02 - Allmänt om hästar

Min drömhäst

2010-05-04 15:19 #0 av: KaninenWilma

Han är en liten b-ponny av blandningen welsh och shetland. Enligt mig, världens sötaste, bästaste och fantastika ponny!

Jag har alltid älskat djur och började rida när jag var liten. Red då i några år, sedan så blev jag allergisk och fick sluta rida. Jag gillade hästar så mycket, och när jag gick i 3;an bestämde jag mig för att prova rida igen. Den här gången vad jag inte lika allergisk, jag kanske nös någon gång i bland, men tog alltid allergimedicin innan jag gick till stallet,och det funkade. Så jag fortsatte rida på ridskolan.

Nästan direkt efter att jag började rida (igen) så hängde jag med min kompis till stallet för hon skulle ta hand om sin medryttarhäst. När vi kom in i stallet så var han den första hästen jag såg. Han stod där i sin lilla box med sin långa vackra sagoman och gnäggade till mig. Jag gick fram till han och klappade han, jag tänkte "wow vilken häst". Det var verkligen kärlek vid första ögonkastet! Jag fick borsta han för ägaren när jag ville, och jag pysslade jämt med han när jag var i stallet med min kompis.

Efter några veckor sa ägaren till hästen, som oxå ägde stallet frågade om jag ville rida på han. Jag svarade självklart ja! Hon sa oxå att han inte blivit riden på länge då hennes lilla tjej inte vågade rida på honom då han var busig. Men det sket jag i, tänk vilken chans, få rida på den här fina hästen! När jag sedan red på honom bockade han jätte mycket. Men jag satt kvar och var lika glad ändå. Dagen efter skulle ägaren tävla på hennes stora häst, och hon frågade om jag ville rida på honom igen. Jag svarade självklart ja igen. Och dagen efter red jag och min kompis och en annan tjej i stallet ut. När vi skulle galoppera så bockade han av mig. Min kompis och den andra hästen fortsatte att galoppera iväg,så jag vände och gick hem till stallet igen.rocky lös.jpg

Sen red jag på honom 3-4ggr i veckan, han slängde av mig ofta, men jag var ändå lika glad. Efter 1 år började han lite på mig mer och mer. Han slutade bocka och stegra. Han blev som en helt annan häst, jag kunde gå med honom lös in från hage, borsta honom lös utan att han började äta av höet bredvid spolspiltan osv.

Sommaren 2009 (?) fick han fång. Jag kunde inte rida på honom på flera veckor, men jag åkte ändå ut till honom och pysslade med honom osv. När jag sedan kunde börja rida på honom igen så bockade han och stegrade. Jag började träna med han från marken, och vi kom ännu närmare varandra. Efter ett tag slutade han med att bocka, och blev som han var innan han fick fång.

Sen på hösten så hände det som inte fick hända! Han blev allvarligt sjuk. Jag stod och grät hos honom jätte ofta, för han hade nästan ingen chans att kunna överleva. Jag grät mig till sömns varje kväll. Men jag visste innerst inne att "ha är en stark häst, han klarar det här" men ändå kunde jag inte sluta gråta. Efter ett tag började han bli frisk, och jag var överlycklig! Min kompis hade slutat vara medryttare på hästen hon red, men jag tog fortförande hand om honom. När han sedan blev frisk så vart jag för stor till honom. Jag kunde inte rida på honom lika ofta längre. Red han inte ens en gång i veckan.. Men jag gick med honom osv,och var med honom lika ofta ändå, även om jag inte kunde rida på honom var han ju ändå min älsklingshäst som verkligen älskade mig tillbaka. Jag kunde ju köra honom osv, och det gjorde jag ibland.

Nu, för en månad sedan fick jag reda på att han skulle säljas. Jag började storgråta och visste inte vad jag skulle göra, jag sprang till hans box och satt där jätte länge.. Dagen efter hans ägare la ut annonsen så hade hon en köpare, hon skulle hämta honom på lördagen.

Nu står han säkert där i sin box och har det bra!

Usch vad jag saknar honom! Men bara han har det bra, så mår jag bra!

Till honom: du är världens bästa ponny och kommer alltid att vara!. Du tröstade mig alltid när jag var ledsen! Du gjorde allt för mig, om jag skulle bredvid gå igenom eld, skulle du göra det, för det vet jag- du gjorde alltid allt för mig!
Och det bästa var att jag fick ta hand om dig när jag ville, du var som min egna häst<3.


Bara jag tänker på honom fäller jag en tår, jag saknar honom så mycket! Det är så tomt i stallet utan dig..

Men en sak är säker! JAG ÄLSKAR DIG!

KRAM EVELINA

rocktt.jpg

En bild på mig och han, tagen dagen innan han åkte.

Anmäl
2010-05-04 15:20 #1 av: KaninenWilma

Kunnde skrivit längre, men var tvungen att stänga av datorn:(

Anmäl
2010-12-17 21:22 #2 av: bunnyheart

Aw kan inte varit kul att mista sin bästa vänGråter. Men han har det säkert bra! Jätte fin artikel!<3

/Johanna, http://finanora.blogg.se

Anmäl

Bli medlem på iFokus

För att kunna delta i diskussionen måste du bli medlem på iFokus. Det går snabbt, enkelt, och kostar ingenting. Medlemskapet ger dig tillgång till över 300 sajter.