Annons:
Etikettnovell
Läst 11920 ggr
Rita-S
4/3/10, 10:30 PM

Min Drömhäst - Torps Gejsa

Bild 1. Klicka för att öppna i full storlek.

Till minne om min älskade Gejsa, som hastigt och oväntat fick lämna mig 1 april 2010.. Det kommer aldrig finnas någon som dig...

Min första häst var en varmblods travare. Jag älskade hon överallt på jorden, men min fibro låter mig inte rida varmblodstravare.
När hon fick lämna mig till påsken 2007 beslöt jag därför att min nästa häst fick vara en hästras avlad för ryttare.

gejsa1.JPG

Under 2008 började jag försiktigt söka efter en häst. Kallblod till typ, gärna fjordhäst. Jag hade en lista klar: Minst D-ponny, helst större, grov i typen, innriden och gärna inkörd, frisk, oskadad och bra ålder.

Jag blev bjuden ner till Eskilstuna i slutändan för att rida ett litet fjordsto som hette Gejsa. Jag tyckte igentligen hon var lite liten med sina 137 cm, men jag var väl medveten om att fjordhästen är viktbärande och sällan upplevs som liten i storleken när man rider. Och jag blev positivt överaskad. Hon kändes mycket större att rida än C ponny, och jag föll med dunder och brak. Hennes rörelser klarade jag mycket bra, och jag tyckte hon var underbar.

30 oktober kom därför Gejsa upp till mig. Jag älskade hon från första sekund och jag älskade hon bara mer och mer. Innom et par månader kom fjordhästbuset fram, hon hittade blixtlås, skosnören, hårsnoddar, fifflade på allt med mulen och var alment bussig.
Hon var "lätt i röven" när vi red ut titt som tätt och i ständigt ökande grad.

Gejsa6.jpg

Lyckan var stor när jag fick låna en sele av stallets vaktmästare och ridskolans rockard, så jag kunde ut och köra henne för första gången.
Sedan den gång var jag fast i körningen på riktig.
Köra var min stora grej, och Gejsa älskade det. Hon blev alltid så glad när jag kom med selen i stället för sadeln.

gejsa3.JPG

Den dagen jag fyllde i mitt namn som ägare på stamtavlan jag hade på hennes box var den lyckligaste dagen på lång tid.

Vi hade så mycket kul hon och jag. Hennes förra ägare trodde nästan inte sina ögon när jag berättade att hon hade börjat komma till grinden för att möta mig. Men det gjorde hon efter en tid. Hon hade ett tag en hage vid vägen och på eftermiddagen stog hon så till att hon kunne se mig komma ner vägen. Då gick hon ner till grinden och stod där och väntade när jag sedan kom ner för att hämta henne.

gejsa4.jpg

Jag fick förra året även en medryttare för att hjälpa mig i dressyren och vid haloween i 2009 tävlade dom i bustävling hoppning och tog hem en liten vit rosett. Jag var en riktig stolt matte då!

Slutet som kom som en blixt från klar himmel. Hon hade haltat litet, först pga ont i musklerna av en sadel som inte låg som den skulle, och sen kom en ny hälta i en annan fot.
Efter en och en halv vecka där hovslagaren var fast övertygat att det var en hovböld beslöt jag att åka inn till kliniken och röntga. Jag var helt övertygat att vi skulle få se en böld på bilderna, eller kanske i värsta fall en spricka i hovbenet.
Jag var inte alls förbered på vad jag skulle få se.

gejsa5.jpg

Min älskling hade pålagringar från 2 cm över kotan ner till själva hovbenet. Svåra pålagringar sa veterinären. Och jag såg dom själv och kände marken försvann under mig. "inget att göra". Jag fattade det själv. Desperationen stömmade igenom hela mig. Operation, medicin, vad som helst, vad som helst!

Men jag visste redan då att det var för sent.. det har gått för fort.. Det fanns inget mer att göra. Vetirinären frågade om jag ville ha hon hem med smärtlindrande över helgen men jag tänkte stilla för mig själv.. All världens metacam i foder skulle inte smärtlindra mer än 3 smärtlindrande sprutor i kotan som hon redan fått. Och efter dom tre sprutorna var hon fortfarande lite halt. Nej, så egoistisk fick jag inte va.

Jag beslöt att hon skulle få släppa där och då. Jag åkte hem utan häst och med tomt hjärta och skrikande sår i själen. Jag grät som jag aldrig gjort förut, så chockad och forstörd som man bara kan bli när man åker med det man trodde var en bagatell och kommer hem utan häst. Förra ägaren fick en allvarlig chock och bröt i hopp självklart hon med, vi grät tillsammans på telefonen, vilken chock.. Vi trodde ju båda att Gejsa lätt skulle bli 30 år.

Jag städade i dag ur mitt skåp och plockade i hop alla hennes grejer. Det var smärtsamt självklart, men det värsta var ändå att skruva ner den stamtavlan jag för inte ens ett fullt år sen skrev inn mitt namn som ägare på, jag bröt i hopp då igen..

gejsa2.JPG

Gejsa vandrar nu i trappalanda med min Nikita, och med dom andra älsklingar som kommer dit efter ett hästliv, medanns jag är den som sitter tillbaks och gråter. Det värker som inget annat, jag är tom och kluven och helt forstörd.
Jag kommer ta till mig en ny häst om en stund, när såren läkt litegrann, men det kommer aldrig finnas någon som du, min älskade Gejsa. Ingen kommer ta just din plats i mitt hjärta. Vila i frid, och vänta på mig tills jag kommer..

Jag älskar dig..

gejsa7.jpg

bilder publicerade med tillstånd

//Rita, sajtvärd på Husmorstips,  fibromyalgi och julen, medarbetare på Lantdjur
Följ min julblogg,  bloggen och min hemsida

Annons:
lisette
4/3/10, 10:32 PM
#1

jag bara fullkomligt älskar den sista bilden. hon ser så otroligt busig ut…

jätteledsen för din skull rita, men det vet du redan….

Rita-S
4/3/10, 10:43 PM
#2

Tack Lisette..

//Rita, sajtvärd på Husmorstips,  fibromyalgi och julen, medarbetare på Lantdjur
Följ min julblogg,  bloggen och min hemsida

Peppe
4/3/10, 11:15 PM
#3

Men fy vad hemskt, jag hade ingen aning om det innan jag läste den här artikeln! Gråter

Medarbetare på ~`Dressyr´~ och ~`Harry Potter´~

mazze
4/3/10, 11:47 PM
#4

R.I.P Gejsa

Är jätteledsen för din skull, Rita Gråter

Birke
4/3/10, 11:52 PM
#5

Tror hon har det bra nu, och jag tror att du kommer hitta en häst igen att ha det bra tillsammans med  <3

Cilla89a
4/4/10, 12:12 AM
#6

Gråter

Medarbetare på Dressyr.ifokus

Annons:
LinaN
4/4/10, 2:15 AM
#7

Godnatt lilla fina Gejsa.

Rita du vet var min msn finns. *kramar*

och även styrkekramar till dig Carola.

Yesterday starts tomorrow, tomorrow starts today.
Today is a gift, that's why we call it the present.

 

bubbelbubbel
4/4/10, 2:27 AM
#8

ååh rita, gud vad tråkigt!!! :(
kram!!

Zahara
4/4/10, 9:01 AM
#9

usch vad kan man säga? Är hemskt ledsen för din skull!

inget är omöjligt. Det tar bara lite längre tid! gottoblandat

medarbetare på scrapbooking.ifokus

bell
4/4/10, 9:39 AM
#10

Gråter Stor kram till erGråter

Zadeira
4/4/10, 11:35 AM
#11

Jag hade ingen aning om att Gejsa lämnat oss. Vad sorgligt.

Men ni verkade ha en otrolig tid tillsammans med mycket glada minnen. Du får se tillbaka på er tid med glädje när såren läkt lite mer.

Thea
4/4/10, 1:20 PM
#12

Vilken chock och så otroligt sorgligt att läsa detta!!! Gråter Jag saknar ord! Älskade lilla Gejsa!

R.I.P Gejsa!

Många styrkkramar till dig Rita och till Carola!

H. Thea

Medarbetare hästhoppning.ifokus.se

AusaBausa
4/4/10, 3:17 PM
#13

R.I.P fina Gejsa..

Många styrkekramar till er!!!

Annons:
Alma-G
4/4/10, 3:52 PM
#14

Så fin hon var, tårarna trycker i ögonen..

Rest in peace & massa tröstkramar till dig och den tidigare ägaren!

carrrrrooooo
4/4/10, 5:46 PM
#15

Ursch vad tråkigt..

Men nu lider hon inte mer och hon har det bra:)

Kram

gejsa
4/5/10, 8:55 PM
#16

Tack ni som också tänkte på mig. Gråter 

Jag är så otroligt ledsen så jag kommer mig inte för så mycket. Följde med Gunnar på hans spelresa i 2 dygn över påsken för jag orkade bara inte vara hemma ensam. Vi trodde ju att det bara var en hovböld så ringer Rita och berättar allt. Hon frågade om jag ville komma upp och säga farväl om hon skulle ta hem henne över helgen. Men jag sa också att det var bäst för henne att slippa lida mer. Jag som aldrig sett henne sjuk. Och då har jag ändå haft henne i 11½ år. Jag ringde Elin min dotter och sa att snart avlivas Gejsa. Så tänk på henne. Vi båda tänkte på henne intenstivt. Jag hade bett Rita att smsa när det var över. Vilket jag fick ett sms kl 12.15. (Att nu är det över.) Fick även ett sista foto i väntan på sprutan. Då stod jag i hagen hos Fille och Gobban och väntade och när det precis kom så kom solen några sekunder och lyste över oss. Då förstod jag att hon var i himlen och precis då kom smset. Då bröt jag ihop i stallet. Tur man var själv då. Herregud vad tårar jag har gråtit över min lilla Gejsa. Jag gick in i hennes box som hon stått i många år. Där är gropen som hon stått och vevat med foten för att maten inte kommit fram fort nog till henne. Bitmärken i boxen och några sparkar när hon blev arg på grannen.

Jag är så chockad och förtvivlad så jag vet inte när det här släpper. Det var min första häst som jag var så stolt över att Rita ville överta. Och jag har följt hennes blogg och berättat för folk vad hon gjort och så. Dom hade sådana framtidsdrömmar att kanske köra bröllopsvagn och köra tvåspann och kanske, kanske ta föl på Gejsa. Nu blev det ingenting och så snabbt som det gick också. Vi som hade tänkt komma och hälsa på i Delsbo i sommar. Gjorde inte det i somras för vi sa, vi hinner, vi tar det nästa sommar då vi får mer tid. Oj, vad jag ångrar att vi inte åkte iaf.

Surviver
4/5/10, 10:44 PM
#17

Nej vad tråkigt! Lilla fina Gejsa!

Styrkekramar till er båda!

Minetta
4/6/10, 8:22 PM
#18

Åh, vilken sorglig historia :( Jättefin var hon iaf!

WhoCares-01
4/6/10, 9:03 PM
#19

usch vad hemskt =( skönt bara att det gick fort för henne. ni gjorde helt klart rätt beslut att inte ta hem henne. har själv gått med dålig häst. vi viste inte om han skulle bli bra eller inte… för mig var det ju relativt lätt när han väl gick bort eftersom jag visste om att det skulle ske sås måningom… kan inte tänka mej hur det måste kännas att allt bara rycks ifrån en så som det blev för er… jag är säker på att hon har det bra nu. varje gång solen tittar fram så vet ni att hon ser er och är tacksam <3 styrkekramar till er båda

// Alexandra

Hästen är människans bästa vän <3

Rita-S
4/7/10, 12:08 PM
#20

Tack alla som tröster och stödjer.. det känns så hemsk än, jag är fortfarande lite i chock och har väl inte riktig smält ner allt som hänt trots att det närmar sig en vecka.. Era ord värmer mycket.

Jag vaknade söndags morgon och var tvärrsäker på att jag kände en mjuk och len mule mot min kind. Förstens måndag orkade jag uppdatera bloggen med vad som hänt..

Jag var ner i stallet i söndags.. folk lipade som bara den så fort dom såg mig, alla värkar va lika chockade där med.. Jag gick inn i stallet för att tvinga mig se hennes tomma box så jag inte kommer skygga undan stallet i framtiden när man förmodligen har ny häst, och idet jag gick inn dörren var det som inget hänt, jag gick förbi hennes box och tänkte inte på att hon inte sto där, det var ju mitt på dagen och alla skulle ju va ute. Jag gick ner till tavlan för att se om det fanns något medellanden till mig, ni vet.. trasigt täcke, sönder grimma, allt sådan som stalljouren säger till om..

"Vi måste tyvärr medella att Gejsa inte är med oss längre"

Pang. Rakt i nyllet.. en liten minut hadde jag glömt….

Gick sakta ut och kände mig så tom så tom.. där sto Towa utanför och började lipa när hon såg mig. hon hadde kommit ut för att se efter mig då jag inte kom efter inn i ridhuset.. Så många kramar som helst har jag väl aldrig fått när jag varit i stallet, så många ungar som börjar gråta när dom ser mig för att dom vet vad som hänt..

Jag väntar mig en annan chock nu. Snart, kanske i dag redan, kommer veterinärens inntyg som jag skal skicka till försäkringsbolaget.. Gubben har sagt det att dom kan bara PROVA att bråka med mig, då skal dom få med honom att beställa direkt.. Jag är inte ensam i denna stunden trots alt, jag har min mann, jag har gejsa här inne, jag har alla er som stödjer mig, alla mina stallkamerater som berömmer mig, rykten som når mig om erfarna hästkarlar och hästkvinnor i byn som berömmer mig för mitt beslut att sätta hästen först.. och ändå…

Men jag känner mig så tom, så ensam och övergiven…. inga kramar i världen ersätter hennes mjuka mule.. inga ömma blickar blir det samma som hennes tålmodiga, kloka blick…

Såren läker sakta, jag känner det. Nu kan jag andas normalt igjen. Tidvis under påskhälgen har jag kämpat för att andas då det känns som jag drunknar. Atacker om natten där jag gapar efter luften som en fisk i vatnet och det lossnar inte förens mina katter och min hund med stor oro forsöker sitta alla 4 i mitt knä samtidig för att trösta… Men nu kan jag iaf andas.. det känns som att jag kommer faktisk överleva detta även om det inte kändes så tidligare.

gejsa här rådade mig att anskaffa en ny häst så fort jag klarar, och det tänker jag nog även göra. Men jag tillåter mig lite mer tid med sorg och smärta, så det kan värka ur litet innan jag skal ge min uppmärksamhet till en annan, en jag kommer älska lika högt och sörga lika djupt när den tid kommer.

//Rita, sajtvärd på Husmorstips,  fibromyalgi och julen, medarbetare på Lantdjur
Följ min julblogg,  bloggen och min hemsida

Annons:
gejsa
4/8/10, 11:30 AM
#21

I dag har det gått en hel vecka sedan hon avlivades. Känns fortfarande helt overkligt. Kan inte fatta att hon inte finns kvar i livet. Sista gången jag såg henne var när hon gick på den stora transporten för färd till Delsbo och Rita. Tror inte att folk förstår hur mycket jag älskade min Gejsa. Jag sålde henne för kärleks skull. För att hon inte skulle komma i skymundan eftersom jag hade både Gobban, Fille och Sorro då. Men jag tvekade ju länge nästan ett helt år innan jag sa att Rita kunde komma och titta på henne. Jag har saknat henne enormt mycket, min första häst. Men så har jag ju kunnat både få läsa och få se nya foton på henne på bloggen som Rita hade gjort. Då kändes det som om hon var nära mig igen.

Tack lilla Gejsa för vår tid tillsammans. Det var både jobbigt och roligt. Du var ju rätt så envis när jag skulle rida in dig. Slog bakut och kastade av mig ett par ggr och så sprang du hem. Jag satt på marken och ropade på dig, då slog du bakut varje gång jag ropade ditt namn. Precis som om: tji fick du! Riktigt, riktigt busig var du. Ska minnas dig hela mitt liv som den busiga lilla hästen. Några medryttare blev rädda och slutade t o m. Minns när jag var på en westernclinic så frågade en tjej om hon fick köpa dig. För hon gillade det hon såg i dig. Hur lugn du var i jämförelse med dom andra hästarna som bara stod och trampade och inte kunde stå stilla. Medans du stod och sov när vi fick en genomgång i ridhuset.

Du fick en jättefin avkomma som också blev diplomsto som även du hade blivit. Jag var så lycklig när jag ställde ut er båda och du blev AB-premierad. Minns när du premierades när du var 3 år och uppfödaren sprang med dig. Just då kom det världens värsta oväder med blixt och dunder. Blixten slog ner någon km därifrån vi var så en gubbe fick åka till lasarettet. Men du sprang där i spöregnet och var lugnet själv. Då var man stolt och lycklig. :) Du var så lycklig när du stod med ditt föl i hagen. Nu får hon leva vidare i dig.

Alex
4/8/10, 9:27 PM
#22

Jättefin historia, så synd att det ska vara ett så tragiskt slut… Gråter

Jättekramar till er båda!

Mvh Alex
Värd för Ridsport
Medarbetare på Islandshäst

Rita-S
4/8/10, 9:52 PM
#23

Tack Alex..

Ja, Carola, det känns fortfarande som jag skal vakna någon gong och tänka "phu vilken fruktansvärd mardröm". Jag hoppas på det varje morgon, men varje morgon slår det mig i nyllet igjen…

//Rita, sajtvärd på Husmorstips,  fibromyalgi och julen, medarbetare på Lantdjur
Följ min julblogg,  bloggen och min hemsida

Rita-S
4/10/10, 11:42 AM
#24

Jag började förberedelsarna till försäkringsbolaget i går.. hur jobbigt som helst..

//Rita, sajtvärd på Husmorstips,  fibromyalgi och julen, medarbetare på Lantdjur
Följ min julblogg,  bloggen och min hemsida

gejsa
4/10/10, 2:34 PM
#25

Ja, fy fan det förstår jag verkligen. :(

Tack Axel säger jag med. Skönt att några tänker även på mig. :( För dom som man verkligen trodde skulle höra av sig gjorde inte det.

LinaN
4/10/10, 8:44 PM
#26

#25 det är ju sånt här som sållar vetet från agnarna för att använda ett gammalt slitet uttryck.

*kramar om*

Yesterday starts tomorrow, tomorrow starts today.
Today is a gift, that's why we call it the present.

 

gejsa
4/11/10, 12:42 AM
#27

#26# Ja, det kanske man kan säga. :)

Annons:
Tarragona
4/11/10, 1:16 AM
#28

Vilken ledsam historia, med tiden blir det lättare även om det inte känns så, försök tänka på det roliga ni haft. Tänker på er bägge inte minst gejsa som haft henne så länge. Det är tufft att klara att sälja efter så lång tid.

Rita-S
5/5/10, 10:51 AM
#29

Tack

Det är över en månad sen. Det känns fortfarande tungt, men nu är försäkringspappersarbetet undangjort och uppgöret kom från försäkringsbolaget utan något frågetäcken alls. Skönt att man släppte strul.

Nu har man ett muntlig avtal på en ny häst. gejsa här inne har varit ett mycket värdefullt stöd för mig under denna tunga tiden, jag har forsökt mitt yttersta att stödja hon tilbaks, och många goda råd och tankar har jag fått under min vurdering av min kommande häst. Hon var det som puffade på mig och tyckte "kom igjen, han värkar bra!". Ja självklart har jag talat mycket med gejsa om Gejsa och en ny häst, hon har varit med mig hela vägen som et par andra även har varit..

Jag kom på att jag måste medella fjordhästföreningen, så jag får ringa dom i dag och kolla vart jag skal skicka ägarbeviset.

//Rita, sajtvärd på Husmorstips,  fibromyalgi och julen, medarbetare på Lantdjur
Följ min julblogg,  bloggen och min hemsida

lisette
5/5/10, 11:46 AM
#30

jag hoppas att det går bra med nya kexet! =)

Rita-S
5/5/10, 12:13 PM
#31

#30 Tack! Jag tror nog det blir bra, Towa har ett skarpt öga på vilka som matchar hennes hästar som person :)

//Rita, sajtvärd på Husmorstips,  fibromyalgi och julen, medarbetare på Lantdjur
Följ min julblogg,  bloggen och min hemsida

jennyliljedahl
5/5/10, 2:28 PM
#32

Gråter sorgligt! :(

www.JennyLiljedahl.webs.com / www.Jennypetronella.blogg.se - Besök! :)

Rita-S
7/21/11, 7:15 AM
#33

det har gått över ett år.. 
Ofattbart.
Årsdagen satt jag hemma och grät, och läste bloggen jag skrev, gjorde ett längre blogginlägg på min nya blogg. Jag grät när jag läste den här tråden nu. Hon saknas mig än. Det är tomt hos mig än.

Men mitt i sorgen har jag Kex. Han kom till mig 18 maj, och 19 åkte vi till besiktning där jag röntgade efter lösa benbitar och spatt bak. Ingen anmärkningar som tur var.

Vi har haft ett intressant år, jag och Kex. Han är annurlunda mot Gejsa, självklart. Han är ju en annan häst. Men något av den samma kjärnan finns i honom som även fanns i Gejsa. Den lugna stabila fjordhästen ligger som grund i han med, med presis lagom mycket bus. Presis som Gejsa är han mycket för att 'mula' på saker. Det skall mulas på allt. Småbuffa litet. Sparkas bakut. Det ligger till fjordhästen med sådana småsaker. Han har varit arg på mig och trotsat, och sen mjuknat och gjort som jag ville ändå. Han kommer och möter mig vid grinden, även i gräshagen. Han verkar glad när han ser mig.  Vi har börjat arbeta med dressyren för alvar nu som vi är klara med innkörningen. Det smärtade så att lägga på honom Gejsas sele. Gejsas träns. Gejsas täcken. Jag köpte några nya bara för att ha några täcken jag kunde lägga på utan att jag kände klimpen i halsen.

Till julen tyckte jag att jag skulle göra något speciellt till gejsa här inne. Jag köpte stor ram, målade den litet snyggare och beställde upp en del bilder. Sen flätade jag en liten fläta av hennes hår som jag klippte av, och limmade in den i en av ruterna. Slog inn hela kalaset i bubbelplast och skickade ner till Eskilstuna. Bara dagar efter ringde hon upp och grät, hon blev så glad och samtidig så lädsen av detta. Hon tyckte det var så fint.

Jag saknar Gejsa än. Saknaden går nog aldrig över. Men jag hoppas hon går med mig vid min sida nu, medans jag inleder ett nytt liv med Kex. Sorgen efter Gejsa är mildare, inte så huggande intensiv, men den finns fortfarande där. Inom bara några månader hos mig var vi kommit så nära varann hon och jag. Vi var som klippt och skuren för varann känns det. 
Kan Kex och jag komma lika långt tillsammans? Jag vet inte. Men vi har hela livet på att ta reda på det. Hoppas jag.

Älskade Gejsa.. du finns hos mig än..

//Rita, sajtvärd på Husmorstips,  fibromyalgi och julen, medarbetare på Lantdjur
Följ min julblogg,  bloggen och min hemsida

lisette
7/21/11, 6:14 PM
#34

fint skrivit rita. klart ni kan komma lika långt, han är inte så gammal och vis som gejs var. =) med dig bakom spakarna kan det inte bli annat än bra!

Annons:
Rita-S
7/21/11, 6:23 PM
#35

Jo jag tror nog vi kan komma dit, jag och Kex, det behövs litet mer tid bara för han är så ung. Men han kommer bli en kanon stabil och trygg häst med tiden. Ändå medans han behåller det som är så unikt för honom då han är Kex. Tack :) Jag hoppas du har rätt. Jag strävar hårt efter att behandla honom bra, som jag gjorde med Gejsa, att lära honom saker utan att döda hans vilja att behaga mig och svara till mina krav! Jag vill inte döda hans ärlighet. 

Men visst gråter jag över Gejsa än..

//Rita, sajtvärd på Husmorstips,  fibromyalgi och julen, medarbetare på Lantdjur
Följ min julblogg,  bloggen och min hemsida

gejsa
7/23/11, 11:23 PM
#36

Rita: Jag råkade komma in här utan att veta att du skrivit igen nyligen. Jag satt och läste från början och allt kom tillbaka igen. Jag sitter här med tårar som rinner. Jag har nog eg inte fattat att hon är borta för jag såg aldrig när hon dog. Utan för mig var hon frisk och gick på en stor lastbil här hemifrån.

Men tavlan ser jag varje gång jag går in och ut i vardagsrummet. Den är så fin med en bit av svansen. Kommer ihåg att du frågade mig om jag ville ha en bit av svansen innan hon avlivades men jag sa nej. Ångrade det sedan men jag fick ju ändå en bit av dig senare. Hittade några täcken nyligen som hon hade haft med hennes hår på. Jag tog dom försiktigt och tänkte spara dom men dom är ju enstaka och lösa. Inte samma sak. Ja, jag saknar henne kopiöst mycket. Det var ju min första häst någonsin.

Jag vet att du kommer att få Kex lika fin och bra som Gejsa var. Du tar allt så försiktigt och du har ju uppfödaren inte långt ifrån dig som du kan fråga om du är osäker. Vi har inte haft jättemycket kontakt på sista tiden men jag blir alltid så ledsen när vi pratat i telefonen tyvärr. Men jag är iaf glad att du fick ha henne sista tiden så hon fick känna sig speciell. Jag hade ju för många hästar just då. Och hon var mer en enmanshäst.

Lycka till med Kex nu. :)

Rita-S
7/24/11, 9:13 AM
#37

Jag är lädsen om jag gör dig lädsen, gejsa, men jag hoppas ändå vi kan behålla kontakten. Jag gissade nästen du skulle ångra det med hår från svansen, därför delade jag av mig med det jag tog den gången. Hoppades du skulle bli glad, och det blev du ju med även om det även var ledsamt att se allt detta. 

Och speciell skall gudarna veta att hon var. Hon var en underbar häst, och jag hoppas att jag lyckades ge henne en underbar tid den tiden vi fick.

Nu får jag lägga all den kärlek jag skulle gett Gejsa på Kex i stället. Och jag har med mig hon i mitt hjärta. Jag har ju det perfekta målet att titta på när jag undrar hur jag skal arbeta framöver med Kex. Jag vill att han skall ha den samma tryggheten i sin kjärna, det samma lugnet, men ändå behålla sitt bus. Presis som hon. Samma personlighet kommer dom inte vara, och jag uppskattar det. Men fjordhästen brukar ha en röd tråd både genom kropp och psyke, samt även personlighet, likhetsdrag har dom självklart. 

VIssa dagar kan Kex komma bort till mig och buffa försiktig på mig just som hon gjorde och då klarar jag inte låta bli att gråta. Jag kan inte gå in på hennes blogg utan att gråta heller.  Jag har håret jag klippte ur hennes svans på köket, och i bland stoppar jag nosen nedi och gråter litet. I bland undrar jag hur länge man orkar gråta över någon man har förlorat. Men jag förmoder att tårerna avtar när man har gråtit tillräckligt. 

Hon är högt saknat av både dig och mig, gejsa. Och det kommer hon nog vara till varken du eller jag är kvar här på denna jorden med.

//Rita, sajtvärd på Husmorstips,  fibromyalgi och julen, medarbetare på Lantdjur
Följ min julblogg,  bloggen och min hemsida

gejsa
7/25/11, 1:06 AM
#38

Ja, det håller jag med dig om. Hon kommer alltid att vara saknad i våra hjärtan så länge vi lever. Kram!

Rita-S
7/25/11, 8:48 AM
#39

Kram på dig med, gejsa!

//Rita, sajtvärd på Husmorstips,  fibromyalgi och julen, medarbetare på Lantdjur
Följ min julblogg,  bloggen och min hemsida

Invisible
7/25/11, 9:19 PM
#40

Jag kan inget annat än att beundra hennes fantastiska ögon…

Upp till toppen
Annons: