Annons:
Etikettridsport
Läst 6875 ggr
lisette
2007-01-27 22:57

Tornerspel - Del två

Här handlar det om hästens roll inom tornerspelet, kvinnliga riddare och hur man går från ryttare till riddare.

 

HÄSTENS ROLL

En riddare blir aldrig bättre än sin häst, heter det. Det är helt sant, för utan en häst med nerver av stål och ett hjärta av guld spelar det ingen roll hur modig och skicklig en riddare är. Alla hästar kan inte bli bra torner-spelshästar, men med lite träning så kan de flesta i alla fall fungera att öva på. För att klara pressen på ett tornerspel måste hästarna vara vana vid höga ljud, mycket folk, trånga utrymmen, tyg och fanor som fladdrar och låter, väpnare och gycklare som går, står och springer runtomkring och naturligtvis måste de klara av att galoppera fort rakt fram för att sedan vända i 180 grader och galoppera tillbaka.

Många hästar som inte har sett en tornerbana förut skyggar för skranket, det vill säga staketet mitt i banan som ekipaget måste rida nära för att nå alla figuranter och ringhållare m.m. För att inte komma för långt ifrån måste ekipagen ofta rida så nära som 60-80 cm ifrån skranket, så det krävs verkligen att hästarna är lyhörda och orädda.
                     
De raser som är flitigast representerade vid tornerspel är fullblod, varmblodiga och kallblodiga travare, tinker och quarter, men det finns ingen regel som säger att andra raser inte är välkomna. Det är inte hur hästen ser ut som spelar störst roll, utan vad den har för mentalitet. Vid Rikstorneringen finns det en regel som säger att alla deltagande hästar måste vara över 148 cm höga, men någon sådan regel finns inte vid vanliga tornerspel. Det är i så fall upp till det egna tornerlaget att bestämma om en häst är för liten eller inte.
 
 
FRÅN RYTTARE TILL RIDDARE

För att kunna rida ett tornerspel måste man som ryttare träna på att rida med tyglarna i vänster hand, eftersom högerhanden håller vapnet. (Tornerspel rids i vänstervarv, vilket innebär att vänsterhänta ryttare ändå måste hålla vapnet med höger hand.) Att kunna styra sin häst med fötterna och sitsen är en fördel, eftersom tygeln lätt blir hängande när man rider med både vapen och sköld. Själva vapenföringen är A och O, och man måste som riddare vara välbekant med sina vapen för att kunna träffa rätt. Det krävs också att vapnen är välbalanserade och ligger bra i ryttarens hand, och en generell riktlinje är att vapnen ska tillverkas så att de passar sin ägare; ägaren ska inte behöva kompromissa med sig själv för att kunna föra sina vapen på ett korrekt sätt. Det är alltså inte riddarens muskelstyrka som avgör om han eller hon kan hålla i vapnen, för är de balanserade på rätt sätt så kan även det tyngsta vapnet kännas som om det är nära på viktlöst.
 
 
KVINNLIGA RIDDARE

Många hävdar att det inte fanns några kvinnliga riddare, eller soldater, men det finns ett flertal bevis på mot-satsen i t.ex. målningar, trästick och beskrivningar av riddare. Det finns också ett antal kända namn, varav Jeanne d'Arc antagligen är den mest kända, som motbevisar dem som anser att det inte fanns kvinnliga soldater. Som ytterligare exempel kan nämnas Kelterna, som hade ett flertal dokumenterade kvinnliga ledare i strid. Idag är många av Sveriges riddare kvinnor, oftast förklädda till manliga gestalter med manliga riddarnamn.

Copyright - Ahnna

Av: Ahnna

Datum för publicering

  • 2007-01-27
Annons:
[slo]
2007-01-29 20:05
#1

Oooh, det är ju så coolt :D

Murre_Uddiz
2007-01-29 20:35
#2

#1 du kanske skulle ta och börja me det då..? ;P ^^

charlie
2007-02-02 17:39
#3

Kanske bör tillägga att denna också ligger på medeltiden.ifokus.se

---

[slo]
2007-02-08 16:00
#4

#2 Det kanske jag skulle, vi får väl se ;)

Murre_Uddiz
2007-02-08 19:46
#5

Ja, nåt mer att göra nu när du slutat millitär xD Bara en häst också… :D KAn få en shetland från mig att rida på :)

Upp till toppen
Annons: