2007-06-06 19:09 #0 av: lisette

Ett fuxfärgat huvud över boxdörren, med lurviga öron, yvig pannlugg och klara pigga ögon. Det pirrade till i magen på mig och jag visste att du var den rätta för mig..

Blir förbannad när folk säger att det inte är samma sak.

Att du var en ponny förändrar inte att du var min bästa vän, att vi hade starka band mellan oss. Vi hade allt tillsammans, vi hade just fått ett liv då det tog slut.

Minns allt som om det vore igår. Alla minnen, alla dagar, alla promenader, borstarna som blev mer och mer slitna för all ryktning jag la ner på dig. Både du och jag blir svagare i takt, orkar inte med mitt liv längre. Spenderar mycket tid med dig, borstar, promenerar, håller dig sällskap i boxen. Berättar för dig om hur mycket jag älskar dig, mina historier om mitt liv, vänner, sorger kärleken. Allt, vi delade allt med varandra. Innan var vi så starka tillsammans, och vi var alltid tillsammans. Alla våra stunder var speciella, som den första gång jag såg dig...

Ett fuxfärgat huvud över boxdörren, men lurvigga öron, yvig pannlugg och klara pigga ögon. Det pirrade till i magen på mig och jag visste att du va den rätta för mig..

Alla pratstunder vi hade i boxen, då vi inte red. Alla rykttag för att avlägsna din vinterpäls. Alla frustningar, gnäggningar, alla språng. Jag minns dem så väl, dina gnäggningar var så gälla, dina språng så mjuka, så försiktiga.... Du bar mig som en fågelunge, rädd att jag skulle trilla ur sadlen... Jag kan inte beskriva med ord. Det är snart 1 år sedan du försvann. Men jag sitter fortfarande med din grimma i knäna och gråter, tårar vinner, hoppet försvinner.. Tänker på dina ögon som brukade vara så blanka, fyllda med glöjde, hopp, kärlek och liv... Nu var de som förbytta varken gläjde, hopp, kärlek eller liv fanns. De var varken blanka eller tindrande. De var fyllda med smärta.

"The Pain Took You Away! "  Jag pillar fortfarande på din sadel och jag vet att du är i stallet med mig. Grimman och foton i mitt rum säger mig att vi kommer att ses igen. Vilket jag tror på, det gäller bara att vänta. Jag saknar dig än min vän och jag kommer alltid att göra. Grimman och foton i mitt rum säger mig att vi kommer att ses igen. Vilket jag tror på, det gäller bara att vänta.

<3<3

 

Av: Thorsson

Datum för publicering

  • 2007-06-06