träden. Vi hade just vänt om för att rida tillbaka när vi hörde dom hemska ljuden, motorcyklar och cross. Egentligen var det travhästarnas vägar med cross förare brukade köra som galningar här på kvällarna. För ett tag sedan hade polisen fångat några och så upphörde körningen men visserligen hade dom börjat om igen. Jag och Mirandra brydde inte oss om dom men så småningom hade dom närmats oss och fått syn på oss. Då började hästarna bli oroliga. Så klart var det inge roligt för dom att träffa på massa crossar men vi väntade på att dom skulle köra förbi och lämna oss ifred. Jag klappade Missan på halsen och pratade lugnt med henne. * \- Såja, dom är inge farliga. Dom var riktigt nära oss när Miranda vände sig om och viftade med handen att dom skulle köra förbi. Missan hade ställts sig på bakfötterna flera gånger. Mirande skrek åt dom att försvinna. Antonio började också bli orolig. Jag höll mig lugn men för varje minut vart jag argare och argare. Varför ville dom helt enkelt inte köra förbi? En kille på en svart cross med svarta kläder och en svart hjälm hade börjat köra riktigt nära och skrämma upp hästarna. Antonia hade blivit rädd och sparkat efter crossen. En gång hade han träffat. Då blev killarna riktigt arga och omringade oss. Dom närmade sig från alla håll. Miranda skrek. Dom var så många. Sand vägen var riktigt bred. Stora mopeder och små cross stod och brummade åt oss och killarna tutade som galningar. Antonio hade hittat en flyktväg. Oväntat hade han slitit tyglarna ut ur Mirandas händer och skenat iväg mellan två mopeder. Missan hade varit med på noterna och reagerat snabbt men killarna var snabbare och blockerade vägen för oss. Några killar körde iväg efter Mirandra. Fyra cross omringade mig och Missan. Hjärtat slog snabbt. Vad skulle jag göra. En kille på en stor, röd moped kom för nära. Missan ställde sig på bakfötterna och jag föll till marken. Jag kunde inte se någonting förutom ljuset. Missan hade nog lika svårt att se hon också. Jag höll hårt i tyglarna. Om jag släppte och hon for iväg, vem vet vad killarna skulle göra med henne. Mina ben gjorde ont. Jag slog mig hårt i ryggen också. Jag hörde hur crossarna lät. Dom for inte därifrån. En stark stråle träffade mig i ansiktet. Jag kände hur Missan försökte slita sig loss men hon klarade inte av min tyng. Jag kände något riktigt hårt landa på bröstkorgen. Och det hände inte bara en gång. Det gjorde så ont. Jag kunde inte andas. Jag hörde hur Missan gnäggade men jag kunde inte röra mig. I handen höll jag tygeln hårt. Jag försökte få i mig syre men jag kunde inte. Min hand vart svagare och svagare och när jag kände att något landade på mig igen, då släppte jag taget. Missan försvann. Det blev suddigt runt om kring. Jag kunde bara se ljuset från crossens strålar. Ljudet började långsamt försvinna och ljuset också. Jag kunde inte andas, jag kunde inte röra mig, jag kunde inte känna smärtan utan bara rädslan. Dom följde efter Missan. Dom kommer att döda henne. Jag var fånge i min egen kropp och jag kunde inte göra någonting åt det. Jag ville ställa mig upp och springa efter. Så småningom försvann alla grannar och stjärnor från himlen och rädslan försvann också. Det var nog bara mer än minna sinnen som for bort. Det var nog jag också. Miranda höll hårt om manen. Antonio hade kommit ihåg vägen tillbaka. Mopederna brummade bakom henne. Hon vågade inte titta bak. Antonio hoppade övar allt som var iväg och höll en snabb galopp. Han började flåsa starkt. Då och då halkade han till och tappade farten men så småningom fick han upp den igen. En nerförsbacke full med stora stenar dök upp framfor oss. Antonio hoppade men landade helt fel. Hans knän slog i backen och jag föll fram på halsen. Ponnyn var stark och gav inte upp. Han fick sig upp på fötterna och fortsatte galoppera. Ljudet av mopederna hördes mindre och mindre. Förmodligen hade dom stannat före backen. Miranda andades ut och tog tag i tyglarna. Antonio saktade av frivilligt. Miranda kände hur han haltade och vart riktigt rädd. Det var läskiga fall han gjorde. Plötsligt kunde man höra ljudet igen. Ljudet blev högre och högre. Miranda såg en stig från höger och hon såg ljuset efter mopederna inne i skogen. Dom hade tagit en omväg. Antonio hade åter igen satt fart. Han galopperade fort vidare. Vägen var grusig men inte lika brant. Ljudet efter motorcyklarna hade börjat försvinna igen. Antonio vågade inte sakta av. När han inte orkade springa mera stannade hann. Miranda hoppade av och undersökte hans ben. Det rann tårar i hennes ögon. Hon tittade bak. Inga mopeder syntes till. Hon började oroa sig för Gabriella. Vad hade hänt henne. Missan hade inte följt efter. Snabbt började hon gå tillbaka till stallet. Hon tog sin mobil och ringde Gabiella. En autosvarare svarade. Miranda förstod ingenting. Hon hade mobilen på Hon gick fort. Det var inte långt kvar. Antonio hade otroligt ont. Det blödde mycket. Hon kunde inte se blodet på hans svarta ben men hon såg spåren i marken. Miranda ringde till en instruktör i stallet. Ingen svarade. Hon försökte om och om igen och till slut fick hon ett svar. * \- Jag har lektion kan inte du ringa mig senare, svarade kvinnan i telefonen. * \- Gabriella, mopeder dom kom, Antonio skenade, sa Miranda med gråt i rösten. * \- Lugna ner dig, svarade kvinnan i luren.  Miranda stod och grät utanför dörren. Människor stod runt henne och tröstade henne. Antonio hade blivit omskött av några flickor från stallet. Gabriella hade än inte dykt upp. Plötsligt hörde Mirandra något mellan snyftningarna. Det lät som galopp. Hon torkade bort sina tårar och slappnade av ett dugg. Äntligen var dom tillbaka tänkte hon. Missan kom i full galopp med tyglarna hängande. Hennes vita ben var alldeles röda och blodiga. Det kom blod ur munnen på henne. Hon såg ut att ha så ont. Värre än Antonio, tänkte Miranda. Ingen Gabriella satt på. Då fick Miranda panik. Några sprang iväg för att ringa ambulansen och polisen. Tänk om hon var död? Miranda kunde inte bara stå och tycka synd om sig själv. Hon tog sig samman och ringde ambulansen. * \- Jag vet precis var hon är. Jag tror alla fall det, sa Miranda till luren. En gul bil dök snabbt upp på gården. Miranda hoppade i och dom körde iväg. Dom fick ta en omväg för att komma till sand vägarna. Det var omöjligt att köra i skogen. När dom hade nått travstallet kunde dom följa sand vägen. Det gick inte att köra något fort där och långt var det. Bakom dom körde en liten, röd bil med en blond kvinna bakom ratten. Hon var stallchefen. Till slut kunde dom se någon i gul klädd ligga på marken. Ambulans männen sprang ut och lyfte upp henne på en bår. Miranda hade klivit ut ur bilen och bara stod där och glodde. Hon såg död ut. Ambulansen körde iväg och Miranda fick åka hem i den röda bilen. Hon kunde inte förstå att allt var sant. Hon kunde bara inte. Miranda hade sovit en timma i natt. Hon var tvungen att träffa veterinären som hade sagt att Antonio hade alvarliga skador. Dom hade röntgat han och hittade inga brutna ben men många hade hoppat ur led och det var djupa sår. Ingen visste om Antonio kunde bli ridhäst. Missan var bara halt och skulle bli bättre. Hon hade rivit upp ena kinden. Förmodligen hade hennes tyglar fastnat i ett träd, tänkte Miranda. Dom hade sytt i henne men hon skulle bli bra igen. Efter en natt i stallet tvingades hon hem. Allt hon kunde tänka på var Gabriella. Hennes bästa vän kämpade för sitt liv. Jag skulle ha vänt, tänkte Gabriella. Varför gjorde inte jag det. Allt är mitt fel. Jag skulle ha hållit Antonio ifrån mopeden och inte låtit honom sparka på den. Dagen där på fick Miranda fara till polisstationen. Dom hade fångat alla killar som hade varit i skogen den natten med sina mopeder. Det svåra var att Mirandra skulle peka ut dom och berätta om vad som hade hänt. Ingen hade berättat om Gabriella och ingen ville heller säga någonting. Då hade Mirandra förstått att hon hade dött. ## Comment 1 Author: pippa__ Jag tycker den var jättebra!!!! Verkligen spännande läsning!!! :D ## Comment 2 Author: bubbelbubbel jättebra ! men det tog slut lite abrupt, skulle gärna sett en vidare fortsättning ! :) ## Comment 3 Author: pippa__ Neeeeej bubbel!!! Ingeen fortsättning...det ska du lämna åt fantasin...=) ## Comment 4 Author: Amazing Den var jättebra, man ville liksom bara fortsätta och det är så en berättelse ska vara :D ## Comment 5 Author: [Borttaget] Bra skrivet! Var bara på några ställen det var lite knas i ordval och meningsbyggnad. Jobba på :) ## Comment 6 Author: thilda- mycket bra!! hittade några stav fel på granar :) då du hade skrivit grannar :) ## Comment 7 Author: Lizzan Mycket mycket bra, men det vet du redan :) ## Comment 8 Author: Mistique Tack för alla snälla komentarer. Jag skriver ibland för fort så att meningarna bildas fel men det är läsbart! Jag har skrivit fortsättning men om jag ska göra klar den som jag vill då blir den för lång för att kunna läggas ut på ifokus. Blir tröttsamt att läsa. Jag har börjat skriva om att Gabriella överlevde och att hon så småningom ska få träffa dom där moppe killarna. Om ni vill läsa flera noveller av mig på ifokus så får ni gärna säga till. Jag är galen i att skriva men inte värt att lägga ut om ingen vill läsa!![Kyss](../tiny_mce/plugins/emotions/images/smiley-kiss.gif) ## Comment 9 Author: GucciDior Jo, fler noveller! :P ## Comment 10 Author: Mistique Det brukar vara roligt att läsa om sig själv så jag kan försöka få med några av er. Jag har kommit på en bra historia. Till det vill jag ha 3 huvudroller. 1 - Flicka med egen häst 2 - Flicka med egen häst 3 - Flicka utan häst Passar ni in på beskrivningen skriv erat namn och era hästs namn så väljer jag ut några. Ni får gärna beskriva hur ni och hästen ser ut! För er utan häst kan beskriva eran drömhäst/fovorithäst! ## Comment 11 Author: Nadja_Filur Ohhhh gus så bra du e på att komma på!! den var riktigt bra!! ## Comment 12 Author: Katter3 Spännande läsning! ## Comment 13 Author: AusaBausa Jätte bra o spännande skrivet, men antingen en fortsättning eller mindre abrupt slut...:-D ngr stavfel som ngn redan kommenterat.. gärna fler noveller!