# har ni haft nån ätstörning? Author: Cilla89 jupp, det är frågan, har ni haft nån åtstörning nån gång.. om ni har får ni gärna berätta om den om ni känner att ni vill? jag har haft anorexia. det var hemskt :/ jag är ju typ 172 och vägde då 78 kg, jag ville gå ner i vikt till 65 kilo satte jag mitt mål, allt gick fort, jag är sån att ska det hända nått så ska det ske snabbt jag kan inte tänka liksom ett halvår frammåt, jag åt en macka till frukost och sen åt jag lite mat på kvällen. började motionera en hel del med. Det tog väl 2 månader att gå ner dem kilona, när jag vägde 65 tyckte jag fortfarande att jag var tjock, gick ner till 60 kilo, sen blev jag desperat, slutade äta helt nästan ett litet mål om dagen, om jag åt så var jag tvugnen att ut och springa, cykla eller vad som helst för att bli av med maten. Gick ner till 50 kg, tyckte fortfarande att jag var tjock, mina föräldrar började bli oroliga, och efter klassresan ringde klassföreståndaren hem, jag hade ätit 1 äpple på 3 dagar under klassresan, jag tynade bort, till slut vägde jag 45 kg, och då sa mina föräldrar stopp, skulle detta fortsätta så tar dem Japp från mig och lägger in mig, det var där det vände, jag ville inte att dem skulle ta Japp ifrån mig så efter många om och men så började jag äta igen, och eftersom jag gick ner så snabbt i vikt så gick jag upp allt igen i rasande fart :/ jag gick ner 32 kilo på 4 månader.. Så nu är jag tjock igen xD Men fy, nu när jag tänker efter, fy f\*n vad dåligt jag mådde, var alltid sur, grinig och otrevlig. Gick alltid och speglade mig. Detta var väl för 3 årsedan. Men nu tänkte jag att jag ska bli nyttig, gå ner lite långsiktigt, typ 1 kg i veckan eller så, vägde mig idag 80 kg, det är ILLA, ILLA, ILLA ;) Så när praktiken börjar ska jag ta tag i det ;) Gå ner till typ 65 kg, det är rätt lagom :) ## Comment 1 Author: Lina Ja det har jag, inte så som dig men jag har näst intill slutat äta och motionerat.. jag väger mig nästan aldrig men jag var riktigt smal. mina höftben stack ut 3-5cm!  och det går i vågor. Har inte haft det på hela ommarlovet så jag tror att det hör ihopa med stressen i skolan.. ## Comment 2 Author: steffy inte haft ätstörningar men jag matvägrade när jag var liten så jag fick ha matvakt i skolan som stod brevid min när jag åt. pappa och mamma hotade med att sälja mina hästar om jag inte började äta normalt igen. då var jag ca 9år. nu äter jag 3 gånger om dagen och äter nyttig mat. och styrketränar 1-2 gånger dagen + cyklar till och från stallet 800m och på motionscykel för att min problem höft och ryggen mår bättre då. ## Comment 3 Author: pippa__ Mmm ätstörning och ätstörning...har väl haft ätstörning på andra hållet isf.. Är 1,60 och vägde 85 kg..Det var inget roligt, men man märker inte det själv när man väl är där...Var beroende av det mesta som innehöll kalorier...mcdonalds, cola, godis...Idag väger jag 63-65 kg vilket jag tycker passar mej MKT bättre, men man blir väl aldrig nöjd...Siktar på att gå ner till 60 kanske mer, men det ska ske MKT långsamt så att man får behålla vikten... ## Comment 4 Author: Cilla89 #3 hur gjorde du för att gå ner i vikt? och hur håller du vikten? ## Comment 5 Author: Alex Har aldrig haft nåt själv, men en kompis fick anorexi på högstadiet, började dessutom skada sig själv och har väl åkt fram och tillbaka mellan olika kliniker sen dess... Hon har blivit bättre nu, men är långt ifrån bra... Kan säga av egen erfarenhet att bästa sättet att gå ner på är att äta regelbundet (och lite nyttigt är väl positivt) och motionera, framför allt genom promenader... Gick själv ner 8 kg under en sommar, omedvetet, genom att äta regelbundet på samma tider och gå promenader emellan. :) ## Comment 6 Author: pippa__ #4 Eftersom jag inte mådde dåligt av det då, utan nu efter när jag ser bilder och sånt , så tänkte jag inte så mkt på det..Men jag skaffade mej en foderponny som inte var inriden..det blev en del tömköring me henne, rundor på 1-2 timmar, även på vintern när det var MKT snö...för att ta mej till denna damen så cyklade jag 1,4 mil fram och tillbaka i ur och skur...vem kan behålla 85 kg då? ;) Nu gör jag väl inget speciellt för att hålla vikten...äter inte mcdonalds varje dag..försöker hålla mej från skräpmat och sötsaker så gott det går...men har aldrig varit fanatisk av att gå ner i vikt..går det så går det..håller inte på me bantning, försöker bara tänka på vad jag äter...=)) ## Comment 7 Author: Anna Har ingen ätstörning men alla klagar på att jag är smal. 46kg och 165cm lång. Försöker verkligen gå upp i vikt men det GÅR inte! Jag äter alltid mycket och har stor aptit, vräker dessutom i mig onyttigheter och skräpmat, men jag går inte upp alls. Suck. Så sjukt jobbigt när alla säger "usch vad smal du är", folk förstår inte att det är lika sårande som att säga "usch vad tjock du är". ## Comment 8 Author: MiaMaria Usch de där lät verkligen inte bra!! Jag har haft problem med vikten men inte så jag akn kalla de ätstörningar. Va tillsammans med en kille som va totalt sjuk i skallen men de fattade ju jag itne då, mådde både psykiskt o fysiskt dåligt. Åt precis som vanligt men rasade 12 kg på 3 veckor. Vägde innan 72 kg vilket är normalt med min längd (178-179) o byggnad o gick ner till 60. Jag syntes ju knappt, va som ett streck. Nu har jag lyckats gå upp till 64 kg o de har tagit 2 år, jag akn helt enkelt inte gå upp i vikt verkar de som, spelar ingen roll vad jag äter... Hade massa kort sen jag va så smal men dom harjag slängt, såg ju inte riktigt klok ut. Har kvar ett kort sen jag precis började gå ner i vikt o redan då är de stor skillad sen innan. [Här finns den bildern,](http://www.pixbox.se/pic_show_id3728431.html "http://www.pixbox.se/pic_show_id3728431.html") måste länka då jag är i Enköping... ## Comment 9 Author: E_hjo Jag har aldrig haft ngn ätstörning. Men jag tycker dock att jag är fet osv. Men jag är alldeles för beroende i sötsaker.  : D ## Comment 10 Author: lisette jag har väl en störning i att jag inte äter som jag ska. idag har jag ätit två bullar tex. jag vet att det kommer att drabba mig snart, men jag har alltid varit dålig med maten. ## Comment 11 Author: Emmelie Jag är grymt dålig i maten.. Äter när jag är hungrig.. Är utav den sorten som inte ser ngn anledning till att äta om jag inte är hungrig. Men jag ser det inte som en ätstörning.. Jag är 182 cm och väger runt 62-64 kg.. Vet ej exakt det har pendlat lite där. Tyvärr har jag nog tappat lite till i sommar då jag ätit ännu sämre och dessutom spenderat dagarna i stallet.. =/ Jag blir liksom arg på mig själv, men det fungerar inte, jag blir inte hungrigare av det.. ## Comment 12 Author: Believer hade anorexia för 7 år sen. det var inte kul. när jag äntligen började komma ur "skiten" så gick det över till bullimi. Men tack och lov är jag helt "normal" nu =) vill aldrig tillbaka dit igen. ## Comment 13 Author: [Borttaget] Jag har också haft anorexia. Eller vi fick ingen egentlig diagnos, men det var åt det hållet iallafall. Det började redan när jag var 13, då började jag göra illa mig själv. Åkte in på psyket första gången när jag var 13 (efter självmordsförsök). Jag började tänka på maten och äta lite mindre hela tiden. När jag var 16 så tyckte jag att jag var tjock, så jag gjorde allt för att gå ner i vikt. Jag hade som mest vägt 45kg då var jag 156cm lång. Och när jag vägde som minst vägde jag 37kg och var 157cm. När jag vägde så lite så hade jag massor av självmords tankar, så jag har varit på psyket 5 gånger under 4 år. Nu är jag "frisk" från ätstörningar livrädd att få återfall.. ## Comment 14 Author: thilda- jag har haft en början på bullimi.. gick ner 2-3kg på en vecka lite drygt.. och jag hade bullimi i 2månader.. =/ ## Comment 15 Author: Magica Attlid, förstår dig precis. det är fult att säga till någon att den är tjock men att säga till någon som är smal att den är för mager är helt ok! Jag har varit som du jag kom över 50kg när jag var 20år! 166 lång, snacka om att se ut som ett snöre. Alla tjatade att jag vägde för lite, men jag åt lika mycket som min pojkvän men gick inte upp i vikt. nu har jag fläskat på mig 58kg! jag känner mig rund och go! ![Skrattande](../tiny_mce/plugins/emotions/images/smiley-laughing.gif) ## Comment 16 Author: bubbelbubbel jag gjorde nått tappert försök när jag var 13-14 att sluta äta och bli smal, vilket jag visserligen var då, då det lixom var lite tufft att inte äta, då kunde jag äta en macka på två dar. men jösses, det gick ju inte så länge. jag är alldeles för glad i mat helt enkelt :P men jag är nog faktiskt hellre lite tjock än alldleles för smal... ## Comment 17 Author: AusaBausa nej har aldrig haft ngr ätstörningar...men har alltid varit kass på o äta på mellanstadiet bestod min frukost av kaffe! Men på högstadiet insåg jag att jag behövde lite mer mat för o orka m skolan... fortfarande när jag är hemma o ledig som nu på semestern så kan jag klara mig mga timmar på bara kaffe...men när jag jobbar så äter man ju alla mål man ska för det gör barnen på jobbet... bara av att äta regelbundet o lagom mkt mat så håller man vikten...samt att ens humör är jämnare...väger 52 kg o är 160 lång. ## Comment 18 Author: Peppe jag har nån form av ätstörning. jag känner inte att jag är hungrig, och när jag väl känner det så störs jag inte av att gå hungrig och har ingen aptit. är fruktansvärt kräsen med så ajg kan inte äta vad som helst. många gånger har det gått så länge sen jag åt att jag inte orkar stå upp och därför inte ens kan hämta mig nåt att äta. som tur är har jag en pojkvän som är intresserad av rätt kost och allt vad det innebär så han försöker få mig på rätt köl igen ;) ## Comment 19 Author: [Borttaget] Jag har haft samma problem som pippa, rätt så nyligen (i april, Maj, Juni och början av Juli) Nu så har jag äntligen börjat rlöra mig åt rätt håll, sakta men säkert =) ## Comment 20 Author: Abico Jag har alltid haft en strulig mage, blindtarmsinfektioner, förstoppningar i veckor i sträck, magsår och en hel del liknande. Doktorer har vart och klämt på mig, överallt. Men hittar inga fel på mig längre, ändå mår jag inte bra. De senaste 1½ året har jag i stortsett varje dag gått omkring och mått illa, trott att jag ska till å spy så fort jag öppnar munnen eller rapar. Och sedan i vintras kan jag inte äta normalt längre. Om jag någon gång känner hunger så går det över när jag ser mat eller sätter mig vid matbordet. Jag får oftast trycka i mig maten samtidigt som jag sitter och kämpar emot kräk reflexerna. Andra dagar känner jag ingenting alls, jag börjar vräka i mig mat och äter som tre pers, ingenting tar emot och hur mycket jag än äter så känner jag mig inte mätt. Efter en sån 'måltid' mår jag alltid så fruktansvärt illa att jag får ligga i sängen resten av dagen och sedan kan jag knappt äta någonting de kommande dagarna. Detta påverkar också min skolgång och i våras var jag borta från minst halva terminen eftersom jag kände min illamående och hade yrsel osv. Jag vill värkligen inte ha det så här, jag väger alldeles lagom 45 kg och är ca. 160 cm lång. Tidigare älskade jag mat, ville bli kock och tyckte mycket om att laga mat. Nu blir jag kallsvettig och yr bara jag känner lukten av den. I höst ska jag även få börja med hemkunskap i skolan, något som jag tidigare såg fram emot, nu är jag skräckslagen. Jag är helt övertygad om att jag kommer svimma eller iaf. spy om jag ska behöva stå och laga mat i skolan. Fy. ## Comment 21 Author: gejsa Oj, så sjuka en del har varit då. Usch! Jag har inte haft något fel. Tvärtom kan äta när som helst liksom. Tycker om god mat och kaffebröd och godis förstås. Men äter inte ihjäl mig för det. ## Comment 22 Author: tessa Tyvärr, bulimi och elände under tonåren. Ett helvete, med mycket skit runtomkring det hela - inget jag önskar någon. Men med mycket kraft och vilja och hjälp så tog jag mig ur det.. ## Comment 23 Author: davidia när jag ska gå ner i vikt då ska det gå fort!så en gång när jag gick ner ca 10 kg så var det gjort på en månad.åt en pirog om dagen och sen var jag ute och gick.inte riktigt samma har jag gjort nu.jag cyklar till jobbet men äter ibland aldrig nått hemma. ## Comment 24 Author: mariamia Cilla 89, ska du gå ner i vikt  så ät då nyttig mat ed jämna mellanrum. Sluta inte äta igen, det är mycket lättare att hamna i den onda cirkeln en gång till om man redan varit där en gång! Fick du inte proffesionell hjälp då kanske du behöver det nu, bara för att hjärnspökena ska försvinna en gång för alla. Det är ju ditt liv det handlar om =) det är svårt att hitta en bra balansgång mellan mat & motion & en vikt som man kan tycker är ok. Omtänksamma kramar Mia