13 - Novell

Min drömhäst - Brolötens Grafit RC 70

2010-03-28 22:24 #0 av: lisette

Det var första dagen på mitt livs första ridläger. Jag hade ingen aning om vem han var överhuvudtaget. Men han var snygg, det var han, och vilken utstrålning han hade sen - han var helt enkelt magisk för mig...

Allting började väl egentligen med att jag träffade honom på Brolöten sommaren 1999. Jag tyckte att han var helt magisk, allra främst väldigt, väldigt vacker. Han stod i en sandpaddock på Brolöten precis där vi parkerade bilen den där dagen i Juni, första dagen på mitt livs första ridläger. Jag hade ingen aning om vem han var överhuvudtaget. Men han var snygg, det var han, och vilken utstrålning han hade sen - han var helt enkelt magisk för mig.

Jag drog väl in all information jag kunde om Grafit efter den dagen. Tidningsartiklar, bilder ja you name it - jag har allting i en svart pärm hemma. Han var min största idol tillsammans med Emelie Brolin och jag trodde aldrig i min vildaste fantasi att jag skulle ha något med den här hästen att göra någon gång i mitt liv. Jag var bara 12 år gammal när jag träffade Graffe första gången och insåg redan då att om jag inte kunde äga honom, personligen, så skulle jag i alla fall försöka att äga en avkomma. Allra helst ville jag ju såklart äga honom och det blev också någon form av högsta dröm för mig, något jag inte kunde ta på, men som man hoppades innerst inne skulle slå in. Lite visste jag då så att säga.

Emelie slutade tävla Grafit år 2000. Då hade de vunnit i stort sätt allting du kunde vinna i Sverige på ponny, utom Svenskt Dressyr Derby, där de kom 2a efter Sir Pugshley. SM både inomhus och utomhus dominerade de, även starterna i allsvenskan ELIT samt NFB cupen och de flesta andra starter de gjorde tillsammans.

Grafit skulle nu tävlas utav Emelies lillebror Christian, men det blev aldrig riktigt så. De gjorde några starter tillsammans men sommaren 2001 så växte Christian snabbt ur Grafit och deras fortsatta tävlingskarriär var ju över.

Grafit sattes ut på annons, tro mig jag såg den och jag har den urklippt. Det fanns ju inte en chans i världen att jag skulle lyckas övertala min pappa om att vi skulle köpa honom, han var ju så billig. Sen trodde jag aldrig att Brolins skulle tycka att jag red honom tillräckligt bra för att få lov att köpa honom, så det gjordes aldrig någon ansats till detta heller.

Sommaren 2003 efter stadig mailkontakt med Emelie genom åren då jag inte träffade Grafit så kom mailet att Grafit var såld och att han nu lämnat gården. Tårarna bara rann! Som tur var så hade han sålts till en tjej i Sverige så han skulle i alla fall inte försvinna utomlands - vilket på något sätt var en tröst.

Hösten 2004 bestämde jag mig för att jag skulle hitta Grafit. Jag hade inte sett honom på nästa 3 år och jag visste att ägarna inte bodde alls långt ifrån Vaxholm, där jag bodde med mina föräldrar då. Så jag satte mig i min lilla bil och körde till Rånäs utanför Rimbo. Mer än just Rånäs hade jag inte, och tänkte väl att Rånäs kunde ju inte vara så stort. Det var ju kanske inte så stort, men det gjorde det ju inte direkt lättare för mig att hitta dit. Men efter mycket om och men så hittade jag faktiskt Grafit... Det var dock inte alls den Grafit som jag mindes honom och ifrån det mötet i ridhuset hos Pytt Hamberg är det enda jag minns att jag grät och inte fick någon som helst hejd på tårarna.

Jag sa till de dåvarande ägarna redan då, att om ni ska sälja honom vidare, så vill jag ha honom. De lovade att om det blev aktuellt att sälja Grafit vidare så skulle de kontakta mig. Jag hade mailkontakt med nya ägarna hela tiden efter det. Grafit hade varit sjuk, han hade haft fång sa de, det var därför han såg ut som han gjorde den dagen i ridhuset. Han var mager, omusklad och gnistan som normalt sett brukade vara i hans mörka ögon var helt borta. Jag har till och med raderat bilderna som jag tog på honom för att det var inte Grafit på bilderna, det var bara en tomt skal.

graffe_nanna.jpg

Sommaren 2005 så fick jag i födelsedagspresent utav min dåvarande sambo Niklas, åka och rida Grafit. Han hade själv tagit kontakt med ägarna och frågat om det var okej. SNACKA OM VÄRLDENS BÄSTA POJKVÄN, och att jag NOG hade tjatat en del om Grafit genom åren. Grafit var fortfarande mycket mager och inte alls lik sig självt, men han var ohalt och jag fick rida på honom en stund.

Hösten 2005 besökte jag Grafit igen, det var precis innan han skulle lånas ut till en tjej uppåt landet som skulle träna och tävla honom. Han var jättefin. Han var rund och musklad och verkade ha kommit tillbaka lite till livet.

Tidig vår 2006 så var jag på besök på Brolöten för att fotografera Emelie och hennes nya hästar till hennes hemsida som jag på den tiden drev. Chris får ett samtal i stallet och går ut ur stallet en stund. När hon kommer tillbaka så tittar hon stressat på mig " Grafit ska avlivas. " Han hade hovbensrotation på båda fram och var nu halt igen och veterinären hade dömt ut honom. Emelie och jag började gråta direkt. Det fick ju bara inte ske.
Det var de nya ägarna som ringt för att berätta att han skulle avlivas. Chris sa till ägarna "Ge honom till Johanna hans sista tid, hon vill ju ha honom.." Jag fick numret till ägarinnan och ringde henne på vägen hem ifrån Brolöten den dagen. Det var liksom nu eller aldrig. Detta var en fredag.

Så söndagskvällen skriver dottern som ridit Grafit till mig på MSN "Kan du komma upp och skriva papper på Grafit, imorgon?" Tror ni att jag svarade ja Glad ? Så morgonen därpå, bakom ryggen på min intet ont anande far, körde jag upp till Rimbo och skrev under på att Grafit var min, och bara min. Detta var den 13 Mars 2006. Han triangelmärktes strax innan han kördes ut till mig.

oj.jpg

Den 18 Mars anlände han äntligen i mitt stall, hemma hos mig i Västerhaninge. Jag tittade på min sambo Niklas och sa "Jag kan dö nu, min högsta önskan har slagit in." Har för mig att Niklas sa att han nog tyckte att jag skulle hänga kvar ett tag till. Där stod han, NFB Brolötens Grafit RC 70 i mitt stall, med MITT namn på boxskylten. Jag kan inte ens beskriva känslan. I 7 år hade jag gått och trånat efter en häst jag aldrig i min vildaste fantasi trodde en dag skulle bli min. Han var ju en gång i tiden Sveriges Bästa Dressyrponny - och vem var jag, ingen!

Odd Severin började sko Grafit, något som jag sett till redan innan Grafit kom att han skulle göra, annars kunde jag inte ta mig ann honom eftersom hans största problem var just fötterna... Det första Odd reagerade på när han plockade av Grafit skorna var att, det var näst intill inga tryckskador alls i hovväggarna, något som det absolut brukar vara om hästen haft fång väldigt nyligen. Enligt förra ägarna så var ju detta bara en knapp månad sedan. Vi skodde Grafit med öppen tåsko båda fram och en equipac sula, något som gjorde honom helt ohalt.

En månad senare började Grafit att hosta, så mycket att jag trodde att han skulle explodera. Med tårarna i halsen ringde jag efter en veterinär som kom ut och misslyckades med att sonda honom flera gånger. Paniken steg inom mig, skulle jag bara få äga honom en månad innan han la sig ner och dog? En annan veterinär ringdes ut och vi fick en remiss till Ultuna för bronkoskopi - undersökning av luftrören. På Ultuna visade det sig att Grafit knappt hade en tredjedel av sitt luftrör att andas genom. Han var så igensvullen och inflammerad att han knappt fick någon luft alls. Och där var hur mycket slem som helst. Vi fick inte ner kameran mer än halvvägs, sen blev den helt enkelt för tjock. Det gjordes ett sköljprov på Grafits lungor som visade på en 68% förändring i lungorna och där var fullt med mögelsporer... Veterinären tittade på mig och sa "Du skulle varit här redan för 1 år sedan.." Jag hade ju bara ägt honom i en månad...

7 veckors kortison behandling låg framför oss. 2 gånger om dagen åkte jag ut till Grafit och han fick inandas Ventoline och Aeorbec, luftvidgande och kortison. En normal person ska ha 1 puff maximalt 2 gånger om dagen. Grafit fick 5 puffar Ventoline och 10 (!!) puffar Aerobec, 2 gånger om dagen. Första gången blev han helt hög, jättesöt var han .

Efter behandlingen var vi tillbaka på Ultuna för återbesök och den här gången så fick vi ner kameran hela vägen och Grafits luftrör var 2 gånger så brett! Seger! Men där var fortfarande en del slem och viss inflammation så veterinären sa att han förmodligen skulle behöva nån puff kortison resten av sitt liv för att sluta hosta vid ridning. Det gjorde inte så mycket, eftersom han inte gjorde så mycket om dagarna. Det gick att rida Grafit sommaren 2006.

g1.jpg

RIKS 2006
Mitt livs hittills bästa RIKS skulle man ju kunna säga. Det var en svart och blänkande Brolötens Grafit som åkte 64 mil för en utställning den sommaren. Min allra första utställning bör tilläggas och dit åkte jag med en hingst, inte tänkte väl jag på det. Tårarna rann när Grafit blev tilldelad sitt Guld, det var en så otrolig seger.

grafit2.jpg

Men så kom hösten och Grafit gick mellan att vara halt och att vara ohalt hela tiden. Det spelade ingen roll vad jag gav honom att äta eller vad jag gjorde, ena dagen var han halt, andra dagen var han ohalt. Jag började plöstligt känna mig ganska hjälplös. Efter ett besök på Stavs ATG Klinik (ett ställe jag aldrig besöker igen) så sa veterinären där att han hade sänka på båda fram = kört alltså. Nästa steg var alltså avlivning.

Globen Horse Show 2006
Jag strosade förbi Strömsholms monter och blev tillfrågad om jag ville ha lite broschyrer, jag svarade att jag har en fånghäst hemma, alltså drivor av broschyrer. Kvinnan tyckte att då borde jag ju prata med deras hovslagare som stod 2 meter ifrån henne. Mikael Westerberg, hovslagarmästare på Strömsholms Hästklinik. Jag berättade Grafits historia och fick Mickes visitkort. Jag ringde på måndagen och fick tid på fredagen.
Grafit röntgades, igen för kanske 3-4 gången under den tiden jag ägt honom. När Micke kom tillbaka med plåtarna så skrattade han nästan. "Är den här hästen utdömd?" Ja svarade ju jag väldigt förvånat. Micke tyckte inte alls att Grafits hovbensrotation var speciellt farlig och sa att han hade behövt tvinga sina veterinärer att döma ut hästen. Någon sänka var det inte alls tal om, han var roterad i båda fram, mest på höger fram, men det var tydligen inte alls så farligt som en viss ATG Klinik hade lagt fram det. Han kapade ett hål i Grafits hovvägg, så att det nya hornet inte skulle följa med det gamla ner utan att det istället skulle följa hovbenets nya position. "Åk hem och skritta nu!" var ordern. 6 veckor senare var vi tillbaka på Strömsholm och då friskförklarades Grafit. Det var helt otroligt. Från att ha varit nära döden nu 2 gånger så friskförklarades han utav Micke och veterinären på Strömsholm.

Men, bara dryga 3 veckor efter att vi varit hos Micke så roterade Grafits hovben - igen. Helt utan förvarning, mitt i natten en vinterkväll. Vi hade inte ändrat någonting i hans utfodring, allting var precis som innan - men ändå så roterade hovbenet. Jag åkte tillbaka till Micke och han kliade sig i huvudet lika mycket som jag gjorde. Det togs blodprov på Grafit, som inte visade något annorlunda alls. Det var bara ett mysterium allting.

23978.jpg

Jag bestämde mig dock den dagen att NU får det vara nog. Jag hade lagt ner så mycket pengar och tid och energi på att hjälpa honom och förlänga hans liv. Det spelade ju ingen roll vad jag gjorde, han blev ju halt ändå. Jag lyckades övertala min pappa om att vi skulle frysa Grafit så att jag i alla fall kunde använda honom på mitt eget sto när den dagen kom. Så i Mars 2007 körde vi ner Grafit till Flyinge och han tappades på 38 doser sperma.

Jag hade pratat med Brolins, och ville absolut att Grafit skulle få somna in på Brolöten, det var ju där han hörde hemma. Men det var ju såklart en till synes frisk Grafit jag lastade av på Brolöten den dagen i April. Brolins tyckte inte att vi skulle låta honom somna in, utan han skulle få stanna på Brolöten så länge det fungerade. Jag klarade inte riktigt av det, jag ville ha ett avslut. Så jag lämnade bara honom där helt enkelt med försäkran om att de skulle ta hand om honom.

RIKS 2007
Det var inte en frisk och glad Grafit jag hämtade på Brolöten i Augusti 2007. Då hade jag inte sett honom sedan den dagen jag lämnade honom där i April. Det var en mager, mycket mager Grafit, något jag inte la märke till förrän jag drog av honom det täcke han fått utav Brolins väl framme i Borås. Jag lämnade tillbaka Grafit på Brolöten på vägen hem, jag hade lovat min pappa att inte ta hem Grafit mer, eftersom jag fått den frysta seminen i utbyte.

April 2008
Jag fick ett anonymt mail som sa att "om du badade Grafit oftare så skulle han inte få utslag av all smuts". Då hade inte jag sett Grafit på nästan 8 månader. Jag antog ju att han var okej på Brolöten, det hade jag ju blivit lovad.
Det var inte en okej häst jag möttes av på Brolöten och bestämde i samma sekund som jag klev ur bilen att han skulle därifrån. Jag ringde till Jörgen Folkesson och BÖNADE och BAD på mina bara knän att han skulle ta Grafit, vilket han ju snällt gjorde - kravet var bara att han skulle gödas lite innan.

1 Maj 2008
Anlände Grafit i Grindtorp där jag hade Monia. Ett frenetiskt matande påbörjades. Sakta men säkert började min älskade hingst att komma tillbaka till mig. Gnistan som jag saknat så i ögonen kom tillbaka och han började se normal ut igen, smal, men normal. Han betäckte Monia i början av Maj, jag tänkte att jag nog borde passa på eftersom jag hade dem på samma ställe. Den 4e Juni klev han på lastbilen ner till Jörgen, något jag sällan glömmer.

Augusti 2008
rc70.jpg

Grafit betäckte 10 ston sommaren 2008 och vi fick 7 föl sommaren 2009. Bilden är ifrån sista gången jag såg Grafit, den 18 augusti 2008. Jag grät. Han var så vacker och så glad, det var min älskade, älskade ponny som stod där i hagen igen. Det vara lyste om honom.

20 Januari 2009
Dagen D. Samtalet ifrån Jörgen var inte direkt oväntat. Jag visste ju att en vacker dag så skulle jag få det där samtalet att allting var över. Nu hade den dagen kommit. Det kändes som om jag flöt ovanför stolen när Jörgen förklarade att, Grafit inte fanns mer. Jag hade ingen känsel någonstans, jag kunde knappt svara Jörgen. Jag stammade ibland fram orden, jag bet ihop och höll modet uppe eftersom jag satt på min arbetsplats när samtalet ägde rum. Han fanns alltså inte mer.
Grafit hade börjat bete sig konstigt några dagar innan. Han hade druckit väldiga mängder vatten, sedan ställt sig med skjuten rygg och kissat ut i stort sätt allt det han precis dragit i sig. Detta hände 2 eller 3 gånger. Dagen efter hade samma procedur upprepats och Jörgen hade varit ute och gått med honom. Han hade varit sig självt, fast lite avslagen. På kvällen hade han lagt sig och rest sig, inte funnit någon ro. Jörgen hade åkt tillbaka till stallet sent på kvällen för att se hur det var med honom, då hade han stått helt lugnt och ätit sitt hö. Men, på morgonen när Jörgen var tillbaka i stallet så fann han Grafit död i sin box. Han var fortfarande varm så han hade förmodligen somnat in någon gång tidig morgon. Han avslutade våran saga helt på egen hand den morgonen.

Jag kan inte för mitt liv beskriva den kärlek som jag fortfarande hyser för den här hästen, och jag kommer nog aldrig att kunna göra det heller. Han var mitt allt. Han var den jag gick till när jag var ledsen, han var den som alltid förstod. Han var min absolut högsta dröm och jag kommer att stå i evig tacksamhetsskuld till honom för den tiden jag fick tillsammans med honom.

Aeternum Vale Grafit

94623_1250624027.jpg

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Farväl för alltid Grafit
- jag kommer att sakna dig förevigt.

~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~

Text och bild:

RC70

 

Anmäl
2010-03-28 22:34 #1 av: DinJejja

Vilken historia.  Vad skönt att han fick somna in av sig själv till slut :)


Anmäl
2010-03-28 22:45 #2 av: lisette

Ni obducerade inte honom för att ta reda på vad som hände?

hur gammal blev han?

Anmäl
2010-03-28 23:50 #3 av: RC70

#2 Nej det gjorde vi inte, men vi gissar att det var diabetes o inte fång han led utav. Han blev 21

Anmäl
2010-03-29 01:03 #4 av: Tarragona

Jag tror hovslagarens efternamn är fel i artikeln,
Det bör vara Westberg. Har själv haft honom för många år sedan.

Anmäl
2010-03-29 01:28 #5 av: ThunderClap

Gud vad du har slitit för att försöka få välmående häst, att du orkat!

Duma kliniken i Stav, jag har varit där flera gånger med och fått idiotbehandling!

Anmäl
2010-03-29 03:14 #6 av: WhoCares-01

felbehandlingar är bland det hemskaste som finns  och du har verkligen haft otur vad gäller skador, sjukdomar och diagnoser. och jag tycker inte du ska säga farväl för han kommer för alltid att finnas både på din hud och i ditt hjärta så länge du minns vem han var.

Anmäl
2010-03-29 11:29 #7 av: RC70

#4 Petitesser Glad
#6 har även en 1 årig hingstunge med honom som pappa hemma Glad

Anmäl
2010-03-29 15:44 #8 av: imsuchadiva

Vad fin han var :)
Micke på Strömsholm är jätte bra. Har själv haft honom.

Vill inte verka dum eller något sånt nu, men är det verkligen bra att avla med en hingst som är dålig till o från utan att man vet varför?

Anmäl
2010-03-29 19:44 #9 av: RC70

#8 Fast ingen av hans symptom var något som skulle kunna vara ärftligt. Fång är inte ärftligt tex, inte hovbensrotation heller och bronkiten som han hade hade han ju fått pga förkylning.. Så jag är inte så orolig :)

Anmäl
2010-04-01 00:02 #10 av: HannaT

Jättevacker historia, och jättevacker ponny!

Hanna Törmälä, sajtvärd för hästhoppning.iFokus.
Läs gärna min blogg: tormala.devote.se.

Anmäl

Det finns en till kommentar till den här diskussionen. Den är bara synlig för medlemmar på iFokus. För att läsa kommentaren, logga in eller registrera dig på iFokus.