13 - Novell

Min Drömhäst Eastwoods Lilla My IV

2010-04-23 00:02 #0 av: lisette

Det hela började slutet på 2004 jag red då på ridskola och en tjej i min ridgrupp frågade om jag ville bli medryttare på hennes häst, Olivia som vi senare köpte, överlycklig tackade vi ja och tre gånger i veckan och varannan helg red jag och pysslade om henne.

I stallet fanns 4 boxar och längst in i vänstra hörnet stod den finaste häst jag någonsin sett ett kolsvart litet sto med stjärn. Hon var helt underbar, jag drömde om att själv äga en sådan häst en dag. Och jag började pyssla mer och mer med henne i smyg. även om det inte var mycket men de korta stunderna betydde otroligt mycket.

42711_1234890826.jpg

Ägarna brydde sej inte mkt och var i stallet så lite som möjligt, det lilla c-ponny stoet var otroligt duktig på att hoppa och det utnytjade dom, privata hoppträningar två dagar i veckan och tävling varje helg, inte konstigt att hon lessnade. Vi flyttade och jag slutade som medryttare på olivia och My trodde jag aldrig att jag skulle få se igen.

Sommaren 2006 höll vi på att bygga klart stallet, och vi letade häst förfullt och det slutade med att vi tog hem olivia som då var 24. och frammåt hösten efter evigt letande efter shettis ringde ägarna till det svarta lilla stoet vid namn My, hon hade blivit skadad i höger bakknä. Hon behövde vila i tre månader och sedan sakta sättas igång igen, det hade inte dom tid att vänta med så hon skulle tringelmärkas, endast för att ingen annan skulle lyckas bra med henne. Men efter mycket tjat lyckades jag övertala mamma, jag hade aldrig ridit hästen, bara pysslat med henne ibland. men jag var bestämd jag ville ha henne över allt annat och 14 augusti vart hon min.

93376_1235063867.jpg

Det var en sån underbar känsla att se henne kliva ur transporten och veta att jag skulle få pyssla hur mycket som helst med henne och så småningom även rida henne. men magen knöt sej när jag såg hur urmärglad och hängig hon såg ut, ingen livsglädje alls. men hon var ändå min och endast min!

Efter många veckor av ompyssling och långa underbara promenader, man kunde oftast hitta mej i hagen eller i hennes box, jag kunde sitta timtal och bara titta, från att hon hade varit lite reserverad från människor och inte litade på en, började det tillslut att släppa och hon kunde komma och lägga huvudet i mitt knä. det kändes underbart och hon började även lita mer och mer på mej hon började även likna en häst igen och hon såg faktiskt lycklig ut!

231553.jpg

Jag fick skritta på henne barbacka för första gången, jag var helt överlycklig och det sa click. Det var helt enkelt meningen att det skulle vara vi. Lång tid tog det men tillsammans klarade vi det och hon vart helt återställd.

Därefter var det vi två, och jag lovade henne att det för alltid skulle vara vi. Jag älskade henne överallt annat och ofta var hon det enda jag hade, sommaren 2007 var vi tvugna att ta bort min ponny Olivia, otroligt jobbigt och jag grät så fort jag kom till stallet, men det gjorde även att My och jag bara kom varandra ännu närmre. Hon gnäggade så fort hon hörde min röst och när skolbussen kom sprang hon till grinden.

Jag hade det jättejobbigt hemma och jag vart även mobbad i skolanoch när saker blev jobbiga flydde jag ut i stallet och ut till My. Hon fanns alltid där, svek en aldrig och jag älskade henne något så sjukt mycket, men jag visste inte då hur speciellt det vi hade var. jag kan inte föklara med ord hur mycket hon verkligen betydde för mig.

57675_1234890756.jpg

Men åren gick och jag växte, den lilla c-ponnyn var helt plötsligt för liten för långa mig, och innerst inne visste jag att det inte skulle gå. Hon älskar att arbeta och jag kunde plötsligt inte rida henne riktigt. Att hon skulle gå hemma som promenadhäst var inte på fråga jag ville inte ta i från henne det hon älskade så. Men att sälja henne ville jag inte ens tänka på hon var mitt allt. Och vi hade ju sagt föralltid!

Men till våren 2009 tvingade mamma mig och en annons åkte ut på hästnet, jag fick många mejl även från storbrittanien från hennes pappas uppfödare- Många ville ha henne som avelssto, men jag tackade nej och jag var helt bestämd på att i Sverige skulle hon stanna, för jag ville kunna åka och hälsa på när jag ville.

9 april 2009 åkte hon till en familj i björke, de två kommande veckorna var jag nästan helt apatisk och grinade varenda kväll. Jag fick veta av de nya ägarna att även hon den första månaden var nästan aggressiv, hon åt inget, såg hängig ut och väldigt reserverad. Hon var inte alls den ponnyn dom hämtat. Så mycket som jag grinade den gången hon åkte så mycket har jag aldrig någonsin grinat.

Jag saknar henne något enormt, jag tänker på henne varje dag och jag tycker fortfarande att det är jättejobbigt att titta på kort och prata om henne. Men jag har bra kontakt med dom nya ägarna och jag hoppas att en dag kunna köpa tillbaka henne och få äga min underbara ponny igen. För det är bara meningen att det ska vara vi två!

~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~

Text och bild: Eastwoods

Anmäl
2010-04-23 01:36 #1 av: ZipZ

Otroligt fin och ändå ledsam historia!

Håller tummarna att du får henne tillbaka!

Anmäl
2010-04-23 11:56 #2 av: KallaMigMimmi

Hm det är otroligt villket band man kan få! låter som en begåvad häst som haft ett hårt liv. Att triangelmärka hästen tycker jag var ett bra val om dom trodde att hon inte skulle bli bra, så att hon inte skulle bli utnyttjad, men bra att hon blev bra:)

Anmäl
2010-04-30 11:21 #3 av: galopstorm

Hej! :D Mysan mår jätte bra! Hon har massa trivselfläckar. Och hon var INTE agresiv och åt inget första månaden.

Anmäl

Bli medlem på iFokus

För att kunna delta i diskussionen måste du bli medlem på iFokus. Det går snabbt, enkelt, och kostar ingenting. Medlemskapet ger dig tillgång till över 300 sajter.