02 - Allmänt om hästar

Hästrasers historia

2010-03-09 15:58 #0 av: Klasselover

Här kan du läsa om varmblodets, kallblodets, ponnyns och den svenska lanthästens historia.

Kallblodets historia

Allra längst bak i kallblodets historia hittar vi Eohippus, endast 30-40cm hög och liknade en räv. Detta var för 60-55 miljoner år sen. Eohippus utvecklades och den sista förhistoriska hästen var Pliohippus. Pliohippus utvecklades till två raser, Caballus och Asinus, där Caballus är hästras och Asinus är åsnor, mulor, zebror och mulåsnor. Till slut formades tre urraser, Equus Caballus Robustus, Equus Caballus Gmelini och Equus Caballus Przewalski. Utav dom var det Equus Caballus Robustus som sedan blev dagens kallblod. Equus Caballus Robustus kallades även istidshästen eftersom den överlevde istiden. Den fanns i väster och var ungefär 180cm hög, väldigt robust med andra ord, därav namnet. Equus Caballus Robustus fanns tills ca 2500 år före Kristus. Den utvecklades då till Equus Caballus. De andra raserna utvecklades också. Nu fanns Equus Robustus, Equus Orientalis (som är stamfar för arabiska fullblod) samt Equus Ferus (stamfar för främst mongoliska hästar i ponnyformat).

Equus Robustus anses vara stamfar för flera av våra kallblod som Ardenner, Shire och Nordsvensk. Men vissa anser att Equus Caballus Germanicus var stamfar för de moderna kallbloden. Jag skriver mer om Equus Caballus Germanicus längre ner. Equus Robustus hade ett väldigt grovt huvud med extremt konvex nosrygg. Anledningen till att dagens kallblod har ett smäckrare huvud än Equus Robustus är att de har beblandats med orientaliskt blod (Equus Orientalis).

Robustushästen uppträdde troligen som husdjur först i österrikiska alpländer. Där fanns även den äldre noriska hästen som är den häst mest påminner om Equus Robustus. Det kan även ha skett i nordsjöländer där den friesiska hästen fanns. Även i Spanien kan detta ha hänt, då det fanns grotteckningar från stenåldern som avbildade en häst av robustustyp.

Om man ser på huvudformen och det stupande korset på berberhästen i Nordafrika kan även den vara av kallblodstyp. Genom korsning med orientaliska raser har den blivit en ädlare häst. Berberhästen har spelat stor roll i hästrasernas historia. Den spanska och berbiska hästen har haft stor betydelse för uppkomsten av dagens skol- och paradhästar. Berberhästen har även haft ett stort inflytande på den moderna travhästen och det berbiska blodet finns i både den amerikanska travaren och det engelska fullblodet. Alltså kan berberhästen, som kan ha varit av kallblodstyp, finnas i både kallblodiga och varmblodiga raser.

Equus Caballus Germanicus - Skogshästen - var en av förhistorisk häst som även den anses vara stamfader för de flesta av dagens moderna kallblod.

Hästen var större och tyngre än andra förhistoriska hästar och levde i norra Europa. Skogshästen hade tjock och vattenavvisande päls samt stora och breda hovar för att underlätta i sank mark. Dessa egenskaper ser vi i de flesta av våra moderna kallblod. Kanske har dagens kallblod två stamfäder.


På bilden intill kan ni se utvecklingen får Eohippus till dagens moderna ridhäst. Redan vid Eohippus tid skapades hästens flock och flyktinstinkt.

 

Den svenska lanthästens historia

Här kommer jag inte gå in ända från början utan börja på 1700-1800talet. Den svenska lanthästen har ungefär samma förhistoriska bakgrund som kallblodet.

En lanthäst var något som de andra nordiska länder hade. Så länge vi kan minnas har vi en inhemsk lanthäst funnits i Sverige. Lanthästen var en liten, härdig häst som höll en mycket bra kvalitet och hade en ädel hållning. Hästen var upp till 135cm hög. Storleken beror troligtvis på det magra betet, då hästen aldrig fodrades utan levde på det som fanns ute. Vår inhemska häst har haft en stor betydelse för folket då den har använts som färdmedel och framförallt som krigshäst under stormaktstiden. I vårt avlånga land uppstod det lokala stammar där hästarna hade olika storlek och egenskaper. Namn till dessa lanthästar kunde lyda Dalbohästen, Västgötahästen, Jämthästen, Hammerdalingen med flera. En sak var gemensamt, och det var att de var förhållandevis små och långlivade jämfört med dagens hästar. En känd lanthäst som även finns idag är Nordsvensken. Även Dölehästen som finns idag var lanthäst i Norge. Den hästtyp i Norden som idag mest liknar den gamla lanthästen är kallblodstravaren.

Den mest kända hästen av alla svenska lantraser är hästen Brandklipparen som Karl XII red under fälttåget mot Ryssland. Hästen blev hela 47 åt gammal. Hästen kallades klipparen. Ordet klippare, kommer av clipperus som betyder klappra, alltså det speciella ljud som uppkommer då denna häst travar snabbt på den hårda vägen.

Under 1800-talet blev den svenska lanthäst påverkad av olika utländska raser. I början av 1800-talet förädlades hästarna av det engelska fullblodet.

På 1830-talet beskrivs den svenska lanthästen enligt följande: "De voro små men naggande goda. De voro långhåriga och sågo temligen lurfiga ut, men voro härdiga att emotstå köld och medfart i allmänhet. Såsom ett utmärkande drag voro de stela till humöret och envisa."

 

Ponnyns historia

De allra första hästraserna delas upp i tre olika rastyper Equus Orientalis, Equus ferus och Equus robustus. Det är Equus ferus typen som ligger som grund för den moderna ponnyn.

Föregångarna är Tarpanen och Przewalskihästen.  Tarpanen var ett litet hästdjur (mkh ca 120cm) som levde i de europeiska skogarna och även på de brittiska öarna. Przewalskihästen finns idag och är faktiskt den enda av "urhästarna" som existerar idag. Dess mankhöjd ligger runt 130-135cm. Den finns i Asien, mest i Mongoliet.  Bilden visar en Tarpan, så som man nästan är säker på att den såg ut.

När människorna kunde ta sig över haven började man också skeppa över dessa ponnyer till andra världsdelar. Alla de olika rastyperna och storlekarna som ponnyer idag har började utvecklades när de förhistoriska ponnyerna bytte miljö. Människan började också korsa olika ponnytyper och på så sätt uppstod fler och fler raser.  Dock behöll ponnyerna ungefär samma karaktär. Ponnyerna spreds med tiden över hela världen och länder avlade fram egna "inhemska" raser av dem. Idag är ponnyavel en stor industri, särskilt tävlingsponnyer för barn.

Några av de uråldriga ponnyraserna finns fortfarande kvar. Przewalskihästen på bilden ovan är en av dem.

Shetlandsponnyn är en häst som funnits i ca 10 000 år. Var den härstammar ifrån är inte riktigt helt klart men man tror att förfäderna funnits i Ryssland. Den tros ha vandrat över till Shetlandsöarna på inlandsisen.

Människan har som sagt avlat mycket på ponnyerna. Ett resultat på avel är minatyrponnyer, då har man avlat endast på de allra minsta exemplaren av t.ex. Shetlandsponnyn.

Varmblodets historia

Altting började med Eohippus som var 30-40 cm lång. Den liknade en räv men utvecklades mer och mer till en häst.

1800 talet så försämrades sveriges hästavel vilket fick svenska starten att reagera.Deras mål var att ta fram allsidiga , hållbara ridhästar med ett gott lynne. Dem skulle passa bra för armén on även för prevatperser som kunde använda hästarna te körning och ridning . Grunden handlade om dom gamla svenska lanthästarna som användes i  åratal innan både kavalleriet och bland bönderna.

Det amerikanska varmblodet är en rätt så ny ras. Det finns många europeiska raser i varmblodet, till exempel det arabiska fullblodet, det engelska fullblodet, men även många ponnyraser och kallblod. Det arabiska fullblodet har gett rasen uthållighet och ett ädlare utseende medans det engelska fullblodet har gett rasen snabbhet.

Med varmblod menas en lättare typ av häst/hästras som är framavlad för att passa som rid- eller körhäst. Varmbloden delas in i två kategorier, halvblod och fullblod, där fullbloden är lättast. Varmblodshästar finns i många varianter och de flesta europeiska hästraserna används numer i tävlingssammanhang inom ridsport, travsport och galoppsport. I USA har man utvecklat varmblodsraser för t.ex. showridning och westernridning.

Europa är den största kontinentet i världen när det gäller varmblodsavel. De flesta länder har egna varianter av varmblodet. Det land som är mest utmärkande inom varmblodsaveln är Tyskland som har över 10 varmblodsraser i avel. Några av de vanligaste raserna är Oldenburgare, Danskt varmblod och Hannoveranare.

Hambleetonian var den stam fadern som vart fader till 1200 föl år 1849.

 

Källor
Böcker/tidningar/häften
Häfte från hästkunskapslektion

Internetsidor
http://www.nordiskridhast.se/eva_artikel.htm
http://nordsvensk.borglin.se/historia.html

Wikipedia, sökord
Hästens historia
Svenskt varmblod
Amerikanskt varmblod
Tarpan
Shetlandsponny
Ponnyn (kapitel "Ponnyns historia")

Texten har skrivits av Tove Torpehag (Kallblod & Svensk lanthäst), Ana Johansson (Ponny) och Linda Björck (Varmblod) som ett skolarbete.

Anmäl
2010-03-11 10:54 #1 av: lisette

synd det är så svårt att få tag på bilder på urtidshästarna ;)

 

bra artikel! tack! =)

Anmäl
2010-03-11 11:48 #2 av: Klasselover

Ja, vi hade bilder ifrån google i skolarbetet, glömde visst ta bort texten till de (a)

Anmäl

Bli medlem på iFokus

För att kunna delta i diskussionen måste du bli medlem på iFokus. Det går snabbt, enkelt, och kostar ingenting. Medlemskapet ger dig tillgång till över 300 sajter.