Annons:
Etiketthästvård
Läst 7814 ggr
Linda
2006-09-12 11:08

Kampen för ett föl

Denna fina berättelse skickade "Bebbe" in till oss. Om att föda upp ett moderlöstföl:

 
Fredagen den 16e Juni låg jag på lasarettet i Lund och Inge ringde och sa att Minta fått ett fint stoföl, samma kväll blev jag utskriven och fick åka hem, kl 06.30 dagen efter var jag på plats i betet och kunde själv konstatera att både Mor och barn verkade må bra, Olivia diade och efterbörden hade släppt. Med andra ord, helt Ok. Så var det även när jag var dit en sväng på kvällen. Men på Söndagsmorgonen låg Minta i hagen, efter en stund lyckades hon resa sig, och då såg jag direkt att hon hade fång, ringde Inge (tack o lov för mobiler) så han kom så fort han kunde med lastbilen, nu gällde det att försöka få fram sto och föl till vägen, dom stod naturligtvis allra längst bort i hagen, Minta ville förståligt nog inte gå någonstans, så vi fick halvt bära halvt putta Olivia med oss mot bilen ( hon gjorde bra motstånd) då följde Minta på stapliga ben bakefter, vi fasade för hur vi skulle få upp henne i bilen, men det gick ganska smidigt sen vi bara hade fått upp Olivia så kom Minta oxå.. Väl hemkomna var det bara till att ringa veterinären Kalle som kom så fort telefontiden var slut på vetstationen, Han konstaterade direkt att hon inte blivit riktigt “ren”d.v.s inte fått ut alla slaggprodukter ur livmodern ( det räcker med att några ml blivit kvar) det leder till inflammation och starka gifter i livmodern som sen transporteras med blodet ut i benen, det är därför det är så farligt, på grund av detta har hon drabbats av förlossninsfång Han gjorde klart för oss från början att Minta hade alla odds emot sig, han och hans kollegor visste inte

om något sto som klarat sig, Men vi ville göra vad som stod i vår makt för henne och Olivia, Kalle började med att “spola” henne med 4 x 2 liter natrium-klorid ,spolningen går till så här, vätskan finns i en droppåse med en slang som läggs in i livmodern, därefter trycker man ihop påsen ( Inges jobb) så att all vätska hamnar i livmodern , när påsen är tom, sänker man ner den till marknivå ,( fortfarande med slangen i hästen) då blir det ett baksug som tar ut vätskan igen tillsammans med slagg produkterna, detta gjordes med 4 påsar, och den sista såg klar och fin ut. Sen var det dags för penicillin ,stelkramp och en del annat som behövdes, Stränga order om stillastående på mjukt gärna vått underlag, så det var bara till att köra in en massa halm igen ( i min nystädade loge) och binda Minta i ett hörn så att hon inte skulle traska rundor. ABSOLUT inget gräs endast fjorårshö och betfor. Kyla på benen skulle oxå till, för att dämpa smärtan .Nu började mitt arbete, 1 liter iskallt vatten på varje ben 1 gång var 20e minut, hela dagarna, isbalsam på natten, Olivia som var en livlig krabat hoppade rundor, var framme och “smakade” på mig mest hela tiden så hon var mest i vägen, men ändå härlig att titta på när hon busade eller skulle dia precis när jag “vattnade Minta.. Måndag,19/6 Kalle på besök igen, nya spolningar 4x2 liter, han föreslog att vi skulle ge Minta vätskedropp, sagt och gjort, vi band henne vid en bom i logan, hängde upp 2st 3liters droppåsar kopplade en till var sida om halsen, Minta var jätteduktig och stod så stilla och snällt,, värre var det med Olivia, hon ville ju smaka på och kolla upp vad det var för konstiga

slangar, jag fick sitta och passa dom hela tiden när påsarna tömdes ( 1 ½ timme) .Det var ju också risk att Minta skulle lägga sig ner eftersom hon hade så ont, När dom var tomma kopplade jag ur och drog ut kanylerna,Sen fick Minta en välbehövlig vila. Hon låg en hel del första veckan trots att hon fick smärtstillande och kyldes hela tiden, Kalle sa att när/om vi inte längre lyckas få upp henne på benen igen efter vila finns det bara en utväg, Men om det går åt skogen med Minta är risken stor att Olivia inte får den start här i livet som hon behöver , nu är hon jättepigg, skuttar runt och kickar efter oss, även stackars Kalle fick sig en känga.Tisdag 20/6 dagen förlöpte ganska lugnt, fortsatt medicinering och “vattning”, vi får kämpa en hel del för att få upp Minta på benen när hon legat ner, men skam den som ger sig.Onsdag 21/6 ,05.30 låg minta lugnt och vilade, jag gick in och blandade ut hennes medicin med lite betfor (eftersom hon inte vill äta det får jag ge henne med “mediciningivare”det är som ett rör man stoppar blandningen i sen sätter man den ganska långt bak i munnen och “skjuter av” då måste hon tugga i sig det.När jag kom ut till henne igen stod hon upp, första gången som hon rest sig upp sjölv .

Torsdag 22/6 Minta gör framsteg hela tiden, piggare och piggare för varje timme, tråkigt bara att inte få ge henne annat än halm, betfor och en liten tuss fjolårshö ett par ggr/dag, men vad gör man.

Tisdag 27/6 I dag har vi släppt ut Minta och Olivia för första gången sen Minta blev sjuk, vi vågade bara låta dom vara ute i 2 timmar, måste ju ta det lugnt i början, Onsdag 28/6 Nu är dom ute igen, och jag är väldigt tacksam att Minta inte försöker springa och “busa”, hon ska ju helst stå stilla, men det verkar inte som om hon tagit skada av utevistelsen igår, och Olivia måste ju få komma ut i solen och busa loss som föl älskar att göra.. Torsdag 20/7 Nu hoppar jag i tiden, för det har inte hänt något anmärkningsvärt. Minta har börjat få mer ont i benen nu, trots att vi ökat på med smärtstillande verkar det som att hon får mer och mer ont, det är hemskt att se henne lida, Olivia är ju bara 5 veckor gammal och behöver sin mor, stackars Minta får fortsätta och lida för att hennes dotter ska ha en chans att klara sig, Olivia är jätteduktig på att äta hö och betfor och hon dricker vatten ur karet, men hon behöver sin Mamma. ännu en tid. Tisdag 1/8 kl 13.30 Nu klarar vi inte längre av att se på Mintas lidande, det är ett hårt beslut, men vi måste tyvärr låta Minta gå till den eviga vilan, Vi hämtar Minta och Olivia och går in i en box i stallet, där får Olivia stanna kvar när vi går ut med Minta igen, Jag leder henne tillbaks ut i hagen ,på väg dit stannar jag en stund i det gröna gräset utanför hennes hage, där får hon riktigt frossa i gott grönt gräs , sen går vi in i hennes hage igen, bakefter kommer Inge med bultpistolen, Minta anar inget, 2 minuter senare är hon på en evigt grön äng,

 

Olivia som nu blivit ensam i sin box kallar ihärdigt på Mamma och försöker komma ut, hon hoppar upp mot boxdörren som är gallerförsedd på övre delen, vi är rädda att hon ska fastna med sina hovar så därför sätter vi masonitskivor för gallret, efter ½ timme har hon lugnat sig och jag bjuder henne mjölk att dricka ur en spann, hon sätter bara ner nosen i det och fnyser, vill inte ha, 20 .00 har hon fortfarande inte druckit något, kommer då att tänka på att hon gillar betfor, jag lägger lite betfor på kanten till krubban och lite i den sen häller jag mjölk i krubban, och se, nu fick hon smak på det, På måndagen efter att Minta blev sjuk köpte vi hem mjölkpulver, för säkerhets skull, så nu kom det väl till pass, Olivia dricker glupskt nu bäde ur krubban när hon är inne för natten och ur spann på dagen när hon är ute i hagen. Redan på Torsdagen efter Mintas död hämtade vi hem ett av våra Shettlandssto som sällskap till Olivia, och dom trivs mycket bra ihop, Först när vi släppte in Smulan i Olivias box blev det en del “babytugg” men Smulan brydde sig inte om henne.Olivia blev karsk och försökte ta kommandot, Då visade Smulan att hon var Bossen genom att ge Olivia små nätta nyp, så var rangordningen avklarad.

Nu går dom och myser ihop och jag måste stålsätta mig för att inte gulla för mycket med Olivia,

Hon måste lära sig att hon är häst och inte människa,

Ja detta var berättelsen om Mintas och Olivias öde fram till dags datu den 11/8 06


Av: Linda

  • [Personlig sida](javascript:void top.ShowProfile('Linda'))
  • [Kontakta](javascript:void top.ShowProfile('Linda', 'Contact.aspx'))

Datum för publicering

  • 2006-09-12
Annons:
AnnaLundin
2006-09-12 16:40
#1

Jag förlorade ett sto för några år sedan (olyckahändelse) och blev stående med ett 6-veckors föl utan mamma. Och har just nu ett lite äldre föl som först tvingades vänjas av en aning tidigare än önskvärt och sen dog stoet dessutom innan vi hann sammanföra dem igen.

Med andra ord, vill du ha tips om uppfödning av moderlöst föl så har jag lite att dela med mig av.

Det finns två saker som är viktiga.

1) Se till att fölet lever ihop med andra hästar hela tiden, så att den inte blir präglad på människan alls!

2) Se till att den får i sig näring! Jag har i år köpt Foal Creep pellets (D&H) som fungerar jättebra! De är pyttesmå och anpassade till fölets förmåga att ta upp näringen!

Lycka till och hör gärna av dig om du vill ha tips!

bebbe
2006-09-12 17:33
#2

Tack så mycket, återkommer gärna om jag kommer på något som jag undrar över, änn så länge har det gått med bravur, om du läst artikeln vet du redan att hon går ihop med en häst, och att jag gör så lite som möjligt med henne just för att hon ska förbli häst.

Berith: Om du inte kan säga något snällt...Var tyst

Zigge-3
2006-09-13 01:00
#3

Fy vad hemskt!

geea
2006-09-14 17:59
#4

Vilken sorglig berättelse. Har du ingen bild på Minta & Olivia?

/S

bebbe
2006-09-14 18:29
#5

Har haft flera bilder inne på dom, även en videosnutt i tråden "fång". sände bilder med artikeln, men dom har inte kommit med

Berith: Om du inte kan säga något snällt...Var tyst

geea
2006-09-14 23:19
#6

Jaha, va trist. hade varit skoj att se en bild…men ska kolla under "fång"

Annons:
PimTheGreat
2006-09-18 20:23
#7

men usch herregud så sorgligt…. men ändå så härlig historia om en så seriöst och hur mkt en människa gör för sina djur…. En stor heder till dig Bebbe!! Med dig så kommer Olivia får det jättebra även att hennes mamma sorgligt nog inte kan vara med och vaka på jordelivet….

gejsa
2006-09-19 00:40
#8

Nu har jag läst allt. Har tårar i ögonen så jag knappt kan skriva. Fy, vad jobbigt både du och hästarna har haft det. Heder till dig som lyckades med både den svåra uppgiften och den andra uppgiften att se till att fölet växer och mår bra. Skrattande

Faxlin
2006-09-19 02:13
#9

Tårarna rinner när jag försöker skriva det här. Du har lyckats få fram kampen och sorgen så otroligt bra. Det går direkt till hjärtat. Heder till dig och din man som lyckats så bra trotts allt.

Cave quid dicis, quando, et cui
Audiatur et altera pars

NinaToy
2006-09-19 16:34
#10

Man ska väll inte ge fånghästar betfor?

Wiemona
2006-09-19 17:44
#11

Starkt att avliva hästen själv och bra att kunna göra det hela i lugn och ro utan främmande människor omkring. Av din historia förstår man att hon fick vandra vidare på ett fint och avstressat vis tillsammans med människor hon var trygg med. Det hoppas jag att jag kan erbjuda min häst också den dagen det blir dags

Upp till toppen
Annons: