Som inbiten hästmänniska kände jag mig lite tom när jag jag flyttade långt bort för att plugga. Efter någon månad kände jag att jag bara måste hitta nånstans att rida, men i brist på bil eller annat färdmedel är jag väldigt begränsad i vart jag kan ta mig. Det enda rimliga var ridskolan som ligger ett par km från där jag bor, men efter att ha ridit privat i 12 år kände jag mig inte så sugen på att börja på ridskola igen. Jag hade ju kommit fram till att det där med hård ridning och nötande av manegen på hästar som var trötta på livet inte var min grej, jag ville ju rida i skogen och mysa.

Men hästlängtan var för stor så jag bestämde mig för att ändå prova ett par gånger, och hur bra det har gått! Idag red jag min sjunde lektion och det känns riktigt bra, det är roligt att rida och roligt att träna igen för en riktig instruktör på en välriden häst. För den här ridskolan har verkligen imponerat på mig med sina glada, fräscha hästar som verkar gilla sitt jobb. Det känns spännande att åka till stallet, det är så stort och fint jämfört vad jag var van vid förut, människorna är snälla och det är allmänt härlig stämning. Det enda jag inte trivs med är att jag inte har tid att vara där mer än en gång i veckan, jag hade lätt kunnat hänga där mer.  

Jag vet inte riktigt vart jag ville komma med det här mer än dela med mig lite av min glädje över mitt återuppväckta ridintresse, det är plötsligt roligt rida dressyr igen och jag känner mig tröttare än nånsin efter ett ridpass. Riktigt härligt!