2010-05-18 03:14 #0 av: Liiniz

En vilde som blev min bebis...

Detta är historien om Mr Vat A.K.A Vattis =)

En dag när jag träffar på min tjejkompis Anna på Jägersro så frågar hon mig om jag skulle vilja hjälpa till med att rida in en fullblodshingst. Med ett sug efter en utmaning så tackar jag ja. Strax därpå följer jag med Anna för att titta hingsten. Han var en 3-årig fux men en fin bredd bläs. När jag frågade Anna om vad hon hade hunnit göra med honom så berättade hon att hästen hade blivit sutten på två gånger innan och hanterad i allt annat som hästar bör vara hanterade inom så som bortsning, hovkratsning, spolning etc.

När det var dags att verkligen gå in i boxen och hälsa på honom så märkte man direkt att detta var ingen hanterad häst. Man blev välkomnad men en bitattack, som tur är lyckades han inte bita mig men det var inte längt ifrån, han var helt anti mot människor och jag fick bara en tanke i huvudet. Jag frågade mig själv vad de hade gjort mot hästen för att den ska bete sig såhär. Anna som ville att jag genast skulle börja rida blev lite besviken när jag sa att det lär ta ett tag innan jag ens börjar med någon typ av inridning av denna häst. Mina planer involverade att börja om från början och få hästen att lita på mig. I några veckor så var det bara borstning, visitering och människokontakt som gällde för Vattis. Allt fick gå i hans takt och sen började vi med att gå ut och gå. Han var en trevlig häst men han var fortfarande väldigt ohanterad så det var ingen tanke på att vara oobservant för en sekund ens när man hanterade honom.

Anna ville att allt skulle gå mycket snabbare men jag var fast beslutsam om att om hon ville att jag skulle ta hand om hästen så skulle det skötas på mitt vis utan stress =P När det var dags för spolning fick även allt det gå i steg, börja med att svampa av och vänja honom vid att få vatten på sig till att sedan kunna bli spolad. I slutet kunde man spola honom med en svag stråle i huvudet och han ville tom dricka vattnet där. Han gick från att vara helt hysterisk till att vara coollugn. När all skötsel från borstning till att gå till hagen funkade galant så var det dags för att börja longera =) Med tanke på att han hade gjort det innan så tänkte jag att det kunde gå lite bra men när jag tänkte efter så började jag tro att det inte skulle gå så superbra till en början då det inte hade gjort det med allt annat xD Till en början var det mkt försök till att slita sig men jag hängde kvar även om jag flög som en vante ibland när han slängde sig xD Han var en riktigt duktig häst och lättlärd och med tanke på att han hade börjat lita på mig så gick allt betydligt bättre än vad jag tror att det hade gjort annars =)

När det var dags för första uppsittningen (detta var efter en tid av mkt hängande etc. för vänjningens skull) så blev det BOCK,BOCK,BOCK och jag flög och knäade asfalten så att jag fick en spricka i knäet. Typiskt min tur att landa på just den sidn av hästen xD Men jag gav inte upp, trots mitt skadade knä så forsatte jag att arbeta med honom =) Efter mkt övning av uppsittning i boxen så kunde jag sitta upp själv, hade inte alltid hjälp i stallet så jag ville vänja honom vid att kunna sitta upp själv =P Så en dag gick jag ut till hans hage med honom och tänkte att jag skulle upp på honom och skritta lite, detta var första gången utan hjälp och jag hade flugit av alla andra gånger men envis som jag är så ger jag ALDRIG upp xD Det gick hur bra som helst, inga försök på av slänga av mig. Vi kunde till och med trava lite utan några beskymmer. Jag började fundera på om detta berodde på att jag var ensam men honom så jag testade att göra det själv fler gånger, ofta hade jag någon som stod en bit bort där han inte kunde se dem och det funkade bra. Lite finurlig häst det här men vi fastnade för varandra =D

Man såg en sådan förändring hos hästen, han gick från att attackera när man gick in i boxen till att stå och kela med en, att försöka slita sig till att gå lugnt bredvid en, istället för att slänga av en så blev han en sammarbetsvillig och trevlig häst =) Det var så kul när han började välkomna en med ett gnägg när man kom in i stallet, sådan glädje man kände =D Ägaren såg också att Vattis var en helt annan häst jämfört med början och ville att jag skulle ha hand om hans andra hästar också, jag tog det som en bekräftelse på att mitt hårda slit inte hade varit förgäves =) Men de hästarna är en historia för sig ;)

På grund av skolan var jag tvungen att sluta ha hand om Vattis men efter att jag hade hört att skötseln av honom hade blivit en katastrof, dvs att han inte hade varit ute i hagen på 3 månader (=boxvila för en fullt frisk häst) så började jag ta hand om honom igen. Jag var så arg för att ägaren hade gjort något sådant så jag till och med skällde ut ägaren och sa att jag endast hjälper honom om han släpper ut sina hästar varje dag och mockar åt dem. Han gick med på detta och då fick jag börja om igen =P Jag fick höra av andra i stallet att han hade blivit lite aggressiv igen men det märkte man inte när han väl började få motion igen =)

Ja så Vattis var min lilla bebis igen men det slutade när ägaren flyttade hästarna men jag har iaf hört på andra vägar att han har det bra och att han får gå i hagen varje dag, samt att han går att hantera nu =) Vi fick en väldig kontakt han och jag, jag lärde mig otroligt mycket genom att ha hand om denna häst, vi växte ihop han och jag =) Huvudsaken för mig är att an har det bra och idag inte har någon rädsla för människor längre vilket har gjort det lättare för både honom och ägaren =D

Tyvärr har jag inga bilder på honom annars hade jag lagt upp några =(