13 - Novell

Livets dotter del ett

2007-08-16 03:47 #0 av: lisette

Abico har sänt in denna novell till ett bokförlag, ni ville läsa den. Håll till godo! Del 1/3

Prolog
I den närmast kolsvarta natten kommer en ung kvinna och en man rusandes. I famnen bär kvinnan ett litet tygbylte. Ett dovt klapper av hovar hörs på skogsstigen bakom dem och får mannen att snabbt putta in kvinnan bakom en stor ek. Hovklappret kommer snabbt allt närmre. En mörk kastanjefärgad häst dyker upp framför mannen. På djurets rygg sitter en kraftig man med vildvuxet rött skägg.
"Nu är det slut, Caleb." Rödskägget flinar elakt mot mannen på stigen, som dragit fram sitt svärd och är beredd att gå till anfall. Men i samma stund som han slänger sig framåt med svärdet svischande igenom luften så försvinner rödskägget och hans häst och där står istället ett stor bevingat odjur med eldrött skinn, gnistrande vita huggtänder och vilda, galna ögon. Caleb faller baklänges när besten kastar sig fram och sliter upp eken, där kvinnan sökt skydd, med rötter och allt.
"Nej, låt mig vara!" skriker kvinnan förtvivlat och försöker komma upp på fötter och springa ifrån odjuret, men det har fångat henne och med kraftiga vingslag lyfter det med den nu tysta, medvetslösa kvinnan i ett hårt grepp mellan klorna.

Solen kittlar Caleb i ansiktet och får honom att kvickna till, han ser sig omkring, var är han? Ja just det, odjuret, han måste ha slagit i huvudet när han föll och tuppat av. Ett barns skrik får upp honom på benen och han skyndar fram mot en stor omkullvält ek, och där under grenarnas skydd ligger ett litet vitt tygbylte. Han tar upp det och lyfter undan en skyddande tygbit. Solen lyser upp ett litet barnansikte omgivet av kolsvarta lockar. Caleb håller barnet i sin famn och vaggar henne lugnande tills hon slutar gråta. Plötsligt ser han något som glimmar kring hennes hals. Han sticker ned handen och finner att det är en liten gyllene medaljong. Det fyndet tycks glädja honom enormt. Han kysser flickebarnet på pannan och mumlar med gråten i halsen .
"Tack, Emeralda. Tack gode gud."



Gatorna ligger stilla och tysta i staden Michall, vid den väldiga bergskedjan Viralids fot. Innanför reglade dörrar sitter familjerna tysta, några gråter stilla. Alla vet dom vad som komma skall och väntar med fasa. I flera dagar hade man fått bud från närliggande städer, så sent som i gryningen hade en ung man kommit inridande på torget.
"De kommer, Dirinda är tömt" hade han ropat ut över staden med andfådd röst. Överallt hade man stannat upp mitt i en rörelse, tystnaden lade sig över staden som ett täcke och de yngre barnen sökte sig närmare sina mödrar. Alla hoppades man att man hört fel, var dom här? Redan...

Då ryktena nått upp till Sorbeths nordvästra hörn om att Konung Erts försvunnit spårlöst och att en man kallad Kendo skulle ha tagit hans plats gjorde man inte alltför stor grej av det, Erts hade aldrig brytt sig speciellt mycket om den lilla staden Michall men han hade varit en rättvis kung. Bara ett par dagar efter att Kendo tagit över tronen insåg folket i staden att konungsbytet inte varit till det bättre. Av en andledning okänd för de flesta i Sorbeth hade han börjat tömma alla städer och byar på flickor, alla unga flickor under nitton år blev bortförda ifrån sin familj utav ett flertal män som kallade sig "Avanter". Ingen visste säkert vart flickorna fördes eller vad som var syftet med det. Det gick även rykten om att folk som satte sig emot Avanterna blev brutalt mördade och fick sina hem förstörda.

Ashina hastade runt i stugan och packade ner lite mat i en grön tyg kasse. En liten oljelampa gav henne ett svagt ljus att arbeta i. Ett utdraget tjut skar igenom natten utanför och fick henne att rycka åt sig handen som om hon bränt sig, och i farten stötte hon till en skål med bär som föll i golvet.
"Vad gör du farmor?" En ung flicka dök upp i öppningen till sovrummet, hennes svarta hår stod åt alla håll och de ljust grå ögonen kisade mot kvinnan i det ovana ljuset. Ashina snodde runt med ett skrämt ansiktsuttryck. Då hon såg flickan sprack hennes gamla ansikte upp i ett bekymrat leende.
"Dom kommer" sa hon sedan med låg röst.
"Du måste ge dig av härifrån."
Flickan såg oförstående på sin farmor.
"Varför. Dom kommer för att hämta alla flickor. Även om jag försökte fly undan dem så skulle det inte lyckas. Du vet det farmor. Man kan inte gömma sig undan dem!"
"Med dig är det annorlunda..." Ashina såg bestämt på sin sondotter.
"Dom får inte ta dig."
Flickan öppnade munnen för att säga emot men fick en sträng blick från sin farmor.
"Du måste rida, historien får inte upprepas."

Den stora nattsvarta hästen dansade nervöst runt på stället. Hans svarta hårrem fick honom att se ut som blott en skugga i fullmånens klara ljus.
"Farmor, jag förstår inte. Varför får dom inte finna mig?"
"Det är oviktigt just nu, vet bara att du måste hålla dig gömd. Ingen får se dig, det är bäst så. Ta dig bara till Elise. Mer kan jag inte säga här."
"När får jag träffa dig igen?"
"Det är inte upp till mig att bestämma." Ashina strök flickan över håret. Så klappade hon till hingsten på baken så att han satte av i galopp med sin ryttarinna.
"Rid flickan min." Hon strök en liten tår ur ögonvrån.
"Må gudarna vara med dig, Ebony"

Ebony stod i en träddunge på en kulle och blickade ner mot Michall, hennes födelseby och hem. Hon hörde skrik och kunde se hur mörkklädda personer med brinnande facklor gick från hus till hus och förde med sig nyvakna flickor. Hennes kinder var våta av tårar. Hon tyckte det ar orättvist, varför hade hon fått möjlighet att fly när så många andra blev fångade? Ebony höll handen hårt knuten kring en liten gyllne medaljong som hängde i en tunn kedja kring hennes hals. Plötsligt knakade det till bland träden bakom henne. Innan hon hann vända sig om stötte något till henne i ryggen så att hon föll framstupa. Hon rullade snabbt över på rygg och fann sig öga mot öga med en ung man. Genast insåg Ebony att hon var fast, han måste vara en av dem.
"Låt mig vara!" skrek hon och slog vilt omkring sig i ett försök att komma loss ur det järngrepp som mannen höll fast hennes handleder med. Mannen spärrade upp ögonen så att han i det närmaste liknade en uggla.
"Emeralda" viskade han sedan tyst, ännu med uppspärrade ögon.
"Vad sa du?" undrade Ebony lite mer sansat och förvånades över att hon ännu inte var död, kanske var mannen inte ute efter henne ändå. Mannen reste sig upp och gick undan en bit med pannan i djupa veck. Ebony reste sig också upp och borstade av den värsta smutsen på sina kläder. Hon borde springa iväg men det var något hos mannen som höll henne kvar, eller var det något han sagt? Mannen kom snart tillbaka till Ebony, han hade inte längre pannan i så djupa veck men hans ögon sade Ebony att han ännu var fundersam över något.

Han lät blicken vandra över flickans kropp, hennes kolsvarta hår som dansade ner över ryggen i stora lockar, grå ögon och slitna kläder. Tills nu hade han inte varit säker på vem han sökt efter. '"Finn henne innan de andra gör det."' Ja, det var allt han fått att gå på. Men nu var han säker. Det här var Emeraldas dotter.

Skrik hördes nu allt högre från Michall, Ebony kunde se hur ett av husen brann kraftigt och hur lågorna slickade sig upp längs de murgröne täckta väggarna och lyste upp i den mörka natten. Så kände hon hur hjärtat sjönk som en sten i bröstet på henne, det var farmors hus som blev offer för lågorna. Hon började springa mot byn, mot farmors hus men något höll henne tillbaka.
"Släpp mig!" skrek hon förtvivlat men mannen som höll henne tillbaka var starkare än henne.
"Du kan inget göra..." hörde hon en någorlunda sansad röst bakom sig. Hon vände sig om och såg hur mannen stod där med ett sammanbitet ansiktsuttryck.
"Jag måste hjälpa henne, ta hand om henne" mumlade Ebony med tårarna rinnande nerför ansiktet.
"Då blir du själv offer."
Bakom sig hörde Ebony hur det brakade till och då hon vände sig om såg hon hur huset sjönk ihop med en trött suck i ett moln av glödande kol.
Mannen kom fram och lade en arm på Ebonys magra axlar och hon kröp in i hans tröstande famn. Så ledde han flickan, som var oförmögen att röra sig, in i skogen.


 

 

Av: Abico

Anmäl
2007-08-16 11:11 #1 av: DojoKelder

spännande

Anmäl

Bli medlem på iFokus

För att kunna delta i diskussionen måste du bli medlem på iFokus. Det går snabbt, enkelt, och kostar ingenting. Medlemskapet ger dig tillgång till över 300 sajter.