1. Min favorit bland dessa bett, då jag föredrar d-ringar/fullcheek bett. Min medryttarponny föredrar tredelade/raka bett och dessutom har detta bett stora bettringar vilket underlättar för mig som gärna rider utan nosgrimma.

2. Inget bett som skulle komma in i "mitt" stall, alldeles för smalt och för små bettringar. Ogillar dessutom brudongbetten..

3. Helt okej bett om man har en häst som kan bli lite stark, dock inget jag skulle lägga pengar på, känns lite som ett travarbett.

4. Absolut inte! alldeles för ostabilt för att lägga i en stackars hästmun, tänker även lite såhär, vill jag hellre ha en slät stång som trycks mot min mungipa eller en kedja?

1. Funkar fint till en av pållarna. 2. Funkr fint till en av pållarna som har en väldigt smal och trång mun men föredrar med fasta ringar ist för lösa. 3. Funderar på att testa till en av pållarna då jag hört mycket gott om det, att det ligger väldigt stilla och det gillar han. Dessutom är det ju godkänt att tävla dressyr med. 4. Förstår inte idén alls. vet att det var poppis för några år sedan men min erfarenhet är att de flesta hästar inte gillar så många brytpunkter. Blir så oroligt i munnen.

1. Funkar fint till en av pållarna. 2. Funkr fint till en av pållarna som har en väldigt smal och trång mun men föredrar med fasta ringar ist för lösa. 3. Funderar på att testa till en av pållarna då jag hört mycket gott om det, att det ligger väldigt stilla och det gillar han. Dessutom är det ju godkänt att tävla dressyr med. 4. Förstår inte idén alls. vet att det var poppis för några år sedan men min erfarenhet är att de flesta hästar inte gillar så många brytpunkter. Blir så oroligt i munnen.

1. Har inga erfarenheter av det själv men verkar generellt sett trevligt. Borde ligga ganska still tack vare D-ringarna tänker jag. Hur det anatomiska med bettet är tänkt att fungera vet jag inte, men med tanke på att det är svängt borde det ju rimligtvis ge andra tryckpunkter i munnen än ett vanligt tredelat och det kan ju vara positivt. 2. Väldigt smalt, tar upp liten plats men har också liten anläggningsyta och kan således bli skarpt. Min går på tredelat med lösa ringar, dock något tjockare än detta bridongbett. Han ogillar bett som tar upp mycket plats så det hade kanske fungerat, men hade inte varit mitt förstahandsval. 3. Detta skulle jag kunna tänka mig att testa! Hade varit roligt att se vad han hade sagt. Snällt bett som verkar ligga still i munnen. Jag har tidigare trott att det hade hävstångseffekt men efter att studerat det tydligare och läst på kan jag konstatera att så inte är fallet. Känner en ponny som verkar trivas på det. 4. Två ponnyer i stallet har detta bett. Många brytpunkter. De trivs med det. Väldigt individuellt. Jag tror inte att min hade gillat det. Jag tror att man måste prova sig fram och inte direkt lovorda eller förkasta ett bett. Så snällt som möjligt behöver vara ledordet, men sen om det innebär många brytpunkter, tredelat, tvådelat, rakt, anatomiskt, fasta ringar, lösa ringar etc beror ju på individen. Hävstång är jag dock skeptisk till. I slutändan är det ju dock trots allt handen som avgör hur skarpt bettet blir.

håller med #4 att man alltid ska försöka ha ett så snällt bett som möjligt, men jag tycker ändå det är okej att betsla upp en häst i perioder om man som ryttare kan hantera detta ! Jag rider själv en häst som i perioder är som ett litet barn som testar alla gränser, första gången kan han testa lite tveksamt att sticka, lyckas han, ja då fortsätter det och han blir säkrare, starkare och envisare varje gång han lyckas, misslyckas han första gången, ja då provar han det inte igen förens nästa "testperiod". Under dessa perioder brukar jag kunna betsla upp (rider dock enbart western under dessa perioder utan kontakt alls med hästens mun, om han inte testar, då säger jag ifrån direkt) då ridet jag på ett tvådelat hävstångsbett för då vet jag att jag kan stoppa han första gången, och då inte behöver kämpa med en häst som testar ännu mer nästa gång.

Många som jag hör prata om bett berättar att de inte vill betsla upp då de är rädd att förstöra hästen, då brukar jag fråga om det är bättre att ta en gång i en häst med ett lite skarpare bett, eller sitta och gnaga längre med ett svagare bett? I och med att jag bara rider western när jag betslar upp så används bara hävstången när hästen inte lyssnar, vilket i hans fall är när han är rädd och jag ska stoppa han ut säkerhets aspekt, eller när han helt enkel har en testperiod och kan tycka att det är bättre att galoppera ned för en lerig än än att skritta efter kanten på ängen..  Men som sagt så ska ryttaren då kunna hantera bettet och inte rida på samma "sätt" som med ett vanligt bett som man rider med i vanliga fall :)

Har själv övervägt att skaffa ett tredelat pelhambett till min medryttarponny och då rida på dubbla tyglar just för han kan lyssna hur bra som helst på bettet de 3 första kilometerna, sedan stöter vi på nåt läskigt och han blir en fara för mig, sig själv och andra, då är det skönt att veta att jag kan ta i det andra tygelparet och veta att jag snabbt kan få stopp på honom och ändå kunna använda ett svagare "bett" resten av ridturen :)