Annons:
Etikettnovell
Läst 6483 ggr
lisette
2007-08-16 03:42

Min älskade

Den här novellen är tillägnad min f.d. sköthäst Krater, som visade mig kärlekens starka band mellan häst och människa. Jag kommer aldrig att glömma honom och han kommer alltid att finnas i mina tankar och i mitt hjärta.

PANG!

Dörren åkte igen med en kraft som kan liknas vid "The Big Bang" men ilskan och besvikelsen var större. Hon orkade inte hålla tillbaka tårarna som nu strömmade fram nerför kinderna och som inte heller verkade vilja ta slut. "Varför kunde de inte förstå?! Vad skulle hon göra utan honom? Visst han var en valack som började bli till åren, men övervinner inte kärleken allt?"

I takt med att avståndet mellan dem krympte, krympte även ilskan och tårarna, men sorgen och besvikelsen blev allt större och större. Men när hon väl var framme och fick se hans underbara ansikte, så fullt av lycka, hopp och längtan, och fick höra hans silkeslena trånande gnäggningar, försvann sorgen och besvikelsen spårlöst. Istället fylldes hennes hjärta av lycka. Hon drog en lättnandens suck.

Nu var det bara hon och han. Tills vidare…

Följande morgon vaknade hon upp med en klump av nervositet i magen och en stark oro. Hon visste mycket väl vad som kunde ha hänt under timmarna de var ifrån varandra. Med raska, ekande steg tog hon sig närmare stallet samtidigt som oron växte sig större. När hon kom in innanför den sega stalldörren som kändes som en evighet att öppna, tog hon sig med snabba, smidiga steg till hans box.

Där fick hon upptäcka till sin stora fasa att hennes värsta mardröm hade besannats. Han var borta. Han hade tagits ifrån henne, för alltid. Hon ramlade ner på knä och begravde sitt rödgråtna och sorgsna ansikte i händerna, medan hon låt tårarna forsa fram. En beslutsamhet växte fram i henne, starkare än något annat. Hon skulle aldrig glömma honom. Och med ens började hon förstå, att bara för att han var borta, betydde inte det att deras kärlek var det. För den skulle aldrig försvinna. För att så länge hennes hjärta kunde slå, så länge kunde andas och så länge hon kunde känna, så skulle hon alltid älska honom.

Denna novell är skriven av Mandysans syster, Malin Ahlin

Av: Mandysan

Datum för publicering

Annons:
thilda-
2007-08-16 03:52
#1

Fin ;)

DojoKelder
2007-08-16 11:01
#2

Fin!

Abico
2007-08-16 11:10
#3

Väldigt fin!

Hanna 

[piraten90]
2007-08-16 11:32
#4

Vad fin!

gejsa
2007-08-16 19:26
#5

Så fint men ledsamt.

Upp till toppen
Annons: