13 - Novell

Jedas - ridskolehästen Del 6

2013-12-22 11:51 #0 av: Gullan_J

Jag har alltid gillat att skriva, dock har det kommit lite åt sidan då hästarna tar all ledig tid. Nu tänkte jag ta mig lite mer tid åt skrivandet och skriva ihop en berättelse här. Ge gärna kritik och skriv åsikter

Jedas sprang för livet i hagen full av kor. Korna orkade till slut inte försöka komma fram och hälsa längre på honom så han lugnade sig en aning och stod på helspänn. Han blåste ut all luft ur lungorna och iakttog ständigt korna som stod i en klunga i mitten av hagen.
"Kom så går vi Hanna", sa mannen till flickan.
Jedas kände sig ensammast i hela världen. Hur kunde det bli såhär? Att han var tvungen att skiljas från hans vänner, att han var tvungen att gå med kossor som inte ens kunde gnägga? Varför ville Gud honom illa? Men den fråga som Jedas allra helst ville ha svar på var hur ridläraren kunde låta honom hamna här? Han som faktiskt innerst inne trodde att hon brydde sig lite om hästarna. Kanske hon brydde sig om alla utom honom tänkte han.
När han såg sig omkring såg han en skräpig gammaldags gård. Huset var stort och rödmålat. På ena kortsidan av huset stod en stor hundgård med två grå stora hundar. Båda skällde och ylade. När Jedas kollade på dom lite snabbt och glömde bort korna kom han att tänka på vargar. Han var rädd för stora hundar efter en händelse från hans unghästtid. Jedas var fyra år och det kom en lös hund springandes in i hagen. Han sprang fram till den och nosade men då plötligt högg hunden honom på nosryggen. Det vart bara några små hål efter tänderna men inget som behövde sys. Staketet på hagen var lågt men med två rader tråd. Den underst var av taggtråd och den översta av smal eltråd. I öppningen var båda raderna av eltråd. Bredvid hagen stod det hönor i en hönsgård. Hönsen gick tillsammans med en tupp. Tuppen låt hela tiden. Hönorna också, men de låt lite tystare. Jedas fick syn på något som kunde vara ett stall. Det var stort och format som ett stall. Det var galler för fönstren och en stor ingång. Men det hoppet försvann när Jedas hörde råmningar därifrån.

Jedas hade nästan glömt bort att det gick kor i hagen han stod i när dom plötsligt började gå emot honom. Han galopperade och sparkade mot dom. Han gnäggade och hoppades att någon skulle ta honom ut från korna. Tråden var inte hög, skulle han hoppa? De hoppade mycket högre på lektionerna men då var det ingen el i bommarna och heller inte taggar på för den delen. Han tog sats och hoppade. Under honom försvann tråden fort. Den skulle kunna vara dubbelt så hög, Jedas hoppade minst en meter över tråden. Han travade stressat utanför. Mannen kom ut och såg inte det minsta glad ut för Jedas skull. Dottern Hanna kom efter med en grimma och grimskaft. Hon trädde på grimman och Jedas stod snällt. Mannen kom med eltråd och byggde upp en liten hage precis bredvid korna. I hans hage ställde han ut en liten hink vatten men det fanns väldigt lite gräs. Nu lugnade han ner sig lite, inga kor kunde komma nära.

Nästa morgon kom Hanna och hämtade honom. Hanna band upp Jedas utanför deras hus. Hon borstade ungefär tre drag med borsten innan mannen kom ut och slängde på sadeln. Mannen drog åt sadelgjorden hårt och Jedas backade ett steg.
"Still!" beordrade mannen skarpt.
Mannen tränsade men Jedas märkte att något var annorlunda. Tränsbettet var utbytt mot ett pessoabett. Hanna drog åt aachennosgrimman hårt. Alla fall två hål hårdare än den brukade spännas. De red ut på en äng och Hanna satt upp direkt. Hon tog hårt i tyglarna och skrittade knappt någonting innan det kom en tjej gående. I handen hade tjejen inspänningstyglar och en långpisk. De pratade lite innan tjejen spände åt inspänningstyglarna så hårt att Jedas fick gå långt bakom lod. Det gjorde ont i hela honom att tvingas gå med pessoa, inspänningstyglar, munstängarrem och en obalanserad ryttare om både drog i tyglarna och sprakade med benen. När Jedas missuppfattade de hårda tygeltagen och saktade av fick han ett hårt piskrapp av tjejen med långpisken.

När lektionen var slut var Jedas slut också. Han hade ont i ryggen, halsen och mest munnen och nacken...

Anmäl
2013-12-22 13:05 #1 av: Tjeja

Fint skrivet, men jag får ångest över stackars Jedas situation!

Kan du inte skriva lite snällt åt honom nu så han får lite glädje och kärlek i sitt liv också? annars orkar jag inte läsa någon fortsättning är jag rädd för.. :'-(

Medarbetare på FågelmatningDjurparkerVilda djur och Politik i fokus.

Anmäl
2013-12-22 15:51 #2 av: panini

Usch vad hemskt :( tänk att det finns människor som gör på detta viset också :"(

Hoppas att det går bra med Jedas, längtar redan efter att läsa med ;)

Anmäl
2013-12-22 17:06 #3 av: Stallmima

Följer

Anmäl
2013-12-22 17:35 #4 av: Gullan_J

Tack alla :)
#1 Vill inte avslöja något, men fortsätt läs nästa del. Eventuellt kommer det 2 delar till, eller blir nästa den sista. Vi får se hur långt jag skriver :)

Anmäl
2013-12-22 19:19 #5 av: ElinaS

Bra, tycker att det är viktigt att skriva om hur dåligt hästar kan ha det så det inte tystas så mycket! Verkligen nödvändigt!

Anmäl
2013-12-22 20:42 #6 av: Gullan_J

#5 Tack! Det är lite så jag tänker när jag skriver den här berättelsen. 

Anmäl

Det finns en till kommentar till den här diskussionen. Den är bara synlig för medlemmar på iFokus. För att läsa kommentaren, logga in eller registrera dig på iFokus.