10 - Ridning

Rida i utlandet: Bosnien

2008-07-16 20:44 #0 av: Maja

Har du någon gång funderat på hur det är att rida i utlandet? Här kan du finna svaren på dina frågor. Vi kommer att följa ett antal medlemmar och deras berättelser om hur det är att rida i ett annat land. Buuc har testat hur det är att rida i Bosnien!

 I vilket land har du ridit?
”Jag red i Bosnien.”

Hur såg turen ut?
”Jag red två gånger. Den första turen dröjde en timme. Då var vi två stycken. Miro, hette han som sköter om hästarna. Han red framför mig. Vi red hela turen i skritt. Först red vi genom en skog. Träden var gigantiska, hade breda stammar och kastade svala skuggor över oss i skydd mot solen. Sedan red vi in på en grusväg. Runt omkring oss fanns stora kullar, vi såg bland annat Sarajevo, och Hercegovina bland bergen längre bort. Kullarna var täckta av antingen stora fält av gräs eller odling, eller skog. Snart fick vi vända då det nästan gått en timme och hästarna behövde vatten.

Vi klättrade uppför en liten kulle, red över porlande, små bäckar och kom tillbaka in i skogen igen. Hästarna blev pigga när vi närmade oss det stora hotellet som dom står uppstallade utanför, och insisterade på en galopptur. Men tyvärr var marken för ojämn och vi ville inte riskera att en häst kanske bryter ett ben. Vi red förbi mina föräldrar, dom hade vandrat medans jag ridit. Nu hade dom slagit sig ner under en skugga och pratade. Pappa fotade mig några gånger. Sedan red vi vidare.

När vi ridit fram till platsen där hästarna står bundna, satt vi av och lämnade hästarna där. Jag stog sedan och väntade på att mina föräldrar skulle komma. Mamma hade sagt att mina kusiner från Sverige var där, men jag kände knappt dom och vågade inte gå fram. Så jag gick ut till hästarna. Tre stycken var borta, då några andra människor gett sig iväg på en tur. Då var det bara en kvar. Den nya hästen. Jag gosade lite med den och då kom mina två kusiner. Jag vågade hälsa på dom och vi började genast prata. Då fick jag reda på att min ena kusin rider! Så när Miro kom tillbaka med hästarna så satt jag upp i sadeln igen.

Vi tog denna gång en annan väg. Djupare in i skogen. Flugor och mygg irriterade både oss tvåbeningar och hästarna, men tillslut vänjde man sig. Vi red förbi några hinder som något byggt. Några hinder var för hästar, några var för människor. Jag fann det lustigt. Några av hindrerna såg riktigt knepiga ut att hoppa över. Vi red vidare, och kom snart upp på vägen som jag red på innan. Men istället för att följa vägen så lät vi hästarna klättra uppför.

Vi red över en stor blåbärsäng, pratade och skrattade, och fick akta oss att hästarna inte skulle dra med oss när de stannade för att beta. När vi ridit över blåbärsängen så red vi över sandmarker och ängar. Den turen dröjde endast en halvtimme, men vi var glada ändå. Hästarna fick stå ut med våra dåliga försök att bromsa eller gasa dom. När vi kommit till hotellet igen så var min kusin tvungen att åka. Jag skulle äta middag med mina föräldrar. När jag ätit färdigt så promenerade jag runt hotellet, fotade hundar, en åsna, får, hästarna, och en häst som gick lös! Tillslut fick vi åka hem.”



Hur såg hästarna ut där jämfört med de du ser i Sverige?
”Det fanns fem stycken hästar, om man räknar med den lösa ponnyn. De var alla ponnyer, tre var D-ponnyer och två var på gränsen mellan C och D, tror jag. Man såg tydligt att de var arbetshästar, då de hade den kroppstypen. Men de var inridna. Jag vet inte vilka raser dom hade i sig, men dom var iallafall inte någon ras jag känner till. Dom såg ut att ha dåligare kondition än hästarna i Sverige. De var ganska slitna och gamla, men de var nytvättade så pälsen glänste iallafall.

Min häst, Jadran, var mörkbrun, D-ponny. Ganska rund om magen. Sedan fanns det en svart D-ponny, det var den näst största. Den heter Soko. Den nya hästen, skimmeln, var den största. Eftersom den var nyköpt så hade den ännu inget namn. Den fjärde var den minsta ridponnyn, ljusbrun. Den var mest sliten. Fast nästan den piggaste. Jag kommer inte ihåg vad den heter. Den lösa ponnyn tycker jag var den vackraste. Den var minst av alla, men hade bred bog, var rund om magen och hade väldigt starka ben. Pälsen glänste, ögonen var vakna och pigga och huvudet var grasiöst! Den var brun, nästan lite blodbrunaktig, men bara lite. Utrustningen var lite mer westernlik men ändå lik utrustningen här i Sverige.

Jadran, som jag red på, hade en sadel som liknade en dressyrsadel. Sätet var djupt som man kunde sjunka in i. Dock var lädret ganska hårt och jag fick ont i rumpan efter en timmer ridtur. Tränset var mycket detaljfullt men hade likadan påverkan som ett vanligt träns i Sverige. Tyglarna var dock av nylon och ganska obekväma och breda att hålla i.”




När man ville att hästen skulle svänga så drog man bara i den tygeln åt det håll man vill att hästen skulle gå. Inga små, kramar om tygeln, utan stora, snabba och tydliga rörelser. Hästen flyttar blicken åt det håll du drar och resten av kroppen följer automatiskt med.

När man travade så red man inte lätt, utan skumpade runt i sadeln. Vi skrittade endast, men jag såg andra, vuxna människor trava. Det såg inte ett dugg proffsigt ut som det gör här i Sverige.”

Skulle du rekomendera andra att åka dit och rida?
”Om du gillar lugna turer genom natur så rekommenderar jag att du åker dit. Men om du är en sån som gillar mycket fart eller om du vill rida som här i Sverige, så säger jag nej.”
 


Av: Juve

Datum för publicering

  • 2008-07-16
Anmäl
2008-07-17 12:52 #1 av: Maja

 

Tack för en intressant artikel, Buuc!

Anmäl
2008-07-17 13:43 #2 av: Buuc

Tack för att du ville lägga ut en artikel om Bosnien, Juve! :) Hoppas folk uppskattar den.

Anmäl
2008-07-17 16:49 #3 av: tezzie

Kul läsning =) Tack!

Anmäl

Bli medlem på iFokus

För att kunna delta i diskussionen måste du bli medlem på iFokus. Det går snabbt, enkelt, och kostar ingenting. Medlemskapet ger dig tillgång till över 300 sajter.