13 - Novell

Min drömhäst - Buster

2010-04-06 01:07 #0 av: Batistini

Enda sedan jag har intresserat mig för hästar har jag alltid drömt om att en skimrande vit häst med lång böljande man, precis som min ”barndoms-idol-häst” Windy, ledarhingsten. Jag kan ju påpeka att lyckan var stor när jag skulle börja provrida hästar runt om i landet, men jag hittade aldrig den där rätta hästen på annonserna. Dock hindrade ju detta inte mig från att åka och titta på dem, och ska jag vara ärlig så provred jag bara tre hästar innan jag bestämde mig.

Den första hästen jag provred var en söt liten svart d-ponny som verkade vara väldigt snäll, men som kanske inte riktigt föll mig i smaken. Efter d-ponnyn åkte vi och provred en liten brun häst som var kort i ryggen och hade alldeles för långa ben för att de skulle se proportionerligt ut och han hade små ögon och en platt bakdel, med andra ord: han var ful som stryk. Magen var stor och och öronen långa, han var ganska lik en åsna. När vi skulle hämta honom i hagen så bröt alla hästar ut i ett vilt tumult och leran slafsade och flög från deras hovar, och jag kunde för allt i världen inte urskilja hästen jag skulle provrida i mörkret där jag stod med en stor grimma i handen.

Provridning av Buster

Provridning, andra eller trejde gången.

Nåja, väl infångad kunde jag äntligen provrida honom och han var faktiskt underbar, även om han inte kunde ett smack och galopp var inte och tänka på. Ville man ha galopp fick man räkna med minst ett varv av slängtrav i paddocken. Men traven, oj vad han var mjuk! Jag gillade honom mot min vilja.

Den tredje hästen jag provred var den allra bästa. Hon var ett benrangel som höll på att återhämta sig från vanvård, men hon var helt underbar. Hon var mjuk och svävande, och hon gick som en gudahäst under mig, men när min mamma skulle provrida henne så ville hon inte göra någonting, hon var lite för avancerad, så mamma sa stopp för det.

bus

Min söta buspojke med grimman i munnen <3

Så, jag bestämde mig för att ta hem den stora åsnan på prov, som egentligen hette Bästis, men det namnet la jag åt sidan och gav honom ett nytt namn: Buster. Buster visade sig vara ett otroligt passande namn.

Dagen med stort D, då vi skulle hämta underverket, låg jag givetvis i magsjukan och min snälle mor fick åka iväg ensam och hämta Buster. När de var hemma, gick jag illamående ut för att möta min nya häst i transporten, och när jag öppnade dörren möttes jag av en genomsvettig häst som upprört tittade sig omkring. Han ägande inte ett ögonblick åt vem jag tycktes vara, så hantera honom magsjuk var ett rent helvete. Han stod inte stilla en sekund, och kunde helt plötsligt lägga sig ner för att rulla sig. Jag började tvivla på om det verkligen var samma häst som jag provridit innan. När strömmen till hans hage var kopplat kunde jag äntligen släppa det levande helvetet hur mina händer, och jag minns att jag grät för att jag var så utmattad. Buster sprang iväg med eld i baken och betedde sig som en galning. Jag brydde mig inte, utan gick in och la mig och väntade på att hans sällskap, min kära lilla shettis, skulle komma.

hopp

Veckorna gick, och jag började så smått lära känna den lilla hästen, och han visade sig vara riktigt gosig. När vi red ut var det inga problem med galoppen, även fast han busbockade lite ibland, men jag tyckte inte att det var någon fara. Jag började ”sätta honom på plats” då hans ägare hade sagt att han hade blivit såld till henne eftersom han hade skrämt den förra ägaren, genom att vara bossig och rent utav lite elak. När Buster kände att jag hade övertaget så fick han ett lättare utfall och bet mig i armen eller fick ett ”anfall” och sprang iväg från mig (vilket resulterade i att han halkade och gick omkull på gräsmattan), men efter ett tag fattade han vem som bestämde. Jag åkte iväg och tränade lite Working-Equation med honom, vilket gick hyfsat bra. Sedan, i juni (då han var i mina ägor), åkte vi iväg som veckoelever på ett alldeles underbart ställe, där vi tränade akademisk ridning och Natural Horsemanship samt Natural Trick Training. Under denna period kom vi varandra närmare, och jag hade ett par underbara ridturer i Västragötalands-anda. Jag kommer aldrig glömma den tiden, och jag ska givetvis dit i år igen.

HV

Jag och Butte-Stin-Fin på lägret som förändrade allt... NH for the win!


Sommaren förflöt sedan förbi, och jag hade underbara ridturer med Buster. Jag minns hur härligt det var första gången jag tänkte; ”Jag är så himla glad att jag köpte den här hästen”, och Buster har aldrig någonsin varit sjuk (Peppar! Peppar!).  Buster lärde sig snart galoppfattningar och blev bättre och bättre inom ridningen. Buster är verkligen otroligt lättlärd och lekfull, vilket är ett mycket bra psyke enligt mig. Han ska gärna ta saker i munnen och testa allting. Den sommaren var helt underbar.

Buster o jag

Älsklingen och jag under sälg-fällningen i maj förra året.

Nu är det mer än ett år sedan jag tog hem Buster, och under vinterhalvåret fick Buster ”galna-vintersjukan” vilket betyder att han är hysteriskt pigg och rädd för allting, men den perioden är som tur är över nu. Han är verkligen ingen liten häst längre, utan har vuxit till sig och blivit en stor och välmusklad häst, och nu kan man urskilja den knabstrupper och nordsvenska travare han verkligen är. Jag älskar Buster, och jag hoppas att han känner likadant. Folk säger att Busters "jag-ska-bossa-och-ta-över-dig-blick" försvinner när han ser och vistas med mig, och att något fredligt sänker sig över honom, vilket måste betyda att han känner sig trygg med mig som ledare. Det finns inget som kan värma mitt hjärta så som när jag ska hämta Buster i hagen, när han vänligt tittar på mig och säger hej med att sänka huvudet till min höjd och blåsa ut varm luft i min famn.

 

Jag fick inte min vita drömhäst, jag fick något mycket bättre; en sann vän.

Finestim

Anmäl
2010-04-06 01:36 #1 av: Alma-G

Härlig historia :)

Anmäl
2010-04-06 09:20 #2 av: lisette

tycker då inte han ser ut som en åsna! =)

Anmäl
2010-04-06 10:56 #3 av: bell

Han är ju jätte söt! Fast min hemliga last är bruna med liten stjärn.

Anmäl
2010-04-06 12:37 #4 av: Zadeira

Tänk, ibland blir det inte alls som man tänkt sig eller drömmer om. Ibland blir det ännu bättre.

Din berättelse är så fylld av glädje och kärlek, och jag hoppas ni får ett långt liv tillsammans!


Anmäl
2010-04-06 12:41 #5 av: Alma-G

Fyller i lite i mitt inlägg (#1), fantastisk kontakt du har med din ponny.. Blir rörd!

Anmäl
2010-04-06 13:43 #6 av: Batistini
26545-107034102656734-100000504341406-173392-36407.

Tack så jättemycket allihopa!!! :D 

Nää, nu ser han kanske inte längre ut som en åsna, men i vissa vinklar kan likheten vara ganska slående, hehe :)

 

Anmäl
2010-04-09 14:39 #7 av: Birke

Härlig historia :) Vad hette lägret, vart ligger det och vad kostar det?

 

Anmäl
2010-04-09 14:51 #8 av: Batistini

#7 tack! Det var inget läger, utan man kommer som en veckoelev, det heter Horse-Vision (www.horse-vision.se) och kostade 3000 kr (för en arbetsvecka), värt varenda liten krona!

Anmäl
2010-04-09 14:53 #9 av: Birke

#8 vad innebär veckoelev, och vad ingår i priset? Det här låter ju jättebra :)

Anmäl
2010-04-10 00:35 #10 av: Batistini

#9 Att man är veckoelev innebär att man får 1 privatlektion varje dag av antingen Rebecka (NH och Trickträning) eller Kristoffer (Akemisk ridning) som jobbar på anläggningen, och att man får följa med i den dagliga versamheterna som pågår där. Då får man t ex titta på när dem tränar unghästar och de äldre och mer utbildade hästarna, inom både NH, NTT (natural trick training) och akemisk ridning, det lär man sig jättemycket på... De brukar ofatst prata undertiden och berätta lite var de gör ;) Man får även fri tillgång till paddock och ridhus och massa underbara ridvägar man kan använde med sin häst ;) Man bor vart man vill, och det finns en lägenhet 60 m från stallet, eller en camping 400 m ifrån, de står mer på hemsidan :)

Guld värt, förändrade som sagt hela min och Busters relation till varandra (tack vare NH träningen...) :D

Anmäl
2010-04-10 01:12 #11 av: Birke

#10 Synd att det så ålngt bort  - bor Í nyköping.

Anmäl
2010-04-10 01:29 #12 av: Batistini

#11 Jaa, det är ju en bit :(

Anmäl
2010-05-28 19:31 #13 av: JoyBysen

Jättegullig historia! :)

Hur gammal är han? :)

Anmäl
2010-06-02 18:53 #14 av: Batistini

#13 tack så mycket! Han fyller sju i juli :D

Anmäl
2010-06-02 22:34 #15 av: Alma-G

Vilket ställe var lägret på? :)

Anmäl

Det finns en till kommentar till den här diskussionen. Den är bara synlig för medlemmar på iFokus. För att läsa kommentaren, logga in eller registrera dig på iFokus.