Övrigt om hästar

Övertala okunniga hästföräldrar

2016-08-14 18:08 #0 av: almacarlsson

Jag har ridit i många år nu flera gånger i veckan både på ridskola och som medryttare och känner själv att jag inte utvecklas så mycket längre på ridskola, medryttarhästar som passar mig som ryttare och det jag vill göra är VÄLDIGT svåra att hitta på lagom avstånd. I flera år nu har jag försökt mjuka upp mina föräldrar inför möjligheten av att ta hem en häst, foder, egen what ever, men de är som att man går ett steg framåt och så en dag går det 5 steg bakåt igen.

Jag har en halvt häst-rädd mamma (som dock mjuknar när hon inser att en viss häst är snäll och sen är rädslan borta) och min pappa red när han var mindre, har sagt flera gånger att han inte skulle säga nej till det, men som sagt stort beslut som dom aldrig tar på allvar.

Jag har insett att de gångerna som de mjuknar lite är när vi är med hästkunniga personer, som ex min moster som bor på gård med egna hästar och sånt. När vi är där verkar det som att världen är full av möjligheter, men sen försvinner det när vi kommer hem ifrån hästbubblan.

Det ger mig en känsla av att det största problemet i det här är att de inte vet vad ansvaret blir om de skulle säga ja till det här. Såklart är ekonomin en del, men tydligen inte tillräckligt stor eftersom det låter på dom ibland som att det kanske skulle funka med "det stallet" som jag hittade för rimliga pengar och "den hästen" som är lika rimlig. Största problemet är nog att dom inte vet vad som väntar dom.

Några tips på vad som kan göra att dom känner sig lite säkrare på tanken av det ansvaret. Inspirerande texter om hur det är att vara "hästförälder" eller sätt att få stöd av folk omkring sig.

Det uppskattas :)

Anmäl
2016-08-14 20:27 #1 av: Caf_Roy

Börja med en foderhäst där ni skriver i avtalet att ni kan lämna tillbaka hästen med ganska kort varsel (2-4 veckor typ). Då kan ni få prova på hur det funkar och dina föräldrar har tryggheten i att kunna säga stopp och skicka tillbaka hästen om det känns övermäktigt. Se också till att ha en Plan färdig att presentera så de vet vad det kommer innebära, typ hur ofta du kommer behöva skjuts, vem som tar hand om hästen när du inte är där, när du ska hinna med läxorna, vad som händer om hästen blir sjuk, hur mycket allt kommer kosta, osv vad du tror att dom behöver veta för att känna att de har koll på vad de ger sig in på.
Det svåraste för dig blir att vara okej med att hästen kan komma att åka tillbaka med kort varsel om dina föräldrar drabbas av hästägar-panik. Att veta att det finns en enkel utväg som inte kommer leda till negativa konsekvenser (som att du blir arg/ledsen) kommer ge dom en större känsla av trygghet och göra det lättare för dom att ta risken att prova på att ha häst.
Lycka till!

Anmäl
2016-08-15 14:33 #2 av: Tyst

Jag tror mycket på att man som yngre som vill skaffa djur som föräldrarna inte är helt bekväma med att skaffa, måste visa sig ansvarig. Då menar jag med allt, som #1 säger att ha en plan, att du lär dig och visar att du lär dig vanliga sjukdomar hos häst samt att du skaffar dig mycket vetskap om hur man gör med veterinärer, hovslagare, foderstater, budgeterar för hästen mm mm. 

Visa att du kan och är villig att bistå med något litet ekonomiskt, visa att du är villig och kan göra alla de uppoffringar man måste göra när man har häst.

Sedan är det viktigt att verkligen diskutera allt med föräldrarna så de känner sig helt trygga med att börja leta häst. Att bara leta häst tillsammans är ju en början....

Anmäl
2016-08-17 10:41 #3 av: Urhasten

Jag tycker det låter som dina föräldrar inte vill ha ansvaret att binda upp sig. Dem inser också det faktum att oavsett om du har huvudansvaret, är dem "borgenärer" - det vill säga skulle det skita sig ekonomiskt eller att du blir sjuk eller att din livssituation ändras så är dem bundna till att ställa upp och hjälpa dig. 

Själv är jag uppvuxen med hästar, men mina föräldrar skiljdes när jag var tre år. Sedan dess har jag kämpat med att övertala dem hela livet. Att gå på ridskola är det närmsta dem har hjälp mig, medan medryttarhäst och privatstall är sådant som jag har fått ordna och styra upp med själv. Mina föräldrar var mycket som dina också. 

När jag var 17 år gick dem med på att jag fick köpa min egna första häst, eftersom det var nära mitt 18:onde år = ansvara för mitt liv själv. Dess värre vart jag sjuk och fick sälja min häst innan dess. Idag äger jag två egna hästar, lever helt självständigt och ansvarar för allting givetvis. 

Det är en sur sanning, men vissa människor gillar inte att binda upp sig. Tyvärr, och jag tror att man till viss del får respektera det. Dem har andra ambitioner och tankar. Vill inte ha ansvaret, kort sagt. Och då är det sunt att avstå från det.

Anmäl

Bli medlem på iFokus

För att kunna delta i diskussionen måste du bli medlem på iFokus. Det går snabbt, enkelt, och kostar ingenting. Medlemskapet ger dig tillgång till över 300 sajter.