Annons:
Etikettunghästen
Läst 9885 ggr
lisette
2008-11-21 21:15

Inridning och inkörning del II

Bild 1. Klicka för att öppna i full storlek.

Man ska sträva efter att aldrig vara ensam när man hanterar unghästar. Det kan vara svårt att låta bli ibland, att t.ex. hänga lite i sadeln trots att ingen håller i hästen, men det kan straffa sig ordentligt om något händer. I allra värsta fall, om vi bortser från skador, så kan hästen bli så pass "förstörd" att den inte går att rida/köra in på vanligt vis i framtiden.

Man ska sträva efter att aldrig vara ensam när man hanterar unghästar. Det kan vara svårt att låta bli ibland, att t.ex. hänga lite i sadeln trots att ingen håller i hästen, men det kan straffa sig ordentligt om något händer. I allra värsta fall, om vi bortser från skador, så kan hästen bli så pass "förstörd" att den inte går att rida/köra in på vanligt vis i framtiden. Eftersom unghästar inte har några erfarenheter att jämföra med så kan de inte koppla samman en olycka med någon annan tillfällighet, utan de minns bara att när matte/husse hängde i sadeln så blev det läskigt, punkt slut. Kontroll är en viktig nyckel när man rider/kör in en häst, och känner man att man är på vippen att förlora kontrollen så är det bättre att sluta och backa några steg än att fortsätta framåt.

Vissa saker är mer än dumdristigt att göra första gångerna man förbereder unghästen för inridning/inkörning, som t.ex. att gå in och ut genom smala öppningar eller dörrar, att hoppa hinder första gången man sitter upp, att svänga för snävt, att galoppera med vagn eller släpa och så vidare. De första gångerna hästen drar en släpa eller bär en ryttare som hänger över sadeln så bör det gå så lugnt och metodiskt till som möjligt. En person, eller till och med två, leder hästen rakt fram på plant underlag och en person hänger över sadeln, alternativt går bakom släpan och håller i tömmarna. Måste man svänga så bör man planera svängen flera steg innan, så att det blir en mjuk, stor kurva och inte för snävt. Unghästars balans är inte särskilt bra med ryttare på ryggen i början, och en släpa eller ett par lösa skaklar kan skrämma hästen till sken om de går emot benen för hårt. Återigen är det viktigt att arbeta korta stunder i taget. Hellre dra släpan eller bära ryttaren en långsida på en ridbana och sedan avsluta övningen, med mycket beröm, än att traggla med samma övning flera varv. Ju mindre krävande man gör det för hästen, desto fortare lär den sig eftersom den inte blir stressad och får prestationsångest. Vet hästen också att övningen snart är över så är det lättare att motivera den att göra samma sak nästa gång, även om det är en häst som har snabbt för att lära sig. Vissa hästar tycker helt enkelt inte att de behöver upprepa en övning, men oavsett hur bra det går så bör man inte gå vidare med en ny svårighetsgrad förrän man har upprepat det föregående steget flera gånger. I en stressad situation har hästen en trygghet i att känna till övningen väl, jämfört med om man går snabbt framåt och gör nya saker varje gång.

När man har hängt i sadeln några gånger, kanske till och med i trav, eller när hästen har dragit en släpa både rakt fram och genom svängar, då är det dags att gå vidare med nästa steg. (Förutsatt att det föregående steget har gått komplikationsfritt.) För hästen som ska ridas in innebär det att ryttaren sitter i sadeln och håller i tyglarna, medan minst en person leder hästen från marken. Hästen som ska köras in kan spännas för med en riktig vagn, där kusken sitter på kuskbocken och håller i tömmarna och en person leder med grimskaft. Ju kortare man gör dessa övningar, desto mindre dramatiskt blir det för hästen att acceptera de nya förutsättningarna. Att ta sig från stallbacken till brevlådan och tillbaka är alldeles lagom. (Om man inte har sin brevlåda flera hundra meter från stallet, förstås!) Därifrån är inte steget så långt till att skippa medhjälparen som leder.

Även om unghästen har varit själv utanför gården flera gånger så kan det vara praktiskt med en äldre hästkompis som följer med på de första turerna med ryttare eller vagn. Då slipper man fundera över om hästen kommer bli osäker och rädd, eftersom kompisen hela tiden finns där som ett stöd. Precis som förut är det bäst att bara vara ute korta stunder i början, tills man kan börja lita på hästens balans och humör.

Märker man att hästen blir grinig eller stressad efter en kvart så är det bättre att bara vara ute i tio minuter nästa gång, än att fortsätta vara ute länge så att hästen hinner bli upprörd. Jag har hört flera exempel på unghästar som har blivit ridna eller körda i uppåt en timme eller två första gångerna, och det finns säkert någon tanke bakom det. Men det är en onödig chansning som lika gärna kan gå helt fel. En trött unghäst är en grinig unghäst och griniga unghästar lär sig ingenting och innebär en säkerhetsrisk, samt att de får dåliga minnen till nästa gång vilket innebär en motivationsbrist. Det viktigaste bör ju vara att hålla hästen nöjd, intresserad och glad när man rider/kör första gångerna, inte att den ska lära sig hur man går på långtur.

Vilket tempo man kan hålla beror helt och hållet på hästen. Vissa klarar av samtliga gångarter från dag ett, medan andra behöver längre tid på sig att hitta balansen och styrkan. Gemensamt för de flesta unghästar brukar vara att de inte är så bra på att balansera sig i högt tempo. De är ofta lite vingliga och framtunga och har svårt för att korta sig. Många verkar tycka att det är bäst att skritta hästen länge innan man ökar tempot, med motivationen att skritten stärker hästen inför kommande travarbete. Ja och nej, säger jag. Skritten är en underskattad gångart när det gäller fettförbränning hos överviktiga hästar, till exempel. Eller för att lära hästen att lyfta på fötterna ordenligt i oländig terräng. Men hästen blir egentligen inte mer trimmad eller fysiskt stark av att bara skritta. En kombination av samtliga gångarter borde vara det allra bästa, både i hagen och under ryttare eller framför vagn. Och hästens balans i trav går inte att påverka utan att faktiskt trava. Det enklaste sättet att lära in ryttarens eller kuskens signaler för trav och galopp, är att använda samma röstkommandon som man eventuellt har använt sig av när man longerat och tömkört tidigare. Uppförsbackar är bra som komplement eftersom många hästar vill öka farten för att komma upp lättare. I botten på backen ger man kommandot, samtidigt som man lägger till t.ex. skänkel eller vad man nu vill använda sig av, och så fort hästen ökar tempot ger man beröm. Det brukar inte ta så många försök innan hästen har kopplat ihop de olika kommandona med tempoökningen, och då är det dags att försöka på plan mark.

Markarbete, dressyr och hoppning m.m. är saker som man kan börja med från marken innan hästen rids in, och när den väl kan bära ryttare i samtliga gångarter, inklusive hyfsat snäva svängar, så kan man börja introducera momenten uppsuttet. Allra bäst, om man har möjlighet, är att hålla till på en åker eller liknande, eftersom de flesta unghästar har svårt att behålla balansen i kurvorna och därför gärna vill ta större svängar. Hoppningen kan man gott och väl börja med i skogen eller på en åker eller äng, tillsammans med andra hästar, för att få en naturlig bjudning och en häst som tycker att det är roligt att hoppa. Många är de ryttare som har hästar som älskar uteritter, men som avskyr ridbanan. Det kan givetvis ha många orsaker och förklaringar, men en möjlig tanke är att dessa hästar kanske inte gavs tillfälle att ha kul i arbetet när de var yngre, utan att pressen på dem ökade lite för snabbt. De sammankopplar därmed ridbanan eller ridhuset med någonting jobbigt.

Maraton, dressyrkörning, brukskörning m.m. är saker som kan introduceras i hästens liv under lekfulla former precis som jag beskrev i det föregående stycket. Ju mindre press man lägger på hästen, desto mer motiverad blir den att fortsätta jobba och lära sig nya saker.

Allteftersom hästen blir starkare och mer utbildad så kan man öka längden och intensiteten på passen, så länge hästen ges tillfälle att vila långa perioder ibland för att hinna växa och smälta alla kunskaper. Det är inte fel att läsa lite om hästens anatomi och psykologi som ett komplement till unghästhanteringen, för att få ökad förståelse för hur träningen påverkar hästen. Att jobba med unghästar är kul, men ibland lite krävande, och även den bäste unghästutbildaren åker på bakslag ibland.

Alla hästar är olika, men det är ju också det som gör det så intressant att fortsätta jobba med dem! Skulle man åka på en nit och det inte verkar finnas någon utväg så är det allra bästa att ta kontakt med en duktig tränare och be om hjälp.

Hampuz o Manda5.JPG

Lycka till med utbildningen!

~~~~~~~~

ridsport.ifokus vill tacka Ahnna för en enastående artikel!

Bild: Dior - TACK FÖR LÅNET!

Annons:
Fiona
2008-11-22 17:01
#1

jätte bra artiklar Skrattande

Jenny

Medarbetare på Mode & Skönhet iFokus - sajten om mode, skönhet, smink, glitter & glamour!

Kika gärna in på min blogg

Ledin
2008-11-22 18:21
#2

bar skrivet!!. Jag vet en jätte duktig tjej/kvinna som rider in hästar o hon vill göra allt själv, ingen skulle hålla de hästar hon rider in allså. Hon redin 2 iförra stallet samt 2 andra ett annat stall en bit bort. Där var hon helt själv jag var alltid med med mobilen i fickan :P sa det till henne att det var en säkerhet för alla om det skulle inträffa något.  Jag vart stort imponerad hur hon red in hästar iaf. Tog henne ca 5 gg att vänja dom vid sadel sen hägde hon 6e gg red hon på dom :O dom fick smälta allt i några dagar inna hon kom åter vi gjorde inget för att inte sabba det hela. Hon börja sen på flyinge o jobba där med unghästar antar hon red in o utbildade vidare unghästar.  Men viss vi "vanligare" folk ska vara 2  lr 3 vid inridning de som jobbar med det hela är en kategori för sig :) Inkörning minst 3 bättre ta det säkra före det osäkra och en häst som blivit skrämd kan vara omöljig att vänja dom igen.

pippa__
2008-11-23 00:26
#3

Tack Ahnna! Uppskattat!! =)

Ahnna
2008-11-23 12:40
#4

#2 Jag har alltid varit själv helt enkelt för att jag bor själv och är den enda i familjen med hästintresse. (Det var därför jag skrev att man bör sträva efter att vara fler än en.) Men det är inte att rekommendera att vara ensam vid unghästhantering, eftersom så mycket kan hända. Vet flera som har skadat sig allvarligt när de har ridit/kört in sina "snälla och lugna" hästar ensamma.

Sajtvärd för Medeltiden iFokus

Medarbetare på Galopp iFokus

www.stuteriprecious.se

Upp till toppen
Annons: